Bakgrund När en person vårdas under psykiatrisk tvångsvård begränsas individens rätt till självbestämmande. Patienter som omfattas av tvångsvård har ofta komplexa psykiatriska tillstånd som kräver särskild omsorg för att skydda både patienten själv och andra från potentiell skada. Denna typ av vård kan vara nödvändig för personer som för tillfället inte äger beslutskompetens. Tidigare forskning pekar på att patienters erfarenheter av ofrivillig sjukhusvistelse bör beaktas och utforskas för att förbättra vårdpraxis. Syfte Att beskriva patienters upplevelser av tvångsvård inom psykiatrisk vård. Metod En systematisk litteraturöversikt genomfördes. Data samlades in genom Cinahl complete och PubMed. Urvalet bestod av elva kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga originalartiklar publicerade mellan år 2009–2024. Materialet tematiserades och därefter diskuterades resultatet i relation till begreppet autonomi enligt Beauchamp och Childress definition. Resultat Resultatet består av tre teman: Upplevd brist på autonomi, upplevd tvångsvård kan ändra attityden, och upplevelser av vårdrelation. Patienter i psykiatrisk tvångsvård upplever ofta en brist på autonomi, vilket främst förknippas med otillräcklig information och negativa erfarenheter av tvångsåtgärder. Många känner sig ignorerade och missförstådda av vårdpersonalen. De som utsätts för flera olika tvångsåtgärder eller har dåliga erfarenheter tenderar att utveckla en negativ syn på psykiatrin Sammanfattning Det framkom att patienter inom tvångsvård oftast upplever negativa effekter, såsom förlust av autonomi och bristande kommunikation. Dessa känslor av obehag tenderade att inte bemötas tillräckligt. För att undvika sådana negativa upplevelser behöver organisatoriska brister åtgärdas genom ökad kunskap och medvetenhet. / Background When a person is under psychiatric involuntary care, the individual's right to self-determination is restricted. Patients subject to involuntary care often have complex psychiatric conditions that require special attention to protect both the patient themselves and others from potential harm. This type of care may be necessary for individuals who currently lack decision-making capacity. Previous research indicates that patients' experiences of involuntary hospitalization should be considered and explored to improve care practices. Aim To describe patients' experiences of involuntary treatment within psychiatric treatment. Method A systematic literature review was conducted. Data was collected through Cinahl Complete and PubMed. The selection consisted of eleven qualitative and quantitative scientific original articles published between 2009 and 2024. The material was thematized, and then the results were discussed in relation to the theory of autonomy according to Beauchamp and Childress' definition. Results The results consist of three themes: Perceived lack of autonomy, experienced compulsory care can change the attitude and experiences of the care relationship. Patients in psychiatric involuntary care often experience a lack of autonomy, primarily associated with insufficient information and negative experiences of coercive measures. Many feel ignored and misunderstood by staff. Those who are subjected to multiple coercive measures or have poor experiences tend to develop a negative view of psychiatry. Summary It emerged that patients in involuntary treatment usually experience negative effects, such as loss of autonomy and inadequate communication. These feelings of discomfort tended not to be adequately addressed. To avoid such negative experiences, organizational deficiencies need to be addressed through increased knowledge and awareness.

Bakgrund: All sjukvård i Sverige styrs av Hälso-och sjukvårdslagen [HSL]. Under vissa omständigheter kan denna lag behövas kompletteras med Lagen om psykiatrisk tvångsvård [LPT]. Dessa personer vårdas inom psykiatrisk slutenvård. Omvårdnadens syfte är att patienten samtycker till vården och tvångsvården kan över gå till frivillig vård. Dessa personers problematik är dock ofta komplex och omvårdnaden upplevs innebära många svårigheter för sjuksköterskorna. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelse av omvårdnad i samband med LPT-vård inom sluten psykiatrisk vård. Metod: Empirisk kvalitativ studie med deskriptiv design. Studien baseras på sju semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor. Dessa analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att en förutsättning för att uppnå målet med tvångsvården genom omvårdnad var att skapa en allians med patienten. Kommunikation som innefattade individuellt anpassad information var en nyckelfaktor till alliansskapande. Omvårdnadsarbetet innefattade samverkan och sjuksköterskorna upplevde ett behov av kompetensutveckling. Slutsats: Sjuksköterskor upplever att omvårdnad enligt LPT är en utmaning och sammankopplat med flertalet svårigheter. Erhålls kompetens, tid för reflektion och trygghet i arbetsgruppen ses dock inte omvårdnaden som en omöjlighet utan kan upplevas som positivt för både den som vårdar och för den som vårdas. / Background: All health care in Sweden is governed by the Health Care Act. Under certain circumstances, this law needs to be supplemented with the Compulsory mental care act. These people cared for within psychiatric inpatient care. Nursing aim is that the patient agrees to care and compulsory care may go to voluntary treatment. These people's problems are often complex and the nursing care experienced many difficulties. Aim: To describe nurses’ caring and experiences for patients under compulsory mental care act within psychiatric inpatient care. Method: Empiric qualitative study with descriptive design. The study is based on seven semi-structured interviews with nurses. These were analysed with manifest content analysis. Result: The results showed that a prerequisite for reach the goal of compulsory care through nursing was to establish alliance with the patient. Communication that included individualized information was a key factor to alliance building. Nursing included collaboration and nurses experienced a need for skills development. Conclusion: Nurses experiencing that caring according to compulsory mental care act is a challenge and is linked to a number of difficulties. Obtained competence, time for reflection and perceived safety in the working group does not care felt as an impossibility, but could be experienced as positive for both the caring and the cared for.

Bakgrund: Stödpersoner är en utomstående resurs som är frikopplad vårdapparaten och kan tilldelas patienter som vårdas under psykiatrisk tvångsvård. Stödpersonens arbete syftar till att stötta patienten i en sårbar period i livet genom social interaktion och uppmuntran. Syfte: Att undersöka vårdpersonalens erfarenheter av och uppfattningar om stödpersonens roll och betydelse för patienter inom psykiatriskt tvångsvård. Metod: Deskriptiv design med en kvalitativ ansats. Som datainsamlingsmetod användes intervjuer med nio öppna frågor. Ett bekvämlighetsurval gjordes för att uppnå åtta informanter ur vårdpersonalen på en psykiatrisk avdelning. Som analysmetod användes innehållsanalys. Joyce Travelbees omvårdnadsteori användes som utgångspunkt. Resultat: Vårdpersonalen hade överlag, trots viss variation, god kunskap och erfarenhet av stödpersoner och deras roll. Stödpersonen uppfattades också ha en generellt positiv och stärkande roll för patienten. Slutsats: Vårdpersonalen visste att stödpersoner fanns men det rådde viss oklarhet i vad som ingick i deras arbetsuppgifter. Stödpersoner uppfattades dock ha en meningsfull roll i patientens välbefinnande. Den upplevda känslan var att stödpersonen kunde bidra med ett medmänskligt stöd i en utsatt situation och att det var av stor betydelse för patienten. / Background: Support persons are an outside resource who are disconnected from the healthcare system and can be assigned to patients who are cared for during involuntary treatment. The support person's work aims to support the patient in an vulnerable period in life through social interaction and encouragement. Purpose: To investigate the healthcare staff's experience and opinions about the support person's role and importance for patients in psychiatric compulsory care. Methods: Descriptive design with a qualitative approach. As a data collection method, interviews with nine open ended questions were used. A convenience selection was made to achieve eight informants from the healthcare staff at a psychiatric department. As analysis method, content analysis was used. Joyce Travelbees' nursing theory was used as a starting point. Results: Overall, the healthcare staff had good knowledge and experience of support persons and their role, despite some variation. The support person was also perceived to have a generally positive and strengthening role for the patient. Conclusion: The healthcare staff knew that support persons existed, but there was some uncertainty in what was included in their duties. However, support persons were perceived to have a meaningful role in the patient's well-being. The feeling was that the support person could contribute with a charitable support in a vulnerable situation and that it was of great importance to the patient

Psychiatric compulsory care is a complex field. It could be argued that the first and foremost difficulty lies in challenging the autonomy of the patients. The care includes control and restrictions, while simultaneously seeking cooperation and improvement from the patient; creating a very difficult surrounding. Therefore, the aim of this study was to understand how inpatients handled the complex context within the psychiatric compulsory care. Our study was a document analysis, where we analyzed blogs written by current and former inpatients. We analyzed the data using Lazarus theory about how people cope with internal and external stress in difficult situations. Within the theory, a number of different strategies as to how people cope with these situations are described. We identified three main strategies to manage the compulsory care; acceptance, avoidance and making time pass. We also identified unique ways of managing the care; using humor, writing on the blog and viewing the care as separated from their “normal world”. To sum up the main conclusions, we found that coping seemed to be a constantly changing process including different strategies, both emotional and behavioral. Lastly, our study showed that the context a person is in matters; the patients handled the situation with the possibilities within the compulsory care, and also seemed to create their own ways to cope.

Bakgrund: All hälso- och sjukvård är så långt som möjligt frivillig. Personer som är allvarligt psykiskt sjuka inser dock inte alltid att de är i behov av vård och kan därför vårdas med stöd av tvångslagar. Att vårdas under tvång kan dock upplevas som värdighets- och integritetskränkande och därmed skapa vårdlidande. Det är samtidigt sjuksköterskans, som leder och utför tvångsåtgärder, professionella ansvar att lindra lidande vilket kan ses som ett dilemma. Det finns därför ett behov av ökad kunskap för att bättre förstå tvångsåtgärdernas konsekvenser för att kunna utveckla och förbättra denna vårdåtgärd. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av tvångsåtgärder i psykiatrisk vård. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats valdes som metod. Femton kvalitativa artiklar inkluderades och analyserades med Thomas och Hardens metod för tematisk analys. Analysen gjordes i tre steg och resulterade i fyra teman, med två tillhörande subteman var. Resultat: Sjuksköterskans upplevelse av tvångsåtgärder präglades av en emotionell stress som grundas i en inre konflikt samtidigt som tvångsåtgärder anses vara ett nödvändigt verktyg för en säker vårdmiljö. Utförandet och utfallet av tvångsåtgärder påverkas av sjuksköterskornas färdigheter och erfarenheter och det finns därför ett behov av omvårdnadshandledning. Slutsats: Den emotionella stressen skapar ett lidande hos sjuksköterskor, som i sin tur kan leda till vårdlidande hos patienterna. Ökad stöttning, omvårdnadshandledning och kunskap om sjuksköterskornas lidande är därmed av essens för att utveckla den psykiatriska vården i riktning mot en god tvångsvård. Nyckelord: Psykiatrisk tvångsvård, sjuksköterskor, upplevelser, tvångsåtgärder, lidande / Background: All health care is as far as possible voluntary. People who are seriously mentally ill do not always realize that they are in need of care and can therefore be cared for with the support of coercive laws. Being cared for under compulsory care can be perceived as a violation of dignity and integrity and thereby create care suffering. At the same time, it’s the nurse's responsibility, who leads and performs coercive measures, to alleviate suffering, which can be seen as a dilemma. There is therefore a need for increased knowledge to better understand the consequences of coercive measures in order to develop and improve this care measure. Aim: The aim was to describe registered nurses' experience of coercive measures in psychiatric care. Method: A literature review with a systematic approach was chosen as the method. Fifteen qualitative articles were included and analyzed using Thomas and Harden's method for thematic analysis. The analysis was done in three steps and resulted in four themes, with two associated sub-themes each. Results: The nurse's experience of coercive measures was characterized by an emotional stress based on an internal conflict, at the same time as coercive measures are considered a necessary tool for a safe care environment. The execution and outcome of coercive measures are affected by the nurses' skills and experiences and there is therefore a need for nursing guidance. Conclusion: The emotional stress creates suffering in nurses, which in turn can lead to care suffering in the patients. Increased support, nursing guidance and knowledge of nurses' suffering are thus of essence for developing psychiatric care in the direction of good compulsory care. Keywords: Compulsory psychiatric care, registered nurses, experiences, coercive measures, suffering

Bakgrund: När patienten vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård ska vården enligt lag utformas i samråd med närstående. Forskning har visat att involvering av närstående kan öka trygghet både för patienten och närstående samt även behandlingsutfall. Involvering av närstående ingår i sjuksköterskans kompetensområde och i den personcentrerade vården.Syfte: Undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att involvera närstående till patienter inlagda enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats. Tio sjuksköterskor från två olika slutenvårdsavdelningar intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Det transkriberade materialet analyserades med konventionell innehållsanalys.Resultat: Involvering av närstående leder till en säkrare och bättre vård. Enligt sjuksköterskorna ger involvering övervägande fördelar men negativa aspekter när närstående upplevs utmanande belyses. Involvering sker inte i den grad sjuksköterskorna anser att det borde, det beror både på bristande rutiner och inställning från personalen. Patienternas tillstånd inom den psykiatriska tvångsvården och stigmatisering som fortfarande råder ger speciella utmaningar för sjuksköterskorna att förhålla sig till.Konklusion: Sjuksköterskor upplever stora vinster och fördelar med att involvera närstående, trots detta råder det brister i arbetet kring involvering av närstående. Reflektion inom personalgruppen samt organisatoriskt stöd behövs för att få bra förutsättningar för att involvera närstående inom psykiatrisk tvångsvård.Nyckelord: kvalitativ studie, närstående, personcentrerad vård, psykiatrisk tvångsvård, sjuksköterska / Background: When the patient is admitted in accordance with the Compulsory Psychiatric Care Act, the care must be designed in consultation with relatives. Research has shown that the involvement of relatives can increase security for the patient, relatives and treatment outcomes. Involvement of close relatives is included in the nurse's area of expertise and in person-centered carePurpose: To investigate nurses' experiences of involving relatives of patients admitted under the Compulsory Psychiatric Care Act.Method: Qualitative design with inductive approach. Ten nurses in two different inpatient wards were interviewed. The data were analyzed with conventional content analysis.Result: Involvement of close relatives leads to safer care. Involvement provides predominant benefits, but negative aspects are also highlighted. Involvement does not take place to the extent that the nurses think it should, it is due to both lack of routines and attitude from the staff. The patients' condition in the psychiatric compulsory care and stigma that still prevails presents special challenges.Conclusion: Nurses experience great benefits from involving relatives, but despite this, there are shortcomings in the work. Reflection within the staff group and organizational support are needed to get good conditions for involving relatives in psychiatric compulsory care.Keywords: nurse, person-centered care, psychiatric compulsory care, qualitative study, relatives

Bakgrund: Psykiatrisk tvångsvård är per definition en motsättning till upplevd autonomi då valet att vårdas inte tas av patienten. Alla patienter har enligt lag rätt till god och säker vård på lika villkor oavsett vårdform. För att kunna stärka autonomi och främja delaktighet hos psykiatriskt tvångsvårdade patienter behöver hälso-och sjukvårdspersonal inneha kunskap om vad som upplevs som delaktighet enligt denna patientgrupp.   Syfte: Studiens syfte var att belysa patienters erfarenhet av delaktighet under sluten psykiatrisk tvångsvård. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ litteraturstudie och är baserad på åtta artiklar som svarade upp mot studiens syfte. Litteraturstudien genomfördes i tre databaser: PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultat: Patienter upplevde psykiatrisk tvångsvård som traumatisk vilket står i vägen för delaktighet. För att uppleva delaktighet behöver patienten ha tillgång till valmöjligheter och information. Patientens psykiska ohälsa kan stå i vägen för upplevd autonomi och delaktighet. Bemötandet från hälso-och sjukvårdspersonal är även det en avgörande faktor som antingen kan skapa möjlighet för delaktighet eller fungera som ett hinder. Konklusion: Att känna sig autonom trots psykiatrisk tvångsvård skapar möjlighet för delaktighet. Detta möjliggörs av flexibelt och tillitsfullt bemötande av vårdpersonal som tillgängliggör information och valmöjligheter.

Bakgrund: Sjuksköterskans åtagande är att vårda patienten med hänsyn till dennes autonomi och rätt att vara delaktig. Vid psykisk ohälsa kan situationer uppstå där beslut behöver fattas utan patientens medgivande. Psykiatrisk tvångsvård innebär att patienten vårdas mot sin vilja då hen utgör en fara för sig själv eller andra.  Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård.  Metod: Den valda metoden var en litteraturöversikt som sammanfattar det aktuella forskningsläget. Denna litteraturöversikt utgår ifrån totalt tio kvalitativa vetenskapliga artiklar som därefter analyserats för att generera gemensamma teman.  Resultat: Patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård var starkt kopplade till hur de upplevt bemötandet från vårdpersonal. Det var också viktigt för patienterna få information om sin vård och att få känna sig delaktiga i sin behandling.  Slutsats: Patienter som vårdas inom psykiatrisk tvångsvård är i en mycket utsatt situation. För att upplevelsen ska bli så bra som möjligt för patienten är det viktigt att personalen är kunnig, ger ett gott bemötande och adekvat information. / Background: The undertaking of the nurse is to care for the patient with regard to its autonomy and right to participate. In the case of mental illness, situations may arise where decisions need to be made for the patient. Compulsory psychiatric care means that the patient is cared for against his/her will as he/she poses a danger to herself or others.  Aim: The aim was to describe patients' experiences of psychiatric involuntary treatment.  Method: The method used was a literature review which summarizes the current research field. This literature review was based on ten qualitative articles which were analysed to generate common themes.  Results: The patients’ experiences of compulsory psychiatric care were strongly connected to how they had experienced the personal treatment by the care personnel. The patients also valued being informed about their care and involved in their treatment.  Conclusion: Patients in involuntary psychiatric care are in a highly exposed situation. To make their experience as good as possible it is important that care personnel are knowledgeable, gives a good personal treatment and provides the patient with adequate information.

En ny tvångsvårdslag trädde i kraft 2008 som gjorde det möjligt för psykiatrin att ställa särskilda villkor till patienter som vårdats i psykiatrisk slutenvård för att få bli utskrivna. Detta öppnade upp möjligheten för att patienter kan få villkor ställda till att ta emot kommunal hälso-och sjukvård samt kommunala insatser. Tvångsvård får enligt lag enbart bedrivas inom sluten psykiatrisk vård och kommunen får i hemmet enbart bedriva frivilliga insatser. Syftet med denna undersökning är att belysa hur psykiatrisjuksköterskorna i den kommunala hälso-och sjukvården upplever att vårda utifrån en frivillighet, som är beslutad utifrån en tvångsvårdslag. Undersökningen är genomförd utifrån en kvalitativ metod, med intervjuer av psykiatrisjuksköterskor i kommunal hälso- och sjukvård. Resultatet visade att psykiatrisjuksköterskorna har en komplex uppgift att utföra och blir ofta bärare av tvångsvårdsvillkoren. Detta utifrån att samarbetet med öppenvårdspsykiatrin många gånger är bristfällig. Psykiatrisjuksköterskan blir ofta ensam i sitt arbete och får använda sin egen känsla i att sätta gränser för vad som är tvångsvård och inte. En otydlighet om vem som ansvarar för vad framkommer, samt en känsla av rättsosäkerhet för patienterna utifrån att tolkningsutrymmet är så stort kring vad de särskilda villkoren innebär. Det visade att det finns ett stort behov av att belysa och tydliggöra den kommunala psykiatrisjuksköterskans möjligheter att ansvara och bedriva denna vård utifrån sin yrkesroll. / Program: Fristående kurs

Bakgrund: En stor revision av lagstiftningen för tvångsvård skedde 2008 då lagen om öppen psykiatrisk tvångsvård [ÖPT] tillkom. En av intentionerna med lagstiftningen var att användandet av tvångsåtgärder skulle minska, och patienter som får vård i ÖPT vistas i regel i sitt hem. Det finns dock bestämmelser att förhålla sig till för den som får öppen tvångsvård, vårdformen är tämligen omfattande och påverkar nästan alla aspekter av en individs vardag. Studier om vilka erfarenheter och upplevelser patienterna faktiskt har av att vårdas i ÖPT är dock sällsynta. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att vårdas i öppen psykiatrisk tvångsvård Metod: Åtta patienter som vårdas i öppen psykiatrisk tvångsvård har ingått som deltagare i studien. Det är en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie, intervjuerna var individuella och analyserades med en manifest metod för att synliggöra patienternas egna ord om sina erfarenheter. Resultat: Resultatet beskrevs genom temat: Begränsningar och möjligheter, och visade att flertalet områden i deltagarnas liv berördes. Resultatet kunde sammanfattas i fem huvudkategorier: Att känna sig begränsad i sin vardag; Att känna vanmakt av att inte bli trodd och inte kunna påverka; Att känna sig utanför och inte förstå sina rättigheter; Att känna sig involverad av att bli sedd och hörd samt Att vårdens innehåll är viktigare än formen. Slutsats: Att vårdas i ÖPT innebär att känna sig begränsad, men slutsatsen är att denna erfarenhet till viss del kan hänga samman med otillräcklig medvetenhet hos patienter om vad ÖPT och dess villkor innebär. Vården misslyckas i vissa fall att tillgodose patienters behov av och rätt till information, och det finns uppenbara brister i att involvera både patienter liksom anhöriga i utformandet av vården, samt hur vården tar hänsyn till patienters lagliga rättigheter. Vården kan också bli bättre på att ge patienter personligt anpassad information samt tro på patientens önskan att medverka. Att patienter bjuds in till diskussion och medverkan kan öka möjligheter till förståelse och acceptans för vårdbehovet, att ges utrymme att få uttrycka sin åsikt samt ha möjlighet att påverka stärker också autonomi. Det är även betydelsefullt för patienterna att finnas i ett sammanhang, omvårdnadspersonal behöver därför tillvarata de erfarenheter som beskrivs som främjade och arbeta motiverande. Det finns positiva konsekvenser av vårdformen, såsom ökat stöd som ett resultat av tvingande samverkan. Men vi drar slutsatsen av att finns betydande brister, varför det är ett angeläget område i behov av översyn gällande hur patienters lagliga rättigheter tillgodoses.