Leken är betydelsefull för barn i förskolan men samtidigt upptar vardagliga rutiner mycket av förskolans tid. Därmed syftar studien till att synliggöra lekandet som förekommer inom förskolans rutinsituationer samt vad lekande får för utrymme i dessa situationer. De frågeställningar som väglett studien är (1) på vilka sätt förekommer lekande inom förskolans rutinsituationer? och (2) vad får lekande för utrymme i förskolans rutinsituationer? För att besvara dessa har vi observerat barns och pedagogers samspel i rutinsituationer och analyserat den insamlade empirin utifrån begreppen leksignaler och fantasi för att synliggöra lekandets förekomst. Studiens resultat visar att det lekande som förekommer i rutinsituationer uttrycks på olika sätt, exempelvis i berättande form eller på ett sätt som vid första anblick inte uppfattas som lek. Resultatet visar även att utrymmet kan förändras under tiden som lekandet sker samt regleras på olika sätt, både av lekens deltagare och personer som inte är involverade i lekandet.

Syftet med denna studie var att utveckla kunskap om förskollärares uppfattningar om användningen av TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) i rutinsituationer på förskolan. För att nå syftet formulerades dessa frågeställningar: Vilka uppfattningar har förskollärarna om begreppet TAKK? Hur beskriver förskollärarna att TAKK används i förskolans rutinsituationer? Vilka möjligheter respektive utmaningar ser förskollärarna med att använda sig av TAKK i rutinsituationer? Studien har haft sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet, som fokuserar på att lärande sker i samspel och interaktion med andra människor. Studien har genomförts med en kvalitativ metodansats, där halvstrukturerade intervjuer har använts som metod för insamling av data. I studien har fyra verksamma förskollärare från fyra olika förskolor intervjuats, dessa har arbetat med TAKK i varierad omfattning. Resultaten visar att måltider är de rutinsituationer där TAKK används i störst utsträckning, där teckenanvändningen till största del består av att förskollärarna tecknar den mat och dryck som intas. Resultaten visar även att TAKK anses gynna alla barns språkutveckling samt bidrar till inkludering i verksamheten. En slutsats är att TAKK är ett bra redskap att använda i förskolan och därmed behöver användas ännu mer. En annan slutsats är att TAKK borde ges större utrymme under förskollärarutbildningen.

Syftet med studien är att skapa kunskap om vilka kommunikativa strategier pedagoger använder sig utav för att skapa en meningsfull tambursituation i förskolan. För att undersöka detta syfte har två frågeställningar använts. 1. Hur beskriver pedagogerna en meningsfull tambursituation i förskolan? 2. Vilka kommunikativa strategier används i samspel mellan pedagoger och barn vid på- och avklädning i förskolan? Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv med Vygotskijs teorier om kommunikation, språk som redskap och kommunikativa stöttor. Det empiriska materialet är av kvalitativ art och har samlats in genom observationer och fokusgruppintervjuer. Studiens resultat visar att pedagogerna försöker skapa meningsfulla tambursituationer, som innebär ett meningsskapande, genom att närma sig barnets perspektiv för att kunna dela uppmärksamhet och skapa samförstånd. För att få möjlighet till detta försöker de planera tambursituationerna och skapa hållbara rutiner, samt att undvika stress då det lätt smittar av sig på barnen. I samspel mellan pedagoger och barn vid på- och avklädning använder pedagogerna beröm, uppmuntran, bekräftelser och tillsägelser samt att de stödjer och utmanar barnen, vilket kan ses som kommunikativa strategier i tambursituationer.

Syftet med studien äratt synliggöra förskollärares tankar kring arbetet med barns litteracitet i rutinsituationer. Vi användeross av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med fokuspåbarns litteracitetsutvecklingi förskolan. I vår studie utgårvi från ett sociokulturellt perspektiv. I resultatet framgårdet att förskollärarna ser litteracitet som ett brett begrepp som kan vara svårt att definiera. Det framgåratt förskollärarna lägger stort fokus på barns utveckling i det verbala språket. De använder sig av olika strategier som bildstöd, tecken och språkbadningför att hjälpa barnsutveckling av litteracitet. En slutsats vi kanredogöraför äratt förskollärarna harolika förståelse för vad litteracitet är ochatt förskollärarna tycker att litteracitet är en stor del i arbetet i förskolan.

Syftet med studien är att få en förståelse för hur pedagoger förhåller sig till matematiken i rutinsituationer. Rutinsituationerna vi valt är: blöjbyten/toalett, påklädning/avklädning, samt måltider. Vi har undersökt och observerat vilka möjligheter det finns för matematiken i de valda rummen. Vi har tittat på samspelet och kommunikationen mellan pedagoger och barn och hur matematiken kommer till uttryck.Variationsteorin och Bishops sex matematiska aktiviteter, har varit utgångspunkter för teoretiskt perspektiv och analytiskt verktyg. Läroplanen ligger till grund för ett livslångt lärande och ger riktlinjer för en pedagogisk verksamhet som ska stimulera barnens lust till utveckling och lärande. Studien genomförs på två förskolor i samma kommun och består av två moment: filmobservationer och fältanteckningar där vi har valt att studera insikter och vardagsmönster.Vår analys tyder på att rutinsituationer skapar utrymme och möjligheter för utveckling och lärande ur ett matematiskt perspektiv. Matematiska begrepp synliggörs i form av lärandeobjekt, dessa är exempelvis lägesord och klassificering. Resultatet visar att pedagoger ofta använder sig av olika matematiska begrepp i rutinsituationerna. Rummet och platsen är av stor betydelse för den pedagogiska miljön vid rutinsituationer. Genom observationer kunde vi se att det är skillnad mellan pedagoger och förhållningssättet till matematiken, samt hur de utnyttjar dessa rutinsituationer till ett lärandetillfälle.

Syftet med undersökningen har varit att ta reda på hur pedagoger kan förebygga stress i barns dagliga rutiner. Vi har undersökt vilka rutinsituationer som pedagogerna anser stressar barn mest och hur stress kan förebyggas. Vidare har vi undersökt hur stress påverkar barn i behov av särskilt stöd och om pedagogerna anser att stress är ett problem i deras verksamhet. I litteraturen fann vi att problematiska relationer är en stor stressfaktor för barn. Enkätundersökningen visade att de situationer som pedagogerna anser stressar barnen mest är matsituationen och tambur- eller korridorsituationen. De föreslår organisatoriska förändringar som att barnen skall få mer tid att äta och att man bör se över den fysiska miljön för att minska trängseln i tamburer och korridorer. Många pedagoger bedömer att barn i behov av särskilt stöd påverkas mer än andra barn av stress. Undersökningen visar att många pedagoger inte tycker att stress är ett problem i verksamheten.

Studien undersöker utrymmet som barns demokratiska röst har i rutinsituationer i förskolan med syfte att kartlägga utrymmet. Studien genomfördes med metodtriangulering där det kvantitativa består av observationer med ett schema och det kvalitativa av fältanteckningar. Den teoretiska utgångspunkten är Harry Shier, John Dewey och begreppet barns demokratiska röst. Det kvantitativa resultatet visar att utrymmet för barns demokratiska röst i förskola (A) totalt uppnår en procentandel på 58% och 1,3 antal handlingar/minut. Resultatet i förskola (B) uppnår en procentandel på 100% och 0,6 antal handlingar/minut. Sammanställningen uppnår en procentandel på 66% och 0,9 antal handlingar/minut. Det kvalitativa resultatet visar att formerna för barns demokratiska röst i rutinsituationer sker genom växelverkande dialoger med engagerade och intresserade pedagoger, barnen gör motstånd som delvis bemöts och leder till en demokratisk röst delvis stannar vid en demokratisk handling samt att det verbala och kroppsliga samverkar för att förstärka kommunikationen. Slutsatser är att alla rutinsituationer mer eller mindre överstiger 50% och att demokrati finns närvarande i dessa situationer. En annan slutsats är att TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) betraktas som en förutsättning för barns demokratiska röst. Den sista slutsatsen är att motstånd som bemöts ökar utrymmet och skapar förutsättningar för att utveckla demokratiska förmågor. / This study examines the space that children´s democratic voice has in routine situations in preschool with the aim of mapping the space. The study is carried out with method triangulation where the quantitative consist of observations with a schedule and the qualitative part consists of field notes. The theoretical starting point is Harry Shier, John Dewey and the concept children´s democratic voice. The quantitative results shows that the space for children’s democratic voice in preschool (A) in total achieves a percentage of 58% and 1,3 number of actions/minutes. Results in preschool (B) achieves a percentage of 100% and 0,6 number of actions/minutes. The compilation shows a percentage of 66% and 0,9 number of actions/minutes. The qualitative results show that the forms of children’s democratic voice in routine situations takes place through interactive dialogues with committed and interested educators, children’s oppositions which is partially met and led to a democratic voice partially stops at a democratic act, and that the verbal and physical collaborates to strengthen the communication. Conclusions are that all routine situations exceeds 50% and that democracy is present in these situations. Another conclusion is that TAKK is considered a prerequisite for children’s democratic voice. The last conclusion is that resistance that is met increases the space and creates conditions for developing democratic capabilities.

Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares uppfattningar om rutinsituationer, exempelvis måltider och på- och avklädning, som språkutvecklande. Tidigare forskning visar att det är många komponenter som behövs för att språkutveckling ska kunna ske. Dessa är bland annat trygghet, stöttning och interaktion för att barnen ska få möjlighet att utveckla sitt ordförråd med hjälp av olika aktiviteter och hjälpmedel i förskolan. Stöttning och den proximala utvecklingszonen där interaktion och kommunikation är centrala begrepp användes som grundläggande teoretiska begrepp i arbetet. Studien är baserad på kvalitativa intervjuer med sex förskollärare från fyra olika förskolor stationerade i samma kommun. Utifrån det material vi samlade in vid intervjuerna skapade vi koder som vi kunde utläsa av förskollärarnas svar. Vi genomförde därefter en tematisk analys och sorterade in koderna i fyra teman. Resultatet visade att pedagogerna ser språkutveckling som ett väldigt viktigt ämne, men att det kan vara svårt att genomföra ett lärande medvetet om det inte är uttalat som ett bestämt arbetssätt i arbetslaget. Förskollärarna är överens om att trygghet är en grundsten för att lärande ska kunna äga rum, men också att kontinuerlig benämning och samtal är av stor vikt för språkutveckling. Som pedagog i förskolan behöver man vara medveten om när lärande kan ske och ta vara på de tillfällen som ges, speciellt vid rutinsituationerna då dessa är en stor del av förskolans vardag. / <p>Betyg 2022-06-05.</p>

Syftet med studien har varit att undersöka hur förskollärare talar om makt i förhållande till sin yrkesprofession, vid rutinsituationer. I studien har en kvalitativ metod använts genom två fokusgruppssamtal bestående av sju förskollärare. Fokusgruppssamtalen innehöll tre dilemman kopplade till rutinsituationer som stimulimaterial. I studien framkommer tre framträdande delar som centrala: barnsyn, uppdrag och relationer. Genom dessa delar synliggörs det hur förskollärare talar om makt. Det värderas att reflektera kring barnsyn i förhållande till yrkesprofessionen, skapa goda relationer med barn, vårdnadshavare samt kollegor. Slutsatserna visar bland annat att makt behöver diskuteras och reflekteras om i förskolan, eftersom den är ständigt närvarande i relationerna mellan barn och vuxna.