ECT-behandling är en effektiv och snabb antidepressiv behandling i jämförelse med läkemedel. Behandlingen ger mindre biverkningar och minnespåverkan som oftast är kort och övergående. Under senaste åren har antalet ECT-behandlingar ökat på grund av ökad psykisk ohälsa vilket ökar behov av behandlingsinsatser. Specifik omvårdnad vid ECT-behandling är viktigt, då det påverkar och främjar välbefinnandet hos patienten. Socialstyrelsen ställer nu ett högre krav på en utveckling av kliniska riktlinjer för praxis i omvårdnad vid ECT-behandling. Sjuksköterskor har ansvar för att omvårdnad som ges är evidensbaserad. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av omvårdnad för patient med ECT-behandling. I studien användes en kvalitativ metod med induktiv ansats, med intervjuer som datainsamlingsmetod (n=9) Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenterar, via sex kategorier, sjuksköterskans upplevelse av omvårdnad för patient med ECT-behandling: att se patientens behov; att göra oreflekterad omvårdnad; att känna sig otillräcklig; att sakna utbildning om omvårdnad vid ECT; att göra tidskrävande administration och att konsultera ECT-teamet. Studien visar tydligt att sjuksköterskan har bristande kunskap om specifik omvårdnad vid ECT-behandling utan riktlinjer. Sjuksköterskan upplevde svårigheter att hitta rätt information på grund av tidsbrist och annat administrativt arbete kan det leda till en känsla av otillräcklighet.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar i samhället och forskning pekar på att samtalet och en professionell relation mellan sjuksköterska och patient är av stor vikt för den psykiatriska omvårdnadens betydelse. Det finns evidens för att patienter upplever att samtalen är för få inom slutenvården. På några enheter i Sverige arbetar man enligt ”Ett samtal om dagen”, en arbetsmodell som syftar till att erbjuda samtliga inneliggande patienter dagliga samtal för att bland annat öka deras känsla av delaktighet i vården. Syfte: Att utforska sjuksköterskors erfarenheter av ”Ett samtal om dagen” och vilka effekter det har för det psykiatriska omvårdnadsarbetet. Metod: Sjuksköterskor (n=11) i två län intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Dataanalysen genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra teman framträdde. 1. De dagliga samtalen bidrog till en ökad allians med patienterna. 2. Sjuksköterskorna upplevde att ”Ett samtal om dagen” förbättrade arbetsmiljön 3. Samtalen gav en personlig utveckling genom det regelbundna samtalet med patienterna. 4. Sjuksköterskorna upplevde att det blev lättare att arbeta utifrån omvårdnadsprocessen. Konklusion: De dagliga samtalen inverkade positivt på de intervjuade sjuksköterskornas upplevelser av den psykiatriska omvårdnaden. Resultatet tyder på att det finns ett värde att vidare forska och undersöka ”Ett samtal om dagen” samt att implementera denna nya samtalsmodell på fler enheter. / Background: Mental illness is increasing in society, and research points to that a professional relationship between nurse and patient is of importance for the psychiatric care. There is evidence that patients perceive that the conversations are too few in inpatient care. Some units in Sweden work according to "A conversation a day", a model that aims to offer all patients daily conversations to their sense of care participation. Purpose: To explore nurses’ experience of "A conversation a day" and how it influences psychiatric nursing. Method: Nurses (n = 11) in two counties in Sweden, were interviewed with semi-structured interviews. Data analysis was carried out with a qualitative content analysis. Result: Four themes emerged. 1. The daily conversations contributed to an improved relation with patients. 2. Nurses felt that "A conversation a day" improved their working environment. 3. A personal development due to the systematic conversation model was experienced. 4. Nurses felt it easier to work with the nursing process. Conclusion: The daily conversations had a positive impact on the interviewed nurses’ perceptions of the psychiatric care. The result indicates that there is value of further research and exploration of “A conversation a day” and to implement this new model in more units.

Bakgrund: Bristen på specialistsjuksköterskor inom psykiatri är stor, men ändå efterfrågas inte kompetensen av arbetsgivaren. Förslag att minska antalet specialistutbildningar har lagts fram varav psykiatri är en av dem. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur sjuksköterskor bedömer specialist-sjuksköterskors kompetens inom psykiatrisk vård. Metod: En kvantitativ webbaserad studie genomfördes med totalt 110 sjuksköterskor med erfarenhet från psykiatrisk vård. Resultat: Den specialistutbildade sjuksköterskan bedöms ha en högre kompetens än grundutbildade sjuksköterskor av samtliga, men med lika uppgifter och ansvar. Självskattning hos specialister är högre. Erfarenhet är av stor betydelse för kompetensen. Slutsats: Kompetensen hos specialist-sjuksköterskor bedömdes vara högre än hos grundutbildade sjuksköterskor, men arbetet och ansvaret är detsamma. Det finns behov av att arbetsgivare tydligare tillvaratar kompetensen hos specialistutbildade sjuksköterskor. Synliggörandet av den specifika kompetensen kan då på sikt resultera i fler specialister inom psykiatrin. / Background: The shortage of specialist nurses in psychiatry is great, but the skills are still not required by the employers. Proposals to reduce the number of specialist courses have been made, of which psychiatry is one of them. Objective: The aim of the study was to investigate how nurses assess specialist nurses´ competence in psychiatric care. Method: A quantitative web based study was conducted with a total of 110 nurses with experience from psychiatric care. Results: The specialist registered nurse is judged to have a higher competence than registered nurses, but with equal tasks and responsibilities. Self-esteem among specialists are higher. Experience is of great importance for the competence. Conclusion: The competence of specialist registered nurses was assessed to be higher than that of registered nurses, but work and responsibilities are the same. There is a general need for employers to more clearly utilize the competence of specialist nurses. The visibility of the specific competence can then in the long run result in more psychiatry specialist nurses.

Att som sjuksköterska bemöta patienter i telefonrådgivning innebär särskilda svårigheter kopplat till både kommunikation och organisation. Samtal med patienter med psykisk ohälsa kan innebära ytterligare utmaningar där sjuksköterskan får möta starka känslor och suicidal kommunikation. Telefonrådgivning är en viktig vårdinsats för att främja tillgänglighet, hållbarhet och följsamhet samt patientens förmåga till egenvård, men befintlig forskning inom området framstår i huvudsak utgå från vårdgivarperspektiv och enbart ett fåtal studier berör området i en psykiatrisk kontext. Få forskningsstudier beskriver patienters upplevelser av telefonrådgivningssamtal inom psykiatrisk vård. Syftet med studien var därför att beskriva patienters upplevelser av samtal med sjuksköterskor via telefonrådgivning inom psykiatrisk öppenvård, med mål om att skapa ökad förståelse och en grund för vårdutveckling. Studien genomfördes genom kvalitativ metod med induktiv ansats med semistrukturerade intervjuer. Bearbetning av data utfördes genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet delas in i fyra kategorier; det beror på vem som svarar; välkomnas eller avvisas; respekteras som människa och patient; vara i beroendeställning. Det framkommer att vårdrelationen är av stor betydelse, där samtal i telefonrådgivning upplevs olika beroende på vilken sjuksköterska som svarar. Resultatet pekar på vikten av ett empatiskt och lyhört bemötande där sjuksköterskan ser till och tar ansvar för patientens vårdbehov. Studiens fynd anses värdefulla för sjuksköterskans kliniska arbete genom att väcka nya tankar och främja reflektion kring vedertagna arbetssätt. Evidensbaserad utbildning i psykiatrisk telefonrådgivning ses kunna erbjuda stöd för sjuksköterskor och effektivisera vårdinsatsen. Mer forskning på området kan stärka det empiriska underlaget, men även vårdrelationens betydelse anses relevant att vidare studera.

Tidigare studier visar att tvångsåtgärder inom barn- och ungdomspsykiatrisk (BUP) slutenvård väcker känslor hos samtliga involverade. Dock finns knapphändigt med forskning inom området. Denna studie syftar till att med utgångspunkt i Krav-resursmodellen undersöka hur vårdpersonal inom BUP slutenvård upplever utförandet av tvångsåtgärder, med fokus på hur krav och resurser kan bidra till att försvåra eller underlätta situationen. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med åtta deltagare från sex olika regioner, både sjuksköterskor och skötare, och materialet analyserats tematiskt. Resultaten visar att de krav som försvårar är emotionell påfrestning, andra patienters oro och behov, kollegor som agerar oaksamt, vårdnadshavare på plats och etiska dilemman. Resurser som kan underlätta är rutinerade kollegor, utbildning på arbetsplatsen, tillräcklig bemanning, fysisk arbetsmiljö, samarbete, gemensam reflektion och stöd samt kommunikation med patienten. Studiens resultat belyser tidigare knapphändigt uppmärksammade insikter, som hur oaksamt handhavande av personal kan komma att försvåra, och hur en ständig kommunikation med patienten kan underlätta i situationen.

The practise of microdosing certain psychedelic drugs, that is consuming doses below thethreshold of experiencing psychedelic side effects, is increasing in popularity. Microdosing ismainly practised to reach the positive side effects of psychedelic drugs, mainly for themood-enhancing and antidepressant effects without having to experience the psychedelic sideof the drug. In this systematic literature review we searched the literature to explore howmicrodosing can be used as an alternative treatment for treatment of depression. While theliterature indicates that microdosing psychedelics could be useful in treatment of depression,there are also clear limitations in the published research. The main limitations include bias,uneven distribution of gender, excludment of participants with a history of mental illnesses,heterogeneity of dosing schedules. This results in contradictory findings. Experimentalstudies show no effects on depression, whereas qualitative and observational studies showpositive effects regarding depression and positive lifestyle changes. This review provides anoverview of the field today and provides a useful base for future studies that are necessary tofully answer whether microdosing is a useful way to treat depression or not. / Övningen av mikrodosering av vissa psykedeliska droger vilket är att ta doser under tröskelnför att uppleva psykedeliska effekter ökar i popularitet. Mikrodosering praktiseras för att nåde positiva biverkningarna av psykedeliska drogerna främst för de humörhöjande ochantidepressiva effekterna utan att behöva uppleva den psykedeliska sidan av läkemedlet. Idenna systematiska litteraturöversikt sökte vi i litteraturen för att undersöka hurmikrodosering kan användas som en alternativ behandling för behandling av depression.Medan litteraturen indikerar att mikrodosering av psykedelika kan vara användbart vidbehandling av depression finns det också tydliga begränsningar i den publiceradeforskningen. De främsta begränsningarna inkluderar partiskhet, ojämn könsfördelning,uteslutning av deltagare med tidigare psykiska sjukdomar och heterogenitet i doseringsscheman. Detta resulterar i motsägelsefulla fynd. Experimentella studier visar inga effekter pådepression, medan kvalitativa och observationsstudier visar positiva effekter när det gällerdepression och positiva livsstilsförändringar. Denna översyn ger en översikt över områdetidag och ger en användbar grund för framtida studier som är nödvändiga för att helt svara påom mikrodosering är ett användbart sätt att behandla depression eller inte.

Bakgrund: Ätstörningar är en psykiatrisk sjukdom som drabbar främst unga personer. Bland psykiatriska tillstånd har anorexia nervosa den högsta mortaliteten. Vårdpersonalen står ofta inför utmaningar då personerna sällan inser att de behöver vård. Vårdmötet skildras utifrån vården, förhållningssättet och relationen som uppstår. Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenhet av vårdmötet med personer med ätstörningar. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på 12 kvalitativa artiklar utifrån databaser med huvudämnen omvårdnad och psykiatrisk omvårdnad. Granskning av artiklarna utfördes med hjälp av HKR:s granskningsmall för kvalitativa artiklar. Analysen genomfördes enligt Fribergs (2017) trestegsmodell. Resultat: Erfarenheterna om vårdmötet delades in i fem kategorier. Kategorierna var relationen har betydelse och kräver gränssättning, utifrån personernas handlingssätt ändras personalens förhållningssätt, måltidsövervakning innebär en stödjande funktion, kunskap har en positiv inverkan vid utförandet av tvångsinsatser och att ge och ta kontroll medför svårigheter i vårdprocessen. Diskussion: Metoddiskussionen utgår från Shentons (2004) trovärdighetsbegrepp. Tre fynd lyfts i resultatdiskussionen vilka var förhållningssättets påverkan av beteende och värderingar, behov av kunskap vid tvångsinsatser och den privata relationens påverkan i omvårdnaden. Fynden diskuteras utifrån omvårdnadsteorier, etiska aspekter och samhällsperspektiv.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar i landet och arbetet mot denna fortgår inom hälso- och sjukvården, varav fysioterapeuter i en del regioner saknas inom vuxenpsykiatrin, medans i andra beräknas fysioterapeuter utgöra upp till 2% av de verksamma professionerna. De fysioterapeutiska interventionerna ger patienter inre verktyg för symtomhantering och ses som ett gott komplement till sedvanliga behandlingsinsatser, vid en mängd psykiatriska tillstånd.  Det finns många studier som tyder på att inkludering av psykiatrisk fysioterapi vid behandling kan ge signifikant positivt utfall för välmående och psykisk hälsa. Samtidigt finns en avsaknad av evidens för de fysioterapeutiska arbetssätten inom psykiatrin. Således behöver fysioterapeutens roll förtydligas och stärkas för att en holistisk behandlingsplan ska kunna uppnås inom den psykiatriska vården. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att beskriva fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av sin yrkesroll inom den psykiatriska verksamheten. Metod: Fem fysioterapeuter, verksamma inom fyra olika psykiatriska verksamheter, intervjuades. Varefter intervjumaterialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och 14 subkategorier. Dessa huvudkategorier var “Ett komplext yrke med många kompetenser”, “En känsla av att inte räcka till”, “Vikten av att synliggöra fysioterapeutens unika kompetens”, “Samverkan, en viktig komponent för patientens rehabilitering”. Konklusion: Fysioterapeuter besitter unik kompetens, vilken är en betydelsefull del i patientens rehabilitering då fysioterapeutens perspektiv sammanbinder det mentala med det kroppsliga. För att främja patientens rehabiliteringsprocess förelåg en önskan om bättre samarbete. Förståelsen för yrket och dess roll ansågs vara begränsad, likaså antalet fysioterapeuter, vilket hindrade professionen att bistå alla patienter i behov av psykiatrisk fysioterapi.

Bakgrund: Patienter som lider av en allvarlig psykisk störning eller har ett oundvikligt behov av vård kan behöva vårdas mot sin vilja. När en patient vårdas under tvång äventyras patientens autonomi och självbestämmande eftersom att patientens frihet är begränsad. Att genomföra en litteraturstudie i ämnet bidrar till mer kunskap om patienters upplevelser av tvångsvård. Detta bidrar till att patienters upplevelser sätts i fokus och vården kan utvecklas utifrån detta. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård. Metod: Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo och resulterade i 10 vetenskapliga artiklar som analyserade genom en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Patienters upplevelser av tvångsvård presenteras i 4 slutkategorier: Att vilja bli bemött som en människa inte en sjukdom, att bli uppfostrad istället för vårdad, att sakna kontroll och rättigheter och att tvångsvården är nödvändig och skyddande. Slutsats: De flesta patienterna i litteraturstudiens resultat upplevde tvångsvården som något negativt. För att kunna förbättra detta krävs det att vårdpersonalen utgår från patientens behov och önskningar. Detta bidrar till ökad empowerment och främjar patientens återhämtning.

No description available.