För att ha ett hållbart Sverige måste alla medborgare känna sig som en del av samhället, med andra ord är inkludering nyckeln till ett Sverige som håller ihop. Medborgarskapet bör vara det gemensamma verktyget mellan svenska medborgarna för att kunna ha en känsla av tillhörighet till samhället. Frågan blir då om alla medborgaren upplevelser sitt medborgarskap på samma sätt. Rinkeby i Stockholm har enligt polisen klassificerats som ett särskilt utsatt område och det som kännetecknar dessa områden är den växande känslan av utanförskap. Med anledning till den begränsade forskningen kring medborgarskap i relation till område utifrån ett statsvetenskapligt perspektiv har denna studie valt att lyfta upp hur marginaliserade unga vuxna i territoriellt stigmatiserade områden upplever sitt medborgarskap i förhållande till området de bor i. Valet av teorier rättfärdigas av att lyfta fram och problematisera vad svenska medborgare som lever i ett utanförskap, det vill säga, unga vuxna som är bosatta i ett särskilt utsatt område, har för syn på sitt medborgarskap. För att samla in empiri och få ett internt perspektiv av området har metoden som tillämpats för att besvara frågeställningen varit kvalitativa intervjuer. Studiens resultat har visat att det finns ett glapp mellan svenska medborgarna och detta har visat sig bero på området dessa medborgare bor i. Studiens resultat tyder på att unga vuxna medborgare som bor i Rinkeby inte känner att de är lika erkända som andra medborgare som bor i ett finare område, de upplever även orättvisa i samhället, saknar makten att kunna bestämma över sina liv och saknar solidaritet med externa aktörer. Marginaliserade unga vuxna i Rinkeby uppfyller inte ett inkluderat medborgarskap enligt Listers definition.

While research has been conducted on how to strengthen collective efficacy, there is a scarcity of knowledge regarding practical solutions. The aim of this study is to investigate how residents in a negatively stigmatized neighborhood engage in practical measures to enhance collective efficacy, while also exploring their perceptions of the measures requiredto improve the functionality of their neighborhood through collective efficacy. By utilizing participant observations, in depth interviews, and a partly theory-driven thematic analysis, this study sheds light on how neighborhood social structures play an important role in controlling disruptive behavior. The empirical findings of this study revealed that the mothers are utilizing various practical measures to enhance collective efficacy within Rinkeby, including visible presence, expressing solicitude to residents, organizing activities, and partaking in weekly meetings with the police. This study also concludes that the critical components in facilitating the development of a widespread willingness among resident in Rinkeby to partake in collective crime prevention is through establishment of organized meeting places, reduce of negative neighborhood stigma, expressing solicitude towards residents, and stronger cooperation between residents and the police. These components are also vital to overcome perceived barriers, improve the functionality of Rinkeby through collective efficacy, but also to ensure the sustainability to maintain and drive residents' attitudes toward direct intervention. It is essential to ensure that personal cost, and time- and language barriers of participating in collective crime prevention initiatives are not solely borne by residents, but rather shared by the government. Keywords: Collective efficacy, Collective crime prevention, Neighborhood, Night wandering Mothers, Rinkeby, Stigmatization

Syftet med studien är att analysera och diskutera broars roll i stadsplanering, som ett strategiskt verktyg för att stimulera invånarnas rörlighet och minska segregationen mellan stadsdelarna. Undersökningen fokuserar på den "kontroversiella bron” mellan stadsdelarna Rinkeby och Stora Ursvik i norra Stockholm, som har varit ämne för politisk debatt samt trafikbegränsande åtgärder. Uppsatsens syfte är att få en konkret förståelse för varför bron har varit stängt, sedan den färdigställdes år 2017. Studien har genomförts med hjälp av tidigare forskning inom studiens fokusområde, relevanta teoretiska ramverk samt semi-strukturerade intervjuer med tjänstemän som är välinformerade om broprojektet och en enkätundersökning till boende i området med frågor om brons påverkan. Majoriteten av de som har medverkat i enkätundersökningen upplever en fördelaktighet med att behålla bron, då det inte bara främjar rörligheten, utan bidrar till ett mindre gap mellan stadsdelarna och ett mer inkluderande samhälle. Enligt tjänstemän är bron mellan Ursvik och Rinkeby betydelsefull brytpunkt i förbindelse mellan stadsdelar för att bryta de befintliga psykosociala barriärerna som uppstår. Detta bidrar till ett öppet samhälle av solidaritet bland invånarna.

Studien intresserar sig för nyhetsmediernas konstruktion av de platser som benämns som no go-zoner i artiklarna. Uppsatsen behandlar tryckta artiklar från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressenoch Svenska Dagbladetunder en fyraårig period, 28 oktober 2014 till 28 oktober 2018. Syftet är att analysera hur så kallade no go-zoner konstrueras i svensk morgon- och kvällspress, med avsikten att vidare analysera och diskutera hur journalistiken gestaltar annorlundaheter (otherness) och svenskhet samt undersöka huruvida rasism uttrycks i artiklarna. Frågeställningarna berör hur no go-zonerna representeras i artiklarna, hur identiteter konstrueras, vilka framträdande teman som återfinns samt vilka platser som är mest återkommande i materialet. För att besvara frågeställningarna genomförs inledningsvis en kvantitativ innehållsanalys av hela materialet i syfte att kartlägga materialets omfattning. Vidare görs en kritisk diskursanalys inspirerad av Norman Faircloughs tredimensionella analysmodell. I den kvalitativa textanalysen görs en närläsning av fyra artiklar. Teorier hämtade från framförallt Stuart Hall används för att identifiera hur kultur och identitet konstrueras i artiklarna. För att identifiera stereotyper används teorier hämtade från Richard Dyer, Stuart Hall och Ylva Brune. Teun A. van Dijks teorier om vår tids nya rasism används dels för att identifiera hur kulturella skillnader uttrycks i gestaltandet av no go-zoner, samt för att sätta texten i ett socialt sammanhang. Studien visar att våld och kriminalitet är det mest framträdande temat, samt Sverigebilden och motstånd är återkommande. Hur begreppet no go-zoner används i tidningsartiklarna för att beskriva vissa områden kan förstås som ett retoriskt verktyg för att reducera en redan ojämlik maktfördelning men också för att bekräfta det som inte är no go-zon.

No description available.

No description available.

Fem projekt och deras processer Projekten är ett urval av vad jag ritat under 15 år som praktiserande arkitekt. Avsikten är att belysa en del frågeställningar: Vad har varit de styrande faktorerna? Vad och vilka styr? Vilka var projektens bärande idéer? Projekt: - Ungdomens hus i Rinkeby. Nybyggnad. - Södertälje tingshus. Om-och tillbyggnad. - Radhus i Kv Kippinge, Hjulsta. Nybyggnad. - Rival, Mariatorget, Stockholm. Hotell, biograf och konferens. Om-och tillbyggnad. - Fritidshus på Skäret, Höganäs. Nybyggnad. / Five projects and their development processes The projects are a sampling of what I have designed over 15 years as a practicing architect. The intention is to highlight some questions: What has been the controlling factors? What and whom control? What were the projects supporting ideas? Projects: - Youth House (Ungdomens hus) in Rinkeby. New Construction. - Sodertalje courthouse. Reconstruction and extension. - Rowhouses in Hjulsta, Kv Kippinge. New Construction. - Rival, Stockholm. Hotels, cinema and conference. Reconstruction and extension. - Summerhouse in Höganäs. New Construction.

Reports of gang violence have become a prominent focus in the media. The rhetoric used in reporting gang related crime will have an impact on the reader's perception of the seriousness of gang crime. The media coverage can result in outbreaks of ‘moral panic’, where by aspecific group is demonized and held responsible for societal problems. The aim of this thesis is to study representations of gang related crime, and specifically two rival gangs from Rinkeby, Stockholm, “Shottaz” and “Dödspatrullen”, in the two Swedish newspapers Aftonbladet and Svenska Dagbladet, between the years 2019 and 2022. This is done using critical discourse analysis as method and theory, complemented by the concept of moral panic. The analysis is based on Fairclough’s three-dimensional methodological framework; a sample of newspaper articles dealing with gang crime are analyzed with a focus on the degree of modality, intertextuality and interdiscoursivity. The resultant findings indicate the nature of a dominant discourse and another, less prominent counter discourse. The dominant discourse can be assumed to play a role in triggering moral panic; the findings indicate a link between the story society tells itself about gang crime and a concomitant societal moral panic relating to gang crime. Only one of the newspaper articles analyzed for this study interviews peopleactually affected by gang conflict. This identified counter discourse offers a more nuanced representation of the conflict between “Shottaz” and “Dödspatrullen”, and of the Stockholm suburb of Rinkeby. Music also contributes to the alternative counter narrative, telling a story at odds with that which this study indicates to be the dominant societal discourse.

I detta arbete undersöks huruvida planering och resultat angående infrastruktur och expansion av bebyggelse kan ha en påverkan på dagens socioekonomiska förhållanden. Arbetet ska genom dokumentstudier av äldre general-, trafik-, översikts- och detaljplaner från 1920- till 1990-talet samt litteraturstudier angående stadsbyggnadsprinciper besvara detta. Dessutom granskas resvaneundersökningar för respektive stad samt dagens utbud, tidtabeller och restider. De valda förorterna är Saltsjöbaden, Vällingby, Skärholmen och Rinkeby i Storstockholm samt Långedrag, Kortedala, Länsmansgården och Rannebergen i Storgöteborg. Alla förorter är etablerade under 1900-talet och ligger geografiskt sett ungefär lika långt från deras respektive stadskärna.  Arbetets frågeställning är vilka stadsbyggnadsprinciper som påverkar infrastrukturen i förorter, i vilken utsträckning planeringen av infrastrukturen skiljer sig jämfört med dagens läge och om det finns ett samband mellan socioekonomiska skillnader och ej genomförda planer. Tidigare forskning visar på många faktorer till varför olika förorter blivit socioekonomiskt utsatta, exempelvis bidrar den monotona och storskaliga arkitekturen till sämre attraktivitet.   Resultatet för detta arbete tyder på att även planer som inte fullständigt genomförts skulle kunna ha en negativ effekt på det socioekonomiska indexet och därmed varför vissa förorter blivit utsatta och mindre attraktiva. Detta eftersom det finns skillnad i planeringen av ABC- och sovstäder då det finns ett större behov av fungerande infrastruktur där det inte finns möjlighet att arbeta där man bor. I Rannebergen fullföljdes aldrig planerna om varken en spårväg, centrum eller arbetsmöjligheter i närområdet och detta område har även ett av de lägre socioekonomiska indexen idag. I både Rannebergen och Rinkeby färdigställdes kollektivtrafiken först flera år efter att de första invånarna flyttade till platserna och liksom Rannebergen har Rinkeby ett lägre socioekonomiskt index idag. Däremot finns inga tydliga mönster vad gäller frekvenser och restider mellan stadsdelarna och deras socioekonomiska situationer. Slutsatsen av detta arbete är att planer angående exempelvis centrum, arbetsplatser och infrastruktur bör fullföljas enligt planerna och färdigställas så snabbt som möjligt för stadsdelar som inte är självförsörjande gällande exempelvis centrum och arbetsplatser. / In this paper it is investigated whether planning and the results regarding infrastructure and expansion of settlements of some suburbs have an impact on today’s socioeconomic situation. This paper will answer this by doing document studies of the older plans, general plans, traffic plans, overview plans, detail plans, between the 1920s and the 1990s, as well as making literature studies regarding principles in urban planning. In addition to this, habit surveys for traveling for each city as well as today’s situation, timetables and travel times are analyzed. The chosen suburbs are Saltsjöbaden, Vällingby, Skärholmen and Rinkeby in Stockholm and Långedrag, Kortedala, Länsmansgården and Rannebergen in Gothenburg. All of the chosen suburbs were established during the 19th century and are located at the same distance from the city center.  The question in this paper is which principle in the urban planning affects the infrastructure in the suburb and to what extent the planning of the infrastructure differs in comparison to today’s situation and lastly if there is a pattern between socioeconomic index and unimplemented plans. Previous research points towards different factors to why various suburbs are socioeconomic vulnerable, for example the monotonous and large-scale architecture contribute to poorer attractiveness.  The result of this paper points towards that plans which not fully are implemented also could have a negative impact on the socioeconomic situation and could be a reason why different suburbs are vulnerable and not as attractive as others. This is because there are differences in the planning of ABC-cities and dormitory suburbs as there is a greater need for functioning infrastructure where it is not possible to work where you live. In Rannebergen the plans were not completed concerning neither the tramway, the city center or work opportunities in the immediate area and this area also has a lower socioeconomic situation today. In both Rannebergen and Rinkeby the public transport were completed several years after the first inhabitants moved to the areas and like Rannebergen, Rinkeby also has a lower socioeconomic situation today. However, there are no clear patterns in terms of frequencies and journey times between the areas and their socioeconomic situations. The conclusion of this paper is that the plans concerning for example city centers, working opportunities and infrastructure should be completed as quickly as possible for districts that are not self-sustaining concerning for example city centers and working opportunities.

Up to now, adolescent speakers have been the primary focus when researching contemporary variation in the language of Sweden’s urban areas. This study contributes to the growing body of research on the topic by examining and reporting on adult speakers of what is here referred to as förortssvenska (English: Suburban Swedish). This study focuses specifically on formal speech registers of eight young working-class men from Stockholm along with the perception and reception of their speech by two independent native-listener groups. The paper is the first to present quantifiable data on what has been previously referred to as a “staccato” rhythm in Suburban Swedish. Strong correlations are shown between prosodic rhythm as measured by the normalized pairwise variability index (nPVI) and speech speed to mean listener attitudes (R2=0.9). A strong correlation is also shown for nPVI’s influence on mean listener-projected ethnicity (R2=0.8). Alongside variation in rhythm, we also see phonemic variation that trends toward specific indexes of social identity as revealed by speaker interviews and native-listener assessments. Alongside linguistic variation among speakers, there is also significant variation within speaker peer groups. In addition to identifying specific linguistic features, the study examines social mechanisms revealed in interviews with and qualitative observations of speaker and listener participants. In exploratory fashion, ideas on variation, register ranges, meta-pragmatic stereotyping, and ethnic boundary-making are presented to make a case for treating contemporary urban variation in Swedish as a habitual semiotic extension of speaker identity. Indicators that contemporary urban variation in Swedish may be heading in the direction of sociolectal entrenchment are also discussed. / Hittills har unga talare varit det primära fokus för forskning av aktuell språklig variation i urbana Sverige. Denna studie bidrar till den växande mängden forskning i detta ämne genom att undersöka och rapportera om vuxna talare av det som här kallas för förortssvenska. Studien fokuserar specifikt på formella talregister bland åtta unga män från Stockholms arbetarklass, samt perception och mottagande av deras tal av två oberoende grupper av infödda lyssnare. Denna studie är den första som presenterar kvantifierbar data rörande den i tidigare forskning så kallade stackato-rytmen i förortssvenska. Starka korrelationer finns mellan, å ena sidan, prosodisk rytm mätt med the normalized pairwise variability index (nPVI) och talhastighet och, å den andra, de genomsnittliga lyssnarattityderna (R2=0,9). Det finns också en stark korrelation för nPVIs påverkan på genomsnittlig lyssnarprojicerad etnicitet (R2=0,8). Vid sidan av variation i rytm ser vi också fonemisk variation som trender mot specifika index för social identitet. Och vid sidan av variation i rytm bland talarna, finns också en stor variation inom kamratgrupperna. Förutom att den identifierar specifika lingvistiska drag, undersöker studien sociala mekanismer som framkommer i intervjuer med och kvalitativa observationer av talardeltagarna och lyssnardeltagarna. På ett explorativt sätt, lägger studien fram idéer om variation, registeromfång, meta-pragmatiska stereotyper och etniska gränsskapande för att framhäva argumentet för att behandla den aktuella förortsvariationen i svenska som en habituell avsiktlig utbyggnad av talarens identitet. Det diskuteras också indikatorer till att den aktuella urbana variationen i svenska kan vara på väg mot sociolektal stabilisering.