The name of this essay is “’Just’ go play – A scientific essay of children’s free play in nature”. Its purpose is to investigate what happens to us educators, and what we can see in children’s free play in nature, when we adopt a more observing and inquiring attitude and when the children steer their own play. The background to my interest in this is that I have been reflecting over the fact that my team organizes many activities, organized by us educators, and that I have a feeling that I am missing something in the children’s play and learning. My starting point consists of three essays, where I first depict two activities, organized by educators, and after that a situation where I follow and participate in the children’s play on their terms. Based on this I ask the following questions: Which learning and what experiences can we observe in the children’s free play in nature, by interpreting their actions, when us educators take a more flexible approach? What practical knowledge does an educator, who encourages free play, need? What abilities need to be strengthened, unlike an educator who is focused on the measurable, or what can be shown outwardly to others? Except reflecting over my experiences I have used participant observation of the child group. I was was filming the child group while playing, and taking notes on conversations between us educators. During the process, I decided to also let my colleagues film. My theoretical approaches are the theory of practical knowledge and theory of play, and my study has the form of an essay. I reached the conclusion, that we discovered new things in the children’s play; that the play went more harmonically, when we didn’t take the lead, and that us educators got calmer and more concentrated. The practical knowledge which us educators need is a responsive attitude towards children’s play, and a gaze which not only sees what’s apparent, but also perceives that which is not immediately obvious. / Denna uppsats heter ”Att ’bara’ få leka – En vetenskaplig essä om barns fria lek i naturen”. Syftet med den är att undersöka vad som händer med oss pedagoger, och vad vi får syn på i barnens fria lek i naturen, när vi intar ett mer observerande och medforskande förhållningssätt och då barnen styr leken. Intresset har väckts i och med att jag reflekterat över att mitt arbetslag har många pedagoginitierade lekar i naturen och i känslan av att jag missar något i barnens lek och lärande. Min utgångspunkt är tre gestaltningar, där jag först skildrar två pedagoginitierade aktiviteter i naturen, och därefter en situation då jag följer med i barnens lek på deras villkor. Med utgångspunkt i detta har jag följande frågeställningar: Vilket lärande och vilka upplevelser kan jag och vi se hos barnen i deras fria lek i naturen genom att tolka deras handlande, då vi pedagoger intar ett följsammare förhållningssätt? Vad är det för praktisk kunskap som en pedagog, som ska uppmuntra den fria leken, behöver? Vad är det för förmågor som behöver stärkas, till skillnad från en pedagog som är fokuserad på det, mätbara eller det som går att visa upp utåt mot andra? Förutom att reflektera över mina erfarenheter har jag använt mig av deltagande observation av barngruppen; jag har filmat barnen i deras lek, och dessutom gjort anteckningar av samtal oss pedagoger emellan. Under processen bestämde jag mig för att även mina kollegor skulle få filma. Mina teoretiska ansatser är den praktiska kunskapens teori samt lekteori, och uppsatsen är skriven i essäform. Vad jag kom fram till var att vi upptäckte nya saker i barnens lek, att leken blev mer harmonisk då vi inte styrde den, samt att vi som pedagoger blev lugnare och mer koncentrerade. Den praktiska kunskap som vi pedagoger behöver är en mer lyhörd hållning gentemot barnens lek och en blick som uppfattar det diffusa och inte endast det uppenbara.

Slutord Nå, Rektorns ord den gången i gymnasiet åstadkom att jag nästan tvångsmässigt ägnar mig åt ställningstaganden där jag väljer med baktanken att inte låta Rektorn få rätt när han menar att eftersom jag inte anpassar mig kommer jag att få ångra det i hela mitt liv. Han tycker jag var feg som smet från lektionerna. Själv tycker jag att jag tar strid för min sak och lyckas hantera min omdömesförmåga och att jag växer med det, men det är lite jobbigt att inte få vara lite feg ibland för då kommer han fram den där Rektorn, som gubben i lådan, med sin sura min och överlägsna attityd. Kanske bör jag träna på att fly och vara lite feg. För ett tag sedan ställde jag in tre möten som jag skulle hålla i och som jag varken orkar eller vill vara med om. Det gick bra men Rektorn ser så opassande glad ut och det gillar jag inte, men det är kanske något som jag behöver lära mig att leva med… Jag har med denna essä velat undersöka praktisk kunskap så som den ter sig för mig, och jag har genom att identifiera ett dilemma använt detta som en forskarfråga och applicerat denna på några situationer för att studera hur min egen tysta praktiska kunskap hanterar dilemmat i fråga. I min berättelse finns dilemmat på flera plan. Dels att inte kunna skriva får sin lösning i just skrivandets förlösande praktik. Jag har velat åskådliggöra detta genom den egna skrivarprocessen och vad den behöver i form av näring för att tankegods ska transporteras från hjärna till händer och fingrar för att sedan landa på ett stycke papper. Dels i den tysta kunskap som processen att skriva ska utmynna i en berättelse om. Eller annorlunda uttryckt – processen att skriva blir en tyst kunskap och grunden för den berättelse den är resultatet av. Dilemmat att välja rätt väg får inte sin lösning men väl sin förklaring genom en händelses starka påverkan där rätt väg speglas i ljuset av att inte vilja vara feg och att rättfärdiga det val jag gjort för att gå stärkt ur denna händelse. Utkomsten av detta dilemma har bildat en kunskap som jag har med mig varthän jag går. Om denna kunskap används på rätt sätt låter jag vara osagt men den är en viktig del vid valet av åtgärd och där jag står med viljan att göra rätt och att göra upp med ett gammalt dilemma. / <p>Stockholms dramatiska högskola</p>

<p>Ridning anses allmänt vara svårt att lära sig, speciellt i vuxen ålder. Det kan bero på att ridning är svårt att förmedla eftersom det är en praktisk kunskap som till stor del bygger på känsla. Syftet med denna studie var att få en djupare förståelse för hur ridlärare använder rösten på en ridlektion. Studien bygger på intervjuer med sex ridlärare. Resultatet visar att rösten hade betydelse för kommunikationen mellan ridlärare och elev och att ridläraren använde rösten olika beroende på elev, mål och utbildningsnivå. Med hjälp av rösten kunde nyanser och känsla förmedlas till eleven. Hur ridläraren använde rösten påverkade även hästen, både direkt och indirekt via ryttarens reaktion. Rösten kan därför ses som ett viktigt redskap i kommunikationen på en ridlektion. Används den på ett medvetet sätt kan den bidra till att förmedla ridkänslan, vilket kan underlätta ridutbildningen och i förlängningen även gynna hästens hälsa.</p>

<p>I den kvalitativa studien undersöks vad som ligger till grund för bedömning i fyra ämnen inom gymnasieskolan. De ämnen som undersöks är teater, idrott- och hälsa, hotel- och restaurang samt träteknik. Intervjuer med lärare visar att det läggs stor vikt vid bedömning av processen i den dagliga undervisningen, dvs. närvaro, samarbete, ansvar, behov av handledning, självständighet och ambition. Även den produkt eller det slutresultat som undervisningen leder fram till tas med i bedömningen. Lärarna uttrycker även att teoretiska aspekter på undervisningen såsom faktakunskaper, analys, att problematisera och reflektera är underlag för bedömning. Personlig färdighet, talang, förkunskaper samt att kunna göra kopplingar till yrket dvs. elevens förmåga att tillämpa sina kunskaper väger även det in i bedömningen. Observationer vid omdömessamtal samt analys av skriftliga omdömen visar att det är processen som får mest utrymme i bedömningen. För att dokumentera och avgöra om eleven nått målen för undervisningen använder sig lärarna av anteckningar men även den produkt eller det resultat som består. Lärarna beskriver även att de genom kommunikation med eleverna och genom att uppmärksamma hur elever reflekterar kring uppgifterna gör bedömningar. Lärarna uttrycker att de skulle önska att de kunde arbeta mer med bedömning men det som hindrar de är fram för allt tiden, att man upplever att man i så fall skulle behöva strukturera om eller göra avkall på viss undervisning. Andra hinder som lärarna beskriver är att man är fast i vissa traditioner vad gäller undervisning och organisation. Dessutom beskriver lärarna att de saknar tydlighet hur de själva kommunicerar mål och betygskriterier till eleverna.</p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka om gymnasieutbildningen inom Hotell- och restaurangprogrammet lever upp till restaurangbranschens förväntningar. Avsikten med arbetet är även att ta reda på hur samarbetet mellan skola och arbetsliv fungerar samt vilka kunskaper som eleven förväntas ha efter avslutad utbildning. Dessutom vill vi veta vilka egenskaper som har relevans för anställningsbarheten.</p><p> </p><p>Läroplanen (Lpf 94) säger att skolan ska eftersträva ett bra samarbete med arbetslivet och att eleven bör få kännedom om arbetslivets villkor. I programmålen för de yrkesförberedande programmen står att den arbetsplatsförlagda utbildningen har en central betydelse där grunderna ges i skolan och där det förväntas att specifika yrkeskunskaper vidareutvecklas i arbetslivet. Genom en inblick i arbetslivet får eleven kunskap om yrkespraxis och yrkeskultur där färdigheter tränas och förståelsen för yrket utvecklas.</p><p> </p><p>Studien är av empirisk karaktär där vi har intervjuat branschrepresentanter och karaktärsämneslärare. Resultatet visar att branschens förväntningar inte införlivas, då eleven efter avslutad utbildning sällan är anställningsbar. Vidare visar studien att både skola och bransch anser att grundkunskaper är viktiga men egenskaper som visat intresse, samarbetsförmåga och social kompetens påverkar anställningsbarheten. Dessutom framkommer att samarbetet mellan de båda kunskapskulturerna måste förbättras.</p>

<p><p>Syftet med denna undersökning har varit att ta reda på varför trä- och metallslöjdslärare anser att slöjdämnet är viktigt. Andelen obehöriga lärare som undervisar i slöjdämnet är hög; samtidigt som Skolverket (Johansson & Hasselskog, 2005) i en utvärdering av ämnet slöjd har visat på att både elever och föräldrar ansåg att slöjden är rolig men inte nyttig. Om man därtill lägger att slöjdundervisningen är dyr och att många skolor idag har besparingskrav på sig samt ansträngda budgetar, kan man lätt ifrågasätta slöjdens plats på schemat. Därför har jag valt att intervjua verksamma trä- och metallslöjdslärare för att ta reda på deras åsikter kring varför slöjden är viktig och varför elever idag bör undervisas i slöjd. Under intervjuer kommer det fram att lärarna anser att slöjden är viktig och att den kompletterar elevernas övriga undervisning på flera positiva sätt. De framhåller även att slöjden utvecklar elevernas tänkande och ger dem en praktisk handlingsberedskap som de har nytta av både i skolan och i sitt kommande vuxenliv, samtidigt som slöjden värnar om ett kulturarv.</p></p>

<p>This essay describes how the author gradually gets a deeper understanding for his profession and the development of his professional skills, attitude and practice. </p><p>The essay contains two main narratives representing examples from the author´s occupational practice, and through those narratives he tells how his practice alters and develops. These stories are also the basis for considering different aspects on how to get good models for practising a profession when you are a beginner, and how to manage ethical dilemmas. </p><p>The starting point is when the author in the beginning of his career as a rural pastor is visiting a seriously ill parishioner at a province hospital. The course and the outcome of this call is surprising the young pastor, and the author tries to analyze the background to the outcome and assesses several possible explanations for the result of his call. </p><p>The narrative is used to examine the attitude, the professional skills and the social and existential context for the author at that time. The patriarchal patterns in the parish are illuminated and questioned. </p><p>In the second part of the essay the author investigates what will happen when pastoral cure transforms to psychotherapy, and how the author deals with phenomena in the therapeutical process such as idealization and secondary traumatization. </p><p>On basis of texts written by among others Ingela Josefson, Fredrik Svenaeus, Christian Nilsson and Ulla Ekström von Essen the author seeks explanation for the development of his practical knowledge. With references to philosofers as Plato, Aristotle, H.G. Gadamer, Hannah Arendt, Dreyfus&Dreyfus among others he discusses how the theory of practical knowledge can be used in describing the development of professional skill and professional ethics in a person being both curate and psychotherapist.</p><p> </p>

This essay describes how the author gradually gets a deeper understanding for his profession and the development of his professional skills, attitude and practice.  The essay contains two main narratives representing examples from the author´s occupational practice, and through those narratives he tells how his practice alters and develops. These stories are also the basis for considering different aspects on how to get good models for practising a profession when you are a beginner, and how to manage ethical dilemmas.  The starting point is when the author in the beginning of his career as a rural pastor is visiting a seriously ill parishioner at a province hospital. The course and the outcome of this call is surprising the young pastor, and the author tries to analyze the background to the outcome and assesses several possible explanations for the result of his call.  The narrative is used to examine the attitude, the professional skills and the social and existential context for the author at that time. The patriarchal patterns in the parish are illuminated and questioned.  In the second part of the essay the author investigates what will happen when pastoral cure transforms to psychotherapy, and how the author deals with phenomena in the therapeutical process such as idealization and secondary traumatization.  On basis of texts written by among others Ingela Josefson, Fredrik Svenaeus, Christian Nilsson and Ulla Ekström von Essen the author seeks explanation for the development of his practical knowledge. With references to philosofers as Plato, Aristotle, H.G. Gadamer, Hannah Arendt, Dreyfus&amp;Dreyfus among others he discusses how the theory of practical knowledge can be used in describing the development of professional skill and professional ethics in a person being both curate and psychotherapist.

Ridning anses allmänt vara svårt att lära sig, speciellt i vuxen ålder. Det kan bero på att ridning är svårt att förmedla eftersom det är en praktisk kunskap som till stor del bygger på känsla. Syftet med denna studie var att få en djupare förståelse för hur ridlärare använder rösten på en ridlektion. Studien bygger på intervjuer med sex ridlärare. Resultatet visar att rösten hade betydelse för kommunikationen mellan ridlärare och elev och att ridläraren använde rösten olika beroende på elev, mål och utbildningsnivå. Med hjälp av rösten kunde nyanser och känsla förmedlas till eleven. Hur ridläraren använde rösten påverkade även hästen, både direkt och indirekt via ryttarens reaktion. Rösten kan därför ses som ett viktigt redskap i kommunikationen på en ridlektion. Används den på ett medvetet sätt kan den bidra till att förmedla ridkänslan, vilket kan underlätta ridutbildningen och i förlängningen även gynna hästens hälsa.

Denna studie fokuserar på konflikthantering och dess egenskaper. Jag har fördjupat mig i praktiska och teoretiska kunskaper i konflikthantering med eleverna. I denna studie kommer jag att intervjua fyra pedagoger, två erfarna lärare och två nyexaminerade pedagoger. Jag kommer också att förklara vilka känslor har för roll i konfliktlösning. Varför jag har valt att skriva om konflikten är på grund av min osäkerhet när det gäller att lösa konflikter med elever så jag har valt att intervjua två erfarna pedagoger. Slutsatsen av min studie är att alla mina fyra informanter anser att den praktiska kunskapen är lika viktig som den teoretiska kunskapen. Studien visar att vi kan få in de olika kunskaper på två olika sätt; genom utbildningen som är den teoretiska kunskapen samt ute i arbetslivet som är den praktiska kunskapen.