Bakgrund: Värdighet är ett centralt begrepp i omvårdnadens etik och ska alltid eftersträvas i vården. Patienter som ska opereras befinner sig i en särskilt utsatt situation där kroppen i många fall helt och hållet utlämnas till personalen. Samtidigt kan den teknikorienterade operationsmiljön bidra till att sjuksköterskan distanseras från patienten med objektifiering och kränkning av värdigheten som följd. För att kunna arbeta på ett sätt som bevarar patientens värdighet är det nödvändigt att veta vad begreppet har för innebörd i den perioperativa omvårdnaden.  Syfte: Syftet var att analysera begreppet värdighet för att därefter belysa dess betydelse inom perioperativ omvårdnad.  Metod: Begreppsanalysen gjordes i sju steg enligt Walker och Avant (2014).  Resultat: Ur begreppsanalysen framträdde fyra utmärkande kännetecken, attribut, för värdighet i den perioperativa omvårdnaden. Dessa var: respekt, integritet, delaktighet och relation. Förutsättningar för värdighetsbevarande perioperativ omvårdnad är att personalen har en etisk medvetenhet och tid att möta patienten.  Slutsats: I vårdrelationen överlämnar sig patienten till den perioperativa sjuksköterskan som bär dennes värdighet genom det perioperativa förloppet. Sjuksköterskan vidtar åtgärder som främjar delaktighet, visar respekt och skyddar patientens integritet. Förutsättningarna för ett värdighetsbevarande arbetssätt skapas delvis av den perioperativa organisationen då denna kan verka för att främja en etisk medvetenhet i operationsteamet och ge sjuksköterskan tid att möta patienten.

Bakgrund: Operationssjuksköterskan ska bedriva säker vård där patienten också ska kunna känna sig säker. Personcentrerad vård är en förutsättning för säker vård och påverkas av faktorer som teamsamarbete, kommunikation och operationssalens miljö. Genom att beskriva patientens upplevelse av säkerhet vid perioperativ omvårdnad kan patientens fysiska, psykiska, sociala och existentiella upplevelser identifieras och förstås vilket är en förutsättning för personcentrerad, och därmed, säker vård. Syfte: Syftet var att beskriva patientens upplevelse av säkerhet vid perioperativ omvårdnad. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturstudie med induktiv ansats genomfördes. Datainsamling utfördes i databaserna CINAHL och PubMed där 13 kvalitativa artiklar inkluderades efter att ha genomgått kvalitetsgranskning. För bearbetning av data utfördes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De två huvudkategorierna som identifierades var att vara en del av teamet och en främmande miljö. Att vara en del av teamet beskrev patientens behov för att kunna uppleva säkerhet där även förtroende påverkade upplevelsen. En främmande miljö beskrevs med syn- och hörselintryck samt känselintryck vilka representerade det patienten upplevde fysiskt och psykiskt på operationssalen. Slutsats: Perioperativ omvårdnad kan upplevas som säker likväl som osäker vård. Med personcentrerad omvårdnad kan upplevelsen av säkerhet främjas. Operationssalens miljö har betydelse där syn-, hörsel- och känselintryck påverkar upplevelsen av säkerhet. Med tydlig information, kunskap och vägledning upplevs säkerhet i den ovissa och osäkra situationen. Kontinuerlig verbal- och icke-verbal kommunikation där den perioperativa personalen visar på kompetens och pålitlighet skapar förtroende hos patienten som då upplever säkerhet. / Bakgrund: Operationssjuksköterskan ska ge säker vård och patienten ska också kunna känna sig trygg. Patientcentrerad vård är en förutsättning för säker vård. Genom att beskriva patientens egen upplevelse av säkerheten under den perioperativa vården kan patientens fysiska, psykiska, sociala och existentiella upplevelser identifieras. Att förstå patientens upplevelse är grunden för att ge patientcentrerad vård och även säker vård. Sikta: Syftet var att beskriva patientens upplevelse av trygghet under perioperativ omvårdnad. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturstudie med induktiv ansats genomfördes. Data samlades in via databaserna CINAHL och PubMed. 13 kvalitativa artiklar inkluderades efter en kvalitetsgranskning och en kvalitativ innehållsanalys gjordes. Resultat: De två huvudkategorierna som identifierades var att vara en del av teamet och en utländsk miljö. Att vara en del av teamet beskrev patientens behov där känslor av tillit påverkade upplevelsen av säkerhet. En främmande miljö beskrevs genom auditiva och visuella intryck och fysiska och psykiska sinnen i operationssalen. Slutsats: Perioperativ omvårdnad kan upplevas som såväl säker som osäker vård. Ett patientcentrerat tillvägagångssätt kan främja upplevelsen av säkerhet. Operationssalens miljö påverkar upplevelsen genom auditivt och visuellt intryck och fysiska och psykiska sinnen. Tydlig information och vägledning bidrar till upplevelsen av säkerhet. Kontinuerlig kommunikation som visar kompetens och tillförlitlighet skapar förtroende och en känsla av trygghet.

Bakgrund: Anestesi- och operationssjuksköterskan träffar många olika patienter, allt ifrån barn och äldre till friska som svårt sjuka. I den perioperativa vården sker dödsfall sällan och personalen är ofta oerfarna av detta. Tidigare forskning visar att perioperativa dödsfall påverkar personalen. Det finns olika sätt att hantera känslomässiga eller stressande situationer. Syfte: att undersöka anestesi- och operationssjuksköterskans upplevelse av perioperativa dödsfall. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Anestesi- och operationssjuksköterskor som varit med om ett perioperativt dödsfall intervjuades. Resultat: Temat som framkom är ”En sällanhändelse som berör” från kategorierna ”Omständigheterna kring dödsfallet påverkar”, ”Yrkeserfarenheten spelar roll”, ”Betydelsen av teamet”, ”Emotionella reaktioner” och ”Betydelsen av bearbetning” med tillhörande subkategorier.  Konklusion: Perioperativa dödsfall är något som händer sällan men som berör anestesi- och operationssjuksköterskan. Dödsfall är alltid speciellt när det sker på operationsavdelningen och några viktiga aspekter i upplevelsen är att personalen känner att de har gjort allt de kan, haft god samverkan i teamet och fått bearbeta händelsen. / Background: The anesthetic- and surgical nurse meets many different patients, everything from children and the elderly, to the healthy and the seriously ill. In perioperative care, deaths rarely occur and the staff are often inexperienced of this. Previous research shows that perioperative deaths affect staff. There are different ways to deal with emotional or stressful situations. Aim: to investigate the anesthetic- and surgical nurse's experience of perioperative death. Method: Qualitative content analysis with an inductive approach. Anesthetic- and surgical nurses' who had experienced a perioperative death were interviewed. Results: The theme that emerged is "A rare event that affects" from the categories "The circumstances surrounding the death affect", "Professional experience matters", "The importance of the team", "Emotional reactions" and "The importance of processing" with their subcategories. Conclusion: Perioperative death is something that happens rarely but affects the anesthetic- and surgical nurse. Death is always special when it happens in the operating room and some important aspects of the experience are that the staff feel they have done everything they can, have good teamwork and been able to process the event.

Bakgrund och problemformulering: Antalet dagkirurgiska operationer har ökat betydligt det senaste decenniet. Denna utveckling kan ses som en del av hållbar utveckling där det är centralt att hushålla med resurser. Dagkirurgiska ingrepp ämnar påverka patientens liv minimalt och minska belastningen på sjukvården. Det snabba förloppet kan orsaka psykologisk stress om vården inte anpassas efter patienten. En persons förmåga att hantera denna stress relateras till personens copingstrategi, vilken kan vara känslofokuserad eller problemfokuserad. Den perioperativa sjuksköterskan ska arbeta personcentrerat genom att utforma vården utifrån varje unik patients behov och önskemål. Genom att skapa en god relation till patienten kan den perioperativa sjuksköterskan skapa trygghet och minska oro för patienten. För att lyckas med detta behövs en förståelse för patientens upplevelser under den perioperativa processen, för att kunna informera och stödja patienten på bästa sätt. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av perioperativa vården i samband med dagkirurgi. Metod: Systematisk litteraturstudie med kvalitativ design. Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde tre huvudkategorier: livsrytm, levd kropp och vårdrelationen samt nio subkategorier. Slutsats: Upplevelserna av den dagkirurgiska processen varierade mycket mellan olika patienter och kan relateras till patienternas copingstrategi. Hur patienterna upplevde vårdandet berodde till stor del på hur de blev bemötta av vårdpersonalen. Sjuksköterskan kan med fördel använda ett personcentrerat arbetssätt, som går ut på att utforska patientens upplevelser och copingstrategi, och genom det förbättra patientens upplevelse av det dagkirurgiska förloppet främjas även hållbar utveckling.

Bakgrund: Det finns många faktorer som försätter patienten i oavsiktlig hypotermi under operation. Redan under första timmen kan kroppstemperaturen sjunka med 0,3–1°C på grund av anestesi och förhållanden på operationssalen. Konsekvenserna blir försämrad sårläkning, större risk för sårinfektion, förlängd vårdtid samt obehag för patienten. Anestesi- och operationssjuksköterskan har som gemensam arbetsuppgift att förebygga och identifiera uppkomst av hypotermi. Syfte: Att undersöka förekomst, samband och riskfaktorer för oavsiktlig hypotermi perioperativt. Metod: En empirisk studie med kvantitativ, longitudinell, prospektiv ansats. Antal formulär som samlades in på dagkirurgisk avdelning var 224 och dessa analyserades deskriptivt och analytiskt. Resultat: Resultatet visar att hypotermi förekom hos 30,4 % av patienterna och är vanligast förekommande vid överrapportering till postoperativa avdelningen. En fjärdedel av patienterna frös under vårdförloppet och de visar sig vara signifikant kallare än de som svarade nej på frågan. Temperatur sjunker signifikant vid stigande ålder. Den största riskfaktorn till att drabbas av hypotermi är låg temperatur vid ankomst. Konklusion:Denna studie har givit ökad kunskap om förekomst, samband och riskfaktorer för hypotermi. En tredjedel av patienterna var hypoterma vilket visar att det finns förbättringsmöjligheter. Patienters temperatur vid ankomst visade sig ha stor betydelse för patientens fortsatta temperatur i det perioperativa förloppet. Medvetenhet av resultatet i studien kan bidra till förbättrad patientkomfort och minskad risk för komplikationer. / Background: There are many factors that put the patient in unintentional hypothermia during surgery. Already during the first hour, the body temperature can drop by 0.3–1°C due to anesthetic agents and conditions inside the operating room. The consequences are impaired wound healing, greater risk of wound infection, prolonged treatment time and discomfort for the patient. The anesthetic and surgical nurse have a common task to prevent and identify the onset of hypothermia. Aim: To investigate the occurrence, correlations and risk factors for inadvertent hypothermia perioperatively. Method: An empirical study with a quantitative, longitudinal, prospective approach. The number of forms that were collected on a day surgery department was 224 and these were analyzed descriptively and analytically. Results: The results show that hypothermia occurred on 30.4% of the patients and is most common in time of handover to the postoperative department. A quarter of the patients felt cold during the time of care and they are found to be significantly colder than those who answered no to that question. Temperature decreases significantly with increasing age. The most important riskfactor for suffering from hypothermia is low temperature on arrival. Conclusion: This study has provided increased knowledge about the occurrence, association and risk factors of hypothermia. A third of the patients where hypothermic, which shows that there is room for improvement. The patient's temperature on arrival was found to be of great importance for the patient's continued temperature in the perioperative course. Awareness of the results in the studies can help to improve patient comfort and reduce the risk of complications.

Bakgrund: Alla vårdprofessioner i operationsteamet ska arbeta utifrån sex kärnkompetenser: personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap och kvalitetsutveckling, säker vård och informatik. Perioperativ omvårdnad i en högteknologisk vårdmiljö, där patienten erbjuds säker vård som bygger på trygghet och välbefinnande, är det som kännetecknar operationssjuksköterskans profession. Anestesisjuksköterskan har flertal liknande uppgifter som operationssjuksköterskan, exempelvis positionering av patienten och att förebygga och identifiera risker perioperativt. Kommunikation och teamwork behövs för att kunna erbjuda patienten en säker vård. Motiv: Få studier beskriver kommunikationen i operationsteamet med fokus på specialistsjuksköterskorna i operationsteamet. Därför valde författarna i föreliggande studie att undersöka detta område ytterligare. Syfte: Syftet med studien var att beskriva erfarenheter av kommunikation mellan operationssjuksköterskor och anestesisjuksköterskor i perioperativ omvårdnad. Metod: Den använda data samlades in via semistrukturerade intervjuer från två olika Norrlandssjukhus i Sverige och bestod av nio deltagare, fyra anestesisjuksköterskor och fem operationssjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera den insamlade data.   Resultat: 11 underkategorier identifierades: ”Att prata ihop sig”, ”Att ha relation”, ”Att vara lyhörd och respektera varandra”, ”Att inte höra varandra”, ”Att inte få kontakt”, ”Att hamna i tidspress”, ”Att kommunikationen förändrades över tid”, ”Att vara erfaren”, ”Att vara novis”, ”Att vara förankrad i sin person” och ”Att ta ansvar” som svarade mot studiens syfte. Dessa underkategorier bildade i sin tur tre kategorier, ”Samspel med den andra professionen”, ”Påverkan av yttre faktorer” och ”Inre faktorer”.   Konklusion: I resultatet framkom det att deltagarna kände stort behov av att prata ihop sig innan operationerna. Deltagarna beskrev påverkan av yttre och inre faktorer som kunde främja eller hindra kommunikationen och att ta ansvar för att föra fram information beskrevs vara viktigt i operationsmiljön. Denna studies författare ser behov av fortsatt forskning kring kommunikationsverktyg för specialistsjuksköterskorna i operationsteamet. / Background: All care professionals in the operating team must work based on six core competencies: person-centered care, collaboration in teams, evidence-based care, knowledge of improvement and quality development, safe care and informatics. Perioperative care in a high-tech care environment, where the patient is offered safe care based on safety and well-being, is what characterizes the profession of the surgical nurse. The anesthetic nurse has many similar tasks to the operating room nurse, for example positioning the patient and preventing and identifying risks perioperatively. Communication and teamwork are needed to be able to offer the patient safe care.  Motive: Few studies describe the communication in the surgical team with a focus on the specialist nurses in the surgical team. Therefore, the authors of the present study chose to investigate this area furthermore.  Purpose: The purpose of the study was to describe experiences of communication between operating room nurses and anesthesia nurses in perioperative nursing.   Method: The data used were collected via semi-structured interviews from two different Norrland hospitals in Sweden and consisted of nine participants, four anesthesia nurses and five operating room nurses. Qualitative content analysis was used to analyze the collected data.  Result: 11 subcategories were identified: "Talking to each other", "Having a relationship", "Being responsive and respecting each other", "Not hearing each other", "Not getting in touch", "To be under time pressure", "That communication changed over time", "To be experienced", "To be a novice", "To be anchored in one's person" and "To take responsibility" which responded to the purpose of the study. These subcategories in turn formed three categories, "Interaction with the other profession", "Influence of external factors" and "Internal factors".  Conclusion: The results showed that the participants felt a great need to talk to each other before the operations. The participants described the influence of external and internal factors that could promote or hinder communication and being responsible for bringing information forward was described as important in the operating environment. The authors of this study see a need for continued research into communication tools for the specialist nurses in the operating team.

Introduktion: Operationssjuksköterskor i den perioperativa vården möter ofta barn som ska genomgå en operation. Krav på produktion och rutiner styr att det första mötet sker med anestesisjuksköterskan och därmed blir operationssjuksköterskans möte med barnet mer begränsat. Detta kan medföra svårigheter att skapa en vårdrelation med barnet och att planera omvårdnaden utifrån barnets behov. Syfte: Studien syftade till att beskriva hur operationssjuksköterskor kunde uppleva omvårdnad riktat till barn i relation till den perioperativa vården. Metod: En kvalitativ deskriptiv studie genomfördes utifrån ett bekvämlighetsurval och 13 verksamma operationssjuksköterskor intervjuades. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman (2004). Resultat: Analysen av intervjumaterialet resulterade i tre kategorier: Vikten av att anpassa vården utifrån krav på produktion, vikten av kommunikation och vikten av erfarenhet och kompetens. Kategorierna beskrev operationssjuksköterskors olika upplevelser av deras omvårdnad av barn i förhållande till rutiner anpassat till barns behov, samarbeten och erfarenheter inom perioperativ vård. Konklusion: Studien visade att operationssjuksköterskor upplevde att omvårdnaden styrdes av produktion, tid och resurser, vilket kunde leda till att barnets bästa och säkerhet äventyrades. De använde sig av kreativa lösningar, medmänsklighet, kompetens, samarbete och föräldrars stöd. De upplevde behov av utbildning och förbättringsarbeten. / Introduction: Theatre nurses in perioperative care often meet children who are to undergo surgery. Requirements for production and routines govern that the first meeting takes place with the anesthesia nurse and thus the theatre nurse meeting with the child becomes more limited. This can lead to difficulties in creating a care relationship with the child and in planning the care based on the child's needs. Aim: To describe theatre nurses experiences of nursing directed to children in relation to perioperative care. Method: A qualitative descriptive study was conducted based on a convenience sample and 13 active theatre nurses were interviewed. The interview material was analyzed with a qualitative content analysis according to Graneheim & Lundman (2004). Results: The analysis of the interview material resulted in three categories: The importance of adapting care based on production requirements, the importance of communication and the importance of experience and competence. The categories described the theatre nurse´s different experiences of their care for children in relation to routines adapted to children's needs, collaborations and experiences in perioperative care. Conclusion: The study showed that theatre nurses felt that nursing was governed by production, time and resources, which could lead to the child's best interests and safety being jeopardized. They used creative solutions, compassion, competence, cooperation and parental support. They experienced a need for education and improvement work.

Perioperativ omvårdnad är de vårdhandlingar och vårdaktiviteter som utförs av en anestesi- och operationssjuksköterska under de pre-, intra- och postoperativa fa-serna i samband med en patients operation. Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters upplevelser av perioperativ omvårdnad med inriktning mot peri-operativ dialogmodell. Forskningsprocessen inspirerades av Goodmans sju steg och metoden som användes var en litteraturstudie som grundade sig på tio veten-skapliga artiklar. Som teoretisk referensram har Orlandos omvårdnadsteori an-vänts. Resultatet visade att när den perioperativa omvårdnaden var organiserad enligt perioperativ dialogmodell upplevde patienterna bland annat att sjuksköters-kan hade tid för dem, operationen var något de skulle genomföra tillsammans och sjuksköterskan upplevdes se patienten som en resurs. Vidare framkom i resultatet att hälsa i perioperativ omvårdnad innebar en gemenskap i en sammanhängande helhet genom dialog. / Perioperative nursing is the nursing acts and nursing activities which are made by an anaesthetic- and operation nurse during the pre-, intra- and post operative phases in connection with a patient’s operation. The purpose with the study was to show the patients’ experiences of perioperative nursing aiming the periopera-tive dialoguemodel. The research process was inspired by Goodman’s seven steps and the method used was a literature study which was based on ten scientific arti-cles. As a theoretical setting Orlando’s nursing theory has been used. The result showed that when the perioperative nursing was organized as a perioperative dia-loguemodel the patients experienced that among others the nurse had ample time for them’ that the operation was something which they would undertake together and the nurse viewed the patient as a resource. The result also indicated that health in the perioperative dialogue meant a community in a continuous whole true dialogue.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvård kommer möta patienter med substansberoende i den perioperativa vården. Att smärtlindra patienter med substansberoende kan vara en utmaning då särskild farmakologisk hänsyn behöver tas till dessa patienter. Patienter med substansberoende får ofta otillräcklig perioperativ smärtlindring. Kliniska, evidensbaserade riktlinjer spelar en grundläggande roll för att förbättra vården för patienter med substansberoende genom att hjälpa specialistsjuksköterskor att fatta de bästa omvårdnadsbesluten för dessa patienter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva i vilken omfattning det förekommer riktlinjer för perioperativ smärtlindring till vuxna personer med substansberoende, samt att beskriva hur innehållet i olika riktlinjer inom området överensstämmer med varandra. Metod: Studien har genomförts som en kvalitativ studie med beskrivande design. Riktlinjerna har granskats med en manifest innehållsanalys. Huvudresultat: Åtta regioner hade riktlinjer för perioperativ smärtlindring för patienter med substansberoende medan fem regioner saknade fastställda riktlinjer gällande patientgruppen. Tre huvudkategorier identifierades i granskningen: Preoperativ bedömning, Perioperativ smärtlindring och Perioperativt omhändertagande. Patienter med substansberoende bör identifieras och en individanpassad smärtplan bör göras i samråd med en smärtspecialist. Multimodal smärtlindring, inklusive regional anestesi och perifera blockader, är att föredra för patientgruppen. God omvårdnad, tydlig information och ett gott bemötande är viktigt för att smärtlindringen ska fungera. Slutsats: Det förekommer både regionala och lokala riktlinjer avseende den perioperativa smärtlindringen till patienter med substansberoende. Tydliga riktlinjer kan leda till bättre omvårdnad och ökad kvalitet på den perioperativa vården för dessa patienter. Multimodal smärtlindring är viktigt och leder till ökad komfort.

Bakgrund: Alla patienter som opereras i generell anestesi löper risk för perioperativ hypotermi. Obehandlad hypotermi kan leda till fysiologiska komplikationer och orsaka lidande för patienten och utgör en risk för patientens säkerhet samt ökade vårdkostnader. Enligt den teoretiska modellen Perioperative Patient Focused Model ansvarar operationssjuksköterskan för säker vård och behöver förebygga och behandla perioperativ hypotermi. Det finns olika metoder för att förhindra hypotermi, det saknas dock tillräcklig kunskap om dessa bland vårdpersonal och därför finns ett behov av att sammanställa och utvärdera den aktuella evidensen av perioperativ hypotermiprevention. Syfte: Sammanställa olika metoder och deras effektivitet för förebyggande av perioperativ hypotermi hos vuxna patienter i generell anestesi. Metod: Deskriptiv litteraturstudie med systematisk ansats baserad på 22 kvantitativa randomiserade kontrollstudier analyserade med hjälp av narrativ syntes. Resultat: Aktiva metoder för hypotermiprevention är effektivare än passiva metoder, där varmluftstäcke var den effektivaste metoden. Andra effektiva metoder, speciellt när överkroppen inte kan täckas intraoperativt, är värmemadrass samt värmda infusionsvätskor. Samtidigt pekar resultatet på att flera olika metoder bör användas tillsammans, varav minst en aktiv metod, och alla patienter oavsett ingrepp har nytta av att få preoperativ uppvärmning. Slutsats: Även om det är svårt att helt förhindra perioperativ hypotermi hos alla patienter är det möjligt att förebygga och begränsa dess omfattning genom att kombinera olika befintliga metoder baserat på operationssjuksköterskans perioperativa bedömning av patienten. / Background: All patients who undergo surgery under general anesthesia are at risk of perioperative hypothermia. Untreated hypothermia can lead to physiological complications and cause suffering for the patient, thereby posing a risk to the patient's safety, as well as increased healthcare costs. According to the Perioperative Patient Focus Model the operating room (OR) nurse must provide safe care and thereby prevent and treat perioperative hypothermia. There are various methods to prevent hypothermia, however, there is a lack of sufficient knowledge about these among healthcare personnel and therefore there is a need to compile and evaluate the current evidence of perioperative hypothermia prevention. Aim: To compile different methods and their effectiveness for the prevention of perioperative hypothermia in adult patients under general anesthesia.  Method: Descriptive literature study with a systematic approach based on 22 quantitative randomized control trials analyzed using narrative synthesis. Results: Active methods of hypothermia prevention are more effective than passive methods, forced air blanket being the most effective method. Other effective methods, especially when the upper body cannot be covered intraoperatively, are heating mattresses and warmed infusion fluids. At the same time, the results indicate that several different methods should be used together, of which at least one active method, and all patients, regardless of surgery intervention, benefit from preoperative warming. Conclusion: Although it is difficult to completely prevent perioperative hypothermia in all patients, it is possible to prevent and limit the extent by combining different existing methods based on the operating nurse's perioperative assessment of the patient.