Syftet med denna studie är att synliggöra hur rektorer och lärare i särskolan tolkar och genomför extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram enligt de nya bestämmelserna i Skollagen och Skolverkets allmänna råd. För att söka svar har vi intervjuat fyra pedagoger och tre rektorer i fem olika särskolor i sammanlagt tre olika kommuner. I analysen av denna studie använder vi oss av Antonovskys teori kring Känsla Av SAMmanhang, KASAM och av Gadlers styrkedjemodell. I resultatet går det att utläsa skillnader i tolkning och genomförande efter förändringarna i skollagen och skolverkets Allmänna råd för arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram mellan de rektorer och pedagogar som deltagit i studien. Flera av informanterna i den här studien menar att särskolan redan är individanpassad och att extra anpassningar och särskilt stöd är en naturlig del av den dagliga verksamheten.

No description available.

Mot bakgrund av vikten av elevers delaktighet är syftet med denna uppsats att undersöka hur elever på högstadiet som får stöd i sin läs- och skrivutveckling beskriver sitt stöd och sin skolsituation. Undersökningen är en kvalitativ studie som bygger på en fenomenografisk metod där intervjuer av tre elever vid ett högstadium i Stockholmsområdet utförts. Eleverna fick hjälp i SPA (specialpedagogiska arbetslaget och dess lokaler) som låg avsides i en skolbyggnad högst upp. Eleverna lämnade sin klass för att få hjälp i SPA. Tre olika synsätt hos eleverna kom fram på vad de främst tyckte var bäst med hjälpen de fick. Det var 1) Att få hjälp med läxorna. 2) Hjälp med att läsa olika texter och diskutera dem. 3) Hjälp på en grundläggande nivå där eleven befann sig och inte på en för svår nivå. Då grunderna hade gåtts igenom kunde nivån höjas stegvis på hjälpen. Att få hjälp på den nivå som eleven befinner sig på var den utfallsnivå som placerades högst på den hierarkiska skalan. Lägst låg att få hjälp med läxorna. Eleverna hade lämnat olika svar och beskrivningar på vad de tyckte var en nackdel med hjälpen. De olika svar som lämnats var följande 1) Det fanns inga nackdelar med hjälpen. 2) Felet beror på eleven själv som inte skött sig enligt egen utsaga. 3) Eleverna får inte den hjälp som de behöver. Eleverna har rätt att nå målen i ämnena men hjälp ges inte alltid så att de kan nå målen. 4) En nackdel med hjälpen som ges individuellt eller i en liten grupp kan vara att eleverna kan gå miste om värdefull undervisning i klassen. Det utfall som ligger högst är att eleverna går miste om värdefull undervisning och lägst ligger att det inte fanns några nackdelar med hjälpen. Positiva situationer var olika som favoritämnet, bra betyg och positiv respons på uppsats. Negativt var också olika som teoretisk ämnen, få en diagnos och jobbiga lärare. Två elever läste på sin fritid och tyckte om att skriva uppsatser i skolan medan en elev inte läste på fritiden och inte kom igång med skrivandet i skolan. Två elever höll föredrag för klassen medan den elev som inte skrev eller läste på fritiden inte vågade hålla föredrag inför en hel klass. Eleverna uttryckte ingen önskan om någon annan hjälp än den de fick idag. Lugnet i SPA var något som alla uppskattade. En lugn klassrumsmiljö vore därför önskvärd är den slutsats man måste dra.

I detta examensarbete presenterar jag min studie om inkludering av barn i behov av särskilt stöd som inte får det stöd de behöver för att klara av sin pedagogiska och sociala situation i skolan. Fokus i studien är hur förskollärare arbetar kring inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Metoden jag har använt mig av är en observation och intervjuer på två förskollärare. Resultatet visar att begreppet barn i behov av särskilt stöd är ett begrepp som är tolkningsbar utifrån vem det är som tolkar det. Resultatet visar även att en omedveten exkludering av barn i behov av särskilt stöd sker från förskollärarnas sida

No description available.

Syftet med studien är att tolka och förstå, samt uttyda likheter och skillnader i elevers och lärares beskrivning av hur stödet i undervisningen fungerar för elever i läs- och skrivsvårigheter. Studien har en hermeneutisk ansats och metoden som använts är semi-strukturerade intervjuer. Fyra gymnasieelever och tre ämneslärare i svenska på högstadiet har intervjuats. Resultaten visar dels på likheter och skillnader i elevernas och lärarnas åsikter om vad som fungerar bra i undervisningen för elever i läs- och skrivsvårigheter, men det visar också på några motsägande resultat angående elevernas och lärarnas beskrivning av hur undervisningen fungerar för elever i läs- och skrivsvårigheter. Det finns en uppgivenhet, men också energi och lite ilska hos eleverna när de pratar om sin skoltid. Resultaten visar att de måste vara starka och kräva sin rätt, för att få det stöd de behöver och de som inte orkar det, orkar heller inte med alla ämnen. Samtidigt visar resultaten en frustaration hos lärarna för att de inte hinner med alla elever, men också ett engagemang, för att elever i läs- och skrivsvårigheter ska få en utbildning som alla andra.

Enligt styrdokumenten är skolan skyldig att anpassa undervisningen så att elever i behov av särskilt stöd kan tillgodogöra sig den. Skolan ska också innehålla estetiska uttryck. Därför ville vi undersöka hur och varför lärare i grundskolan och gymnasiet använder sig av estetiska uttryckssätt i undervisningen och hur de uppfattar att elever i behov av särskilt stöd påverkas av det. För att ta reda på detta utförde vi en kvalitativ intervjustudie. Urvalet bestod av fem informanter som representerade samtliga årskurser i grundskolan och gymnasiet. Efter genomförda intervjuer transkriberades materialet varpå det sammanställdes och jämfördes. Av detta har vi hittat gemensamma teman och på så vis kunnat dra slutsatser. Vår undersökning visade att elever genom estetiskt arbete får använda fler sinnen och att detta har positiva effekter på inlärningen eftersom eleverna får möjlighet att utnyttja sina starka sidor. Eleverna får också hjälp att sätta in kunskapen i sammanhang och på så vis få en bredare förståelse. Elever i behov av särskilt stöd har ofta svårt att se sammanhangen på egen hand. Estetiska uttryck har också visat sig stärka samhörigheten i klasserna, något som inte minst är viktigt för elever i behov av särskilt stöd.

Det huvudsakliga syftet med den här studien har varit att med hjälp av en kvalitativ ansats belysa samverkans betydelse för barn i behov av särskilt stöd, på föräldrakooperativ.  Jag har undersökt hur samverkan ser ut på de olika kooperativen, vilken betydelse samverkan har för alla barn, generellt och vilken betydelse samverkan har för barn i behov av särskilt stöd. Föräldrar med barn på föräldrakooperativ har fått svara på ett antal frågor med hög grad av struktur, i en brevintervju.  Studien visar att samverkan på föräldrakooperativen följer ett mönster som består av olika möten, en rad praktiska sysslor i barngruppen samt att man ökar vuxentätheten på förskolan, antingen genom att gå in som vikarie för sjuk personal eller som extra resurs då personalen har planeringsmöten. Respondenterna upplever både positiva och negativa konsekvenser av samverkan på föräldrakooperativ. De positiva konsekvenserna kan sammanfattas med delaktighet och gemenskap. Respondenterna beskriver en stark vi-känsla och de har goda möjligheter att skapa en samsyn som leder till bra kontextuella lösningar, både för hela gruppen och för enskilda barn. När det kommer till samverkan runt barn i behov av särskilt stöd är det lite mer komplicerat. Respondenterna är positiva till samverkan även när det gäller de här barnen och svarar att de försöker skapa lösningar dels för hela gruppen dels för den enskilde individen och även här drar man nytta av att man känner varandra väl. Någon menar att det är bra för deras barn att se att det finns olika slags människor med olika behov. De utnyttjar tillfällen till att prata etik och värdegrund med barnen. Det som är svårt är att man kan känna en rädsla för att bli utpekad som en dålig förälder om man till exempel har ett barn med ett utagerande och aggressivt beteende. Respondenterna vittnar även om att det kan vara svårt att få gehör i styrelsen för sitt eget barns särskilda behov. Specialanpassningar för ett enskilt barn kan dessutom bli kostsamma för föreningen, menar respondenterna.

The society’s view of pupils with needs of special support in nine-year school has changed over time in Sweden. The teachers’ views of the pupils have had an influence of how the special education process is designed. The aim with my paper is to make a comparative study of how special education teachers in rural schools and schools in Stockholm have designed their work with pupils with needs of special support. Another aim is to investigate whether the special educators, that I have interviewed, perceive any change in design of special education while they have been working as teachers. For my study, I have used interview as a method. I have interviewed seven special education teachers from six different schools, which constitutes the empirical material for my analysis. The theory I have used for the analysis of my empirical material consists of two different perspectives on how special education teachers look at pupils and the design of support for them. The first perspective says that the separate, special education should compensate the pupil for its shortcomings (“excluding”) while the other perspective is critical against the first one and points out that the regular education is the best solution for all pupils’ needs and conditions (“including”), with support from relevant resources.The result of the study shows a similarity between the schools included in my investigation. My conclusion of the investigation is that there are no differences how the special education is conducted, regardless geographical differences. The result from my interviews shows also a change of the view of the pupil and how society and curriculum treat pupils with needs of special support.

The purpose of the study was to find out how teachers in a school in Kenya conducted the education of mathematics in standard 4-6. The focus was how the teachers worked with children in need of special support in mathematics.To find out the purpose a case study was made with two interviews and seven observations with four teachers on a rural school in Kenya. The following issues were: Which standards were there in the classrooms during lessons in mathematics in Kenya? How did the teachers express the view of children in need of special support? The main conclusion was that different teachers teaching in mathematics looked the same.The teacher was standing in front of the blackboard where the teaching occurred and the pupils were sitting lined up in their benches. The teaching of the pupils was about repetition and imitates the teacher and mostly filling the gap that the teacher made them say. Pupils in need of special support got their help through extra lessons and homework but the teachers thought that it was hard to help every child when there was only one teacher in the classroom. / Studiens syfte var att undersöka hur lärare i en kenyansk skola bedrev sin matematikundervisning i årskurs 4-6. Fokus las på hur lärarna arbetade med barn i behov av särskilt stöd i matematiken. För att besvara syftet gjordes en fallstudie med två intervjuer och sju observationer med fyra lärare på en landsbygdsskola i Kenya. Följande frågeställningar användes; Vilka klassrumsnormer rådde under en kenyansk matematiklektion? Hur uttrycktes lärarnas syn på barn i behov av särskilt stöd i matematik?De slutsatser som framkom var att olika lärares matematikundervisning liknade varandra.Läraren stod framme vid svarta tavlan där de ledde undervisningen och eleverna satt uppradade i bänkar. Undervisningen byggde på att eleverna upprepade och härmade läraren genom att eleverna det flesta gångerna fyllde i sista ordet i meningen som läraren fick dem att säga. Elever i behov av särskilt stöd fick hjälp i form av extrauppgifter och extralektioner men lärarna ansåg att det var svårt att hjälpa alla elever då det var många barn på få pedagoger.