Bakgrund: Antal patienter som drabbas av diabetes typ 2 ökar i hela världen. Den första behandling för diabetes typ 2 är att förändra levnadsvanor för att minska riskfaktorer. Patienter har svårigheter att förändra sina levnadsvanor och upplever att de inte får den vården som de behöver. Hälsosamtal har en central roll i prevention och behandling av diabetes typ 2. Hälsosamtal innebär främst en dialog som väcker intresse för livsstilsförändringar i form av ökad fysisk aktivitet och kostförändringar. Patienten kan uppnå en god hälsa och uppleva välbefinnande i sjukdomen om de får den information och stöd som de behöver för att delta aktivt i processen.  Syftet: Syftet var att beskriva patienter med diabetes typ 2:s upplevelser av hälsosamtal.  Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats, 12 artiklar inkluderades, analyserad med Fribergs analysmetod.  Resultat: I litteraturöversiktens resultat presenteras tre huvudkategorier som beskriver hur patienter upplever hälsosamtal genom att få individuell anpassad information, att bygga relationer med vårdpersonalen, och att ha en dialog som leder till följsamhet efter samtalet. Slutsats: Tydlig information, tvåvägs dialog och skapande av förtroende bygger på empowerment av patienten som är en förstärkning av individens förmåga att ta ansvar för sin egen vård. / Background: The number of patients suffering from type 2 diabetes is increasing worldwide. The first treatment for type 2 diabetes is to change lifestyle habits to reduce risk factors. Patients have difficulty changing their lifestyle and experience that they do not receive the care they need. Health communication have a central role in the prevention and treatment of type 2 diabetes. Health communication mainly involve a dialogue that arouses interest in lifestyle changes in the form of increased physical activity and dietary changes. The patient can achieve good health and experience well-being in illness if they receive the information and support, they need to actively participate in the process. Purpose: The purpose was to describe type 2 diabetes patients experience of health communication.  Method: Qualitative literature review with inductive approach, 12 articles were included, analyzed with Friberg’s analysis method. Results: Literature review results present three main categories that describe how patients' experiences health communication by receiving individually tailored information, building relationships with health providers, and having a dialogue that leads to compliance after the conversation. Conclusion: Clear information, two-way dialogue and the creation of trust are based on empowerment of the patient, which is a strengthening of the individual's ability to take responsibility for their own care.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att det finns stor okunskap och tveksamhet hos vårdpersonal inför mötet med våldsutsatta kvinnor. Hälso- och sjukvården är en ledande aktör för att förebygga mäns våld mot kvinnor. Det dolda våldet i hemmet identifieras sällan, vilket orsakar stort lidande hos våldsutsatta kvinnor. Kvinnor lever i otrygghet vilket gör att de har all rätt att få den vård som krävs. Syfte: Syftet var att belysa våldsutsatta kvinnors upplevelser av bemötande inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturöversikt har tillämpats baserat på åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Hälso- och sjukvårdens bristfälliga kompetens låg till grund för att kvinnor undvek att söka professionell hjälp med rädslan av att inte bli tagna på allvar. Negativa attityder från vårdpersonal skapade sårbarhet och skuldkänslor hos våldsutsatta kvinnor. Kvinnors läkningsprocess påbörjades när de blev tillfrågade om våldet, bekräftades i sina upplevelser samt erhölls verktyg och ytterligare stöd i form av remittering. Konklusion: Våldsutsatta kvinnors upplevelser av bemötandet grundade sig i både positiva och negativa faktorer. Bemötandet av våldsutsatta kvinnor ska bygga på öppen dialog i en trygg miljö vilket möjliggör identifiering av våldet. Större kompetens krävs hos vårdpersonal där tydligare riktlinjer och handlingsplaner bör ligga till grund inför mötet med våldsutsatta kvinnor. / Background: Previous research shows severe ignorance in health care workers meeting abused women. Health care is a leading instance preventing violence against women. Hidden violence in the domestic is seldom identified, causing women great suffering. Women live in insecurity, giving them right to required health care. Purpose: Shed light on abused women’s experiences receiving health care. Method: A literature review has been applied based on eight scientific articles. Result: Health care’s inadequate competence was the main reason women avoided professional help, fearing not being treated sincerely. Medical order lies negative attitude established vulnerability and guild amongst victims. The healing process began when consulted about the violence, confirmed in their experiences, obtaining tools, and referring additional care. Conclusion: Abused women’s experiences receiving care founded in positive, and negative factors. Building treatment of abused women on dialog and a safe environment enables identification of domestic violence. Greater competence in medical order lies where guidelines and action plans is preparatory to consulting abused women.

Bakgrund: Övervikt och fetma är en folkhälsoutmaning världen över och i Sverige beräknas 52 % av befolkningen i åldern 16–84 år leva med övervikt eller fetma. Övervikt och fetma blir allt vanligare och en ökad risk för följdsjukdomar tillkommer därigenom. Totalt beräknas de samhällsekonomiska kostnaderna uppgå till 70 miljarder kronor/år i Sverige. Hälso- och sjukvårdspesonal möter dagligen individer som lider av övervikt och fetma. Sjuksköterskans ansvar är att stödja och motivera patientena till hälsosamma levnadsvanor, vilket gör bemötandet till en viktig faktor. Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med övervikt och fetma upplever bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: En litteraturöversikt gjordes där tio vetenskapliga artiklar söktes fram iCinahl Complete, Discovery, PubMed och SweMed+. Åtta kvalitativa och två kvantitativa studier valdes ut till resultatet. Artiklarna granskades, analyserades samt färgkodades för att identifiera tre teman. Resultat: Resultatet presenteras i tre huvudteman; vårdrelation, vårdmiljö och skam och skuld. Resultatet visade att förhållningssättet från hälso- och sjukvårdspersonal påverkar personer med övervikt och fetma och studiernapekade på flera brister. I tre artiklar framkom delvis avvikande och positiva resultat av bemötande. Slutsats: Personer med övervikt och fetma upplever fördomar, okunskap och ett bemötande som bidrar till känslor av skam och skuld. Genom ökad kunskap, respekt och lyhördhet kan hälso- och sjukvårdspersonal skapa en mer värdig och tillitsfull relation med patienten. / Background: Overweight and obesity is a public health challenge worldwide. In Sweden, 52% of the population aged 16-84 is estimated to live with overweight or obesity. Overweight and obesity are becoming more common and an increased risk of sequelae is thereby added. In total, the socio-economic costs are estimated at SEK 70 billion/year in Sweden.Healthcare professionals meet individuals suffering from overweight and obesity on a daily basis. The nurse has a responsibility to support and motivate the patients to a healthy lifestyle and this makes the approachimportant. Aim: The aim of the study was to describe how people with overweight and obesity experience the approach of health care professionals. Method: A literature review was done where ten scientific articles were found in: Cinahl Complete, Discovery, PubMed and SweMed +. Eight qualitative and two quantitative studies were selected for the results. The articles were reviewed, analyzed and color coded to identify three themes. Results: The results are presented in three main themes; relations, health facilityenvironment and shame and guilt. They showed that the approach byhealth care professionals can affect people with overweight and obesityand several studies pointed out dificiencys within the care. In three articles, partly deviating and positive results of the approach appeared. Conclusion: People with overweight and obesity experience prejudice and ignorate attitudes that contributes to feelings of shame and guilt. Through increased knowledge, respect and sensitivity, healthcare professionals can createmore dignified and trustfull relations to the patients.

Bakgrund: Oro och ångest är ett vanligt förekommande problem hos patienter som inväntar operation. Sjuksköterskan har till uppgift att uppmärksamma och identifiera patientens individuella behov preoperativt men ansvarar även för att stötta, lugna och trösta patienten utifrån hans eller hennes behov. Oro och ångest kan yttra sig fysiskt såväl som psykiskt och dessa oroskänslor orsakar ett lidande för patienten samtidigt som det ökar risken för ett sämre postoperativt förlopp. Syfte: Att belysa patienters värderingar av omvårdnadsåtgärder som kan lindra preoperativ oro och ångest som är relevanta för den grundutbildade sjuksköterskan att använda sig av. Metod: För att besvara valt syfte gjordes en litteraturstudie med kvantitativ ansats. Sökningarna genomfördes i PubMed och CINAHL. Resultatet baserades på tio kvantitativa vetenskapliga artiklar som belyste preoperativ oro och ångest inför ett elektivt kirurgiskt ingrepp. Resultat: Studierna i resultatet belyste ett antal olika patientperspektiv och värderingar på de omvårdnadsåtgärder som visat sig lindra preoperativ oro och ångest. Resultatet mynnade ut i tre huvudkategorier där olika värderingar belystes; patienters tillgång till information, användandet av musik och relationsfördjupning mellan vårdgivare och patient för att stärka patientens egenmakt pre- och postoperativt. I resultatet beskrivs även vilka åtgärder som inte haft någon effekt alternativt orsakat patienten oroskänslor preoperativt. Slutsats: Utökad information utformad på patientens villkor, användandet av musik preoperativt och att arbeta enligt Peplau’s relationsfördjupande modell är kliniskt tillämpbara verktyg som kan gynna patienten och lindra preoperativ oro och ångest. / Background: Preoperative anxiety is a common issue among patients undergoing surgery. The nurse has a responsibility to be attentive and identify the patient's individual needs before surgery. It is important that the patient is supported, reassured and comforted by the nurse based on his or her needs. Anxiety and worry can manifest themselves physically as well as mentally and these feelings cause suffering for the patient as well as an increased risk of a negative postoperative outcome. Purpose: The aim was to investigate the impact of different nursing measures on a patient’s preoperative anxiety and explain how patient values these measures. The measures are intended to be relevant and applicable to nurses. Method: The study was designed as a quantitative literature review. The search was conducted through the databases PubMed and CINAHL. The result is based on ten quantitative articles that include discussion of preoperative anxiety for patients undergoing an elective surgical procedure. Result: The nursing measures that were shown to reduce preoperative anxiety can be split into three categories; a patient’s access to information, the use of music, and a relationship development between the caregiver and patient in order to empower the patient both pre- and postoperatively. The measures were also examined to show which interventions didn’t have an effect or worse – caused the patient distress. Conclusion: Increased access to information on the patient’s terms, the use of pre-operative music, and working with Peplau’s relationship model are nursing measures which can be applied within the working environment in order to benefit patients in reducing preoperative worry and anxiety.

Objective: The European League Against Rheumatism and the American College of Rheumatology jointly embarked on a new classification criteria for systemic lupus erythematosus (SLE) project. Its first phase involved generation of a broad set of items potentially useful for classification of SLE. This study was undertaken to add the patient perspective to an expert Delphi approach and an early patient cohort study. Methods: A national cross-sectional study was conducted. A self-report questionnaire was published in the ‘‘Schmetterling’’ (Butterfly), the quarterly journal of the German SLE patient association. Individuals with SLE were asked to anonymously complete the questionnaire, which asked for demographic details, organ manifestations, autoantibodies and symptoms. Results: A total of 339 completed questionnaires out of 2498 were returned, a response rate of 13.6%; 83.2% reported they were ANA positive and 81.7% reported joint, 66.1% skin and 33.0% renal involvement. For the time before and in the first year after their SLE diagnosis, the majority reported fatigue (89.4%), joint pain (86.7%), photosensitivity (79.4%) and myalgia (76.1%). Of interest, more than half of the patients reported fever as an early symptom (53.7%). Conclusion: For a Caucasian European SLE patient population, the overall characteristics suggest meaningful representation. While many symptoms were reported as expected, the high percentage of patients reporting fever and the significant number of patients with unexpected gastrointestinal complaints are of particular interest. These data add to the information on early SLE symptoms informing the development process of new SLE classification criteria.

Bakgrund: Trots omfattande forskning avlider 9 av 10 patienter till följd av ett prehospitalt hjärtstopp i Sverige. När en person drabbas av plötsligt hjärtstopp krävs snabba åtgärder och tiden till hjärt- och lungräddning påbörjas är livsavgörande. Vårdmiljön är stressfull och komplext, vilket kan få konsekvenser för vårdandet. För den drabbade innebär ett hjärtstopp att personen blir sårbar och utlämnad till sin omgivning samtidigt som det är en traumatiskt och svår händelse för närstående att få bevittna. Det krävs därför att ambulanspersonalen, förutom att ta omedelbara beslut som kan vara livsavgörande, även måste ha ett etiskt förhållningssätt och goda kunskaper i omvårdnad. Syfte: Studiens syfte var att beskriva vårdprocessen vid prehospitalt hjärtstopp hos vuxna patienter.  Metod: Studiens genomförande var en litteraturöversikt med en integrerad analys. Datainsamlingen resulterade till att 15 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar inkluderades. Artikelsökningar genomfördes utifrån sökord i Cinahl Complete och PubMed.  Resultat: Bearbetningen av artiklarna resulterade i fyra kategorier och 11 underkategorier. När larmet kommer och vårdmötet inleds, Att ta rätt beslut för patienten, Ett värdigt avslut, Ett krävande ansvar för att kunna ge bra vård. Det var viktigtmed mental förberedelse för att kunna ge god vård, förutfattade intryck kunde riskerade att få konsekvenser för patienten. Att skapa ett skyddat vårdutrymme samt skapa tillit och låta närstående vara delaktig belystes, dock kunde den kaotiska och krävande situationen vara ett hinder för detta. Ett patientperspektiv var avgörande för att ta rätt beslut för patienten, gråzoner, etiska dilemman och närståendes förhoppningar kunde dock skapa ett onödigt lidande för patienten. Det var viktigt att skapa ett värdigt avslut för patienten och hantera den avlidnes kropp med respekt. Närståendes behov av omsorg sågs som en del i vårdandet, men krävde att ambulanspersonalen kunde låta sig själv påverkas. Rädsla eller osäkerhet att möta närstående deras sorg kunde få konsekvenser för deras behov av stöd. Vårdmötet innebar påfrestningar för ambulanspersonalen, för att kunna ge en god och professionell vård krävdes organisatoriskt och kollegialt stöd samt regelbunden utbildning. Vikten av erfarenhet belystes. Slutsats: Vårdprocessen vid hjärtstopp hos vuxna patienter prehospitalt kan vara varierande beroende på situation och patientens vård påverkas av flera olika faktorer. Det fanns en stark vilja att värna om patientens värdighet och integritet samt närståendes behov av stöd och omsorg. Att ta livsavgörande beslut var en tung börda vilket kräver erfarenhet och självsäkerhet i sin yrkesroll. Faktorer som gråzoner, tvivel, osäkerhet och påfrestningar på ambulanspersonalen kunde dock medföra onödigt lidande för patienten och att närståendes behov av omsorg åsidosattes under hjärt- och lungräddning. Studien betonar vikten och belyser brister i patientens och närståendes omvårdnadsbehov vid hjärtstopp prehospitalt. / Background: Despite extensive research, 9 out of 10 patients die as a result of an out-of- hospital cardiac arrest in Sweden. When a person suffers a sudden cardiac arrest, rapid action is required and the time for cardiopulmonary resuscitation to begin is vital. The care environment is stressful and complex, which can have consequences for caring. For the victim, a cardiac arrest means that the person becomes vulnerable and extradited to their surroundings at the same time as it is a traumatic and difficult event for close relatives to witness. It is therefore required that the ambulance staff, in addition to making immediate decisions that can be life-changing, also must have an ethical approach and good knowledge of nursing. Aim: The aim of the study was to describe the caring process in out-of-hospital cardiac arrest in adult patients. Method: The study was conducted as a literature review with an integrated analysis. The data collection resulted in the inclusion of 15 qualitative and quantitative scientific articles. Article searches were performed based on keywords in Cinahl Complete and PubMed. Result: The processing of the articles resulted in four categories and 11 subcategories. The main categories were; When the alarm goes off and the care meeting begins, To make the right decision for the patient, A dignified end, A demanding responsibility to be able to provide good care. Mental preparation was important in order to provide good care, predetermined impressions could risk having consequences for the patient. Creating a protected care space as well as creating trust and letting relatives be involved was highlighted, however, the chaotic and demanding situation could be an obstacle to this. A patient- perspective was crucial for making the right decision for the patient, gray areas, ethical dilemmas and relatives' hopes could, however, create unnecessary suffering for the patient. It was important to create a dignified ending for the patient and treat the deceased's body with respect. Relatives' need for care was seen as part of the care process, but required that the ambulance staff could allow themselves to be influenced. Fear or insecurity in facing relatives' grief could have consequences for their need for support. The care meeting meant stress for the ambulance staff, in order to be able to provide good and professional care, organizational and collegial support was required, as well as regular training. The importance of experience was highlighted as very important. Conclusion: The caring process in out-of-hospital cardiac arrests in adult patients vary depending on the situation and the patient's care is affected by several different factors. There was a strong will to protect the patient's dignity and integrity as well as the relatives' needs for support and care. Making life-changing decisions was a heavy burden, which requires experience and self-confidence in one's professional role. However, factors such as gray areas, doubts, insecurity and stress among the ambulance staff could lead to unnecessary suffering for the patient and that relatives' need for care was ignored during cardiopulmonary resuscitation. The study emphasizes the importance and highlights shortcomings in the patient's and relatives' care needs in the event of an out-of-hospital cardiac arrest.

Bakgrund: Dödshjälp är en behandling som har införts i flera länder. Det är viktigt att förstå olika modeller och definitioner för dödshjälpen samt likheter med palliativ vård, för att kunna förstå sjuksköterskors inställningar till dödshjälp.   Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors inställningar till dödshjälp. Metod: Studiens metod var en litteraturöversikt som grundades på tio vetenskapliga kvalitativa och kvanitativa artiklar. Sökning av artiklar utfördes i två databaser, Cinahl Complete och PubMed. Därefter bearbetades artiklarna och analyserades enligt Fribergs fyra analys steg, vilket resulterade i tre teman.   Resultat: I resultatet presenterades tre huvudteman; Positiva upplevelser och attityder till dödshjälp, Negativa upplevelser och attityder till dödshjälp samt Sjuksköterskors inställningar till patientens självbestämmande och autonomi.   Sammanfattning: Resultatet i denna litteraturstudie påvisar att sjuksköterskors inställningar påverkas på positivt och negativt sätt och detta beror på olika faktorer som sjuksköterskors religiösa övertygelser, patientens autonomi och självbestämmande och lagen. Ämnet om dödshjälp är etiskt och har stor vikt för hela samhället och därför riktlinjer och regler behöver utvecklas. / Background: Euthanasia is a treatment that has been introduced in several countries. It’s important to understand different models and definitions of euthanasia as well as similarities with palliative care, in order to be able to understand nurses' views to euthanasia. Aim: The purpose was to shed light on nurses' attitudes to euthanasia. Method: The study method was a literature review based on ten scientific qualitative and quantitative articles. Article search was performed in two databases, Cinahl Complete and PubMed. Then the articles were processed and analyzed based on Fribergs four steps, which resulted in three themes. Results: The results presented three main themes; Positive experiences and attitudes to euthanasia, Negative experiences and attitudes to euthanasia and Nurses' attitudes to the patient's self-determination and autonomy. Summary: The results of this literature study show that nurses’ views are affected in a positive and negative way and this is due to various factors such as nurses' religious beliefs, the patient's autonomy and self-determination and the law. The subject of euthanasia is ethical and of great importance to the whole of society, and therefore guidelines and rules need to be developed for everyone's sake.

Bakgrund: Borderline personlighetsstörning (BPS) har en bred symtombild som främst karaktäriseras av en känslomässig instabilitet hos individen. Flertalet förklaringar till uppkomsten finns men de allra flesta grundar sig i en otrygg uppväxt. Inom patientgruppen är det vanligt med suicidala handlingar samt ett aktivt självskadebeteende utan avsikt att avlida. Syfte: Denna studie siktade till en ökad insyn och förståelse för hur patientgruppen upplevde det att leva med diagnosen BPS samt hur de upplevde att de blir bemötta inom vården.Metod: Litteraturstudien genomfördes med en kvalitativ ansats. Åtta stycken vetenskapliga artiklar svarade mot underliggande studies syfte. Resultat: Analysen resulterade i följande kategorier: Att få diagnosen BPS, ett liv i utanförskap, att sträva efter hälsa och värdighet, att ha städig kontakt med vården, att uppleva sig stämplad, att ha relationer till specifika andra samt att önska sig specialiserad vård, delaktighet, tid, tillgång och kontinuitet. Slutsats: För att kunna ge patientgruppen adekvat vård samt bygga goda vårdrelationer är det av yttersta vikt att vårdpersonalen har kunskap kring patientgruppens livsvärld. Genom en ökad kunskap och förståelse är förhoppningen att minska missförstånd, bristande kommunikation samt känslan av maktlöshet i relationen mellan vårdpersonalen samt patientgruppen, vilket i sin tur kan reducera patientgruppens upplevelse av att vara stämplad. / Background: Borderline personality disorder (BPD) has a broad symptomatology mainly characterized by emotional instability. There is several explanations for the rise but the vast majority are based in an insecure upbringing. Within the patient group it is common with suicidal acts and active self-injury without the intent to die.Objective: This study aimed to greater transparency and understanding of how the patient group experienced it to live with a diagnosis of BPD and how they felt that they were treated within the care system.Method: The literature review was conducted with a qualitative approach. Eight scientific papers responded to the underlying studies purpose.Results: The analysis resulted in the following categories: Getting diagnosed with BPD, a life of alienation, to strive for health and dignity, to have steady contact with health care, to experience themselves as stamped, to have relationships with specific others and also to wish for specialized care, participation, time, availability and continuity.Conclusion: In order to give the patient group adequate care and build good relationships it is of the utmost importance that health professionals have knowledge of the patient groups life world. Through increased knowledge and understanding, the hope is to reduce misunderstandings, lack of communication and the sense of powerlessness in the relationship between the nursing staff and the patient group, which in turn may reduce the patient group experience of being stamped.

Dagens hälso- och sjukvård står inför utmaningar när det kommer till effektiv, hållbar och tillgänglig primärvård, vilket reformen god och nära vård skall verka för. Målet är en personcentrerad vård med hälsofrämjande och förebyggande insatser i fokus. Distriktssköterskan har en betydande roll i omställningen och studier visar att distriktssköterskans förskrivningsrätt leder till en möjlig personcentrering. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning som distriktssköterskor använder sin förskrivningsrätt och om de känner sig trygga i att använda den. Studien genomfördes med kvantitativ ansats och är en icke experimentell tvärsnittsstudie. En enkät besvarades vid ett tillfälle, av 36 distriktssköterskor verksamma på antingen vårdcentral, hemsjukvård eller barnavårdscentral. Resultatet visar att alla distriktssköterskor verksamma på vårdcentral och i hemsjukvård använder sin förskrivningsrätt för hjälpmedel och förskriver detta vid fler tillfällen, i jämförelse med deras läkemedelsförskrivning. Däremot visas att färre distriktssköterskor vid dessa verksamheter använder sin förskrivningsrätt för läkemedel och läkemedelsförskrivningar sker till färre antal tillfällen. Vidare visar resultatet att alla distriktssköterskor på barnavårdscentral använder sin förskrivningsrätt för läkemedel, men inte alls för hjälpmedel. Resultatet visar också att det finns en korrelation mellan hur trygga distriktssköterskorna känner sig med att använda sin förskrivningsrätt och hur länge de haft den inom samtliga tre verksamheter. Mer trygghet upplevs hos de distriktssköterskor som haft sin förskrivningsrätt mer än två år. När distriktssköterskan känner sig trygg så ökar förutsättningen för en effektiv och personcentrerad vård som främjar hälsa och lindrar lidande genom förskrivning. / Today's healthcare system faces challenges when it comes to effective, sustainable, and accessible primary care. The reform of integrated care will work for such a health care system. The goal is person centered care with a focus on health promotion and prevention. The district nurse has a significant role in the required conversion and studies show that the district nurse's right to prescribe leads to a possible person-centered care. More knowledge about how the district nurses administers their prescribing rights is needed. The purpose of this study is to investigate to what extent district nurses use their right to prescribe and whether they feel safe to use it. The study was conducted with a quantitative approach and is a non-experimental cross-sectional study. A total of 36 district nurses working at either community health centers, home care services or child health centers participated by answering a questionnaire on one occasion. The results show that all district nurses working at health centers and in home care prescribe medical equipment and supplies and on more occasions in comparison with their pharmaceuticals prescriptions. It shows that fewer district nurses at these operations use their right to prescribe pharmaceuticals and prescriptions are made on fewer occasions. Furthermore, the results show that all district nurses at child health care centers use their right to prescribe pharmaceuticals, but not at all for medical equipment and supplies. The results also show that there is a correlation between how safe district nurses feel to use their right to prescribe and for how long time they have had the right to prescribe in all three operations. More security is experienced by the district nurses who have had their right to prescribe for more than two years. When the district nurse feels safe, the prerequisite for an effective and person-centered care that promotes health and relieves suffering through prescription increases.

The aim of this investigation was to elucidate and describe those patients who had discontinued their participation and/or paticipated infrequently in physiotherapy treatment based on their own activity and responsibility. The ambition was to understand the phenomenon of compliance/adherence from various perspectives in behavioural as well as social science. In study I the phenomenon compliance/adherence was studied in relation to Health Locus of Control and Health Belief variables. This study was based on a questionnaire that was answered by all patients before beginning of treatment. Questions concerning the patients´conceptions about both health locus of control and health beliefs were the focus.The definitions of compliance/adherence were completed treatment period and exercise frequency, respectively. Those patients who completed the treatment were also studied regarded exercise frequency. The results of study I showed that those who discontinued their treatment reported a higher perceived threat from their health condition (higher level of dysfunction (higher pain intensity) and a higher perceived severity of their health condition (higher level of dysfunction, worse general health) than those who completed treatment. The results also showed that those who exercised once a week or less often valued the significance of the caring situation as lower (HLC), perceived a higher threat from their health condition (higher pain intensity), a higher severity of their health condition (higher level of dysfunction, worse general health, greater distrution of impairment), more barriers to treatment (lower expectations), and had certain differences in demographic variables (younger individuals, more women) than those who exercised more often (HB). Study II investigated patients´descriptions of their reasons for discontinuing the treatment, whether those reasons varied, and if so how they varied. Sixteen patients who had discontinued their treatment were interviewed with open-ended questions. The inteviews began with a question about the background to the physiotherapy treatment. There were questions concerning carrying out the treatment as well as concerning what they thought about their impairment. The patients were also asked about their priotities in daily life, as these wre presumed to be anobstacle to the treatment over a shorter or longer period of time. The third domain concerned how they experiebced the patient/physiotherapist relationship. The interviews were anlysed qualitatively. Analysis of study II resulted in four different descriptions of reasons for treatment discontinuation. A) It was about time to end treatment and continue on alone. B) The treatment was not the most important activity to spend time on. C) An agreement with the physiothreapist to discontinue treatment due to lack of effect. D) No viewpoint as to why they discontinued the treatment. In further analysis of category D, this group appeared to experience varoius forms of powerlessness. They felt their trustworthiness was often questioned. They experienced frustration in their life situation as others made the important descisions and they themselves had little to say.They defended themselves by talking about their own conceptions of the reasons for their impairment and what should be done about them. In comparing category D with categories A, B, C it was found that those in the latter three categories experienced varying degrees of control in different situations, whereas those in category D did not experience a feeling of control. Conclusion: The concept of compliance in physiotherapy is ambiguous. The concept involves one part defining what will concern the other part. It is clear that the physiotherapist and the patient do not always agree about the aim of the treatment. Instead, we should develop the concept of concordance in encounters with the patients and abandon the reasoning of compliance. / Syftet med denna undersökning var att tydliggöra och beskriva de patienter som avbrutit sitt deltagande och/eller deltagit sällan i en behandling med sjukgymnastik baserad på egen aktivitet och eget ansvar. En ambition var att förstå fenomenet följsamhet utifrån några olika teoretiska perspektiv inom såväl beteende- som samhällsvetenskap. I Delstudie I studerades fenomenet följsamhet i relation till beteendeaspekter avseende patientuppfattningar om styrmekanismer som påverkar den egna hälsan (HLC) och patientupplevda hälsohot och hälsohotens konsekvenser (HB). Denna delstudie bygger på frågeformulär, som besvarades av samtliga patienter innan behandlingsstart. De frågor som mäter patientens uppfattningar om vad som styr den egna hälsan och frågor som mäter patientupplevda hälsohot och hälsoerfarenheter har bearbetats. Definitionerna på följsamhet var dels fullföljd träningsperiod, dels träningsfrekvens. De patienter som genomförde träningen jämfördes med de som avbröt den. De som genomförde träningen studerades dessutom avseende träningsfrekvens. Resultatet i Delstudie I visade att de som avbröt sin behandling, rapporterade större hot av sitt hälsotillstånd (högre smärtintensitet) och större konsekvenser av hälsotillståndet (sämre funktionsförmåga, sämre allmänt hälsotillstånd) än de som genomförde den. Resultatet visade dessutom att de som tränade en gång i veckan eller mer sällan hade värderat vårdsituationens betydelse lägre (HLC), upplevde större hot av sitt hälsotillstånd (högre smärtintensitet), större konsekvenser av hälsotillståndet (större funktionsnedsättning, sämre allmänt hälsotillstånd, större besvärsutbredning), fler hinder för behandlingen (lägre förväntningar) och uppvisade andra demografiska faktorer (yngre individer, fler kvinnor) än de som tränade oftare (HB). I Delstudie II studerades hur patienter själva beskriver anledningen till avbrott i behandlingen, om dessa anledningar kan variera och hur de varierar. Sexton patienter som avbrutit sin behandling intervjuades med öppna frågor. Intervjun inleddes med en fråga om bakgrunden till den sjukgymnastiska behandlingen. De ställdes inför frågor som hade anknytning till genom!örandet av behandlingen och vad de trodde själva om sina besvär. Frågor om patienternas prioriteringar i vardagen ingick, vilka antogs kunna utgöra hinder för behandling under en kortare eller längre tid. Ett tredje område som ingick, rörde deras erfarenheter av patient/sjukgymnast relationen. Intervjuerna analyserades kvalitativt. Analysen i Delstudie II resulterade i att fyra olika beskrivningar av orsaker till avbrott i behandlingen genererades. A) Det var dags att avsluta och gå vidare på egen hand. B) Behandlingen var inte det viktigaste att lägga sin tid på. C) Överenskommelse med sjukgymnasten att avbryta behandlingen på grund av uteblivna resultat. D) Avsaknad av ställningstagande till avbrott i behandlingen. Vid en fårdjupadanalys av kategori D framstod att denna grupp erfar olika former av maktlöshet. Det yttrade sig i beskrivningar av att deras trovärdighet ofta är ifrågasatt, att deras livssituation är en ständig frustration där andra tar de viktiga besluten och där de själva inte har mycket att säga till om, samt att de värjer sig mot att berätta om sina fåreställningar om vad de själva tror besvären beror på och vad man gör åt dem. Vid en jämförelse mellan kategori D och A, B, C har kategorierna A, B och C varierande grad av kontroll i olika situationer medan kategori D saknar kontroll.