The aim of this study was to examine professional resilience among social workers. Professional resilience in this study included three dimensions; organizational, relational and emotional resilience. Resilience was described in this study as recuperation and resistance. The aim was to see which resilience factors contribute to social workers staying at their workplaces for more than two years. The study was based on six interviews with social workers at the social services in social child care in Sweden. The theory of emotional wage labor and the concept of SOC, Sense of Coherence, were used as theoretical frameworks. The study concluded that social workers stay longer than two years in their workplaces in social child care, primarily thanks to their colleagues. Other important factors for social workers to thrive were leadership and personal qualities, such as the emotional ability to leave the job at work and not engage too much emotionally.

Dagens samhälle präglas av globalisering och hög grad av sammankoppling mellan länder och sektorer, vilket även bidrar till sårbarheter. Komplexa risker som präglas av osäkerhet, tvetydighet och konsekvenser med potentialen att få spridningseffekter hotar samhällsviktig verksamhet och därigenom samhällets funktionalitet. Sjukhus är en typ av samhällsviktig verksamhet som behöver upprätthållas för att samhället ska kunna fungera. Skydd av samhällsviktig verksamhet kan uppnås genom en kombination av riskhantering, kontinuitetshantering och incidenthantering. Kontinuitetshantering syftar till att minimera avbrottstider i kritisk verksamhet och tillse att oacceptabla konsekvenser undviks. Internationellt sett har kontinuitetshantering visat sig vara ett effektivt verktyg om det nyttjas korrekt och med rätt kompetens. Det har hittills saknats studier som undersökt hur kontinuitetshantering används på svenska sjukhus, och hur representanter för regionala aktörer som arbetar med kontinuitetshantering ser på verktyget. Syftet med den här studien var därför ”att bidra till en ökad förståelse för implementeringen av kontinuitetshantering på svenska sjukhus, samt synliggöra faktorer som bidrar till respektive hindrar den implementeringen”.Datainsamling skedde genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem respondenter med erfarenhet av kontinuitetshantering på svenska sjukhus. Insamlade data bearbetades därefter genom kvalitativ innehållsanalys, och resulterade i två huvudkategorier med två respektive sex underkategorier. Resultatet visar att kontinuitetshantering ses som både ett förhållningssätt och ett verktyg, där målbilden är att genom kontinuitetshantering som verktyg utveckla en plan B för inom sjukhus kritisk verksamhet. Samtidigt ses kontinuitetshantering även som ett förhållningssätt, som präglar den vardagliga verksamheten och i förlängningen har förmåga att bidra till ökad resiliens på svenska sjukhus. Resultatet visar även att risken för att kontinuitetshantering inte ger önskat resultat kan bero på låg kompetens, att underliggande vägledningar upplevs svåra att följa eller att resurser prioriteras till andra arbetsuppgifter.Studiens resultat diskuteras utifrån tidigare vetenskapliga fynd, framgångsfaktorer och hinder för praktisk implementering och även i förhållande till katastrofmedicinsk beredskap, samhällssäkerhet och huruvida kontinuitetshantering kan anses bidra till ökad resiliens på svenska sjukhus. Framtida forskning bör bland annat fokusera ytterligare på det praktiska genomförandet på verksamhetsnivå och lärdomar från störningar där kontinuitetsplaner använts skarpt på svenska sjukhus. / Modern society is largely globalized and different countries as well as sectors are intertwined to a large extent, giving arise to increased vulnerabilities. Complex risk characterized by uncertainty, ambiguity, and consequences with the potential of spill-over effects threaten vital societal functions with the possibility of huge consequences for society. Hospitals are an example of these types of institutions that are critical for a society’s functionality to be upheld. The protection of vital societal functions can be achieved by risk management, business continuity management [BCM] and incident management. BCM aims to minimize disruptions in critical activities and to make sure that unacceptable consequences are avoided. In an international context BCM has been proved efficient when used properly and with the correct competencies in the organization in which it is to be applied. So far, no studies have investigated the usage of BCM in Swedish hospitals, and how the method and concept is viewed by actors on a regional level. Due to this, the aim of this study was to “contribute to knowledge regarding the implementation of business continuity management in Swedish hospitals, as well as map factors promoting and hindering that implementation.”. Data was collected through qualitative semi-structured interviews with five respondents who work with BCM on a regional level in Sweden with a focus on health care. Collected data was analyzed through qualitative content analysis and resulted in two main categories with two and six subcategories respectively. The result shows that BCM is viewed as both an approach and as a tool. As a tool with the goal of creating a plan B for critical operations within a system, as well as an approach to everyday operations within the organization. Together these two viewpoints have the ability of increasing resilience in Swedish hospitals. The result also shows that the risk of BCM not resulting in the aspired outcome might be due to low level of understanding of the concept and method, or that resources needed are prioritized to other areas.The result is discussed from a perspective of past research, as well as practical implementations based on hindering and promoting factors. It is also discussed in relation to disaster medicine, societal safety and how BCM can contribute to increased resilience in Swedish hospitals. Future research should focus on the practical implementation of BCM on an organization’s operative level and lessons learned from real incidents where business continuity plans have been used.

Syftet med denna kvalitativa studie var att utifrån BVC-personalens skildringar synliggöra hur föräldrar kan främja sitt barns psykosociala hälsa och därmed motverka framtida risker. Fyra semistrukturerade intervjuer med BVC-sköterskor genomfördes. Utifrån detta formulerades fem teman som innefattar hur föräldrar kan främja sitt barns psykosociala hälsa. Den empiriska datan har analyserats med hjälp av den utvecklingsekologiska teorin, samt begreppet resiliens som teoretiskt ramverk. Resultatet har visat på vikten av att man som förälder är både fysiskt och emotionellt närvarande, samt att man har ett positivt samspel med sitt barn. Vidare lyftes vikten av ett nätverk, betydelsen av att bevara ett barns oskuldsfullhet samt att barnet känner sig älskat men samtidigt upplever en tydlig struktur och gränssättning. Resultatet bekräftar således på gräsrotsnivå det inom socialt arbete väl etablerade materialet “BBIC” (Barns Behov i Centrum). / The aim of this qualitative study was to explore child healthcare workers’ experiences of how parents can enhance their child’s psychosocial health and thereby prohibit future risks. Four nurses were interviewed, utilizing a semi-structured interview method. From this, five themes that embrace how parents can enhance their child’s psychosocial health took form. The empirical data was analyzed using developmental ecological theory and resilience as a conceptual framework. The findings showed the importance of parents being physically and emotionally available and having a positive interaction with their child. Further on, the importance of a network was lifted along with the significance of a child having an innocent childhood, a clear set of structure and boundaries and experiencing love. Thereby, the results on a grassroot level confirm the material “BBIC” that focuses on children’s needs and that’s well known and used in social work in Sweden.

Resiliens är en aspekt av hållbarhet som avser att bedöma ett systems förmåga att motstå eller återhämta sig från störningar. Detta kandidatexamensarbete handlar om hur introduktionen av en inomhusodling påverkar resiliensen i Högdalen Centrum. För att bedöma resiliensen av Högdalen Centrum har en resiliensanalys utförts enligt Assessing Resilience in Social-Ecological Systems: Workbook for Practitioners. Handboken är från början anpassad för naturresursförvaltning. På grund av detta undersöks också hur handboken lämpar sig för kommunal förvaltning och planering. Metoden för denna uppsats baseras på handboken. Handboken består av fem kapitel som syftar till att analysera systemets resiliens. För att kunna fylla i handboken har information samlats in. Detta har gjorts genom intervjuer, observationer och litteratur. Resultatet av studien visar att inomhusodlingen förbättrar flera faktorer som är viktiga för Högdalen Centrums resiliens. Dock finns det utmaningar i Högdalen Centrum som inte odlingen erbjuder några lösningar för. Denna uppsats undersöker inte hur andra strategier skulle kunna påverka dessa utmaningar. Även om inomhusodlingen påverkar Högdalen Centrums resiliens, så är det till en begränsad omfattning. Av resultatet framkom också att handboken bör uppdateras. Det krävs hög kompetens inom området för att kunna efterfölja handboken även fast den utges vara riktad mot utövare. Dessutom saknar metoden vissa perspektiv för att passa kommunal förvaltning och planering. En del tabeller och figurer är inte lämpade för kommunal förvaltning och planering. Att fylla i dessa är antingen inte möjligt eller meningslöst för vidare analys. Trots detta har handboken givit inblick i både Högdalen Centrum som system och hur det påverkas av inomhusodlingen. / Resilience is an aspect of sustainability which is used to understand a systems ability to resist or recover from disturbances. This thesis is about the resilience of Högdalen Centrum, and how it is affected by the newly started indoor cultivation. To determine the resilience of Högdalen Centrum, a resilience assessment has been conducted. The assessment is based on the workbook Assessing Resilience in Social-Ecological Systems: Workbook for Practitioners. Originally, the workbook was meant for natural resource management. In light of the purpose of the workbook, this thesis also attends to the applicability of the workbook on municipal management and planning. The method is based on the workbook mentioned above. The workbook is divided into five chapters, which aim to analyze the system. To be able to complete this workbook, information had to be collected. This was done through a literature study, interviews and observations. The results show that the indoor cultivation contributes with some valuable factors of importance for the resilience in Högdalen Centrum. However, there are some identified challenges in Högdalen Centrum that the cultivation does not provide any solutions for. Furthermore, this thesis does not examine whether other strategies could be more effective to enhance the resilience in Högdalen Centrum. Even though the cultivation improves the resilience of Högdalen Centrum, it is to a limited extent. From the results it is also obvious that the workbook needs to be updated. It requires high competence to understand, even though it is said to be designed for practitioners. Furthermore, it lacks some perspectives to be an accomplished method for municipal management. A few tables and figures from the workbook are not suitable for municipal planning, and filling them out is either not possible or does not contribute to the assessment. Although the workbook has its failings, it has provided us with an understanding of Högdalen Centrum as a system and how it is affected by the cultivation.

Grönt socialt arbete innebär ett paradigmskifte för professionen som sådan och syftet i föreliggande uppsats var att ta reda på hur socialarbetaren kan arbeta rent praktiskt, inom ramen för grönt socialt arbete. Med sin kritik mot nyliberala strukturer och sätt att främja resiliens hos sårbara och marginaliserade människor sammanfattar denna scoping review 12 artiklar som behandlar grönt socialt arbete. Att socialarbetaren arbetar med djur och växter innebär ett postantropocentriskt glokalt socialt arbete där miljöförändringar i en del av världen även påverkar en annan del av världen. Grönt socialt arbete ifrågasätter nyliberalismen, ser holistiskt på människans livsförutsättningar och motverkar miljömässig ojämlikhet. / Green social work means a paradigm shift for the profession and the aim in the present study is to highlight how the social worker can work in a practical way, within the framework of green social work. With its critique of neoliberal structures and ways of promoting resilience in vulnerable and marginalized people, this scoping review summarizes 12 articles dealing with green social work. That the social worker works with animals and plants means a post-anthropocentric glocal social work where environmental changes in one part of the world also affect another part of the world. Green social work question neoliberalism, take a holistic view of human life conditions and counteract environmental inequality.

The invasion of Ukraine during early 2022 resulted in significant disruptions for supply chains globally. With massive delays and resource shortages, many companies have found a need to rethink their approach to resilience to not be as affected by future disruptions of similar proportions. These companies did not have much time to prepare for the Ukraine conflict as the effects of the disruptions caused by the Covid19 pandemic could still be felt. In the midst of these disruptions there is also a large ongoing shift toward more sustainable practices that aim to reduce waste and streamline operations. Balancing between these sustainable practices and efficient resilience measures is a difficult task as there are many ways the two can clash. Through a case study on the Swedish automotive industry the disruptions caused by the Covid pandemic and Ukraine conflict were looked into as well as what resilience measures were being implemented in response. The effects that both the disruptions and resilience measures had on the sustainable practices of the companies were explored in addition. The study collected data through semi-structured interviews to gather first-hand insights into the relevant supply chains. Based on the conducted research, the study presents three primary findings. Firstly, there is a rising trend in the Swedish automotive industry to rethink current resilience strategies and become more proactive. This is new as the previous approach has been primarily reliant on reactive resilience measures. The first step in this transition focuses on supply chain mapping and visualization to become more knowledgeable about one's supply chain. With the newfound information, the companies are planning to put in efforts where they are most effective with measures like dual sourcing and buffer stocks are critical points in the chain. Secondly, the study presents a transition towards local supply chains as a means to connect resilience and sustainability for enhanced benefits to both areas. With shorter transport routes, there is less risk for disruptions and lower emissions. Moving sourcing to Europe also enables better transparency and promises better working conditions as a result of local labor laws. Local sourcing further provides stability by minimizing the effects disrupting events in other parts of the world have on the supply chain. Thirdly, the concept of product redesign is presented as an alternative resilience measure. When supply of materials becomes scarce and bottlenecks arise, adapting products to what is available can offer flexible companies with a new reactive measure of resilience. This measure offers a unique way of optimizing resource usage while minimizing the impact of a disruption. As companies become more aware of potential future disruptions, the redesign of products based on perceived future availability of materials can also serve as a proactive resilience measure. / Invasionen av Ukraina våren 2022 resulterade i betydande störningar för värdekedjor globalt. Med storskaliga förseningar och resursbrist var många företag tvungna att tänka om deras inställning till resiliens för att inte bli påverkade i samma utsträckning av framtida störningar av samma storlek. Dessa företag hade inte mycket tid till att förbereda sig för Ukrainakonfliktens effekter eftersom Covidpandemins påverkan fortfarande kändes. Samtidigt som detta sker pågår även en stor omställning till mer hållbara metoder med minskat avfall och optimerade verksamheter som mål. Balansen mellan hållbarhet och resiliens är svår att hitta då det finns många sätt de två kan krocka. Genom en fallstudie på den svenska fordonsindustrin studerades störningarna som Covidpandemin och Ukrainakonflikten gett upphov till samt de resiliensåtgärder som implementerades som svar. Utöver det utforskades effekterna av så väl störningarna som resiliensåtgärderna hade på företagens hållbarhetsarbete. Studien samlade in data genom intervjuer för att få förstahandsinformation om de relevanta värdekedjorna. Baserat på studien kunde tre slutsatser presteras. För det första, det finns en stigande trend inom den svenska fordonsindustrin att tänka om nuvarande resiliensstrategier för att bli mer proaktiva. Detta är nytt då det tidigare hållningssättet var att främst förlita sig på reaktiva resiliensåtgärder. Det första steget i denna omställning fokuserar på att kartlägga och visualisera värdekedjan för att få mer kännedom om den. Med den nyfunna kunskapen planerar företag att agera där det får störst effekt med åtgärder såsom utökad lagerhållning och utökning med alternativa leverantörer. För det andra, studien presenterar en övergång till mer lokala värdekedjor som ett sätt att binda samman resiliens och hållbarhet för stärkt effekt inom båda områdena. Med kortare transportsträckor finns en lägre risk för störningar och även lägre utsläpp. En övergång till försörjning av europeiska varor möjliggör bättre transparens och arbetsförhållanden till följd av lokala lagar. Lokala inköp bidrar till ytterligare stabilitet genom att minimera effekterna störningar i andra delar av världen har på den egna värdekedjan. För det tredje, omdesign av produkter presenteras som ett koncept för en alternativ resiliensåtgärd. När tillgång till material sinar och flaskhalsar uppstår kan flexibla företag genom att anpassa sina produkter till vad som finns tillgängligt finna en reaktiv resiliensåtgärd. Denna metod erbjuder ett unikt sätt att optimera resursanvändningen samtidigt som störningens effekt minimeras. Allt som företag blir mer medvetna om potentiella framtida störningar kan omdesign av produkter baserat på uppskattad framtida tillgänglighet av material utgöra en proaktiv resiliensåtgärd.

This thesis examines and presents a critical analysis of how societal institutions in Sweden use efforts to improve existential health as a tool to increase coping skills, resilience and meaning-making. The data set consisted of three webinars arranged within the concept “Meaning-making in our time”, with the Swedish Association of Local Authorities and Regions as the coordinator and wherein examples of existential health efforts were shared. Primarily concerned questions were how the needs of meaning-making and existential health were described, how existential health was used as a tool and what consequences the efforts may cause on individual and societal level. The methodology used was qualitative thematic content analysis, and the theoretical framework was derived from an understanding of meaning-making, coping and resilience in a biopsychosocial-ecological system according to Pargament, Kleinman/DeMarinis, Bronfenbrenner and Ungar. The results of the inquiries show that the webinars picture a broad understanding of how existential health can contribute to coping and resilience, mainly on the individual level. Possible effects might be seen in healthcare and in an expanded common understanding of the existential questions as a part of human life, no matter if there is a religious belief or not. The systemic and interactional effects, and how resilience can be strengthened on a societal level, are less mentioned.

Den som arbetar inom den sociala barnavården har en betydande samhällsuppgift med olika utmaningar. I Sverige har socialarbetare det yttersta ansvaret att se till att barn växer upp under trygga omständigheter. Den tidigare forskningen presenterar huvudsakligen den negativa sidan av den sociala barnavården och fokuserar mycket på personalomsättning samt hur det kan motverkas. Under studietiden har författarna och deras studiekamrater dessutom blivit uppmanade att inte arbeta med barn direkt efter examen. Syftet med denna uppsats var därför att undersöka vad som driver socialarbetare att arbeta inom den sociala barnavården under en längre tid och vilka organisatoriska förutsättningar som gör att drivet och engagemanget kvarstår. Datainsamlingen grundar sig i en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer där sex socialarbetare inom den sociala barnavården har deltagit. Resultatet redovisas i fyra olika huvudteman: Personligt engagemang, Positiva upplevelser, Personliga krav och Utvecklingsområden. Dessa teman har analyserats utifrån de teoretiska utgångspunkterna känsla av sammanhang (KASAM), kognitiv dissonansteori, resiliens och handlingsutrymme. Utifrån uppsatsens resultat har författarna dragit slutsatsen att den sociala barnavården inte lever upp till sitt rykte, vilket är positivt i detta fall. / Those who work in social childcare have a significant task with various challenges. In Sweden, social workers have the ultimate responsibility to ensure that children grow up under safe circumstances. Previous research mainly presents the negative side of social childcare and focuses a lot on staff turnover and how to prevent it. At the university, the authors and fellow students have been advised not to work with children immediately after graduation. The purpose of this essay was therefore to investigate what drives social workers to work in social childcare for a longer period and what organizational factors ensure that the drive and commitment remain. The data collection is based on a qualitative method with semi-structured interviews where six social workers in social childcare have participated. The results are presented in four different main themes: Personal commitment, Positive experiences, Personal requirements and Development areas. These themes have been analyzed based on sense of coherence (SOC), cognitive dissonance theory, resilience and discretion. Based on the results of the essay, the authors have concluded that social childcare does not live up to its reputation, which is positive in this case.

Att som barn växa upp med föräldrar med ett substansbrukssyndrom kan innebära en ökad risk att få psykosociala och emotionella problem, jämfört med barn som inte vuxit upp med substansbrukande föräldrar. Syftet med vår studie är att med hjälp av retrospektiva berättelser från självbiografier, författade av personer som växt upp med minst en förälder med substansbrukssyndrom, få en ökad kunskap om hur barn som vuxit upp med minst en förälder med substansbrukssyndrom har hanterat sin situation och lyckas skapa en tillfredsställande psykosocial utveckling i relation till resiliens och copingstrategier. Forskning visar att en del barn som utsätts för betydande motgångar har en resiliens och utvecklar därmed inte psykisk ohälsa eller avvikande beteende. Vår avsikt är att undersöka på vilka olika sätt denna resiliens skapas hos vissa barn trots svåra uppväxtförhållanden samt hur dessa barn hanterar sin situation utifrån olika former av copingstrategier. I vår studie framkommer att barnets miljö är en viktig och bidragande faktor till dess resiliens. En miljö i form av fritidsaktiviteter, stöttande/trygga vuxna och ett socialt liv i form av vänner, hjälper barnet att skapa mening och sammanhang i vardagen. I studien kan vi även utläsa att barnen har använt sig av olika copingstrategier, men att någon specifik copingstrategi inte har varit betydande för hur barnet har lyckats skapa en tillfredsställande psykosocial utveckling. Slutsatsen är att barn som växer upp med minst en förälder med substansbrukssyndrom är beroende av sin resiliens. Samspelet mellan barnets miljö och dess individuella egenskaper är bidragande faktorer till hur barnet, trots sina svåra uppväxtförhållanden, lyckas skapa resiliens och därmed en tillfredsställande psykosocial utveckling. / Compared to children who did not grow up in a household with substance abuse, children with parents who abused drugs could have an increased risk of psychosocial and emotional issues. The purpose of this study is to gain knowledge about the experience of children who grew up with at least one parent with substance use disorder, specifically how they utilised resilience and coping strategies in order to reach an adequate psychosocial development. The method used was to examine retrospective autobiographies written by people who grew up with at least one parent with substance use disorder. Earlier studies have found that some children who face great obstacles growing up posses a resilience that protect them from developing mental health issues or other abnormal behaviour. The aim of this study is to examine how resilience develop in some children despite challenging upbringings, as well as what type of coping strategies these children used in order to cope with their situations. We found that the child’s environment played a crucial role in developing resilience. After school activities, supporting adults, and social interactions with friends helped in creating a sense of worth and belonging. We also found that all children used different coping strategies, however, there was no single coping strategy that stood out as more effective in advancing the child’s psychosocial development.  The findings indicate that a child who grows up with at least one parent with substance use disorder is highly dependent on their resilience. Furthermore, the child’s environment and individual characteristics contribute to the child’s ability to develop resilience and an adequate psychosocial development despite great challenges in their upbringing.

Just like in the rest of the world, the urban population in Sweden is increasing each year, which means that cities are becoming increasingly densified and natural green areas are claimed and used for built environment. As a result, biodiversity in cities is often low and inhabitants risk facing losses of ecosystem services of various kinds. As a counterforce to these challenges linked to urbanization, urban agriculture has become an increasingly popular and growing phenomenon in Sweden in recent years. Researchers have begun to recognize the potential of urban agriculture to address the issues of urban green spaces, food security and social interaction between different cultures in cities.  Despite the growing interest in urban agriculture, there seems to be a lack of empirical studies examining the potential of urban agriculture to contribute ecosystem services to cities. The aim of this thesis is thus to investigate and map ecosystem services from urban agriculture systems and perform a resilience analysis to assess the opportunities and challenges associated with the management and development of ecosystem services from urban agriculture. To do this, a case study was performed on two different types of urban farms located in the Stockholm region. The study was delimited to look at regulating, provisioning, and cultural ecosystem services from urban agriculture for commercial use in Stockholm. Moreover, the study applied a qualitative and semi-quantitative research method where the collection of data material was based on a literature study, semi-structured qualitative interviews, and observations. A resilience analysis of the empirically collected data material was performed using seven principles as a framework. These principles have been presented in previous research and are shown to have important links to the management of ecosystem services.  The results of the study show that commercial urban agriculture in Stockholm has great potential to contribute with ecosystem services to the city as the two investigated cases contribute with regulating, provisioning, and cultural services of various kinds. The studied outdoor farm was shown to contribute with 26 different ecosystem services, while the studied indoor farm in greenhouse was shown to contribute with 9. Furthermore, the study indicates that the two studied cases are, at present, not independent of external systems as they, among other things, require some inputs to maintain respectively cultivation activities. From a resilience perspective, the study indicates that many activities that are currently carried out in the studied urban farms contribute to strengthening the resilience of the produced ecosystem services. Examples of this are that they actively work for knowledge development, participate in research projects, integrate systems and risk thinking and involve a varied range of actors in their businesses. However, the study also suggests that challenges to strengthen resilience exists and look different in the two different urban farms. For the outdoor farm, it is indicated that the biggest challenges are related to financial aspects, as this is an obstacle to launching more ideas related to agriculture activities and thus also an obstacle to increasing the diversity of ecosystem services. For the indoor farm in greenhouse, on the other hand, challenges related to infrastructure and the dependence on a stable electricity supply to strengthen resilience through diversity of ecosystem services are emphasized. Finally, it can be stated that cooperation between actors at different levels is an important factor for the development of urban agriculture and for the resilience of the ecosystem services produced. / Precis som i resten av världen ökar den urbana befolkningen i Sverige varje år, vilket innebär att städerna blir alltmer tätbebyggda och grönområden tas i anspråk för att ge plats åt bebyggd miljö. Till följd av detta är den biologiska mångfalden i städer oftast låg och den urbana människan riskerar att gå miste om ekosystemtjänster av olika slag. Som motkraft till dessa utmaningar kopplade till urbanisering har stadsodling kommit att bli ett alltmer populärt och växande fenomen i Sverige under de senaste åren. Forskare har börjat erkänna potentialen för stadsodling att ta itu med frågorna om urbana grönområden, livsmedelssäkerhet och social interaktion mellan olika kulturer i städerna.  Trots det ökande intresset för stadsodling tycks det finnas en brist på empiriska studier som undersöker stadsodlingens potential att bidra med ekosystemtjänster till städer. Syftet med detta examensarbete är således att undersöka och kartlägga ekosystemtjänster från stadsodlingssystem samt utföra en resiliensanalys för att bedöma de möjligheter och utmaningar som är förknippade med förvaltning och utveckling av ekosystemtjänster från stadsodling. För att göra detta utfördes en fallstudie på två olika typer av stadsodlingar belägna i Stockholmsregionen. Studien avgränsades till att undersöka reglerande, försörjande och kulturella ekosystemtjänster från stadsodling för kommersiellt bruk i Stockholm. Vidare tillämpade studien en kvalitativ och semi-kvantitativ forskningsmetod där insamling av datamaterial baserades på en litteraturstudie, semistrukturerade kvalitativa intervjuer och observationer. En resiliensanalys av det empiriskt insamlade datamaterialet utfördes genom att använda sju principer som ramverk. Dessa principer har presenterats i tidigare forskning och visats ha viktiga kopplingar till förvaltning av ekosystemtjänster.  Studiens resultat visar att kommersiell stadsodling i Stockholm har stor potential att bidra med ekosystemtjänster till staden då de båda undersökta fallen bidrar med reglerande, försörjande och kulturella tjänster av olika slag. Den studerade utomhusodlingen visades bidra med 26 olika ekosystemtjänster, medan den studerade inomhusodlingen i växthus visades bidra med 9 stycken. Vidare indikerar studien att de båda undersökta fallen i dagsläget ej kan vara oberoende av externa system då de bland annat kräver en del insatsmedel för att upprätthålla respektive odlingsverksamhet. Utifrån ett resiliensperspektiv indikerar studien att många aktiviteter som idag utförs i de undersökta stadsodlingarna bidrar till att stärka resiliensen av de producerade ekosystemtjänsterna. Exempel på detta är arbete för kunskapsutveckling, deltagande i forskningsprojekt, integrerade system- och risktänkanden samt involverande av flertalet aktörer. Däremot antyder studien även att utmaningar för att stärka resiliensen dess mer finns, och ser olika ut i de två olika odlingssystemen. För utomhusodlingen indikeras att de största utmaningarna är relaterade till finansiella aspekter, då detta är ett hinder för att sjösätta fler idéer relaterade till odlingsaktiviteter och därmed även ett hinder för att öka mångfalden av ekosystemtjänster. För inomhusodlingen i växthus, å andra sidan, framhävs utmaningar relaterade till infrastruktur och beroendet av stabil elförsörjning för att stärka resiliensen genom mångfald av ekosystemtjänster. Slutligen kan konstateras att samarbete mellan aktörer på olika nivåer är en viktig faktor för utvecklingen av stadsodling och för resiliens hos de producerade ekosystemtjänsterna.