Förskolepersonalens pedagogiska förhållningssätt påverkar arbetet med normer och värden i förskolan. Det råder olika uppfattningar kring hur detta arbete ska se ut. Syftet med denna kvalitativa studie är att ta reda på förskolepersonals syn på och arbete med olikheter, normer och värden, samt deras syn på begreppen normkritik och normkreativitet.    Studiens forskningsfrågor lyder:  • Hur ser förskolepersonal på olikheter, normer och värden i förskolan?  • På vilket sätt anser förskolepersonal att de arbetar med och mot normer i förskolan?  • Hur resonerar förskolepersonal kring begreppen normkritik och normkreativitet?   Metoden i undersökningen är kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Studien utgår från ett normkritiskt perspektiv som hjälper oss att synliggöra normer och deras praktiska konsekvenser. Vi har även tagit inspiration från Langmann och Månsson (2016) som problematiserar normkritiken. I resultatet framkommer att förskolepersonalen ser olikheter som något positivt. Slutsatsen visar att förskolepersonalens arbete med normer och värden kan se olika ut samt att deras definition och förståelse av normbegrepp kan variera.

I och med att det har kommit många nyanlända barn till Sveriges förskolor har det också blivit allt mer aktuellt och nödvändigt att arbeta med modersmål i förskolans utbildning. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 18 2018, s. 14) anges det att förskollärare ska arbeta för att främja barns alla språk, vilket inkluderar modersmålet. Skolinspektionen (2017, s. 14) gjorde dock en granskning som belyser att en hög andel förskolor har otillräcklig kunskap, där 23 av 34 anger att de saknar kunskap som kan stödja barns utveckling och lärande i modersmålet. Syftet med studien är att undersöka och synliggöra hur några förskollärare resonerar om barns modersmål i förskolan och om inkludering av modersmål i förskolans utbildning. Tidigare forskning lyfter strategier för att stötta barns modersmålutveckling, men även att det finns utmaningar och svårigheter i att arbeta med barns modersmål. Den metod som använts för att besvara studiens syfte och frågeställningar är kvalitativ metod med intervju som datainsamlingsmetod. Totalt intervjuades sju förskollärare från fyra olika kommuner. Den transkriberade datan sammanställdes och bearbetades utifrån studiens teoretiska modell som bygger på Nilholm och Alms (2010, ss. 245-246) tre inkluderingskriterier. Resultatet visar att förskollärarna resonerar olika om att synliggöra olikheter genom att exempelvis lyfta fram olika språk och visa förståelse för olikheter, där barns modersmål i förskolan uppmärksammas och ses som en tillgång. Förskollärarna arbetar för att socialt inkludera barn och vårdnadshavare med annat modersmål. Resultatet visar också förskollärarnas skilda åsikter angående hur och när barnen får kommunicera på modersmålet. Förskollärarna resonerar också om upplevda svårigheter som exempelvis tillgången till material på alla språk och utmaningen i att de inte förstår alla språk. Förskollärarna beskriver hur de arbetar för att inkludera barns modersmål i undervisningen, där de använder sig av olika hjälpmedel och material för att stötta modersmålet. De belyser samverkan med vårdnadshavare och redogör för handlingsplaner som de använder för att inkludera barn med annat modersmål. Förskollärarna beskriver också delade uppfattningar av den kunskap som finns att tillgå och flera lyfter vikten av att barnen ska få känna stolthet över sitt modersmål.

Vi är två förskollärarstudenter som tillsammans undersökt sex förskollärares syn på barngruppens olikheter i förskolan. Studien syftar framför allt till hur förskollärarna beskriver deras arbetssätt kring barngruppens olikheter, hur förskollärarna tar till vara på och främjar barngruppens olikheter och likheter. Vi anser att barns tidigare erfarenheter hela tiden utmanas i samspel med andra barn och därför har vi valt att utgå ifrån ett sociokulturellt perspektiv i studien. Barn får i samspel med andra ta del av olika erfarenheter, på så vis kan barn utvecklas och lära sig nya kunskaper. Vi har i studien undersökt hur förskollärare tar hänsyn till barns olikheter och hur man kan utmana barngruppen så att alla barn bli inkluderade och ses som tillgångar i förskolan.Vi kom i studien fram till att de sex olika förskollärarna som vi intervjuat hade olika förhållningssätt till olikheter, förskollärarna beskriver hur de individuellt arbetar för att skapa förutsättningar för alla barn i verksamheten. Flera av förskollärarna har beskrivit att det kan vara svårt att tillgodose olikheter i en barngrupp och att de inte alltid hinner med alla barnen. Med hjälp av studien har flera förskollärare ifrågasätt sitt eget förhållningssätt och flera har fått tankar om hur verksamheten kan arbeta för att alla barns olikheter tillgodoses.Vi har använt oss av en pilotstudie, kvalitativa intervjuer och vi har slutligen bearbetat och sammanställt en sammanfattning av resultatet. Sammanfattningen av resultatet visar att barns olikheter behöver synliggöras mer i förskolan, barns olikheter och likheter är förutsättningar som borde ses som tillgångar då vi utvecklas och lär i samspel med andra individer.

AbstractDenna uppsats handlar om hur kulturarv och kulturell mångfald uppfattas bland några pedagoger på tre svenska skolor som är mångkulturella arenor. Vår undersökning ingår i forskningsfältet Mångfald i förskola och skola. Vårt syfte med detta arbete är att lyfta fram pedagogernas uppfattningar kring kulturarv och kulturell mångfald. Detta på grund av att få en ökad förståelse och samtidigt få fram en tydlig och klar bild av hur man som pedagog på bästa möjliga sätt kan hantera de olika situationer som uppstår på grund av kulturella olikheter inom dagens skola.Undersökningen genomförde vi genom att intervjua och observera fyra pedagoger med inriktning mot grundskolans tidigare år på tre olika skolor i Malmö. Vi har genomfört observationerna under en skoldag i respektive pedagogs klass och därefter har vi utfört intervjun med respektive pedagog. De teoretiska utgångspunkter vi använde oss av är Thomas Hylland Eriksens och Ann Runfors tankar kring kulturarv och kulturell mångfald.Av våra respondenters resonemang utläser vi att individers, dvs. elevers och deras föräldrars kulturarv upplevs både ha fördelar (”pluskultur”) och nackdelar (”minuskultur”) i skolorna. Respondenterna menar att pluskultur är bl. a traditioner som högtider, vilka bör tas tillvara på. Däremot minuskultur är annorlunda och ”svårhanterlig”, som exempelvis att kulturen överordnas individen eller mannen överordnas kvinnan. Likartade situationer hamnar i pedagogernas fokus. Därmed anser pedagogerna det ingår i deras uppdrag att utjämna de kulturella skillnaderna mellan minoritets- och majoritetskulturen genom att forma och anpassa eleverna till majoritetskulturens normer.

Syftet med föreliggande arbete är att undersöka pedagogers syn på olikheter, möjligheter och svårigheter att möta olikheter och hur de ser på sin kompetens i förhållande till att möta elevers olikheter. I arbetet ges läsaren en tillbakablick över hur man sett på olikheter och inkludering ur ett historiskt perspektiv och hur man ser på det i dag. Vidare presenteras en genomgång av hur man kan arbeta för att möta olikheter, en beskrivning av lärarkompetens i generella drag samt kompetens att möta olikheter. Teoriavsnittet fokuserar i huvudsak på ett relationellt perspektiv. Metoden för insamling av data är halvstrukturerade intervjuer med pedagoger i olika kommuner som arbetar med elever i olika åldrar. Resultatet tyder på att de intervjuade pedagogernas syn på olikheter är ambivalent. De kan se både möjligheter och svårigheter med att elever är olika. För att på bästa sätt möta det arbetar de utifrån kunskapsmålen med att nivågruppera och individualisera. Undersökningen visar att de viktigaste kompetenserna för att möta olikheter är relationskompetens, ämneskompetens samt specialpedagogisk kompetens. Vi har lika stort ansvar för detta arbete, då vi diskuterat och skrivit samtliga avsnitt tillsammans.

Syftet med studien var att genom en form av tematisk analys identifiera och analysera delteman kopplade till olikheter, etik (etiska dilemman) och sammanhållning i de fyra första böckerna av en vald bokserie. Bokserien valdes dels utifrån dess möjlighet att uppnå studiens syfte och frågeställningar, dels för att de var skrivna för åldersgruppen 6–9.  Studien använde sig av ett critical literacy-perspektiv och ikonotextbegreppet för att undersöka porträtteringen av karaktärerna i böckerna. Dessutom studerades eventuella etiska dilemman inom böckerna och deras potentiella påverkan på läsaren. Vidare undersöktes huruvida det fanns en sammanhållning mellan karaktärerna i böckerna. Resultatet visade att det gick att urskilja olika delteman i koppling till olikheter, etiska dilemman och sammanhållning i de valda böckerna samt att de skildrades på olika sätt. Exempel på delteman som påträffades var bland annat könstillhörighet, ålder, brott, inre konflikt, grupptillhörighet och problematisk sammanhållning. De delteman som påträffades kan både ses som positiva samt negativa och berörde bland annat utseende och handlingar. En slutsats som framkom var att deltemana som identifierades gav böckerna potential att fungera som ett verktyg i undervisningen. Skönlitteratur tillsammans med diskussion kan ge läsaren en möjlighet till reflektion som kan fördjupa förståelsen om ämnena som berörs, i detta fall deltemana som identifierades i studien. Det har även konstaterats vikten av att inte lämna läsaren ensam, i detta fall eleverna, läraren behöver ha en aktiv roll vid användning av skönlitteratur i undervisningen.

Syftet med studien är att bidra med ökad kunskap om förskollärares olika uppfattningar och erfarenheter i arbetet med de barn som kan upplevas tystlåtna och tillbakadragna i förskolan. Förskolans läroplan beskriver att utbildningen ska vara likvärdig samt att den ska anpassas och vara utformad så att alla barn ges möjlighet att utvecklas så långt som möjligt. Metoden som använts för insamling av det empiriska materialet är kvalitativa intervjuer med fem förskollärare som arbetar i olika förskoleverksamheter. Till analysen av materialet har det kategoriska och det relationella perspektivet använts. I resultaten framkommer bland annat att förskollärares beskrivningar av de barn som upplevs tystlåtna och tillbakadragna kan relateras till både personlighet och miljö. Resultaten visar också vikten av förskollärares relationskompetens och samspel med dessa barn. Vi fann även att en del förskollärare lyfte fram tidsbrist och stora barngrupper som en utmaning, men att då barn delas in i mindre grupper kan möjligheter skapas i arbetet med de barn som upplevs tystlåtna och tillbakadragna.

Jag har skrivit detta arbete framförallt för att uppmärksamma barnens odiagnostiserade olikheter men även för att se vilka stödinsatser det finns inom skolan. Syftet med arbetet är att identifiera dessa olikheter och ta reda på verksamheternas stödinsatser – som i detta fall är inriktat på gymnasiet. Jag vill se om verksamheterna uppmärksammar elevernas olikheter och om man medveten anpassar utbildningsmålen och tillgodoser deras individuella behov efter dessa olikheter – jag vill se om man ser till elever som inte har en diagnos och om dem har samma förutsättningar till stöd i deras undervisningssituationer. Jag kommer ta reda på hur specialpedagogerna arbetar med dessa elever och hur dem organiserar deras pedagogiska arbete. Arbetet kommer till stor del att utgå från deras synvinkel eftersom deras arbete handlar om att tillgodose elevernas individuella svårigheter och anpassa utbildningssituationer för att dem ska kunna nå målen. Jag vill även lägga vikt på studievägledarens roll på grund av min kommande framtid som studievägledare och deras viktiga arbete inom skolan och som samarbetspartner med specialpedagogen.

Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi mött barn som behöver stöd för att klara vardagen, exempelvis barnet som inte sitter still, barnet som verkar oroligt eller barnet som inte kan språket. Syftet med undersökningen är att studera hur förskollärare och barnskötare bemöter barns olikheter i planerade aktiviteter. Samt vilka strategier de använder för att inkludera alla barn. Den metod som har valts i denna undersökning är kvalitativ ostrukturerad observation. Observationer genomfördes på två olika förskolor, fem förskollärare och en barnskötare deltar i studien, under planerade aktiviteter som samling och bokläsning. Metoden är vald för att kunna se hur förskollärare och barnskötare bemöter normbrytande barn. I resultatet framgår att förskollärarna använder olika strategier i bemötandet av barnen. De använder sig av bekräftande bemötande det vill säga de bekräftar barnets handling och barnet fortsätter då att handla på samma sätt. Förskollärarna och barnskötarna använder också ett omorienterande bemötande vilket innebär att de omorienterar barnets handling genom att visa hur det ska handla. Ytterligare bemötande strategier som används är ett instruerande bemötande. Förskollärarna och barnskötarna instruerar hur barnet ska handla och barnet följer deras instruktioner. De kan också använda ett förmanande bemötande vilket innebär att barnet tar till sig förskollärarnas eller barnskötarnas förmaning och avslutar sin handling.

I en elevgrupp finns det en stor variation av förutsättningar och behov som påverkar elevernas kunskapsutveckling. Lärare ska anpassa historieundervisningen utifrån elevers olikheter, vilket medför att det krävs goda kunskaper om undervisningsstrategier som möjliggör lärande för alla elever. Syftet med studien är att undersöka hur lärare i årskurs 4-6 kan anpassa sin historieundervisning så att den främjar hela elevgruppens lärande, oavsett vilka förutsättningar och behov som finns. Det uppfylls genom att beskriva användbara undervisningsstrategier i historia samt vilka utmaningar lärare möter. Nationella och internationella vetenskapliga publikationer som behandlar ämnesområdet har valts ut och analyserats. I studiens resultat framkommer flera undervisningsstrategier i historia som kan leda och stimulera alla elever. Det visar sig vara viktigt att lärare arbetar språkutvecklande, använder sig av olika didaktiska redskap samt har en strukturerad historieundervisning. Vidare presenterar resultatet att lärares attityd, samarbete med kollegor, tid samt kunskap om hur undervisningen kan anpassas och om hur undervisningsstrategier kan appliceras, utgör en utmaning när lärare anpassar historieundervisningen. Sammanfattningsvis är det viktigt att lärare är medvetna om och har tillgång till användbara undervisningsstrategier i historia samt känner till vilka utmaningar som finns, så att historieundervisningen kan utvecklas för att möta variationen av elevers olikheter.