Denna studie har utformats med hjälp av intervjuer där gymnasieelever i årskurs 3 ärmålgruppen. Gymnasiet som jag utförde intervjuerna på befinner sig i en mellanstor kommun i Sverige. Syftet med denna studie är att undersökahuruvidagymnasieeleverna uppleverstress och motivationtill nationella prov i ämnet engelska. De kategoriersom förekommer i denna studie är motivation och stress och det bygger på frågeställningarna. Begreppeninternaliserande beteende och motivation, lärandemål och prestationsmål samtautonomous motivation ochcontrolled motivationanvänds i denna studie för att tolka resultaten och analysen. Slutsatsen för denna studie är atten stor del av flickorna uppgav att de är stressade inför nationella prov i engelska. Orsaken till flickornas stress är bland annat på grund av föräldrarnas förväntningardär man önskar att eleverna ska åstadkomma goda resultatsamt höga förväntningar som respondenterna hade gentemot sig själva. Stressen bland pojkarna var inte lika påtaglig som hos flickorna då de uttryckligen menade på att de inte känner en stress.Däremotframgår det att en stor del av respondenterna är motiverade i en högre utsträckning inför nationella provmedanen elevinte är det. Motivationenpå dessa elever bygger på vilken målorientering de utgår ifrån, d.v.s. lärandemål eller prestationsmål.Relationen stress och motivation är komplex bland respondenterna. De intervjuade elevernamenade på att de är motiveradedå de önskar att få uppnådiverse mål. Stressen som respondenterna upplever baserar sig på olika anledningar men stressenverkar inte påverka motivationen.

Syftet med detta arbete är att undersöka om gymnasielevernas argumenterande texter följer en typisk struktur för argumentation och om det finns skillnader i texterna mellan elever som läser svenska som andraspråk 1 och svenska 1 på gymnasiet. Undersökningen görs genom argumentanalys och analys av textmönster utifrån en handbok som riktmärke. Femton underkända texter skrivna av manliga elever som läser svenska som andraspråk 1 och femton underkända texter skrivna av manliga elever som läser svenska 1 granskas. Det fattas tillräckligt med underkända texter författade av kvinnliga elever. Underkända texterna väljs eftersom strukturella briser blir då mer synliga. Samtliga texter var skrivna vid det nationella provet i årskurs 1 under vårterminen 2015. Slutligen jämförs de olika analyserna med fokus på strukturella drag mellan dessa två grupper. Vid den jämförande analysen framkommer det att det är flera elever som läser svenska som andraspråk som följer den typiska strukturen för en argumenterande text. De är tydligare när tesen formuleras och det är även de som placerar sin tes tidigt i texten jämfört med elever som läser svenska som oftast uttrycker sin tes implicit och placerar den mot slutet av texten. Det är svårt att dra generella slutsatser då materialet har varit begränsat och det är endast texter skrivna av manliga elever som har ingått i undersökningen.

Bedömningen av muntliga tal i nationella provet kan vara en utmaning för lärare. Skolans styrdokument och bedömningskriterier innehåller aspekter av tolkningar som sätter lärares retoriska kunskaper på prov. Till nytta för en tolkningsgemenskap bland lärare hade eventuellt ett retoriskt perspektiv för bedömningen kunnat hjälpa. Men trots att den retoriska arbetsprocessen förekommer i svenskämnets centrala innehåll för gymnasieskolan så syns inte några av retorikens kanoniserade begrepp till i bedömningskriterierna. Syftet är att genom en kritisk retorikanalys på prisbelönta muntliga tal utanför skolmiljön öka förståelsen för kunskapskriterierna i skolans nationella prov. Frågorna som ställs är: Hur används topiker för att bygga upp innehållet i goda tal? Vilka stilfigurer utmärker goda tal? och Hur syns topiker och stilfigurer i nationella provets bedömningskriterier? Analysen sker med utgångspunkt i en neoaristotelisk teori och topikanalys med ett kanoniserat retoriskt perspektiv. Resultatet visar att bedömningskriterierna för nationella provet kan betraktas vara ytliga i jämförelse med retorikens kanoniserade perspektiv. Detta leder till att lärare troligen behöver komplettera med egna omskrivningar och normer för en funktionell förståelse av innehållet.

Vi som har skrivit det här examensarbetet har gjort en intervjustudie med fyra engelsklärare på gymnasiet och fyra lärare i matematik på högstadiet. Det vi ville undersöka är vilken inverkan dessa lärare upplever att de nationella proven i engelska och matematik har på deras planering och genomförande av undervisningen under kursen respektive läsåret. Eftersom vår metod har varit kvalitativ med semistrukturerade intervjuer, valde vi att analysera våra resultat med hjälp av fenomenografisk teori. Utifrån våra intervjusvar kunde vi urskilja fem kategorier. Dessa kategorier var att de nationella proven ger extra stress för eleverna, den andra att de tar en hel del tid från lärarna både vid planering, genomförande och efterarbete, t.ex. rättning. Vidare fann vi som en tredje kategori att lärarna såg en fördel med proven i och med att de får en bekräftelse på den kunskapsnivå de redan sett hos eleven. Det framkom även som en fjärde kategori att lärarna vi intervjuade tränar och förbereder eleverna på de nationella proven, dock på olika sätt, och som den femte kategorin att efterarbetet ser olika ut, där lärarna oftast försöker hinna med någon sista komplettering. Vi reflekterade över hur likvärdiga resultaten av nationella proven egentligen blir med tanke på hur det varierar i de olika lärarnas sätt att förbereda och träna eleverna till de nationella proven.

En betydande andel av Sveriges gymnasieelever elever får högre betyg i sina kurser än de presterar på det nationella provet medan en mycket liten andel elever får ett lägre kursbetyg. Relationen mellan provbetyg och slutbetyg skiljer sig dessutom mellan olika skolor. På vissa skolor får systematiskt en stor andel elever högre slutbetyg än vad provbetygen indikerar medan detta är mycket ovanligt på andra skolor. Samtidigt är ett av huvudsyftena med de nationella proven att uppnå en likvärdig och rättvis bedömning och betygsättning. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur matematiklärare på några gymnasieskolor i Malmö resonerar kring betygsättning i relation till de nationella proven ur ett likvärdighetsperspektiv. För att undersöka detta har jag genomfört en kvalitativ fallstudie med semistrukturerade intervjuer i form av fokusgrupper på tre olika skolor i Malmö. Det empiriska materialet har tolkats enligt ett hermeneutiskt perspektiv, strukturerats med en tematisk analysmetod, och satts in i en vetenskaplig och sociokulturell kontext för att dra slutsatser utifrån identifierade mönster och teman. Resultaten av undersökningen visade att de nationella proven är lärarnas enskilt viktigaste underlag vid betygsättning och att de i regel bekräftar lärarnas tidigare bedömning. Det finns en tendens att låta provresultatet agera undre gräns vid betygsättning; ett nationellt prov kan höja betyg men sällan sänka. Lärarna ger uttryck för en oerhört positiv inställning till och ett starkt förtroende för de nationella proven då de upplevs välgjorda, heltäckande, tidsbesparande och rättvisa. Dessutom används de för att konkretisera svårtolkade kunskapskrav. Avvikelser mellan provresultat och kursbetyg betraktas som ett allvarligt likvärdighetsproblem och undviks om möjligt. På det hela taget ger matematiklärarna en väldigt enad bild av de nationella provens stora och legitima betydelse vid betygsättning.

Digitaliseringen av skolan är ett faktum och denna uppsats syfte är att försöka beskriva hur det påverkar eleverna, mer precist hur digitaliserade prov upplevs av eleverna utifrån nervositet, resultat och bedömning. Tidigare undersökningar som är gjorda visar på betydande skillnader i resultat om proven är digitala eller ej, men orsakerna till dessa skillnader och hur det påverkar eleverna finns det begränsad forskning kring. Den här uppsatsen försöker belysa elevernas uppfattning av digitaliserade prov jämfört med prov skrivna på papper med en penna. Metoden som använts är en mixed method där en enkätundersökning genomfördes på en medelstor högstadieskola med ca 300 elever och som kompletterades med sju semi-strukturerade intervjuer. Resultaten av undersökningarna visar att större delen av elevgruppen föredrar digitaliserade prov framför prov med papper och penna och att digitaliserade prov inte skapar lika mycket stress och oro. Det största fyndet i undersökningen var att elevernas provångest minskade avsevärt vid digitaliserade prov.

Syftet med studien är att undersöka om och i sådana fall hur innehållet i två läromedel för årskurs 3 förbereder eleverna inför de nationella proven i matematik. För att undersöka detta analyseras de två läromedlen Favorit matematik och Rik matematiks läroböcker för årskurs 3. Analysen utgår från de förmågor som de nationella proven år 2019 prövar. För att få svar på studiens forskningsfrågor genomförs två semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare samt en läromedelsanalys. Resultatet visar på att läroböckerna prioriterar de fem matematiska förmågorna olika. Resultatet visar även på att lärare upplever läroböcker som mastiga och att lärarhandledningen har en stor betydelse för undervisningen. Studiens slutsats är att för att för att upprätthålla en högkvalitativ undervisning är det inte hållbart att endast utgå ifrån ett läromedel. Läraren behöver besitta ämnes- och ämnespedagogisk kompetens så att alla matematiks förmågor kan utvecklas. När en skola väljer att arbeta med ett nytt läromedel är det av stor vikt att hela konceptet med läromedlet anammas och inte endast läroboken.

Denna studie är en kvalitativ sådan som genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. 10 lärare som alla är behöriga i svenskämnet och som undervisar i ämnet och som även har bedömt minst en omgång av nationella prov i svenska medverkar. Resultatet har analyserats med hjälp av policyperspektivet. Resultaten i studien påvisar att lärarna anser att sambedömning ökar möjligheten till en likvärdig bedömning men att bedömningen av de nationella provens olika delprov bedöms olika beroende på vilken skola eller vilken kommun lärare arbetar i. Utifrån studiens resultat kan vi dra slutsatser kring för- och nackdelar med sambedömning för en ökad likvärdighet men även hur bedömningen av de olika delproven går till i relation till vilka utmaningar lärarna beskriver. Utifrån resultatet av denna studie påvisas det att lärare bedömer delproven olika och att lärarna är positivt inställda till sambedömning. De nackdelar som påvisas är tidsbristen och att lärare tolkar styrdokument olika vilket leder till att likvärdigheten brister. Men fördelarna kring sambedömning väger tyngre än nackdelarna och därmed är sambedömning att föredra ur ett likvärdighetsperspektiv.

Uppsatsen är en studie av hur lärare bedömer och betygssätter elevers muntliga prestationer på den muntliga provdelen i det nationella provet i svenska B. Skolans styrdokument, däribland betygskriterier och bedömningsmallar, har som mål att styra lärarnas arbete med det mål- och kriterierelaterade betygssystemet för att proven ska uppnå sitt syfte. Lärarna, de fem informanterna, beskriver i två olika intervjuer (stimulated recall) hur deras bedömningspraktik ser ut då de försöker uttyda betygskriterierna. I uppsatsen beskrivs och analyseras vad lärarna bedömer, hur lärarna bedömer samt varför lärarna bedömer som de gör. Uppsatsen, som har en kvalitativ ansats, redovisar brister i likvärdighet, ojämlika bedömningssituationer samt olika bedömningsgrunder när lärarna bedömer elevers muntliga prestationer.

Uppsatsens syfte är att undersöka vad barn i en skola i ett mångkulturellt samhälle behöver för att de ska klara av att argumentera. För att komma fram till mitt resultat har jag använt mig av observationer och kvalitativa intervjuer. Jag har även genomfört en pilotstudie där jag har haft tillgång till provtexten som låg till grund för den argumenterande övningen vid det nationella provet i svenska våren 2009 samt elevernas texter. Undersökningsgruppen har bestått av tre pedagoger och 7 elever som alla har deltagit vid de nationella proven i svenska våren 2009. De teoretiker som jag har ansett vara relevanta för detta arbete är Lev Vygotskij och Célestin Freinet. De har båda teorier om vikten av att lära sig nya kunskaper som är relevanta samt vikten av att ha ett socialt utbyte vid inlärningen. Vygotskij använder sig av olika utvecklingszoner för att beskriva utvecklingen hos barnet. Freinet använder begreppet ”Tâtonnement expérimental” vilket översatt till svenska blir ”det trevande försöket” för att beskriva sin pedagogik.Språket är en del av den personliga identiteten. För varje nytt språk ett barn möter finns det en ny del av dess identitet som utvecklas. För att barn ska kunna argumentera behöver argumentationen röra något som är viktigt för dem. Övningen behöver vara betydelsefull. De tre pedagoger jag har intervjuat och använt som empiriskt material har alla ett liknande arbetssätt när det gäller argumentationsövningar i klassrummet, de behandlar oftast olika regler som skolan har och varför det är bra med sådana. Man behöver ha argumentationsövningar som behandlar betydelsefulla ämnen för eleverna. Övningen får inte ha några tydliga svar för vad som är rätt och fel. I de nationella proven jag har tittat på har det även funnits ett problem med ämnesvalen, det har för många barn i mångkulturella områden inte funnits någon anknytning. Efter att ha samtalat med eleverna har jag kommit till slutsatsen att ett av problemen kan vara en rädsla för att göra fel.