Denna systematiska litteraturstudie fokuserar på likhetstecknet och syftar till att beskriva vanliga missuppfattningar elever i årskurs 1–3 kan ha kopplat till likhetstecknet samt hur lärare kan undervisa för att motverka dessa missuppfattningar. 16 vetenskapliga artiklar har noggrant och strukturerat analyserats för att på ett tillförlitligt sätt sammanfatta forskningen för att besvara syftet och frågeställningar. Resultaten indikerar förekomsten av två övergripande uppfattningar om likhetstecknet hos elever; den operationella och den relationella. Den operationella uppfattningen betraktas som en missuppfattning av symbolens innebörd. Studien identifierar även flera undervisningsstrategier avsedda att motverka dessa missuppfattningar och främja en korrekt förståelse av likhetstecknet. Genom att belysa detta bidrar studien till det pedagogiska kunskapsområdet och ger lärare en sammanställning av undervisningsstrategier för att stödja elevers korrekta uppfattning av likhetstecknet i lågstadiet.

I läroplanen för förskolan står det att förskollärare ska ansvara över att barnen får goda förutsättningar att bygga upp tillitsfulla relationer och känna sig trygga i gruppen (Skolverket,2018, s. 15). Syftet med den här studien är att belysa förskollärares uppfattningar om relationernas betydelse mellan barn och pedagog i förskolan, för lärande och utveckling. Kvalitativa intervjuer har använts som datainsamlingsmetod i studien där fyra verksamma förskollärare från olika förskolor intervjuats. Resultaten har analyserats genom Fredriksson (2019) tolkning av Bubers teoretiska perspektiv om mellanmänskliga möten. Resultaten visar att förskollärarna menar att det är av stor betydelse att pedagoger och barn får en tillitsfull relation till varandra för att barnen ska kunna utvecklas. Förskollärarna redogör för strategier om relationsskapande och även hur goda relationer kan gynna barnens framtida liv som samhällsmedborgare. Det råder dock olika uppfattningar om hur pedagoger hanterar svårigheter i relationerna mellan barn och pedagog, då några förskollärare menar att det är pedagogens ansvar att skapa tillitsfulla relationer med alla barn medan andra förskollärare menar att det inte går att skapa goda relationer till alla barn i förskolan. En slutsats som drasär att skapandet av tillitsfulla relationer mellan barn och pedagog i förskolan verkar vara komplext och förskollärarnas uppfattningar om relationsskapandet varierar. Sammantaget visar resultaten även att förskollärarna anser att det krävs kompetens för att skapa goda och tillitsfulla relationer till barn i förskolan.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare uppfattar begreppet inkludering i förskolan och hur de arbetar kring inkludering. I samband med denna studie lyfts även förskollärarnas förhållningssätt utifrån egna erfarenheter och kompetenser, gällande inkluderingsarbetet i verksamheten. Vidare i studien lyfts förskolans fysiska lärmiljö och dess påverkan på förskollärarnas arbete med inkludering i förskolans verksamhet.  I förskolans läroplan 2018 nämns vikten av förskollärarnas uppdrag beträffande barns delaktighet och inflytande i förskolan. Detta kan relateras till begreppet inkludering. Förskollärarna upplever att inkluderingsbegreppet är komplext, eftersom begreppet har mångfacetterade tolkningar och kan därav upplevas utmanande att arbeta med, för en del förskollärare. För att kunna arbeta inkluderande i förskolan är det viktigt med erfarenhet och kompetens, enligt dem. I studien används en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer utförs av fyra förskollärare. De övergripande teoretiska inriktningarna utgår från Aspelins (2018)relationskompetensmodell, (Palla, 2021; Lutz, 2021) teorier såsom den breda och det snäva perspektivet samt de fyra konkreta kraven utifrån Haugs begreppsdekonstruktion gällande inkludering. Studiens resultat visar att förskollärarna har samsyn kring begreppet inkludering i förskolan beträffande barns rätt att integreras i verksamheten, dock uppvisar de olika sätt att tolka begreppet. I studien framkommer det även att förskollärarna har positiva inställningar till inkludering, trots förekommande bristande kunskaper och erfarenheter gällande inkludering. Förskollärarna använder sig av olika pedagogiska strategier för att tillgodose alla barns behov. Studien bidrar med kunskap om förskollärares uppfattningar om inkludering.Erfarenheter och kompetenser av ett inkluderande arbetssätt uppfattas vara avgörande aspekter för att kunna anpassa verksamheten efter varje barns behov och förutsättningar, samt skapa en fysisk lärmiljö för alla barn, enligt datamaterialet.

Hyllberg, Malin och Persson, Jeanette (2024). Tidiga insatser för att främja skolnärvaro. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Genom studien vill vi bidra med erfarenheter och uppfattningar om arbetet med främjande av skolnärvaro som utförs på organisations- och gruppnivå. Vi vill belysa vad som görs för att förhindra problematisk skolfrånvaro genom att lyfta fram det proaktiva arbetet i tidiga skolår. Studiens syfte är att bidra med kunskap om arbetet med främjande av skolnärvaro, avseende olika professioners uppfattningar och erfarenheter av insatser i tidiga skolår. Preciserade frågeställningar Vilka erfarenheter och uppfattningar har olika professioner kopplat till EHT om arbetet med främjande av skolnärvaro? Vilka framgångsfaktorer och utmaningar finns mellan olika professioners tankar om närvarofrämjande arbete i tidigare år? Hur främjas skolnärvaro på organisationsnivå och gruppnivå enligt dessa professioner? Vad beror professionernas uppfattningar kring närvarofrämjande arbete på? I studien används systemteoretisk teori för att analysera empirin och få syn på organisationen och gruppens arbete med främjande av skolnärvaro i sin helhet och dess olika nivåer (Öquist 2018a). För att få ett specialpedagogiskt perspektiv används även Hirshs (2021) relationell pedagogisk teori. För att undersöka respondenternas uppfattningar och erfarenheter användes semistrukturerade intervjuer som utgick från en intervjuguide med öppna frågor som skulle få respondenterna att berätta mer fritt. Sammanlagt genomfördes en gruppintervju och fyra enskilda intervjuer. Intervjuerna transkriberades och tematiserades med inspiration av fenomenologisk metodanalys. Resultat från studien visar att relationer, trygghet, tidiga insatser samt rutin och struktur är viktiga för att arbetet med främjande av skolnärvaro ska vara framgångsrikt i tidiga skolår på grupp- och organisationsnivå. Studien lyfter även fram respondenternas uttryck för utmaningar och behov för att kunna lyckas med arbetet. Relationer inom EHT och mot vårdnadshavare var betydelsefulla resultat, men även relationer mellan elever och pedagoger. Trygghetsskapande faktorer som framkom är bland annat vikten av att uppmärksamma vårdnadshavare men också att arbeta främjande med stadieövergångar för elever. Resultatet visar vidare att tidiga insatser i tidiga skolår är betydelsefulla men också tidiga insatser vid minsta oro för elevens frånvaro. När det gäller rutiner och struktur berättar flera respondenter att de har strukturerat upp sitt arbete och genomfört flera aktiviteter för att främja närvaron på gruppnivå så som olika fritidsaktiviteter. Slutligen visar resultatet inom utmaningar och behov bland annat att det finns behov av förbättringar inom skolorganisationerna och att skolorna har stora utmaningar i att konkurrera med bland annat gaming. Enligt examensordningen (SFS 2017:1111) ska specialpedagogen arbeta förebyggande och främjande med lärmiljön men även arbeta utifrån Skolverkets (2023) krav på att samordna arbete inom skolan och ge tidiga insatser för att främja skolnärvaron. Det är signifikant för specialpedagogen att skapa goda relationer för att skapa ett samarbete över alla gränser. Specialpedagogen bör kunna se till den enskilda individens bästa genom att se helheten.

No description available.

Syftet med studien är att skapa kunskap om hur lärare uppmärksammar matematikängslan och lågt matematiskt självförtroende hos sina elever och anpassar sitt pedagogiska ledarskap utifrån det. Matematikundervisningen kan komma att spela en stor roll i en individs liv och påverka allt från mående under skoltiden till framtida yrkesval. Matematiken är ett ämne som väcker känslor och i vissa fall orsakar ängslan hos eleverna. Lärarna spelar då en viktig roll med sitt pedagogiska ledarskap och i skapandet av ett tryggt klassrumsklimat. I studien har tankar och förslag från lärare samlats in via en enkät och genom kompletterande djupintervjuer. Analysen har därefter genomförts med hjälp av identifierade teman från teorierna om relationellt ledarskap, KASAM och differentierad undervisning. Studien visar att de tillfrågade lärarna anser att det handlar väldigt mycket om att lära känna eleverna, bygga relationer till dem och att visa att man som lärare har en tilltro till sina elever i alla lägen. De ser också att det är viktigt att få eleverna att tro på sin egen förmåga, att ge dem chansen att lyckas och att tona ner fokuset på ”rätt” och ”fel” inom matematik-undervisningen. Lärarna menar vidare att undervisningen behöver vara varierad och i grunden anpassad för hela klassen, men även med tillgång till uppgifter med olika svårighetsgrad för att kunna erbjuda en utmaning och stimulans på lagom nivå för samtliga elever.

Syftet för studien var att undersöka hur matematiklärare jobbar med elever med dyslexidiagnos beroende på de svårigheter som eleverna upplevs ha i ämnet. Detta gjordes genom semistrukturerade intervjuer med fem olika lärare. Resultatet analyserades genom de teoretiska ansatserna om relationell respektive instrumentell förståelse samt de specialpedagogiska perspektiven, relationellt och kategoriskt perspektiv. Resultaten visade att det finns en viss brist på lärares kunskap om de svårigheter som dyslektiska elever möter i matematikämnet samt att några av lärarna gör anpassningar utan medvetenhet om det specialpedagogiska perspektivet de använder. Resultatet visade även att det saknas en tydlig medvetenhet om vilken typ av förståelse som främjas genom lärarnas matematikdidaktiska tillvägagångssätt och perspektiv.

Mathematical equivalence is crucial throughout the entire course of education. Understanding the concept is a prerequisite for comprehending mathematics, especially in algebra. Despite this, research indicates that many students lack a relational understanding of the concept, both early in their educational journey and as they progress through the grades. However, certain studies suggest that students can demonstrate relational understanding, even at younger ages, as long as you don’t use linguistic assessment methods. This study focuses on primary school students and their understanding of mathematical equivalence. The aim of the study is to investigate whether third-grade students possess a relational understanding of equivalence and, if so, to explore its characteristics. To examine this, a survey was used with math tasks to assess students at a school in southern Sweden’s understanding of equivalence. The surveys have been analyzed through radical constructivism and the Mathematical Equivalence Assesment model. The results indicate that a significant portion of students exhibit partial or complete relational understanding of equality. Furthermore, the findings reveal that students lacking an understanding of the definition of mathematical equivalence attain considerably lower results compared to those with such an understanding. An overarching conclusion that can be drawn in relation to the study's results is that a relational understanding of mathematical equivalence is crucial for long-term learning in mathematics.

Denna kvalitativa studie syftar till att erhålla ökad kunskap om hur fritidslärare arbetar för att inkludera ofrivilligt ensamma elever. Studien bygger på sju semistrukturerade intervjuer av yrkesverksamma fritidslärare. Studiens teoretiska ansats bygger på relationell pedagogik och all insamlade data från intervjuerna har analyserats med hjälp av tematisk analys. Studiens resultat visar att ofrivilligt ensamma elever förekommer men fritidslärare beskriver även en osäkerhet kring elevers upplevda ensamhet. Fritidslärare använder olika strategier för att motverka ofrivillig ensamhet. Bland annat kartlägger de ofrivilligt ensamma elever genom egna och andras observationer och de stödjer ofrivilligt ensamma elever genom att locka, genom att samtala, differentiera och olika kollegiala handlingar i arbetslaget. Framtida forskning bör fokusera på fritidshemmets didaktik vad gäller arbetet med sociala relationer. Slutligen föreslås även fältstudier och observationer av fritidslärares arbete med sociala relationer, samt studier av elevers egenupplevda ensamhet, som förslag till vidare forskning.

Den här studien handlar om likhetstecknet funktion och dess betydelse för elevernas framtida matematikinlärning ur ett lärar- och elevperspektiv. Tidigare forskning har visat att svårigheter med likhetstecknet kan medföra problem i inlärningen av algebra. Undersökningarna TIMSS och PISA har kommit fram till att svenska elevers matematikkunskaper är under genomsnittet och därför är det relevant att genomföra en studie inom matematikämnet. Syftet med vår studie är att undersöka lärare och elevers erfarenheter av likhetstecknets funktion i en undervisningskontext i årskurs 2 . De frågeställningar som ligger till grund för denna studie är således: ●    Vilka undervisningsstrategier beskriver lärarna att de använder i undervisningen kring likhetstecknet funktion? ●    Hur förstår ett antal elever från en skola i två olika klasser likhetstecknets funktion? Studien vilar på en kvalitativ metod med kvantitativa inslag. I denna studie har två lärare och nio elever intervjuats samt 26 elever som utför matematikuppgifter. Intervjufrågorna utformades utifrån studiens frågeställningar och elevernas matematikuppgifter med hjälp av Skolverkets bedömningsstöd i årskurs 2 (2019). Intervju och matematikuppgifter genomfördes på den utvalda skolan. Hermeneutiken används som vetenskapsteori i analysen för att tolka lärare och elevers utsagor. Resultatet visade olika undervisningsstrategier som lärarna påstod sig använda för att främja förståelsen för likhetstecknet. Lärarna planerade mestadels av sin undervisning utifrån elevernas matematikböcker där det inför varje kapitel finns uppgifter med öppna utsagor som tränar elevernas förståelse för likhetstecknets funktion. Explicit undervisning om likhetstecknet genomfördes under höstterminen i årskurs 1 men därefter sker det i samband med andra matematiska områden då tiden för att arbeta endast med likhetstecknet inte finns. I samband med introduktionen av likhetstecknet används olika strategier såsom laborativt material och film. Resultatet kring eleverna visade likt tidigare forskning att de flesta elever besitter en operationell förståelse och ser likhetstecknet som en uppmaning att skriva ett svar.