Kontaktförbud är en skyddsåtgärd som syftar till att skydda brottsoffer mot utsatthet för hot och våld. Avslag på ansökningar om kontaktförbud har lett till allvarliga konsekvenser för de brottsutsatta. Det senaste decenniet har kontaktförbudslagstiftningen utvecklats och utvidgats flertalet gånger, men ändock brister lagstiftningen i att säkerställa ett skydd för brottsoffer. Mot bakgrund av lagstiftningens ineffektivitet syftar denna studie till att undersöka hur utvidgningar av kontaktförbudslagstiftningen kan förstås. Uppsatsen utforskar hur lagändringar av kontaktförbudslagen legitimeras av de politiska partierna i den svenska kriminalpolitiska diskursen. Med avstamp i symbolpolitik och styrning som teoretiskt ramverk studerar uppsatsen lagförslag i form av elva motioner, tre propositioner och en riksdagsdebatt som föranledde tre ändringar av kontaktförbudslagstiftningen som trädde i kraft mellan 2011–2022. Metoden som används för att analysera det politiska materialet är reflexiv tematisk analys, som resulterade i att tre teman konstruerades för att besvara uppsatsens frågeställningar. Dessa teman är; Statens handlingskraft, Brottsoffret som medel och Förskjutning av ansvar. Analysen visar att lagförslagen huvudsakligen legitimeras genom att de kan uppvisa politikernas och statens handlingskraft när lagförslagen markerar mot oönskade beteenden. Vidare legitimeras lagförslagen genom hänvisningar till brottsoffers behov av skydd. Specifikt den hotade kvinnan formuleras till ett skyddsvärt brottsoffer och kvinnors behov av skydd används för att legitimera lagförslagen. Detta trots att kontaktförbudslagstiftningen är en könsneutral lagstiftning. Fortsättningsvis ligger ansvaret för att ett kontaktförbud ska kunna ge skyddspersonen ett adekvat skydd på att förbudspersonen ansvarar för att följa kontaktförbudet. Statens ansvar att garantera skyddspersonerna skydd från fortsatt utsatthet är därför begränsat. Lagförslagen legitimerar utvidgningar av lagstiftningen dels genom försök till utökad kontroll av förbudspersonerna, dels genom att staten framställer sig som mer handlingskraftig och ansvarig för brottsoffrets skydd.

I uppsatsen ställs frågan hur lärare i religionskunskap på gymnasiet kan använda sig av självbedömning samt om det används på ett sätt som är speciellt utformat för ämnet. Utgångspunkten är litteratur om formativ bedömning och självbedömning, samt om självbedömning i religionskunskap. Fyra lärare i religionskunskap intervjuas över mejl, med en metod som Alan Bryman kallar för kvalitativ forskning med personliga intervjuer online. Uppsatsen resulterar i en inblick i hur religionslärare använder sig av självbedömning, till exempel genom lärarledda diskussioner och uppföljningsmoment i samband med arbeten i skolan. Dessa självbedömningsmoment finns också beskrivna i litteraturen som föregick undersökningen. Det fanns från lärarens sida ingen medveten anpassning till ämnet, utom i ett fall då det rörde sig om själva innehållet i undervisningen. Dock fanns det anledning att tro att det funnits en omedveten anpassning till religionsämnet. Slutligen följer en diskussion där vikten av anpassning till ämnet diskuteras, samt vikten av självbedömning för elevernas framtida liv som studenter eller yrkesverksamma.

This study has examined how young women aged 20-30 experience that their self-image is affected by the social media Instagram. Through a qualitative interview study, six women have been analyzed based on how they perceive that their well-being and how their views on their own appearance and existence are affected when they consume and produce content on Instagram. The study has used Goffman's theater model for social interactions that describes how an individual can relate, react and act in social encounters with other people. Cullberg's theory of self-image has also been a central part. Additional theories used to interpret the results are re-mediation (Bolter & Grusin), reflexive identity (Giddens), media landscape and media culture (Bengtsson et al.) And the sociology professor Simon Lindgren's perspective on digital media and society. The study shows that there is a clear pattern of a constant comparison with others in the majority of the interviewers. This takes shape both when they produce and consume content on Instagram, but mainly in the latter and leads to their self-image being negatively affected from the aspects of their well-being and dissatisfaction with their own appearance and existence. / Denna studie har undersökt hur unga kvinnor i åldrarna 20-30 år upplever att deras självbild påverkas av det sociala mediet Instagram. Genom en kvalitativ intervjustudie har sex kvinnor analyserats utifrån hur de uppfattar att deras mående, samt syn på sitt eget utseende och tillvaro påverkas när de konsumerar och producerar innehåll på Instagram. Studien har använt sig av Goffmans teatermodell för social interaktioner som beskriver hur en individ kan förhålla sig, reagera samt agera i sociala möten med andra människor. Även Cullbergs teori om självbild har varit central. Ytterligare teorier som används för att tolka resultatet är re-mediation (Bolter & Grusin), reflexiv identitet (Giddens), medielandskap och mediekultur (Bengtsson et al.) samt sociologiprofessorn Lindgrens perspektiv på digital media och samhälle. Studien visar att det finns ett tydligt mönster av ett ständigt jämförande med andra hos majoriteten av intervjupersonerna. Detta tar form både när de producerar och konsumerar innehåll på Instagram, men främst i det senare och leder till att deras självbild påverkas negativt ur aspekterna sämre mående samt missnöje med sitt eget utseende och tillvaro.

No description available.

This study explores how beef consumption and production triggers feelings of risk related to the climate, environment, personal health and animal welfare among the study participants. These feelings are mainly analyzed through the lens of Ulrich Beck’s theories on the risk society. Theories on local, regional and national food as well as carnism are also used to analyze how the feelings of risk differ depending on how the beef is produced. By conducting qualitative interviews with a varied set of informants, this study provides a multiple perspective on beef consumption. Some of the results are that all of the informants have knowledge about different types of risks with beef consumption and production. However, some use this knowledge to change their consumption, while others do not. Furthermore, Swedish beef is believed to be the best when it comes to aspects as the impact on the climate and environment as well as animal ethics. The informants also show concern with the Swedish mass-production of beef, which some of them believe to be purely driven by economical interest rather than concern for animal welfare.

An annexation of landmasses or parts of another country is nowadays a rare case. However, Russia managed to annex parts of Ukraine after a violent and complicated conflict in 2014. There are several different theories and methods of describing Russian warfare and some of them even originate from Russia itself.   This paper aims to apply the Reflexive Control theory, which originated in Russia, and see how well it accounts Russian actions in Ukraine. The analyzation of this theory is necessary because after the annexation of Crimea there has been an increasing interest to describe Russian actions in the science of war discussions.   This is done by first describing different theorists’ approaches and views on the theory and then constructing a template from which this thesis’ analysis is concluded. There are four major contributors to the theory, all of which differ slightly in their description of the theory.   This paper concludes that patterns of Reflexive Control may have been implemented during the conflict in Ukraine. These patterns may also have been present before the conflict, after the annexation and up to present day. / -

Formativ bedömning har varit ett aktuellt ämne inom didaktikforskning de senaste decennierna, vilket har lett till att många nationer världen över försökt implementera formativ bedömning. I den svenska skolvärlden lyfts formativ bedömning enligt Skolverket fram som ett exempel att arbeta med vetenskaplig grund i praktiken. I denna praktik står lärare som de främst ansvariga för att en formativ klassrumspraktik ska bli verklighet. Utifrån några lärares beskrivningar av sin undervisning var således syftet med detta arbete att undersöka hur framträdande olika aspekter av formativ bedömning är i lärarnas undervisning, hur de förklarar uteblivna aspekter och vad de anser behövs för en fullständig implementering. För att komma åt olika aspekter av den formativa bedömningen användes fem nyckelstrategier för formativ bedömning som teoretiskt ramverk. Tre lärare intervjuades och deras undervisningsbeskrivningar analyserades med hjälp av de fem nyckelstrategierna.I linje med tidigare forskning visar resultatet i denna studie att lärarna tenderade att ta fram belägg för lärande främst för att forma undervisningen, inte för att ge återkoppling för att föra lärandet framåt. Aktiverandet av elever som läranderesurser för sig själva och andra hade i tidigare studier till stor del uteblivit, men tolkades i denna studie genomsyra undervisningen hos två av de tre lärarna. Dessa aspekter skrevs i tidigare forskning fram som ett sätt att återfå den tidinvestering som det formativa arbetssättet kan innebära, men lärarna förklarade ändå andra uteblivna aspekter främst med tidsbrist. Slutsatsen av detta är att vi kanske måste acceptera att formativ bedömning kräver mer tid och denna tid måste komma någonstans ifrån.Denna studie tyder på att svårigheten och tidsåtgången med formativ bedömning ligger i återkopplingsaspekten. I och med bredden av forskningsområdet kopplat till återkopplingens roll, utformning och betydelse anses det vara ett misstag att formativ bedömning nämns som något alla lärare underförstått ska implementera. Dess komplexitet bör inte underskattas och samstämmighet, gemensam fokus och tid avsatt i kollegiet var något som berördes av lärarna i denna studie. Om formativ bedömning är av intresse, bör det inte vara i bakgrunden. För att tydligare kunna tala om formativ bedömning föreslås avslutningsvis en annan uppdelning jämfört med tidigare definitioner: transitiv och reflexiv formativ bedömning.

För att möjliggöra interaktion med den stora mängd datorenheter som dyker upp i vår vardagkrävs nya gränssnitt och ett nytt synsätt på teknologi. Reflexiv interaktion, en specifik del avperifer interaktion, ämnar att skapa interaktioner som sker under en bråkdel av en sekundmed ett sekundärt system, vilket skapar bättre förutsättningar för ett effektivt arbete ochminskar risken för misstag. Kognitiv belastning är centralt inom perifer interaktion och ännuviktigare i reflexiv interaktion, det saknas dock undersökningar där den kognitivabelastningen mäts och undersöks för perifera eller reflexiva interaktioner.Teorin om kognitiv belastning är väl utforskad inom forskningsområdet instruktionsdesign,och delar av den kunskap som skapats inom instruktionsdesign har applicerats inommänniska-datorinteraktion. Det finns dock fortfarande aspekter av kognitiv belastning somundersökts i instruktionsdesign men är outforskade inom människa-datorinteraktion.En studie med 19 deltagare har undersökt den kognitiva belastningen för en central del ireflexiv interaktion: notifikationer. Studiens resultat visar på att skillnaden i kognitivbelastning mellan ljudliga och visuella notifikationer är väldigt liten.

This study aims to investigate how communication specialists perceive the integration of generative artificial intelligence (AI) within their profession and how these changes affect their professional role. The purpose of the study was achieved by conducting qualitative interviews with eight communication professionals regarding their view on the integration of generative AI within their profession. Particularly, we found it interesting to examine how the communication specialists use generative AI within their professional role, what risks and/or opportunities they identify concerning the use of generative AI tools within the communication profession and what factors they deem as crucial for successfully and effectively integrating AI tools within their professional roles. The theoretical framework of the study consists of diffusion theory, actor-network theory, risk society and reflexive modernity.  The results of the study indicate that communication specialists see several opportunities in integrating generative AI tools into their work. Key opportunities identified included using generative AI for inspiration and automating repetitive tasks, thereby allowing communication professionals to allocate more time to the strategic aspects of their work. There was no expressed concern that generative AI could currently replace the communication specialist’s professional role. Thus, the risks identified did not seem to revolve around the job security of the communication specialists but rather around the uncertainty about how generative AI functions, its capabilities, and how it handles the input data. Therefore, the establishment of clearer guidelines and policies on AI usage was something that the communication specialists in this study expressed a great need for. Additional factors identified by communication specialists as crucial for successful AI integration included individual characteristics such as curiosity, a willingness to learn, and openness to change. Thus, the results of the study indicate that achieving successful and effective integration of generative AI is perceived to be a shared responsibility at both organizational and individual levels.

Särskilda intressen som fenomen är vanligt bland annat hos individer med autism (i autismspektrumtillstånd) och ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder). Autism, ADHD och annat som kan ingå i var och ens funktionsvariant, kan om det ingår för förskolebarn medföra att pedagoger anser att barnet har särskilda rättigheter. Särskilda rättigheter hör samman med inkluderingsarbete och enligt den tidigare forskning som denna studie bygger på framgår att positiva effekter kring inkludering kan främjas om barn och pedagoger engagerar sig i barns särskilda intressen.Syftet med studien är att ge röst åt förskolepedagoger och lyfta deras erfarenheter och/eller tankar om hur särskilda intressen kan ges utrymme i temainriktad undervisning för att främja inkludering av barn med särskilda rättigheter och särskilda intressen.Studien utgörs helt och hållet av kvalitativ ansats där empiri består av åtta semistrukturerade intervjuer med förskolepedagoger. Empiri har bearbetats genom reflexiv tematisk analys.Det teoretiska ramverket utgörs av ett konstruktionistiskt perspektiv på lärande i kombination med Reggio Emilia-filosofiska idéer om kulturskapande och meningsfullt lärande genom analysbegreppet aktivt kulturskapande.Resultatet presenteras i tre huvudteman; X: Särskilda intressen (enligt förskolepedagogerna), Y: Olikheter är ingen stor grej (konstruktioner upplevs som naturliga) och Z: Ett delat särskilt intresse är en bonus (integration) där Tema Y även har tre underteman, vilket ger totalt fem teman (X, y1, y2, y3 och Z).Slutsatserna är att de allra flesta människor har ett särskilt intresse men att det också finns särskilda, särskilda intressen (Tema X). Inom både huvudtema Y och Z är det särskilda intresset invävt i undervisningen men Tema Y är mer komplext än Tema Z. I Tema Z tillämpas det särskilda intresset primärt för det barn som innehar intresset medan Tema Y innebär att pedagoger sprider det särskilda intresset till övrig barngrupp och levandegör aktivt kulturskapande. För fortsatt forskning rekommenderas att studera hur olika aspekter som ingår i Tema Y bäst bör samspela optimalt för att möjliggöra aktivt kulturskapande på bästa sätt.