Denna studie undersöker hur pedagoger och rektorer från montessori- och Reggio Emilia-förskolor ser på sitt arbete med att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Det är också en jämförelse för att hitta likheter och skillnader i metoder och förhållningssätt utifrån de två teoretiska utgångspunkterna ramfaktorteorin och kritiskt perspektiv på specialpedagogik. Genom intervjuer har vi tagit reda på hur inkludering och förutsättningar i arbetet synliggörs ur fyra kategorier: Den pedagogiska inriktningen, Inkludering i barngruppen, Planering i arbetslaget och Externa resurser. Resultatet visar att montessori respektive Reggio Emilia har sina tydliga metoder och förhållningssätt som gör att inriktningarna skiljer sig från varandra på många sätt, men att de till viss del också delar samma mål. Montessori fokuserar på individen genom barns enskilda arbete, medan i Reggio Emilia utforskar både barn och pedagoger tillsammans. Studiens slutsats är att val av pedagogisk inriktning påverkar vilken utbildning och uppväxt barn får, vilket gör det till ett svårt men ett viktigt val.

Syftet med studien är hur pedagoger upplever att de arbetar samt främjar barns flerspråkighet och deras förhållningssätt till det mångkulturella. Vi har använt oss av intervjuer för att samla in data och därefter transkriberat de samt gjort mailintervjuer. Resultatet blev att alla de pedagoger vi intervjuade jobbade på olika sätt för att främja barns flerspråkighet, men många hade liknande tankar om arbetssättet. Det framgick också att det mångkulturella är värdefullt för barn som erhåller flera språk.

Enligt svensk skolas styrdokument ska pedagogiska utredningar syfta till att ge en helhetsbild av elevers skolsituation på skol-, grupp-och individnivå. Denna kvalitativa textstudie avser söka förståelse för hur elever beskrivs i pedagogiska utredningar med hjälp av systemteoretiska tankegångar och specialpedagogiska perspektiv. Vi menar att systemteori som paraplybegrepp bidrar till att påvisa betydelsen av att se elevers skolsituation ur flera perspektiv och kontexter för att bidra till inkluderande arbetssätt. Studien bygger på analys av tjugo pedagogiska utredningar från tre svenska kommuner. Både ett kategoriskt och ett relationellt perspektivsyns i vår analys. Dock visar resultatet att en röd tråd mellan beskrivningar av syfte, elev samt åtgärder saknas i dokumenten. Vidare saknas beskrivningar av relationer och samspel runt eleven i de pedagogiska utredningar som analyserats. Tidigare forskning som presenteras i studien pekar på värdet av att belysa elevers olika kontexter samt att pedagogers syn på elevers olikheter är avgörande vid ett inkluderande arbete. Vidare visar studier vikten av gemensamma förhållningssätt inom personalgrupper i pedagogiska verksamheter. / In accordance with the Swedish School ́s governing documents, pedagogical investigations should provide an overall picture of the pupils’ school situation at both school-, group-and individual level. This qualitative text study aims at seeking understanding of how students are described in pedagogical investigations using system theory and perspectives on special education. We argue that using system theory as an umbrella concept helps showing the importance of seeing students’ school situations from multiple perspectives and context to contribute to inclusive work methods. The study is based on analysis of twenty pedagogical investigations form three Swedish municipalities. Both a categorical and a relative perspective appear in our analysis, however, the result shows that a line of argument between descriptions of purpose, student and actionsis missing in the documents. Furthermore, descriptions of relationships and interactions around the student are lacking in the pedagogical investigations analysed.

<p>Fokus i uppsatsen är begreppet mångfald och svenska Amnesty. Utgångspunkten är dels det oproblematiserade och positiva talet om mångfald som kommer till uttryck i den offentliga debatten i Sverige och dels det faktum att den svenska sektionen av Amnesty International nyligen tagit beslut om att införa ett"mångfaldsperspektiv"i syfte att genomsyra all organisation och verksamhet.</p><p>Syftet med uppsatsen är formulerat i två steg: som ett första steg analyserar jag uppfattningar och föreställningar om Amnesty som organisation, och om dess medlemmar och som ett andra steg gör jag - med särskilt fokus på etniska och kulturella aspekter - en analys av hur mångfald förstås i intervjuerna och hur denna förståelse relateras till svenska Amnesty som organisation. Kvalitativa intervjuer med sex aktiva medlemmar inom svenska Amnesty utgör grunden för analysen. Ett socialkonstruktionistiskt inspirerat synsätt används som teoretisk referensram och begrepp som etnicitet, kultur, mångkulturalism och kategorisering är centrala och används som teoretiska verktyg i analysen.</p><p>De huvudsakliga slutsatserna av analysen är att den bild av Amnesty, och dess medlemmar, som kommer till uttryck i intervjuerna är nästintill uteslutande positiv, vilket får till följd att en diskussion om utanförskap och diskriminering i rörelsen inte ges något direkt utrymme. Mångfald förstås i mångt och mycket i termer av en representation av olika"kategorier"av människor såsom "män", "kvinnor", "invandrare", "icke-akademiker". En oreflekterad och oproblematiserad förståelse av mångfald riskerar att"låsa fast"människors olikheter i"kategorier"och på så sätt riskerar olikheter att essentialiseras. Det problematiska i talet om mångfald är inte att man fokuserar på människors olikheter utan att olikhetsdiskussionen snarare utgår från olika kategorier av människor än från individer.</p> / <p>The focus of this study is the concept of diversity and the movement of Amnesty International in Sweden. The starting-point of the study is partly the unproblematic and positive way of referring to diversity in Swedish working life and the public debate and partly the decision taken by Amnesty in Sweden to introduce a “diversity-policy” in the association.</p><p>The aim of the study is expressed in two steps: firstly, my aim is to analyse the understanding of Amnesty as an organisation, expressed by active Amnesty-members in Sweden. Secondly, my aim is to analyse the understanding of diversity, expressed by the members, and the way this understanding refers to the movement of Amnesty in Sweden. The empirical material is primarily based upon qualitative in-depths interviews with six active Amnesty-members. Social constructionism is used as a theoretical frame of reference and concepts as ethnicity, culture, multiculturalism and categorizing are essential in the study and used as theoretical tools in the analysis.</p><p>The main results are that the image of Amnesty and its members given in the interviews, is, in principle, exclusively positive, giving no space for a discussion of discrimination in the organisation. The understanding of diversity is based upon a conception of representation of different categories of people, such as “men”, “women”, “immigrants”, “non-academics” etc. The unproblematic way of speaking of diversity run the risk of strengthen the conception of “difference” based upon different categories of people, not individuals.</p>

Undervisningen i historia ska utformas så att alla elever utvecklar kunskaper. I varje elevgrupp finns det samtidigt en variation av elevers olikheter och deras förutsättningar och behov skiljer sig åt. Lärare behöver utgå från denna variation för att skapa möjligheter för alla elever att lära. Tidigare forskning beskriver att språkutvecklande arbetssätt kan användas för att möta elevers olika behov i undervisningen. Syftet med studien är därför att undersöka om och i så fall hur lärare i år 4-6 använder sig av språkutvecklande arbetssätt i historieundervisningen för att leda och stimulera alla elever. Det uppfylls genom att lärares språkutvecklande undervisning och hur den möter variationen av elevers olikheter beskrivs. Likaså behandlas lärares upplevelser av att arbeta på det här sättet. En kvalitativ metod har valts och i studien har tre historielärare i år 4-6 deltagit. Hos var och en av dem har två historielektioner observerats och en intervju hållits. I det analyserade materialet framkommer det hur lärarna arbetar språkutvecklande vid läsning av text samt hur de genom att utveckla ord- och begreppsförståelse och använda samtal, skrivande, bilder och filmer, utvecklar elevernas språk och samtidigt deras historiekunskaper. Likaså beskrivs hur de här olika arbetssätten möter variationen av elevers olikheter. Lärarna upplever att det finns ett behov av att undervisa språkutvecklande för att nå alla elever och uttrycker att de behöver kunskaper för att åstadkomma det. De ser både utmaningar och möjligheter med att använda språkutvecklande arbetssätt för att leda och stimulera alla elever och menar att det är ett användbart tillvägagångssätt i historieundervisningen som gynnar alla elevers lärande. / The history instruction should be formed in a way that develops knowledge for all students. At the same time, there is a variation of students’ differences in every class and their abilities and needs vary. Teachers must work on this variation in order to create opportunities to learn for all students. In previous research, language-enhancing methods of working are described as a way of meeting all students’ different needs during the instruction. The purpose of this study is therefore to investigate if and, if so, how teachers in grade 4-6 use language-enhancing methods of working in history instruction to guide and stimulate all students. This is answered by describing teachers language-enhancing instruction and how it meets the variation of students’ differences. Teachers’ experiences of this approach are also considered. A qualitative method has been chosen and three history teachers in grade 4-6 have participated in the study. For each teacher, two history lessons have been observed and one interview has been conducted. It is shown in the analysed data how the teachers work language-enhancing while reading texts. They also develop students’ language, and simultaneously their knowledge in history, through developing understanding of words and expressions and using discussion, writing, pictures and movies. How these methods of working meet the variation of students’ differences are described as well. The teachers find it necessary to teach language-enhancing to reach all students and express that they need knowledge in order to achieve this goal. They describe both challenges and opportunities with using language-enhancing methods of working to guide and stimulate all students and think that it is a useful approach in history instruction that promotes all students’ learning.

Syftet med vårt examensarbete var att skapa en djupare förståelse för förskollärares syn på arbetet med normkreativitet i förskolan. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har vi använt oss av kvalitativa intervjuer som genomförts med ändamålsenligt utvalda förskollärare. Resultatet i studien har visat en tydlig koppling mellan normer och kränkande behandling. Förskollärarna beskriver att normer kan skapa utanförskap och att verksamheten behöver utvärderas och utvecklas till en miljö där barnen respekteras och stärks i sina olikheter. Förskollärarna har även beskrivit hur de ser på normer, normkritik och normkreativitet, vad begreppen betyder för dem, hur de arbetar med dessa och vilket ansvar de anser att de som förskollärare har gällande normkreativitet. Vid intervjuerna har vi träffat både förskollärare som arbetat begreppet normkreativitet tidigare samt förskollärare som känner sig oförmögna att definiera begreppet, men där det framgår i empirin att de till viss del arbetar normkreativt. / The aim of the study is to create a deeper understanding of preschool teachers view on norm creativity as a way of working in their organization. In order to address the study´s aims we used qualitative interviews implemented with selected preschool teachers. The results of our study have shown an association between norms and offensive treatment. The preschool teachers have described that norms can create exclusion and that the organization have to be evaluated and developed into an environment where the children are respected and strengthened in their differences. The preschool teachers have also described their view on norms, norm criticism and norm creativity mean to them, how they work with it and what responsibility they believe they have in work with norm creativity. During the qualitative interviews we met teachers who have worked with norm creativity and teacher who is unable to describe the term, but we can see in the collected data that they partly work with norm creativity after all.

Fokus i uppsatsen är begreppet mångfald och svenska Amnesty. Utgångspunkten är dels det oproblematiserade och positiva talet om mångfald som kommer till uttryck i den offentliga debatten i Sverige och dels det faktum att den svenska sektionen av Amnesty International nyligen tagit beslut om att införa ett"mångfaldsperspektiv"i syfte att genomsyra all organisation och verksamhet. Syftet med uppsatsen är formulerat i två steg: som ett första steg analyserar jag uppfattningar och föreställningar om Amnesty som organisation, och om dess medlemmar och som ett andra steg gör jag - med särskilt fokus på etniska och kulturella aspekter - en analys av hur mångfald förstås i intervjuerna och hur denna förståelse relateras till svenska Amnesty som organisation. Kvalitativa intervjuer med sex aktiva medlemmar inom svenska Amnesty utgör grunden för analysen. Ett socialkonstruktionistiskt inspirerat synsätt används som teoretisk referensram och begrepp som etnicitet, kultur, mångkulturalism och kategorisering är centrala och används som teoretiska verktyg i analysen. De huvudsakliga slutsatserna av analysen är att den bild av Amnesty, och dess medlemmar, som kommer till uttryck i intervjuerna är nästintill uteslutande positiv, vilket får till följd att en diskussion om utanförskap och diskriminering i rörelsen inte ges något direkt utrymme. Mångfald förstås i mångt och mycket i termer av en representation av olika"kategorier"av människor såsom "män", "kvinnor", "invandrare", "icke-akademiker". En oreflekterad och oproblematiserad förståelse av mångfald riskerar att"låsa fast"människors olikheter i"kategorier"och på så sätt riskerar olikheter att essentialiseras. Det problematiska i talet om mångfald är inte att man fokuserar på människors olikheter utan att olikhetsdiskussionen snarare utgår från olika kategorier av människor än från individer. / The focus of this study is the concept of diversity and the movement of Amnesty International in Sweden. The starting-point of the study is partly the unproblematic and positive way of referring to diversity in Swedish working life and the public debate and partly the decision taken by Amnesty in Sweden to introduce a “diversity-policy” in the association. The aim of the study is expressed in two steps: firstly, my aim is to analyse the understanding of Amnesty as an organisation, expressed by active Amnesty-members in Sweden. Secondly, my aim is to analyse the understanding of diversity, expressed by the members, and the way this understanding refers to the movement of Amnesty in Sweden. The empirical material is primarily based upon qualitative in-depths interviews with six active Amnesty-members. Social constructionism is used as a theoretical frame of reference and concepts as ethnicity, culture, multiculturalism and categorizing are essential in the study and used as theoretical tools in the analysis. The main results are that the image of Amnesty and its members given in the interviews, is, in principle, exclusively positive, giving no space for a discussion of discrimination in the organisation. The understanding of diversity is based upon a conception of representation of different categories of people, such as “men”, “women”, “immigrants”, “non-academics” etc. The unproblematic way of speaking of diversity run the risk of strengthen the conception of “difference” based upon different categories of people, not individuals.

Current research on knowledge integration offers valuable structural analyses of factors that influence knowledge integration, performance outcomes, and knowledge integration mechanisms. Less attention has been paid to how knowledge integration is carried out over time in cross-functional development projects. This thesis is based on a year-long field study of an Information Systems Development Project. The study shows how the knowledge integration process was repeatedly interrupted by different problems that could not be resolved by merely relying on integration mechanisms that were imposed by the top management. Instead, a bottom-up dynamic evolved where the project members and participating project managers managed to reestablish coordination and knowledge integration through the invention of different ‘collective heuristics’. A novel model of Dynamic Knowledge Integration is presented which claims that knowledge integration contains two interplaying processes; one consisting of different knowledge integration mechanisms and activities, and one consisting of the collective heuristics that were invented and employed when unexpected problems emerged. In general, this research argues that knowledge integration can be understood as a dynamic process, of which both knowledge integration mechanisms and collective heuristics constitute core elements. / Aktuell forskning inom området kunskapsintegration erbjuder värdefulla strukturella analyser av påverkansfaktorer, prestationsutfall och mekanismer för kunskapsintegration. Mindre uppmärksamhet har riktats mot att förstå hur kunskapsintegration åstadkoms över tid i tvärfunktionella utvecklingsprojekt. Avhandlingen bygger på en ett år lång fältstudie av ett informationssystemutvecklingsprojekt. Studien visade att kunskapsintegrationsprocessen ideligen avbröts av olika problem som inte kunde lösas med de integrationsmekanismer som den högsta ledningen infört. Istället utvecklades en ”underifrån-dynamik” där projektmedlemmarna och de deltagande projektledarna lyckades återställa koordinering och kunskapsintegration genom skapandet av olika ”kollektiva heuristiker”. En ny modell för Dynamisk Kunskapsintegration presenteras som visar att kunskapsintegration inrymmer två samverkande processer; en som består av olika mekanismer och aktiviteter för kunskapsintegration och en som består av de kollektiva heuristikerna som uppfanns och användes när oväntade problem uppstod. Mer generellt visar denna forskning hur kunskapsintegration kan förstås som en process i vilken mekanismer och heuristiker utgör centrala element som båda behövs för att förklara processens dynamiska karaktär.

Syftet med detta arbete är att bidra med kunskap om hur lärare inom grundskolan, årskurs 1-6, arbetar för att skapa inkluderande lärmiljöer.  Undersökningar som gjorts av bland annat OECD, Pisa och Skolverket visar att svenska skolor har svårt att skapa inkluderande lärmiljöer. Forskning visar att orsakerna till svårigheterna med att skapa en inkluderande lärmiljö bland annat är bristfällig kunskap kring hur begreppet inkludering ska förstås och praktiseras. Kunskapen kring hur man skapar en inkluderande undervisning genom bland annat differentiering, för att kunna möta eleverna på deras nivå, saknas bland lärarna. Likaså visar forskning att en viktig förutsättning för att kunna skapa inkluderande lärmiljöer, är att specialpedagogerna i högre utsträckning engagerar sig i planeringen och genomförandet av lärarnas undervisning.  Kvalitativa intervjuer med undervisande lärare i årskurs 1-6 har gjorts för att samla in empiri till detta arbete. I resultatdiskussionen av empirin har de specialpedagogiska perspektiven använts som stöd kring hur begreppet inkludering förstås och praktiseras av lärarna för att skapa en inkluderande lärmiljö. De specialpedagogiska perspektiven tillsammans med frirumsteorin har också utgjort ett stöd i resultatdiskussionen kring vilka förutsättningar som lärarna beskriver är viktiga för att skapa en inkluderande lärmiljö.  Resultatet visar att begreppet inkludering av lärarna uppfattas som synonymt med att alla elever ska vara delaktiga och att hänsyn ska tas till elevers olikheter. I lärarnas arbete blir lärarnas uppfattningar om inkludering synligt genom att lärarna bland annat redan i planeringen av sin undervisning tar hänsyn till elevers olikheter genom att bland annat differentiera och variera sin undervisning.

Following Exner et al. (Commun. Math. Phys. 26 (2014), no. 2, 531–541), we prove new Lieb-Thirring inequalities for a general class of self-adjoint, second order differential operators with matrix-valued potentials, acting in one space-dimension. This class contains, but is not restricted to, the magnetic and non-magnetic Schrödinger operators. We consider the three cases of functions defined on all reals, all positive reals, and an interval, respectively, and acquire three different kinds of bounds. We also investigate the spectral properties of a family of operators from conformal field theory, by proving an asymptotic phase-space bound on the eigenvalue counting function and establishing a number of spectral inequalities. These bound the Riesz-means of eigenvalues for these operators, together with each individual eigenvalue, and are applied to a few physically interesting examples. / Vi följer Exner et al. (Commun. Math. Phys. 26 (2014), nr. 2, 531–541) och bevisar nya Lieb-Thirring-olikheter för generella, andra gradens självadjungerade differentialoperatorer med matrisvärda potentialfunktioner, verkandes i en rumsdimension. Dessa innefattar och generaliserar de magnetiska och icke-magnetiska Schrödingeroperatorerna. Vi betraktar tre olika fall, med funktioner definierade på hela reella axeln, på den positiva reella axeln, samt på ett interval. Detta resulterar i tre sorters olikheter.  Vidare undersöker vi spektralegenskaperna för en klass operatorer från konform fältteori, genom att asymptotiskt begränsa antalet egenvärden med ett fasrymdsuttryck, samt genom att bevisa ett antal spektralolikheter. Dessa begränsar Riesz-medelvärdena för operatorerna, samt varje enskilt egenvärde, och tillämpas på ett par fysikaliskt intressanta exempel.