No description available.

This paper is a reflective essay that examines the role of the municipal chief executive as a translator in the municipality and how practical knowledge is affected and developed in this role. The starting point is my own experience and it´s described by an autofictional narrative, a dilemma, linked to an event and a decision on a matter of fact that runs over several months. The reflection takes its starting point from this chain of events. The dilemma is interpreted and reflected on from the perspective of power relations and a climate of collaboration. The study shows the complexity of operating in the gap between the democratic/political decision-making process, which will operate at the 'what to do' level and the executive activity operating at the 'how to do it' level. The gap never looks the same and changes constantly depending on political will, people working in the organization and current issues. The municipal chief executive 's practical knowledge at this gap proves to be a need for an ability to reflect on what is happening in difficult-to-assess situations and to turn the reflection into actions that may arise in cooperation relations.

This scientific essay examines the practical actions of preschool educators during democracy teaching sessions with a group of children ages three to five in a communal preschool in southern Sweden. The aims of democracy teaching in the Swedish preschool curriculum are complex and can be interpreted in multiple ways. The curriculum aims go beyond teaching knowledge and democratic skills to the children – the educators are also expected to affect the children’s feelings and ideas of values. With the educators’ actions as a starting point, this thesis aims to examine how the educators’ professional judgement, their handling of emotions and how they counter children’s agency, have effects on the democracy teaching sessions. The aim of this scientific study is to identify how the educators practically steer, manoeuvre and counter everything that occurs in the teaching session, with the objective of reaching the democracy goals of the preschool curriculum.  The essay starts with two short stories where challenging situations within the democratic teaching in preschools are displayed. The study is based on three observations and one interview with the two educators who took part in the observations, all took place in autumn 2020 and spring 2021. The empirical material of the study is analysed through the theoretical perspectives on authority and rearing by Hannah Arendt and the theoretical perspectives on emotions, freedom and agency by Sara Ahmed. The results of the study highlight the complexity of the practical skills of preschool educators where their abilities of professional judgements and their goal aiming strategies are weaved together. The educators’ practical skills to create positive feelings surrounding the teaching session creates a sense of community and have positive effects on learning. But the positive joint feelings can also be used against others who are considered outside of the group, which can lead to potential conflicts. This study shows that the educators’ practical skills of teaching and their ability of professional judgement plays a crucial role for the possibility to reach the democracy aims in the curriculum. Remaining difficulties in the democracy teaching can be connected to the challenge to counter the children’s experiences of an unequal society and the task to balance transmittance of democratic rules and values and at the same time promote children’s agency.

Titel: Revisorn och den automatiserade verkligheten – En kvalitativ studie som undersöker hur RPA påverkar den enskilde revisorns upplevdakomfort Bakgrund: I takt med att samhället har blivit mer digitaliserat ochförändrats påverkar det revisorn och revisorns rutiner. Den högakonkurrensen mellan revisionsbyråer har lett till mer automatisering itermer av RPA för att effektivisera revisionen. Ämnet om RPA ochkomfort är relativt outforskat och författarna vill med denna studie bidramed forskning på området. Syfte: Syftet med studien är att få en förståelse för hur digitaliseringengenom RPA påverkar revisorns upplevda komfort och trygghet irevisionsprocessen, utifrån ett perspektiv på revision som karaktäriserat avstruktur kontra omdöme. Metod: En kvalitativ studie som innefattar en abduktiv ansats där denempiriska insamlingen har skett genom semi-strukturerade intervjuer somsedan har analyserats genom en tematisk analys. Slutsats: Studien finner att RPA bidrar med att skapa komfort hos denenskilde revisorn. Genom implementeringen av en RPA kan revisornarbeta med både struktur och omdöme i större utsträckning än tidigare ochdetta bidrar till ökad komfort

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares gränsdragning mellan det professionella och det privata i mötet med vårdnadshavarna och hur denna gräns kan komma att påverkas vid användandet av sociala medier. Detta görs utifrån följande tre frågeställningar; Var drar förskollärare gränsen mellan sin roll som professionsutövare och sin roll som privatperson? Hur drar förskollärare gränsen mellan det professionella och det privata i mötet med vårdnadshavare? och Hur förhåller sig förskollärare till den nya formen av offentlighet som sociala medier utgör? I genomförandet av studien används kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med fem legitimerade förskollärare. Det empiriska materialet analyseras utifrån Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv. Där mänsklig social samvaro jämförs med teaterföreställningar där skådespelare uppträder för en publik och där skådespelaren antingen befinner sig i ett för publiken synligt frontstage eller i ett dolt backstage. I analysen används även David Carrs sammanställning av olika synsätt gällande lärares moraliska ansvar. Resultaten av studien visar att det professionella och det privata är nära sammanlänkade och att en tydlig gränsdragning är omöjlig att göra. Användandet av sociala medier ställer därför krav på omdöme och digital professionalism i såväl det professionella som det privata.

Syftet med denna studie är att undersöka samband mellan kvalitet på skriftliga omdömen och elevers resultat på nationella prov och därigenom även belysa effekter av lärares undervisningskompetens. Bakgrunden ges i form av en kort överblick över vad forskning säger om bedömning och effekter på lärande. Därefter beskriver jag några statliga insatser och utvärderingar samt presenterar tre dokumentstudier som beskriver hur lärare skriver omdömen. Jag redogör också för min teoretiska utgångspunkt, som är det sociokulturella perspektivet, och beskriver hur dokumentanalysen genomfördes samt förtydligar vilka kriterier på god kvalitet i omdömen jag använt mig av och hur relationen mellan dessa kriterier och resultaten från nationella prov undersöktes. Resultaten i min studie visar att skillnader i kvalitet på de skriftliga omdömena korrelerar med elevers resultat på nationella prov. Om läraren har förstått och tillämpar beskrivningar av god kvalitet om vad eleven kan och behöver utveckla vidare så har det ett positivt samband med resultaten på nationella prov. Här råder ett signifikant samband. Det föreligger dock behov av en bredare forskning. Genom en större undersökningsgrupp skulle möjligheterna öka att se vilka kvalitetsaspekter som korrelerar med resultat på nationella prov.

Airmanship är ett uttryck inom pilotyrket som nyttjas världen över för att beskriva en pilots professionsskicklighet. Civilt är begreppet starkt förknippat med flygsäkerhet och praktiskt handhavande av flygmaskinen, men även till uppgiften som skall genomföras vare sig det är transport eller privata nöjesflygningar. Då airmanship är kontextberoende och saknar en fastställd definition uppstår en diskrepans när den militära aviationen, med dess unika kontext, anammar uttrycket jämfört med den civila tolkningen. Denna studie syftar till att förstå och begreppsliggöra tolkningen av airmanship på stridsflygförband inom den svenska militära kontexten och dess betydelse för den militära verksamheten. Den kvalitativa fallstudien genomförs som en serie skriftliga intervjuer och en fokusgruppintervju vilken betonar den individuella kontextberoende tolkningen gjord av aktiva stridspiloter på krigsförband. Resultatet utmynnar i en modellbeskrivning av stridspiloters tolkning av airmanship inom svensk stridsflygverksamhet, vilken betonar vikten av förbandskulturens påverkan på den operativa och taktiska effekten krigsförbanden levererar. Tillika begreppsliggör modellen airmanships beståndsdelar och hur de interagerar för att skapa ett professionellt omdöme vilket syftar till en välgrundad beslutfattningsprocess i de situationsunika kontexter som professionsutövaren verkar inom. Studiens fenomenologiska perspektiv påvisar hur piloten och officeren i sin professionsutövning förkroppsligar länken mellan förbandskulturens moraliska faktorer och den sammanlagda krigföringsförmågan. Detta perspektiv tydliggör vikten av ett aktivt och långsiktigt arbete med att utveckla en god förbandskultur i syfte att öka krigföringsförmågan för förbandet och odla det professionella omdömet hos individuella piloter och officerare.

The main aim of public art is to be avaliable and accessible to all. Public art is often connected to social and economical intentions in so far as its presence in the public space ought to benefit the general public. To ensure access to good art, rules and regulations determine the commissioning and procurement of public art. Councils work collaboratively to reach a unified and collective assessment of its quality. This essay argues that the legal framework nevertheless overlooks important aspects of how the quality assessment of public art succeeds in attaining its general status, where this status must co-exist with the fact that aesthetic judgements are grounded in subjective experience. The essay sets out to offer constructive recommendations for how the process surrounding such qualitative assessment of art for public space ought to work.  In order to examine the quality assessment of public art, and the ways such qualities is said to be guaranteed, I will use the competition West Link: Chronotopia (2017) as a case study. I will analyze the conditions under which the jury's assessment of the winning contribution for a new train station at Korsvägen in Gothenburg was made. By extrapolating Immanuel Kant's theory of aesthetic judgements (Critique of Judgement, 1790) I will show how aesthetic judgements can lay claim to the general validity while being rooted in subjective experience. To bridge this seemingly contradiction, I will examine the notion of sensus communis in relation to the case study.  The result of the essay shows that assessment of art depends largely on our abilities to communicate subjective appreciation. The legal framework turns out to have only a secondary role and does not limit how a jury motivates its assessment of the work's aesthetic qualities. Instead it encourages the jury in subjective reflection on the work's qualities.  The essay concludes by defending the claim that there is a pressing need to make more visible the role of aesthetic judgement in the quality assessment process of public art. Assessing with general validity must be grounded in the artwork's own premises, as manifested in our subjective impressions of them. Social communication is especially encouraged, and enables human beings to trust their own thoughts and feelings in balance with those of others. This essay thus defends the idea that public art, as an object of aesthetic judgement, has a very important role to play in our society.

Den här uppsatsen undersöker förhållandet mellan Kants estetiska omdöme, såsom det formuleras i Kritik av omdömeskraften, och Jacques Rancières estetiska projekt, framförallt i förhållande till begreppet dissensus. Dels försöker uppsatsen spåra arvet från Kant hos Rancière och visa hur detta tar sig uttryck, dels ställer den frågan om hur Kants omdöme politiseras med Rancières dissensus. Detta sker i två kapitel, varav det första är en läsning av Kants kritik av den estetiska omdömeskraften, mot bakgrund av idén om dissensus, och det andra en genomgång av Rancières formulering av dissensus, samt relaterade begrepp såsom konstens identifikationsregimer och ”fras-bilden”. Vidare jämför det andra kapitlet Rancières dissensus med Kants idé om det ”intresselösa” i det estetiska omdömet, samt visar vilka politiska eller metapolitiska implikationer Rancière tillskriver det senare. Uppsatsen visar hur Kants estetiska omdöme är oumbärligt för Rancières estetisk-politiska filosofiska projekt och att flera av hans viktigaste begrepp vilar tungt mot Kant. Den visar också, med hjälp av Rancière, på ett möjligt sätt att ge Kants estetiska omdöme politisk betydelse, delvis i motsättning till de politiska läsningar av den tredje Kritiken som främst tar fasta på sensus communis som ett vittne om en konsensuell gemenskap. Rancière visar med sina omformuleringar av Kants intresselösa omdöme att en sådan gemenskap alltid föregås av ett visst dissensus – ett brott med de dominerande formerna för den gemensamma sinnligheten. / This paper explores the relationship between Kant's aesthetic judgment, as formulated in the Critique of Judgment, and Jacques Rancière's aesthetic project, specifically the way in which the concept of dissensus is developed in the work of Rancière. The purpose of the paper is two-fold: first, to trace the legacy of Kant in Rancière and second, to pose the question of how Kant's judgment is politicized in Rancière's reading. This is discussed in two chapters, the first of which is a reading of Kant's critique of aesthetic judgment in light of the notion of dis-sensus; the second chapter examines the concept of dissensus in Rancière, as well as other related concepts, such as the regimes of art, and the 'image-phrase'. The second chapter also offers a comparison between Rancière‟s dissensus and the notion of 'disinterestedness' in Kant's aesthetic judgment, showing how Rancière draws out from the latter a set of political or meta-political implications. Ultimately, the paper serves to underline the essential role that Kant's aesthetic judgment plays in the development of Rancière's aesthetic project, examining how several of Rancière's most important concepts lean heavily on Kant for philosophical support. With the help of Rancière, the paper also provides an alternative way to give political significance to Kant's aesthetic judgment, partly in opposition to those political readings of the third Critique that primarily focus on sensus communis as a testimony of a consensual community. By way of rearticulating Kant's disinterested judgment, Rancière shows that this community is always preceded by a certain dissensus – a break with the dominant forms of a shared sensible community.

The aim of this essay is to show how people’s ability to make judgements is based on an attitude towards vulnerability and an aesthetic subject. In order to do this, the essay begins with an examination of a prevailing capitalistic subject form. Using Hannah Arendt’s theories about the human condition – labor, work, and action – and the loss of a common or interpersonal world, the essay stipulates that this capitalistic subject is narcissistic, world-less and hence unable to make sound judgements. Moreover, the capitalistic subject is unable to have faith in the world.The alternative that this essay seeks to present and examine – the aesthetic subject – can on the other hand indeed have faith in the world. In order to explain this, a philosophic and exegetic analysis of the concept of the Christian faith is carried out, leading to the transcendent root visio. Since the essay is searching for an aesthetic alternative, visio is then analogously compared with the Hindu counterpart darśan, which differs from visio in that it is an immanent rather than a transcendent ability. In this essay, it is concluded that to be aesthetic is to make oneself vulnerable by having immanent faith in the world. Since this vulnerable and aesthetic subject acknowledges the world with an immanent faith it is also able to make judgements. Differently put, the essay argues that this vulnerable and faithful state is necessary for humans trying to make sound judgements.