There is need for an adjustment of the regulations and procedure regarding children livingin sheltered housing. A child subjected to domestic violence can stay with a parent in asheltered housing. The other, abusive, parent may then apply in court for rights to havecontact with the child. In such a situation, the child has several rights to consider. The best interests of a child should be a primary consideration in all decisions regarding the child. The child has a right to form and express their view on the matter. The child also has a right to a relationship and contact with their parents, a right which may conflict with the right to not be subjected to violence. This essay analyses the regulations in the EU Charter of Fundamental Rights, the European Convention on Human Rights, the Convention on the Rights of the Child as well as the Swedish Children and Parents Code and Social Services Act regarding these rights. Many sheltered houses neglect several of those rights by not giving the child enough support or information, or access to school and recreational activities. A court is obliged to consider the child’s rights before deciding on whether or not to grant the child contact rights with the abusive parent, but this is often not done to the required extent. This analysis shows that the current regulations and procedures are flawed, meaning the children’s rights are often not accommodated. / När ett barn utsätts för våld i hemmet och till följd av detta flyr tillsammans med en förälder till skyddat boende aktualiseras ett antal rättigheter. Barnet har rätt till skydd från våld, rätt till stöd, rätt att få information och få göra sin åsikt hörd men även rätt till kontakt med båda sina föräldrar. I alla åtgärder som rör ett barn ska dessutom barnets bästa beaktas. Skyddat boende är inte en insats som barn kan beviljas, men de kan följa med en förälder som fått ett beslut. Detta leder till att barnets rättigheter hamnar i skymundan, trots att de i hög grad är aktuella. Det är få boenden som på ett fullgott sätt kan tillgodose samtliga av barnets rättigheter, utan de flesta brister på något sätt. Det kan röra sig om att boendet inte tar emot alla barn, att det inte finns stöd till barnet, att personalen inte är utbildad om våldsutsatta barn, att boendet är obemannat delar av dygnet eller att barnet inte kan gå i skolan under vistelsen på boendet. Det finns inte något övergripande krav på kvaliteten på skyddade boenden, vilket gör att deras utformning varierar i stor utsträckning. Då ingen dokumentation sker av barnen som befinner sig på boendena går det inte heller att kontrollera att deras rättigheter tillgodoses. Den våldsutövande föräldern kan begära umgänge med barnet, vilket barnet har rätt att få så vida barnet inte riskerar att fara illa av det. Vid beslut om umgänge ska barnets bästa vara avgörande, och i den bedömningen ska särskilt beaktas risken att barnet far illa och barnets rätt till kontakt med båda sina föräldrar. I praktiken tycks rätten till kontakt med sina föräldrar väga tyngre trots att denna rättighet inte i teorin är viktigare, då domstolar i många fall dömer till umgänge. Barnet har i umgängesmål rätt att uttrycka sin åsikt och att få åsikten beaktad, men denna rättighet tycks endast tillgodoses i låg grad. Slutresultatet blir att barnen och deras rättigheter överses. Möjliga lösningar på de problem som uppenbaras är att skyddat boende blir en insats som kan beviljas barn, framför allt om det endast krävs en vårdnadshavares samtycke. De skyddade boenden som tar emot barn måste kunna garantera att kvaliteten når upp till en nivå så att barnets rättigheter tillgodoses. I umgängesmål måste barnets åsikt uppmärksammas i högre utsträckning, det ska inte vara upp till socialtjänsten att välja om barnet ska höras eller inte.

Bakgrund: Att flertalet kvinnor blir utsatta för våld i nära relation är ett stort samhällsproblem. Våldet de utsätts för inskränker inte bara på de mänskliga rättigheterna utan fråntar även kvinnan kontrollen över sitt egna liv. Vårdpersonal har en stor roll i bemötandet med dessa kvinnor när de söker sig till vården och tidigare forskning visar att det finns brister i kunskapen kring bemötandet och hjälpen dessa utsatta kvinnor borde få. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur kvinnor med erfarenhet av våld i nära relation upplevt bemötandet inom vården. Metod: Vald metod var en systematisk litteraturstudie där tio artiklar med kvalitativ ansats ingick. Resultat: De mest framträdande resultaten i studien var kvinnornas upplevelse av att vårdpersonalen de mötte hade brist på förståelse och kunskapsluckor kring våld i nära relation. En stressande arbetsmiljö för vårdpersonalen gav kvinnorna en upplevelse av att inte bli förstådda eller lyssnade på. Konklusion: Det är tydligt att kunskapsbrist och stress bland vårdpersonalen påverkar kvinnans vårdupplevelse negativt. En del av denna problematik skulle kunna lösas genom att bistå vårdpersonalen med tillfällen att utöka sina kunskaper om våld i nära relation. Trots en del negativa upplevelser var många kvinnor nöjda med bemötandet de fått då de upplevt personal som förstående och tillmötesgående. / Background: The fact that a large number of women are exposed to domestic violence is a major global health problem. The violence does not only retain human rights but also the women’s feeling of having control over their own lives. Healthcare professionals have a major role in dealing with these women when they visit the health care. Previous research has shown that health professionals have limited knowledge about how to deal with and help these vulnerable women. Aim: The aim of this study was to describe how women with experience of domestic violence are treated within the health care system. Method: The chosen method was a systematic literature study with ten qualitative articles included.Results: The women experienced that the health care professionals had a lack of understanding and did not have the knowledge that is needed about intimate partner violence. When the health professionals appeared stressed it gave the women a feeling of not being understood and listened to. Conclusion: It is obvious that lack of knowledge and a stressing environment within the health care is a factor to why the woman is experiencing the meeting with the health care as negative. Giving the health professionals opportunities to increase their knowledge about intimate partner violence could reduce this problem. Despite all of this, several women expressed that the health professionals were accommodating and understanding.

Syftet med föreliggande kandidatuppsats har varit att utifrån forskning om riskfaktorer, redogöra för vilka riskfaktorer gärningsmän har som utövar dödligt våld mot en kvinna i en nära relation. En nationell och internationell forskningsöversikt genomfördes samt en kvantitativ innehållsanalys av tio domslut från olika Tingsrätter i Sverige. Sammantaget så visar nationell och internationell forskning att de vanligaste riskfaktorerna för dödligt våld är separationsproblematik hos gärningsmannen, drog/alkoholmissbruk, tidigare utsatt offret för partnervåld, samt arbetslöshet.Innehållsanalysen av domsluten bekräftar den vetenskapliga forskningen där de vanligaste riskfaktorerna för brottet är en problemfylld relation, utsatt offret för tidigare hot om våld, kontrollbehov, separationsproblematik samt sexuell svartsjuka. Mer forskning efterfrågas kring depression hos gärningsmannen vid brottet, som både litteraturgenomgången och innehållsanalysen visade vara en riskfaktor. Ytterligare forskning efterfrågas också om styvbarn och hög åldersskillnad mellan offer och gärningsman, som den internationella forskningen visade verka som riskfaktorer. Denna kandidatuppsats bidrar till kunskapsläget i Sverige över riskfaktorer hos gärningsmän för dödligt våld i nära relation. / This Bachelor’s thesis has sought to investigate the offender risk factors for intimate partner homicide based on prior research. A national and international literature research review was performed as well as a quantitative content analysis of ten court cases from different District courts in Sweden. The literature research review shows that the most common risk factors for intimate partner homicide are separation problems, drug/alcohol addiction, prior spousal violence, and unemployment. The content analysis confirms these results and shows that the most common risk factors in the ten court cases comprised a problematic relationship, prior threats of violence towards the victim, controlling behaviour, separation problems and sexual jealousy. More research is needed regarding depression in the perpetrator at the time of the crime, which both the literature review and the content analysis proved to be a risk factor for intimate partner homicide. The international literature also showed that stepchildren living at home, as well as a big age difference between the perpetrator and the victim, proved to be risk factors and further research is needed regarding this. This thesis contributes to the field of knowledge in Sweden on risk factors in the perpetrator for intimate partner homicide.

The study aims to examine the staff`s experiences, how they act and what knowledge and information they receive about domestic violence among elderly in elder care. Five participants from nursing home and home care service were studied with semi-structured interviews. The interviews were analyzed thematically and applied on theories about ageism and stigma.   Results show four themes: Experiences and handling, Experiences – Factors that increase vulnerability, Information about domestic violence and Hidden problem. Findings indicate that ageism could be linked to lack of information about domestic violence among elderly and low level of further education in workplaces in elder care. Findings also indicate that there are several hidden cases of domestic violence staff in elder care fail to recognize partly because of the stigma and shame that is attached to the problem.

Våld i nära relation är ett stort och ett prioriterat folkhälsoproblem som ter sig på många olika sätt och drabbar främst kvinnor. Socialstyrelsen har riktlinjer som beskriver hur identifieringen av våld i nära relation ska ske. Varje gång som frågan om våld lyfts reflekterar den våldsutsatta över sin situation och därför spelar ambulanssjuksköterskan en viktig roll i det första mötet. Syftet med studien var att utvärdera följsamheten till riktlinjerna angående uppmärksammande av våld i nära relation inom ambulanssjukvården. Metoden som användes var en enkätstudie med kvantitativ ansats. Resultatet visade att fysiska symtom var lättare att identifiera som tecken på våld i nära relation än psykosomatiska symtom. Ökad kunskap inom ämnet skapar trygghet för ambulanssjuksköterskor att ställa frågor om våld i nära relation. Det kan vara svårt för ambulanssjuksköterskan att identifiera våld i nära relation då patienter uppvisar mer akuta symtom som behöver prioriteras före den aktuella frågan. Dock spelar ambulanssjuksköterskans bemötande i första mötet med patienten en stor och viktig roll i huruvida våldsutsatta vågar berätta om sina övergrepp.

Den här studien ämnar undersöka hur medias rapportering ser ut när det kommer till våld i nära relation samt skjutningar under 2015–2019. Samt att undersöka om det finns en skillnad i medias rapportering i förhållande till anmälningsstatistik. Som grund för urvalet används fyra av Sveriges största tidningar. Nämligen Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Datainsamlingen sker genom ett insamlande av nyhetsartiklar som belyser de valda brottskategorierna, utifrån förutbestämda krav och begränsningar. Frågorna som ämnas bli besvarade i denna studie baseras dels på huruvida det faktiskt finns en skillnad när det kommer till medias publiceringar av artiklar gällande våld i nära relation men också skjutningar. Vidare ämnar studien även besvara vad en eventuell skillnad kan förklaras av samt om det finns en skillnad i antalet artiklar och hur stort anmälningsantalet för de två brottskategorierna är. Resultatet visade att våld i nära relation mot kvinnor är underrepresenterade i media, både i relation till skjutvåld mot män och till antalet anmälda brott. Skjutvåld rapporteras i högre utsträckning i media samtidigt som antalet anmälda brott är betydligt lägre för skjutvåld än för våld i nära relation. En förklaring till medias rapportering kan vara att journalister vill fånga allmänhetens intresse och rapportera om sådant de vet säljer.

Idag utgör den digitala tekniken en naturlig del av människors liv och används på bred front i samhället. Den omfattande teknikanvändningen kan ur flera hänseenden betraktas som positiv, men anses även ha banat väg för en ny form av våld. Digitalt våld definieras idag som en egen genre men kan även ses som en förlängning av redan existerande våldsformer. Den gemensamma nämnaren för det digitala våldet är att det möjliggörs genom digital teknik, vilket kan innebära särskilda utmaningar då det kan utövas oberoende av tid och rum. I föreliggande uppsats undersöks mäns digitala våld mot kvinnor med syfte att undersöka och analysera hur problemet kan beskrivas och förstås av medarbetare på kvinnojourer och skyddade boenden. I arbetet söks även svar på vilka behov och utmaningar som kan ses i relation till det digitala våldet, liksom vilka eventuella fördelaktiga aspekter den digitala tekniken kan ha för våldsutsatta kvinnor. Uppsatsen har en genomgående kvalitativ ansats där det empiriska materialet utgörs av intervjuer med medarbetare på kvinnojourer och skyddade boenden. De teoretiska utgångspunkter som används i arbetet är den strukturella feministiska förklaringsmodellen samt begreppet Coercive Control. Utifrån det empiriska materialet har ett antal meningsbärande teman identifierats vilka i resultatet presenteras i relation till uppsatsens centrala frågeställningar. I den analyserande diskussionen kopplas resultaten till teori och tidigare forskning där utrymme också lämnas för studieförfattarnas egna tolkningar. Uppsatsens resultat visade att det digitala våldet kunde omfatta ett stort antal metoder vilka ofta utfördes i syfte att kontrollera kvinnan. Det digitala våldet kunde vidare förstås som en del av ett större system och som ett strukturellt betingat fenomen. En utmaning som beskrevs i relation till det digitala våldet var teknikens snabba utveckling som ställde krav på särskilda kunskaper inom kvinnojourer och skyddade boenden men även på ett mer generellt plan i samhället. Det framgick även hur det kunde vara svårt att säkerställa kvinnornas säkerhet utan att begränsa deras användning av digital teknik vilket vi förstod som ett etiskt dilemma. Slutligen visade resultatet hur den digitala tekniken kunde ha många fördelaktiga aspekter, och hur den inte sällan kunde fungera som en hjälpande hand för våldsutsatta kvinnor.

No description available.

Sammanfattning Bakgrund: Forskning visar att 35 % av alla kvinnor världen över har utsatts för sexuellt eller fysiskt våld av en manlig partner. Våldet medför negativa konsekvenser på hälsan och orsakar stort psykiskt och fysiskt lidande hos den som utsätts. Hälso- och sjukvården har ett ansvar att upptäcka våldet och vidta åtgärder för att hjälpa de som utsätts.   Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva kvinnors erfarenhet av att söka vård vid våld i nära relation. Metod: Denna studie är en deskriptiv litteraturstudie. Insamlingen av data har skett via sökdatabasen PubMed. Tematisk dataanalys har använts för att analysera insamlad data.  Resultat: Resultatet representerar sju olika länder beskrivet utifrån tio vetenskapliga artiklar. Trots stor global utbredning visar studierna på liknande återkommande erfarenheter av att söka vård vid våld i nära relation. Resultatet presenteras under två huvudteman med tillhörande underteman som sammanställde dessa kvinnors erfarenheter. Vad det gäller hinder för att söka vård framkom underteman som berörde rädsla för konsekvenser, sociala kulturella aspekter och misstro till vården. Avseende erfarenheter av mötet med vården framkom underteman som berörde att vårdpersonal inte ställde frågan om våld, brist på kontinuitet och relation till sin vårdkontakt, brist på sekretess och avskildhet och brist på information om hjälp och stöd. Slutsats: För att hälso- och sjukvården ska kunna hjälpa de kvinnor som utsätts för våld i nära relation är en sammanhållen vårdkedja av extra vikt. Sjukvårdspersonal behöver inta ett gott bemötande, våga ställa frågan gällande våld samt ge information och samverka med andra instanser. / Abstract Background: Research shows that 35 % of all women worldwide have been subjected to sexual or physical violence by a male partner. The violence has negative consequences on health and causes the victim mental and physical suffering. Health care has a responsibility to detect the violence and take measures to help those who are exposed. Purpose: The purpose of the present study was to describe women's experience of seeking care for domestic violence. Method: This study is a descriptive literature review. The collection of data has taken place via the search database PubMed. Thematic data analysis has been used to analyze collected data. Results: The results represent seven different countries described on the basis of ten scientific articles. Despite large worldwide spread, the studies show similar recurring experiences of seeking care for domestic violence. The results are presented under two main themes with associated sub-themes that compile these women's experiences. In terms of barriers to seeking care emerged under themes that touched on fear of consequences, social cultural aspects and mistrust of healthcare. With regard to experiences of helthcare, subthemes emerged that concerned care staff not asking the question about violence, lack of continuity and relationship with their care contact, lack of confidentiality and privacy and lack of information about help and support. Conclusion: In order for the healthcare system to be able to help women who are exposed to domestic violence, a cohesive chain of care is of extra importance. Healthcare professionals needs to adopt a good attitude, dare to ask the question regarding violence, provide information and cooperate with other agencies.

Våld i nära relationer är ett utbrett samhällsproblem och fram till år 2021 har barn som bevittnat våld inte haft något straffrättsligt skydd. Tidigare forskning om våld i nära relationer visar att barn befinner sig i en utsatt situation. I Sverige berör våldet uppskattningsvis över 200 000 barn. Den här studiens syfte är att genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer få förståelse för familjerättshandläggares erfarenheter av barnkonventionen samt lagen om barnfridsbrott i vårdnadsutredningar. Studien baseras på fyra intervjuer samt en ingående inläsning av tidigare forskning, aktuell lagtext samt förarbeten till lagarna. Studiens resultat pekar på att när barn blir föremål för föräldrars konflikter i vårdnadstvister, riskerar barnens bästa att hamna i skuggan av föräldrarnas intressen. En slutsats som dras är att barnkonventionen stärkte barnperspektivet i intervjupersonernas utredningar. En annan slutsats i studien, vilken överensstämmer med tidigare forskning, visar att ibland godkände domstolarna överenskommelser mellan föräldrar, trots att familjerättshandläggarna som vi intervjuat hade flaggat för risker kopplade till uppgifter om våld.