I denna uppsats undersöks resiliensen av vertikal odling, och hur odlingsformen kan bidra till att stärka resiliensen av Stockholms läns livsmedelssystem. Dessutom undersöks potentialen att stärka den vertikala odlingens resiliens. För att samla in data genomfördes fyra intervjuer - med Länsstyrelsen Stockholm och tre vertikala odlingar belägna i Stockholms län. Dessutom genomfördes en litteraturstudie om vertikal odling. Informationen inhämtades från vetenskapliga artiklar och rapporter. För att analysera resiliensen av vertikal odling användes sju principer som bygger resiliens. Information om dessa hämtades från ‘Principles for Building Resilience’ (Biggs, Schlüter & Schoon, 2015), och några vetenskapliga artiklar som visade på applicering av metoden. I resultatet presenteras resiliensen av vertikal odling princip för princip. Dessutom anges hur Stockholms läns livsmedelssystem påverkas. Av denna studie går det inte att säga om vertikal odling är resilient eller ej, men det går att se styrkor och svagheter inom varje princip. Odlingen sker i kontrollerad miljö och har därför inte samma sårbarheter som odlingar utomhus. Till exempel är den inte lika utsatt för sjukdomar och extremväder. Samtidigt innebär dess karaktär andra sårbarheter, såsom att odlingen är beroende av el för att förse grödorna med ljus. Trots att vertikal odling sker i staden påverkas den av störningar i globala handelsavtal och transportsystem eftersom insatsmedel importeras. Det finns potential att stärka resiliensen inom flera av principerna. Resiliensen av Stockholms läns livsmedelssystem kan stärkas av att vertikal odling bidrar till en mångfald i produktionssystem och tekniklösningar. Samtidigt som den kontrollerade miljön förhindrar läckage av vatten och näringsämnen till naturen så förhindrar den även att den omgivande miljön drar nytta av odlingen. / In this master thesis, the resilience of vertical farming is assessed. It also explores if vertical farming can increase the resilience of the food system in Stockholm County. Furthermore, the potential to increase the resilience of vertical farming is explored. To gather data, four interviews were conducted. One with Stockholm County, and the other three with vertical farms located in Stockholm. Data was also collected through literature. Specifically through scientific articles and reports. To analyze the resilience of vertical farms seven principles for enhancing resilience were used. Information about the principles was collected through ‘Principles for building resilience’ (Biggs, Schlüter & Schoon, 2015) and scientific articles that had applied the principles. The resilience of vertical farming is presented principle by principle. Also, the influence on the food system of Stockholm County is presented. From this study it is not possible to conclude if vertical farming is resilient or not. However, it is possible to see the system’s strengths and weaknesses within each principle. Vertical farming is conducted in a controlled environment, which results in other strengths compared to other farming systems. For example, it is not exposed to diseases and extreme weather events in the same way. At the same time it has other vulnerabilities, such as being dependent on electricity for providing the crops with light. Even though vertical farming is conducted in the city it provides for, it is affected by global disturbances. This is due to the import of seeds, substrate and fertilizers. There is potential to increase the resilience within several principles. Vertical farms can contribute to the resilience of the food system in Stockholm County by providing tech-solutions and enhancing the diversity of production methods. The controlled environment of vertical farms prevents leakage of water and nutrients to the surrounding environment. However, the controlled environment also prevents the surrounding environment from benefiting from the farm.

Våra städer behöver bli mer hållbara och resilienta för att kunna hantera olika typer av kriser som kan uppstå i samhället. Urban odling framställs vara ett verktyg för att skapa en ökad hållbarhet och resiliens i städer. Denna uppsats syftar därför till att undersöka hur urban odling beskrivs kunna vara ett verktyg för att främja hållbar stadsutveckling och resiliens i New York City. Studien genomfördes genom en tematisk dokumentanalys av sju dokument som behandlar urban odling i New York City. Empirin har vidare analyserats med hjälp av tidigare forskning och det teoretiska ramverket resiliensteori. Resultatet visar på att urban odling framställs kunna bidra till att minska livsmedelsystemets klimatpåverkan, skapa en ökad resiliens mot klimatförändringar, förbättra människors hälsa och bidra till ekonomisk hållbarhet. Trots att urban odling erkänns som ett effektivt verktyg för att främja hållbar utveckling, finns det utmaningar med att mäta dess exakta effekter. Detta pekar på behovet av ytterligare forskning inom området för att bättre förstå dess verkliga påverkan och potential. / Our cities need to become more sustainable and resilient in order to handle various types of crises that may arise in society. Urban farming is presented as a tool for creating increased sustainability and resilience in cities. Therefore, this thesis aims to examine how urban farming is described as a tool for promoting sustainable urban development and resilience in New York City. The study was conducted through a thematic document analysis of seven documents addressing urban farming in New York City. The empirical data was further analyzed using previous research and the theoretical framework of resilience theory. The results show that urban farming is presented as being able to contribute to reducing the climate impact of the food system, creating increased resilience to climate change, improving human health, and contributing to economic sustainability. Although urban farming is recognized as an effective tool for promoting sustainable development, there are challenges in measuring its exact effects. This points to the need for further research in the field to better understand its real impact and potential.

Food security is a primary global concern, as many people go hungry daily. Climate change, rising temperatures, and increasing water scarcity are all significant contributors to food insecurity. Food systems are increasingly vulnerable to short-term shocks and long-term stressors, increasing their susceptibility to future disturbances. In response to these stressors, the food system must become more resilient. Food system resilience can help reduce the health, social, and economic costs of natural disasters and other crises. The food system as it exists today is unsustainable due to the numerous negative externalities it generates. While internal and external stressors push the food system to its limits, now is the time to mobilize change and make it more sustainable and resilient to future shocks rather than focusing solely on food preparedness that can restore the system to its original state following crises. As a result, this study aims to examine Swedish national and local policies on food preparedness and local food production to investigate the relationships between food preparedness and sustainable food system transformations. The study uses two methodologies: 1) a narrative literature review of the current national planning documents for food preparedness in Sweden and 2) a systematic literature review of the municipal planning documents relating to food preparedness, crisis, and local food production. The study found that Sweden's current food preparedness goal is to be able to provide food to Sweden’s citizens for at least three months in the event of a crisis. Individuals must also be self-sufficient for at least seven days, so home preparedness is strongly emphasized. The need for stable access to (e.g., domestically produced) inputs such as fuel, energy, and fertilizer is highlighted as a significant challenge for food preparedness, as numerous substitutes for foods will meet the same caloric requirements without affecting nutritional needs during a three-month period. Most national reports address the restructuring of the food preparedness organization, including recommendations for new government agencies or advisory boards. The study also discovered a lack of clarity and consistency in the expectations placed on municipalities for food preparedness. It also revealed that many municipalities are still in the process of developing comprehensive food preparedness plans. Furthermore, although food preparedness plans may stimulate complementary efforts such as sustainable farming practices and farm-to-table supply chains, they do not immediately impact the transition to a sustainable, resilient food system. There is much more potential for combining these parallel efforts to achieve common goals. / En tryggad livsmedelsförsörjning är ett allvarligt globalt problem, eftersom många människor svälter varje dag. Klimatförändringar, stigande temperaturer och ökad vattenbrist är alla betydande bidragadande faktorer som påverkar livsmedelsförsörjningen. Livsmedelssystemet är alltmer sårbart för både kortsiktiga chocker och långsiktiga stressorer, vilket ökar deras mottaglighet för framtida störningar. Som svar på dessa stressorer måste livsmedelssystemet bli mer resilient. Livsmedelssystemets resiliens kan bidra till att minska de hälso-, sociala och ekonomiska kostnaderna för naturkatastrofer och andra kriser. Livsmedelssystemet som det existerar i dag är ohållbart på grund av de många negativa påverkningar som det genererar. Medan interna och externa stressorer driver livsmedelssystemet till dess gränser, är det nu dags att mobilisera förändring och göra livsmedelssystemet mer hållbart och resilient mot framtida störningar, snarare än att enbart fokusera på livsmedelsberedskap som kan återställa systemet till sitt ursprungliga tillstånd efter kriser. Syftet med denna studie är därför att undersöka Sveriges nationella och lokala planer för livsmedelsberedskap och lokal livsmedelsproduktion för att utforska sambanden mellan livsmedelsberedskap och hållbara omvandlingar i livsmedelssystemet. Studien bygger på två metoder: 1) en litteraturöversikt av de aktuella nationella planeringsdokumenten för livsmedelsberedskap i Sverige; och 2) en systematisk litteraturöversikt av kommunala planeringshandlingar om livsmedelberedskap, kris och lokal livsmedelsproduktion. Studien visade att Sveriges nuvarande mål för livsmedelsberedskap är att kunna försörja mat till Sveriges medborgare i minst tre månader i händelse av en kris. Individer är också skyldiga att vara självförsörjande i minst 7 dagar, så det finns en stark tonvikt på hemberedskap. Behovet av stabil tillgång till (t.ex. inhemskt producerade) insatser såsom bränsle, energi och gödsel framhävs som den största utmaningen för livsmedelsberedskapen, eftersom det finns många ersättare till livsmedel som kommer att uppfylla samma kaloribehov utan att påverka näringsbehovet under en tremånadersperiod. De flesta rapporterna behandlar omstruktureringen av organisationen för livsmedelsberedskap, inklusive rekommendationer för nya myndigheter eller rådgivande styrelser. Studien fann också en brist på klarhet och konsekvens i de förväntningar som ställs på kommunerna när det gäller livsmedelsberedskap. Det visade också att många kommuner fortfarande är i färd med att utveckla omfattande planer för livsmedelsberedskap. Dessutom, även om livsmedelsberedskapsplaner kan stimulera kompletterande insatser såsom hållbara jordbruksmetoder och försörjningskedjor från jord till bord, har de ingen omedelbar inverkan på övergången till ett hållbart, motståndskraftigt livsmedelssystem. Det finns mycket större potential att kombinera dessa parallella ansträngningar för att uppnå gemensamma mål.

Syftet med denna studie är att nå en djupare förståelse om hur samhället ska kunna stödja barn som växer upp under ogynnsamma förhållanden på ett bättre sätt. Studien baseras på en litteraturstudie på sex stycken självbiografier som valts ut efter vissa kriterier. Dessa självbiografier har sammanställts utifrån en kvalitativ innehållsanalys och ett antal teman som svarar på våra forskningsfrågor identifierades. Utifrån studiens syfte och frågeställningar har teorier om risk- och skyddsfaktorer, KASAM, skam, resiliens samt anknytning valts ut. Tidigare forskning visar på att utsatta barn och social barnavård är ett eftersatt forskningsområde. Vårt resultat av denna studie visar på brister inom såväl socialtjänsten som samhället i övrigt. Det finns ett omfattande behov av att ständigt uppmärksamma och tydliggöra vilket stöd dessa barn kan få. / The purpose of this study is to gain a deeper understanding of how society better can support and protect children who grow up under challenging and unfavorable circumstances. This study is based on six autobiographies which have been selected based on certain criteria. These autobiographies have been compiled based on a qualitative content analysis and a number of topics have been identified. Based on the purpose of the study and its framing of questions theories of risk and protective factors, Sense Of Coherense, shame, resilience and attachment theory has been chosen. Existing research indicates that children at risk and social child care are a somewhat neglected research area. The result of this study highlights a number of deficiencies both within the social welfare system and the society as a whole. There is a large need for continuous appreciation and clarification of the support that these children can expect.

Bakgrund och problem Många HR-funktioner har idag genomfört en Human Resource Transformation (HRT) genom att anta ett strategiskt, affärsinriktat och externt fokuserat arbetssätt i linje med verksamhetens mål, för att skapa ett större bidrag till organisatorisk framgång och överlevnad. Detta fenomen har främst studerats ur ett ledningsperspektiv, och medarbetarnas perspektiv har inom forskningen delvis försummats. Då medarbetare ofta beskrivs som organisationers viktigaste resurser, skulle deras perspektiv kunna bidra till att skapa ökad förståelse för HRT och dess relation till organisationers långsiktiga överlevnadsförmåga, en förmåga som ofta beskrivs som organisatorisk resiliens. Syfte och metod Studiens syfte är att skapa större förståelse för relationen mellan medarbetare och HRT, och hur detta kan förstås i relation till resiliens, genom att belysa fenomenet HRT ur ett medarbetarperspektiv. Då studien syftar till att skapa en ökad förståelse, har en kvalitativ forskningsmetod använts där det empiriska materialet hämtats genom nio semistrukturerade intervjuer. Respondenterna är från tre lokalt förankrade organisationer med olika branschtillhörighet. Resultat och slutsats Studiens empiriska material visar på att majoriteten av de intervjuade saknar ordentlig insikt i HR-funktionen och dess uppgifter. De flesta hade ingen relation till HR alls, och uttryckte ett lågt förtroende för funktionen. Det förekom en allmän önskan om ökad närvaro från HR för att skapa möjligheter till relationsbyggande, och för att HR skulle få större insyn i det operativa arbetet. För att besvara studiens problemformulering utgår analys och slutsats från dels ett systemteoretiskt perspektiv, dels ett relationellt perspektiv som skapats av studiens författare. Utifrån ett systemteoretiskt medarbetarperspektiv, är relationen mellan medarbetare och HR av begränsad betydelse och dess påverkan på resiliens är inte möjlig att göra uttalanden om. Utifrån ett relationellt medarbetarperspektiv är relationen av betydelse i egenskap av en av de resurser som påverkar organisationens medarbetarskap, som i sin tur kan ses som en av de sociala resurser som kan påverka resiliens. Därmed finns även större möjligheter att analysera och dra slutsatser om relationen mellan HRT och resiliens. / Background and problem Today, many HR functions have implemented an HRT by taking a strategic, businessoriented and externally focused approach in line with the business objectives, in order to create a greater contribution to organizational success and survival. This phenomenon has mainly been studied from a management perspective, and the employees' perspective has been partially neglected in research. As employees often are described as the most important resources of organizations, the employee perspective could contribute to creating an increased understanding of HRT and its relation to organizations' long-term survival ability, an ability that is often described as organizational resilience. Purpose and method The purpose of the study is to create a greater understanding of the relationship between employees and HRT, and how this can be understood in relation to resilience, by highlighting the phenomenon of HRT from an employee perspective. Since the study aims to create an increased understanding, a qualitative research method has been used in which the empirical material was obtained through nine semi-structured interviews. The respondents are from three locally based organizations with different industry affiliations. Results and conclusion The empirical material of the study shows that most of the interviewees lack proper insight into the HR function and its tasks. Most had no relation to HR at all and expressed a low confidence in the function. There was a general desire for increased presence from HR to create opportunities for building relationships, and to give HR greater insight into the operational work. To answer the problem formulation of the current study, both analysis and conclusion are based on a system-theoretical perspective as well as a relational perspective created by the authors of the current study. From a systemtheoretical perspective, the relationship between employees and HR is of limited importance and its impact on resilience is not possible to make statements about. From a relational employee perspective, the relationship is important as one of the resources that influences the organization’s followership, which in turn can be seen as one of the social resources that can affect resilience. Therefore, there are also greater opportunities to analyze and draw conclusions about the relationship between HRT and resilience.

Globalization and industrial agriculture have enabled consumers in Sweden and other countries in the Western world to enjoy foodstuffs from many parts of the world at very affordable monetary prices, but at the same time involving a lot of external costs in the form of environmental degradation, and a high dependency on foreign agricultural ecosystems as well as on oil and other non-renewable inputs, thus degrading sustainability and resilience in the food system. Accelerated climate change and the upcoming peak oil crisis call for a reorientation and a transition to a more locally-based system. The prospects for a re-localized food system have been investigated in a case study of Uppsala Municipality, Sweden. The results consist of a study of the current primary food production in Uppsala, also including an allotment garden survey, a study of how much additional food may be produced on idle land, and an analysis of opportunities and challenges for a re-localized food system in Uppsala. The allotment garden survey revealed that c. ten percent of the total area of plots containing cottage houses was used for food production, while the figure for plots without cottages was several times higher, c. 65 percent. The total estimated yield for allotment gardens in Uppsala Municipality was about 90 tons of vegetables and 48 tons of fruits and berries. Quantitative calculations on the yield produced by local farmers, horticulturists and leisure gardeners were made for the five categories grain, dairy products, eggs, meat, and vegetables, fruits and berries, together constituting about 85 percent of the total Swedish food consumption. The estimated balance of supply and demand differed a lot between food categories, ranging from 400 percent for grain to 20 percent for meat as well as for vegetables, fruits and berries. Due to empirical uncertainty, the latter figure should be interpreted with caution. For eggs and dairy products the balance of supply and demand was 67 percent and 50 percent respectively. A quantitative estimation for idle land showed that the greatest potential for an increased food production is within leisure gardening, which could be increased by 3.5 to 6 times. A transition to full self-sufficiency would, however, require drastically altered consumer habits towards seasonal vegetables and fruits and less beef in favor of vegetarian proteins. The qualitative analysis of possibilities and obstacles concluded that the greatest assets for a re-localized food production were the large production capacity within rural agriculture, the abundance of mostly unutilized private garden land, the increased interest for urban agriculture among the population, positive attitudes among consumers towards local food, and a relatively high general awareness of climate change and the need for a more sustainable society. Among the challenges were found lacking economic viability and access to suitable farmland, the centralized food industry, an imbalanced agricultural output, unsustainable consumer habits, the tendency among Swedish municipal planners to support exploitation of fertile soil, and a low awareness among both the population and decision makers regarding peak oil and social resilience generally. / Globaliseringen och det industriella jordbruket har möjliggjort för konsumenter i Sverige och andra västländer att få tillgång till matvaror till låga priser och från många olika delar av världen. Samtidigt har detta medfört ett högt pris i form av miljöförsämringar och ett stort beroende av utländsk jordbruksproduktion, samt av olja och andra råvaror som inte är förnybara. Resultatet har blivit ett livsmedelssystem med urholkad hållbarhet och ökad sårbarhet. Accelererande klimatförändringar och den kommande krisen i samband med oljetoppen manar till nyorientering och en övergång till ett mer lokalbaserat system. Denna fallstudie av Uppsala kommun har undersökt utsikterna att återknyta matproduktionen till lokala system. Resultaten omfattar både en studie av den nuvarande matproduktionen i Uppsala, vilken även inkluderade en enkätundersökning av kolonilotter, en studie av potentialen att öka matproduktionen på mark som idag inte används aktivt för det ändamålet, samt en analys av möjligheter och utmaningar för en lokal matproduktion i Uppsala. Enkätundersökningen visade att på kolonilotter med stugor användes ca tio procent av den totala ytan för matproduktion, medan motsvarande siffra för kolonilotter utan stugor var flera gånger högre, ca 65 procent. Den totala skörden för alla kommunala kolonilotter i Uppsala uppskattades till 90 ton grönsaker och 48 ton frukt och bär. För den totala matproduktionen från jordbruket, trädgårdsnäringen och fritidsodlingen gjordes beräkningar för fem olika kategorier: Spannmål, mejeriprodukter, ägg, kött samt grönsaker, frukt och bär, som tillsammans utgör ca 85 procent av den totala svenska matkonsumtionen. Den uppskattade försörjningsbalansen varierade starkt mellan olika kategorier, från 400 procent för spannmål till 20 procent för kött samt för grönsaker, frukt och bär. Osäkerheten kring det vetenskapliga underlaget gällande fritidsodlingen är dock stort, vilket gör att siffrorna för grönsaker, frukt och bär bör tolkas försiktigt. För ägg och mejeriprodukter var försörjningsbalansen 67 procent respektive 50 procent. Studien av obrukad mark visade att den största potentialen för en ökad matproduktion finns inom fritidsodlingen, som beräknades skulle kunna öka med 3.5 till 6 gånger. En övergång till full självförsörjning skulle dock kräva drastiska förändringar i konsumtionsvanorna mot säsongsbetonade grönsaker och frukt samt mindre nötkött till förmån för mer vegetabiliskt protein. Analysen av möjligheter och utmaningar för en återgång till en mer lokal matproduktion pekade på att de största fördelarna är den stora produktionskapaciteten inom jordbruket, den stora sammanlagda arealen privat trädgårdsmark som till stor del är outnyttjad för matproduktion, det ökande intresset för stadsodling bland befolkningen, positiva attityder till lokal mat bland konsumenter, och en relativt hög medvetenhet kring klimatförändringar och behovet av ett mer hållbart samhälle. Bland de viktigaste utmaningarna fanns den bristande ekonomiska lönsamheten inom yrkesodlingen, den centraliserade livsmedelsindustrin, obalansen inom jordbruksproduktionen, med överskott på spannmål och underskott på andra livsmedelsråvaror, ohållbara konsumtionsvanor, tendenser hos svenska kommunala tjänstemän att stödja exploatering av bördig mark, samt den låga graden av medvetenhet hos både befolkningen och beslutsfattarna kring oljetoppen och samhällets sårbarhet generellt.

The purpose of this study was to analyze and develop a workflow for assessing and representing the value of ecosystems to professionals involved in municipal planning. A thorough literature review was conducted and supplemented by interviews and observations. Frameworks for ecosystem service assessments were analyzed and combined with methods in urban planning in order to assess social and ecological conditions. A workflow was set up and methods were evaluated by applying them to a case study in the area Åstråket in Uppsala. Experience from the case study was compiled in order to improve the workflow. Complex assessments were identified and simplified for the method to be useful for practitioners. A list of relevant urban ecosystem services was compiled. Eleven activities were chosen and divided into three blocks: planning, situation analysis and redesign. In the planning phase strong civil dialogue would be used to identify user needs and based on them formulate goals for the planned change. In the situation analysis the extent to which ecosystem services were utilized, and how much potential there were to increase the use of them without exceeding the area's biophysical conditions, were assessed. The different ecosystem services in the area were evaluated according to how well they helped to achieve designated goals for the area. In the design stage social-ecological urbanism were used to create a design that will increase the value of ecosystem services for the users of the site. Arrow diagram were used to show how the proposed design supports species in the ecosystem that generates an increased value of the prioritized ecosystem services and contribute to achieving the objectives of the area. The study showed that the value of ecosystem could be made visible by showing how different actors contribute to goal achievement. The methods for quantifying ecosystem services are still trivial and ignore some fundamental social-ecological relations. The methods for social assessments could not be fully tested in the case study because there was ongoing consultation on a plan proposal that prevented any interviews with the users to be done. Assumptions that were important to simplify ecosystem service assessment was that 1) a broad definition of value was used, not just monetary, and that 2) the focus was on increasing the value of ecosystem services rather than replacing some services with others. To improve the method more knowledge on social-ecological interactions is required, a broader discussion about values need to be raised and a more standardized set of indicators needs to be agreed upon. Ecosystem services can also be used as a pedagogical tool for learning about systems thinking, complexity and a diversity of values. / Syftet med studien var att utveckla och testa en arbetsgång för att synliggöra värdet av naturen för yrkesutövare inom kommunal planering. En grundlig litteraturstudie genomfördes och kompletterades med intervjuer och observationer. Ramverk för ekosystemtjänstbedömningar analyserades och kombinerades med metoder inom samhällsplanering för att bedöma sociala och ekologiska förhållanden. En arbetsgång utarbetades och metoder bedömdes genom att tillämpa dem i en fallstudie på området Åstråket i Uppsala. Erfarenheter från fallstudien sammanställdes för att utveckla arbetsgången. Komplexa bedömningar identifierades och förenklades för att arbetsgången skulle bli praktiskt användbar. En lista med relevanta urbana ekosystemtjänster sammanställdes. Elva aktiviteter valdes och delades in i blocken planering, nulägesanalys och redesign. I planeringsskedet användes aktiv medborgardialog för att kartlägga användarnas behov och utifrån dem formulera mål för förändringsprocessen. I nulägesanalysen bedömdes i hur stor omfattning ekosystemtjänsterna nyttjades och hur stor potentialen var för att öka nyttjandet av dem utan att överstiga områdets biofysiska förutsättningar. De olika ekosystemtjänsterna i området värderades efter hur väl de bidrog till att uppnå utpekade mål för området. I designsteget användes social-ekologisk urbanism för att skapa en design som kommer öka värdet av ekosystemtjänsterna för användarna av området. Pildiagram användes för att visa hur den föreslagna designen stödjer arter i ekosystemet som genererar ett ökat värde av prioriterade ekosystemtjänster och bidrar till uppfyllelse av målen i området. Studien visade att värdet av ekosystem kan synliggöras genom att visa hur olika aktörer bidrar till måluppfyllelse. Metoder för kvantifiering av ekosystemtjänster bedömdes inte representera fundamentala social-ekologiska relationer. Identifierade metoder för sociala bedömningar kunde inte testas fullt ut i fallstudien på grund av att samråd precis hade genomförts för aktuellt planförslag. Antaganden som var viktiga för att förenkla ekosystemtjänstbedömningen var att 1) en bred definition av värde användes, inte bara monetär, och att 2) fokus var på att öka värdet av ekosystemtjänsterna snarare än ersätta vissa tjänster med andra. För att förbättra metoden behövs mer kunskap om social-ekologiska relationer, en bred debatt om värderingar och en överenskommelse om en standardiserad uppsättning av indikatorer. Ekosystemtjänster kan även användas som ett pedagogiskt hjälpmedel för att lära ut system-tänkande, komplexitet och en mångfald av värden.

Följande undersökning behandlar förskolans uppdrag och samverkan kring barn som upplevt trauma. Syftet är att undersöka hur olika professionsföreträdare för yrken närliggande förskolepersonalens (BVC-sjuksköterskor, socionomer, förskolepsykologer & förskolechefer) upplever förskolans roll i arbetet med barn som drabbats av trauma. Studien fokuserar hur olika professionsföreträdare nära förskolan upplever förskolans uppdrag och vilken relevans deras förväntan har gentemot de styrdokument som förskolan lyder under. Därtill undersöks hur samverkan för att öppna möjligheter för barn som drabbats av trauma, att utvecklas, lära och bidra, ser ut i praktiken. Kvalitativa intervjuer har genomförts med åtta personer. Intervjuer och styrdokument har bearbetats fenomenologiskt så att essensen av det sagda och skrivna tagits fram. Resultatet visar på förväntan på att förskolan tar en aktiv roll i arbetet för barn som upplevt trauma. Förskolans omgivning önskar enligt intervjupersonerna ett mer tillitsfullt samarbete mellan förskolepersonal och vårdnadshavare. Likaså efterlyses ett förebyggande hälsoarbete mellan deltagarnas egna professioner och  förskolepersonal. Ett inslag av misstro mot förskolepersonal blandas med tilltro till förskolan som potentiell arena för positiv samhällsutveckling. Resultatet analyseras först i jämförelse mellan intervjuer och styrdokument. Därvid framkommer att intervjupersonernas förväntan på förskolan är i samklang med styrdokumentens uppdragsbeskrivning. Samverkansupplevelserna analyseras utifrån Danermarks teori för samverkanskvalitet vilket visar på samverkansbrister i styrning, struktur och samsyn enligt intervjupersonernas upplevelser. Ett tänkt barn sätts som fallstudie in i Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, som belyses med Ungars, Ghazinours och Richters resiliensteori. Då synliggörs hur intervjupersonernas upplevelse av samverkan kring barn som erfarit trauma berör hela barnets utvecklingsekologiska sammanhang. Analysen visar att kvalitativ samverkan är en förutsättning för att barnet ska ta sig ur ett posttraumatiskt stress-syndrom. Det samhälleliga uppdraget för förskola och nätverk blir att ge barnet många användbara verktyg och tillfällen för att ta sig genom kaos till fortsatt utveckling och lärande.

Inledning: Globalt sett beräknas det att en av fyra familjer har minst en medlem med psykisk störning och de anhöriga är ofta de som är de främsta vårdarna. En majoritet av personer med psykisk sjukdom är eller kommer att bli föräldrar. Forskning visar på ett starkt samband mellan psykisk sjukdom hos föräldrarna och psykisk ohälsa hos barn. Syfte: Att identifiera riskfaktorer respektive friskfaktorer som uppträder hos barn som växer upp med en psykiskt sjuk förälder. Metod: En litteraturstudie där 15 artiklar både kvantitativa och kvalitativa ingick. Analysering av artiklarna har skett enligt en tematisk analysmetod. Resultat: Barn till föräldrar med psykisk sjukdom utgör en högriskgrupp för att själva utveckla beteendemässiga, känslomässiga och psykiatriska problem. Det finns ett starkt samband mellan förälderns psykiska sjukdom och stigmatisering samt bristande skolgång. Skyddande faktorer inbegriper stöd, kunskap om förälderns tillstånd, en aktiv coping strategi och en familjefokuserad vård, vilket kan öka familjens och barnens resiliens. Diskussion: Det finns stora behov av tidiga insatser för att stödja barn. Många gånger missas barnen då fokus på vården enbart är riktad till den psykiskt sjuka föräldern. Studien visar att stöd och information till barnen inte är implementerat eller är bristfällig i många fall. / Introduction: Globally, it is estimated that one in four families has at least one family member with a mental disorder and relatives are often the primary caregivers. A majority of people with mental illness are or will be parents. Research shows a significant association between parental mental illness and mental illness in children. Purpose: The purpose of this systematic literature review was to identify the risk factors and the protective factors of the health of children living with a mentally ill parent. Method: A literature study involving 15 articles both quantitative and qualitative. Analysis of the articles has been done according to a thematic analysis method. Result: Children of parents with mental illness constitute a high-risk group for developing problems such as behavioural, emotional and psychiatric disorders. There is a strong relation between the parent's mental illness and stigmatization as well as lack of school attendance. Protective factors include social support, knowledge of the parent's illness, having an active coping strategy and a family-focused care that can enhance the family and children's resilience. Discussion: There is a great need of early efforts and interventions to support children. Many times, the focus from health care is only on the mentally ill parent and many children's needs are missed. This study shows that support and information to the children in many cases is not implemented or inadequate.

Sammanfattning Bakgrund: Resiliens är ett begrepp som används i allt större utsträckning inom risk och katastrofforskningen för att beskriva samhällets motståndskraft mot, förmåga att återhämta sig från samt utvecklas positivt efter större naturhändelser. Forskning visar på vikten av att involvera alla nivåer i samhället för att skapa resiliens vilket även uttrycks i internationella ramverk för katastrofriskreducering, klimatanpassning och hållbar utveckling. Det är framförallt på den lokala nivån som konsekvenserna av extrema naturhändelser manifestera och måste hanteras vilket innebär att allmänheten anses vara viktig att involvera i det katastrofriskreducerande arbetet för en ökad resiliens. Detta innebär ett så kallat ”bottom-up” sätt att arbeta. En faktor som enligt forskningen påverkar risken för katastrofer är olika sårbarheter i samhället. Hur sårbart ett samhälle är påverkas bland annat av ekonomiska, ekologiska och sociala faktorer och hur resurser är fördelade. Vissa grupper i samhället pekas ofta ut som mer sårbara, och ett led i att skapa resiliens är att tillgodose dessa gruppers specifika behov i relation till katastrofrisker. Teorier och modeller gällande samhällets resiliens mot katastrofer är ofta framtagna med fokus på miljöer med mer frekventa och dramatiska naturhändelser, och samhällen som präglas av en högre grad av socioekonomiska skillnader än vi har i dagens Sverige. Ett förändrat klimat och andra globala processer påverkar även det svenska samhället. Svenska staten och dess myndigheter påtalar allt mer vikten av att arbeta utifrån ett resiliensperspektiv i samhällsbyggandet. I den svenska kontexten ligger ett stort ansvar gällande risk och krishantering på den kommunala nivån, samt även på den enskilda individen, vilket kan tänkas borga för att involvera allmänheten i katastrofriskreduceringen och tillika skapa ett resilient lokalsamhälle. Syfte: Syftet med studien är trefaldig. Primärt syftar den till att få en övergripande förståelse för hur personer som är verksamma inom risk och krishantering på lokal nivå i en svensk kommun ser på att involvera allmänheten i det katastrofriskreducerande arbetet utifrån ett resiliensperspektiv. Sekundärt syftar studien till att undersöka hur man förhåller sig till olika gruppers behov i arbetet utifrån ett sårbarhetsperspektiv samt att undersöka relevansen av ett befintligt teoretiskt ramverk för community resilience i en svensk kontext. Metod: Studien är en kvalitativ explorativ fallstudie av Örebro kommun med en abduktiv ansats. Genom en kombination av strategiskt urval och snöbollsurval har nyckelpersoner som är verksamma inom kommunal verksamhet samt frivilligorganisationer inkluderats i studien. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer som transkriberats och vidare analyserats genom kvalitativ textanalys. För att stärka studiens validitet har även kommundokument studerats för att möjliggöra en triangulering. Resultatet diskuteras utifrån teorier om resiliens, risk-governance och sårbarhet för katastrofer samt ett teoretiskt ramverk för community resilience. Resultat: Resultatet visar på: 1) en positiv syn hos respondenterna på att involvera allmänheten, framförallt som en resurs i den akuta krishanteringen genom att nyttja frivilliga, 2) möjligheter med att involvera allmänheten genom relationsbyggande nätverk och ökad samverkan med civilsamhället för att få information om hur människor upplever sin verklighet och vilka behov allmänheten har gällande information och stöttning, 3) hinder avseende kommunikation och samverkan mellan kommun och allmänhet vilket delvis kopplades till att det saknas användbara verktyg och att ny teknik inte nyttjas fullt ut, 4) brist på kontinuitet i samverkan mellan civilsamhället och kommunen och låg frekvens av större händelser, 5) ett bristande engagemang från allmänhetens sida. Resultatet pekar även på att resiliensramverket är relevant i den svenska kontexten. / Summary Background: Resiliens is a concept that is increasingly used in risk- and disaster research to describe society's resistance to, ability to recover from and to develop positively after major natural events. Research shows the importance of involving all levels of society in order to create resilience against disasters and is expressed in international frameworks for disaster risk reduction, climate change and sustainable development. Since the consequences of extreme natural events primarily manifests at the local level, they need to be locally managed. The importance of involving the public in disaster risk reduction, also called the “bottom-up approach” with the aim of building resilience is thus highlighted. One factor affecting societal disaster risk is vulnerability. How vulnerable a society is to disasters is influenced by economic, ecological and social factors and the distribution of resources. Certain groups in society are often referred to as more vulnerable and one part of building resilience against disasters is to cater to the specific needs of these groups in relation to disaster risks. Theories and models of societal resilience against disasters are often developed with focus on environments with more frequent and dramatic natural events and societies that are characterized by a greater degree of socio-economic differences than that of today's Sweden. But a changing climate and other global processes also affect the Swedish society. The Swedish state and its authorities increasingly emphasize the importance of taking a resilience perspective on societal development. The responsibility for risk and crisis management in Sweden is primarily focused at the municipal level, as well as on the individual, which could warrant the involvement of the public in disaster reduction in order to build a resilient local community. Purpose: The purpose of the study is threefold. It primarily aims at gaining an overall understanding of the views of individuals, involved in risk and crisis management at local level in Sweden, upon involving the public in disaster risk reduction from a resilience perspective. Secondarily, the study aims at investigating how the needs of different groups in the community is incorporated into the work, based on a vulnerability perspective, and thirdly to investigate the relevance of an existing theoretical framework for community resilience in a Swedish context. Method: The study was designed as a qualitative exploratory case study of Örebro municipality with an abductive approach. Through a combination of strategic selection and snowballing, key people working in the local council and non-governmental organizations have been included in the study. The data collection consisted of semistructured interviews that were transcribed and further analyzed through qualitative text analysis. In order to strengthen the validity of the study, municipal documents were studied to enable triangulation. The results were discussed through theories of resilience, risk governance and disaster vulnerability as well as a theoretical framework for community resilience by Norris et al. (2008). Results: The results show: 1) a positive view upon involving the public, primarily as a resource in emergency crisis management by using volunteers, 2) opportunities for involving the public through relational networking and enhanced cooperation with civil society, in order to gain information and knowledge on how people perceive their reality and the needs of the public regarding information and support, 3) communication and cooperation barriers between the municipality and the public are linked to the lack of useful tools and that new technologies are not fully utilized, 4) a lack of continuity in civil society and municipality collaboration, low frequency of major events, and lack of widespread commitment among the public. The result indicates that the resilience framework is also relevant in the Swedish context.