I den här studien har vi valt att undersöka hur pedagoger uppmärksammar och även hanterar barns utanförskap i den fria leken. Denna studie är gjord på en liten förskola och metoderna som är använda i detta arbete är kvalitativa forskningsmetoder. Empiri har samlats in genom främst intervjuer och observationer, men även genom ett skådespel med handdockor på förskolan. Frågeställningarna vi har utgått ifrån är: uppmärksammar pedagogerna utanförskap och hur hanteras detta då? På vilket sätt går pedagogerna tillväga för att förebygga utanförskap och hur pass medvetna är barnen om utanförskap? Vår största inspiration har varit Birgitta Knutsdotter Olofssons (2003) och hennes beskrivning angående de tre lekreglerna samförstånd, ömsesidighet och turtagande som råder i leken. Utifrån vårt resultat har vi kommit fram till att det är pedagogernas största ansvar för att uppmärksamma så att inget barn blir utanför. Samtidigt är det nödvändigt att pedagogerna försöker arbeta effektivt med att motverka utanförskap. Detta för att kunna skapa en harmonisk känsla bland barnen. Det är också viktigt att poängtera att barnen får möjlighet att vara ifred och leka ostört. De vuxna ska försöka undvika att träda in i barnens fria lek, men dock kan de se till att det finns möjligheter för att främja att fler ska vara med i leken.

Uppsatsen ställer frågan om vilket medvetande som formerades i en kampanj för bojkott av de olympiska spelen i Berlin 1936. Bojkottkampanjen behandlas som en praktik, det vill säga som ett sammanhang där betydelser skapades genom många människors samverkan. Syftet är att visa på en underström inom den svenska arbetarrörelsen vid tiden för formeringen av den svenska samförståndsandan, samt att föra ljus mot en svensk antinazism.

Tankesättet om att desto oftare en förändring i en verksamhet eller organisationer genomförs desto bättre har blivit allt mer vanligt vilket har medfört att organisationsförändringar sker allt oftare. Den ständiga utvecklingen av teknologi försvårar forskningen kring kommunikationskanaler då de kanaler som är i bruk idag kan vara utdaterade och omoderna imorgon. Kommunikation är en viktig faktor vid organisationsförändringar, kommunikation är även viktigt för att kunna uppnå samförstånd och lyckas genomföra en organisationsförändring. Kvaliteten på kommunikationen kan bidra till hur väl genomförandet av förändringen lyckas eller inte.  Denna studie har undersökt hur kommunikation används mellan olika ledningsnivåer vid en organisationsförändring inom Region Västerbottens hälso- och sjukvårdsförvaltning, för att skapa möjligheten till samförstånd.  Studien baseras på en kvalitativ forskningsmetod med ett interpretivistiskt synsätt. Den empiriska datan samlades in via semistrukturerade intervjuer genomförda på Region Västerbottens hälso- och sjukvårdsförvaltning och transkriberades sedan noggrant och analyseras enligt den tematiska analysmetoden.  Studien visar på att majoriteten av chefer vill använda sig utav en kommunikation och ett ledarskap som innebär störst chans till samförstånd. Kommunikation och kommunikationsverktyg som bygger på muntliga dialoger och erbjuder chansen att ställa frågor för att reda ut missförstånd direkt, kombinerat med ett skriftligt alternativ är det som cheferna förespråkar. Cheferna nämner att sättet att kommunicera inom organisationen har påverkats av Covid-19 pandemin. Ledarskapet ska vara baserat på öppenhet och tillit för att ge handlingsfrihet till de som kan arbetet bäst.  Resultatet visar att samförstånd gällande förändringen och införandet av Målbild 2030 inte finns, även på den högsta undersökta nivån. Olika anledningar förhindrar cheferna från att använda de önskade kommunikationsstrategierna och kanalerna.

<p>Goda arbetsrelaterade sociala relationer är något som intuitivt kan kopplas till en rad positiva effekter i organisationer. Bristfälliga sociala relationer på en arbetsplats kan på motsvarande sätt tänkas leda till problem. En genomgång av litteraturen visar dock att det saknas en konceptualisering av begreppet arbetsrelaterade sociala relationer samt ett instrument för att mäta dessa. Syftet med denna studie var att identifiera begreppets underdimensioner samt att utveckla ett psykologiskt mätinstrument för dessa. Både en kvalitativ och en kvantitativ metod har tillämpats genom djupintervjuer samt en enkätundersökning. Som analysmetoder användes dels deduktiv tematisk analys, dels Principalkomponentanalys (PCA). Den kvalitativa studien utmynnade i nio dimensioner; Interpersonella relationer, Uppgiftsorienterade relationer, Konflikter, Tillhörighet, Homogenitet, Arbetsrelaterad återkoppling, Instrumentellt stöd, Emotionellt stöd och Humor. Principalkomponentanalysen gav stöd för fem dimensioner som vi valde att benämna Samförstånd, Uppgiftsorienterade relationer, Personlig Vänskapsrelation, Återkoppling och Humor. Tillsammans förklarade dessa 45.8 % av den totala variansen. Reliabiliteten för varje enskild skala beräknades med hjälp av Cronbachs Alpha och fick värden mellan 0.83 och 0.87.</p>

Många människor har efter avslutad psykoterapi tankar om densamma. Kanske fanns det ämnen som inte kom att benämnas, eller om de överhuvudtaget benämndes kom att göra det i begränsad utsträckning. Uppsatsen bygger dels på en empiriskt genomförd undersökning och dels på litteraturstudier. Det är en kvalitativ studie med halvstrukturerade frågor och meningskoncentrering. Fem personer har intervjuats, minst sex månader har gått sedan psykoterapin avslutades. Syftet med studien är att undersöka de processer som utifrån ett patientperspektiv ligger bakom att visst material inte aktualiserats i psykoterapin. För att göra intervjumaterialet överskådligt delades det upp i två dimensioner. Den första dimensionen beskriver de faktorer som förorsakat den förändrade upplevelsen av terapin. Den andra dimensionen beskriver de processer som hindrar att viktigt material aktualiseras. Dessa hinder handlar dels om specifika hinder som har med den psykoterapeutiska relationen att göra och dels handlar det om hinder som har att göra med olika försvarsstrategier som patienten använt sig av under sin psykoterapi. Flera av personerna uttryckte efter avslutad terapi en besvikelse över att man i psykoterapin upplevde en brist på djup och att det var ämnen som man ibland undvikit att prata om. Det framkom att problem i samband med överföringen innebar svåra motstånd mot fördjupningen av psykoterapin. En viktig slutsats i studien var att man antingen tenderade att skuldbelägga sig själv för de svårigheter som uppstod i psykoterapin alternativt att man lade över huvudansvaret för svårigheterna på terapeuten. Skam var ett återkommande ämne i flera av intervjuerna. Hur arbetsalliansen fungerade visade sig vara helt avgörande för hur psykoterapin utvecklades.

When the population is getting older, the need for complex care and nursing interventions in elderly care increases. To create a holistic view of the elder and their life situation, interprofessional team collaboration is often desirable and necessary. Teamwork is often described in positive terms, but previous research has shown that this work method is complicated and requires constant reflection and development. The purpose of this study was to investigate how elderly care teamwork is formed in the interaction between representatives of different professionals. To accomplish this purpose, we have studied how the team members define a well-functioning teamwork and difficulties, and how consensus is achieved in the team. This qualitative case-study combines observation and semi-structured interviews with five informants from different professions working together in an elderly care team: one manager, one assistance case worker, one nurse, one physiotherapist and one of the nursing staff. The results of the study were then analyzed with the terms domain consensus and domain conflict taken from the new institutionalism. The study shows that the informants define a well-functioning teamwork as a work method where openness and mutual respect towards each other’s competence, creates a better holistic view of the elder and their needs. The informants also present teamwork difficulties as disagreements and gabble. The study finally suggests that there is a consensus regarding teamwork goals, and regarding who is entitled to claim knowledge in the different fields of the working area. / I takt med en åldrande befolkning ökar också behovet av komplexa vård- och omsorgsinsatser inom äldreomsorgen. Detta leder till att interprofessionell teamsamverkan i många fall är önskvärd och nödvändig för att skapa en helhetssyn över den äldre och dennes livssituation. Teamarbete beskrivs ofta i positiva ordalag, men tidigare forskning har visat att detta arbetssätt är komplicerat och kräver ständig reflektion och utveckling. Vårt syfte med denna studie har varit att studera hur teamarbete i äldreomsorgen formas i samspelet mellan representanter av olika yrkesgrupper. För att uppnå detta syfte har vi studerat hur teamets aktörer definierar ett väl fungerande teamarbete och svårigheter, samt på vilket sätt det råder samförstånd i teamet. Vi har genomfört en kvalitativ fallstudie där vi genom observation och fem intervjuer med yrkesgrupperna enhetschef, biståndshandläggare, sjuksköterska, sjukgymnast och undersköterska har studerat ett team inom äldreomsorgen. Studiens resultat analyserades sedan utifrån begreppen domänkonsensus och domänkonflikt hämtade ur den nyinstitutionella teorin. Studien visar att informanterna definierar ett väl fungerande teamarbete som ett arbetssätt där öppenhet och respekt gentemot varandras kompetenser bidrar till en ökad helhetssyn över den äldre och dennes behov. Informanterna beskrev i sina intervjuer även att svårigheter i form av meningsskiljaktigheter och ”kackel” kan förekomma. Studien visar slutligen att det råder samförstånd gällande teamarbetets mål, samt gällande vem som har rätt att göra anspråk på de olika kunskaperna inom verksamhetsområdet.

Goda arbetsrelaterade sociala relationer är något som intuitivt kan kopplas till en rad positiva effekter i organisationer. Bristfälliga sociala relationer på en arbetsplats kan på motsvarande sätt tänkas leda till problem. En genomgång av litteraturen visar dock att det saknas en konceptualisering av begreppet arbetsrelaterade sociala relationer samt ett instrument för att mäta dessa. Syftet med denna studie var att identifiera begreppets underdimensioner samt att utveckla ett psykologiskt mätinstrument för dessa. Både en kvalitativ och en kvantitativ metod har tillämpats genom djupintervjuer samt en enkätundersökning. Som analysmetoder användes dels deduktiv tematisk analys, dels Principalkomponentanalys (PCA). Den kvalitativa studien utmynnade i nio dimensioner; Interpersonella relationer, Uppgiftsorienterade relationer, Konflikter, Tillhörighet, Homogenitet, Arbetsrelaterad återkoppling, Instrumentellt stöd, Emotionellt stöd och Humor. Principalkomponentanalysen gav stöd för fem dimensioner som vi valde att benämna Samförstånd, Uppgiftsorienterade relationer, Personlig Vänskapsrelation, Återkoppling och Humor. Tillsammans förklarade dessa 45.8 % av den totala variansen. Reliabiliteten för varje enskild skala beräknades med hjälp av Cronbachs Alpha och fick värden mellan 0.83 och 0.87.

I detta examensarbete ville vi undersöka vad barnen som till synes inte leker med andra barn gör och hur några förskollärare talar om dessa barn.I undersökningen har fokus legat på samspelet mellan barn-barn vilket undersökts genom observationer. De vuxnas tankar och syn på hur de kan/bör förhålla sig till dessa barn har framställts genom intervjuer. Vi har gjort observationer och vuxenintervjuer på en förskola belägen i centrala Stockholm. Förskolan har vi valt att namnge till Skogsmullen och avdelningarna namngav vi till Ugglan och Björnen. För att få ännu en infallsvinkel har vi intervjuat en utbildare inom synsättet Vägledande samspel, som bland annat bottnar i psykoanalytikern Daniel Sterns begrepp. Det empiriska materialet har vi valt att koppla och analysera i relation med Sterns teorier och begrepp. Resultatet i vår studie visar att barnen är aktiva i sitt görande, genom bland annat iakttagande och ensamlek. Under intervjuerna framkom två olika saker, det första var att barn kan välja att iaktta lek och det andra var att de kan behöva ett stöd för att våga ge sig in i leken. / In this thesis work, we wanted to look into what the children do that don’t seem to play with other children.We also wanted to investigate how the preschool teachers talk about these children. In this survey focus has been on the interaction between children which has been examined through observations.The thoughts of the adults and their view of how they coould/should relate to children that don´t seem to take part in the play has been brought forward through interviews. We have made observations and interviews in a preschool in central Stockholm. We have named the preschool ”Skogmullen” and the department ”Ugglan” and ”Björnen”.To get yet another perspective, we have intervued an educator in “International Child Development Programme“ that is grounded in (profession) Daniel Stern's concept. We have choosen to connect and analyse the empiric material in relation to Stern's theories and concept.The results of our survey shows that the children are active in what they are doing when playing alone. During the interviews it was emphasised that children can choose to observe or they may need support to participate in the play.

Att företag behöver genomdriva förändringar för att nå framgång är väl känt. Tidigare studier visar på att tvåvägskommunikation är väsentligt när det kommer till att skapa förståelse för förändring. Det är också väl framtaget att kommunikation både kan leda till lyckad förändringsimplementering, likväl som misslyckad, beroende på hur den används. Vidare har det blivit känt att olika kommunikationskanaler kan bidra med olika aspekter i förändring. Detta beroende på vilken information som delas via vilken kanal. Hur företag bör kommunicera för att uppnå samförstånd i förändring är dessvärre mindre utforskat. Därtill vilka kommunikationskanaler som är mest avgörande för att skapa samförstånd i förändring. Genom detta arbete, har vi därför undersökt hur olika kommunikationskanaler kan bidra till samförstånd i förändring. Vidare har vi undersökt detta i stora verksamheter som genomgått radikal förändring. Detta då det har visats från tidigare forskning att förändring är svårare att driva igenom desto större/omfattande en verksamhet/förändring är. Det saknas vidare jämförelsestudier mellan olika typer av branscher som genomgått radikala förändringar, vilket vi även berör i denna uppsats. Studien har visat på att kommunikationskanaler som underlättar för dialog och delaktighet är mest väsentliga för att skapa samförstånd i förändring. Detta kompletterat med kanaler som underlättar att information kan sparas, och se tillbaka på. Sammantaget är en mix av kanaler det ultimata för att en verksamhet ska uppnå samförstånd mellan förändringsledare och förändringsmottagare i en förändringsprocess. Ett resultat som framtagits baserat på intervjuer från nio respondenter från tre verksamheter i olika branscher. Resultatet från studien har således både bekräftat tidigare forskning, men också bidragit med ny information, och vidare skapat ett nytt ramverk för förändringskommunikation.

Den pågående urbaniseringen är en av orsakerna till att det regionala perspektivet ökati betydelse. Det ställer krav på planeringen och skapar ett behov av en väl fungerandesamverkan mellan de aktörer som påverkar den regionala utvecklingen. Institutionellaroller och ansvar behöver därför kartläggas. I ljuset av detta är denna studiesövergripande syftet att bidra med en ökad förståelse kring ansvar och roller i regionalasamverkansprojekt. Studien undersöker vilka framgångar och svårigheter som iakttasunder det första året av ett regionalt utvecklingsprojekt och redogör bl.a. för deltagandeoch incitament hos projektens deltagare. För att studera detta baseras det empiriskamaterialet på en intervjustudie och dokumentsanalys. Ökad förståelse för samverkan iplaneringen har växt utifrån tongivande tankeströmningar inom kommunikativ planeringoch institutionell teori. Resultatet visar en diversifierad bild av incitament för deltagande.Dock nyanseras en bild av att samverkan upplevs angelägen. Varje enskild aktörs beslutatt delta kan bl.a. förstås utifrån deras uppskattning av eventuella vinster och förluster avatt delta eller avvakta. Även då samverkan anses angelägen finns det ett flertal faktorersom kan hindra samverkan. Studien visar att det funnits en ständig strävan efter att nåsamförstånd. Denna strävan har bidragit till meningsfullhet, ett gemensamt språk ochförhållningsätt där motivation för deltagandet successivt har skapats. Det kan konstaterasatt regional samverkan är en tidskrävande process som kräver utrymme för dialog ochkonflikt.