Syftet med denna studie är att ur ett genusperspektiv ta reda på vilken undervisningsform elever föredrar i idrott och hälsa och om elevers val påverkas av deras nuvarande undervisningsform. Vi synliggör inledningsvis ett problem då vi anser att dagens idrott och hälsa kan vara alltför inriktad på prestation och tävling, vilket kan missgynna flickor på många olika sätt. Datainsamlingen gjordes i form av en kvalitativ enkätstudie på totalt 588 elever från fem olika högstadieskolor i Skåne. Tre av dessa var skolor med samundervisning, en skola med särundervisning och en skola med en kombination av sam- och särundervisning. Resultatet av den insamlade empirin analyseras och diskuteras utifrån bakgrund och teori. Studien visar att det finns vissa samband mellan elevers nuvarande undervisning och vilken undervisningsform de föredrar. Majoriteten av eleverna föredrar samundervisning, men när vi tittade på elevers undervisningsbakgrund var det endast en kombination av både sam- och särundervisning som ökade i procentenheter (samundervisning minskade och särundervisning varken minskade eller ökade i procentenheter). / The purpose of this study was (from a gender perspective) to find out which form of teaching students prefer in physical education and if students' choices are influenced by their current teaching method. We are initially exposing a problem when we consider that today's physical education is too focused on achievement and competition, which can disadvantage girls in many different ways. The data in this qualitative survey study was collected from a total of 588 students from five different junior high schools in south Sweden. Three of them with co-education, one with segregated education and one school with a combination of co-and segre-gated education. The results of the collected data was analyzed and discussed based on back-ground and theory. The study shows that there exists some connection between students' cur-rent teaching method and the teaching method they prefer. A majority of students prefer co-education; however when considering students' education backgrounds it was only a combina-tion of both co-and segregated education which increased in percentage (coeducational de-creased and segregated education either decreased or increased in percentage).

AbstractSyftet med denna studie var att undersöka vad flickor i skolår 9 har för föreställningar om skolämnet idrott och hälsa. Frågeställningarna var hur ser flickor i skolår 9 på skolämnet idrott och hälsa gällande följande områden: Intresse för ämnet? Samundervisning? Bollspelets eventuella prioritering? Självbestämmande och delaktighet. Studien inspireras av Askers artikel (2003) om tidigare forskning gjord vid Örebro universitet, som visar att flickor får lägre betyg i ämnet idrott och hälsa än pojkarna och att idrottsundervisningen i skolan är anpassad till pojkar. Vi gjorde vår undersökning hösten 2005 på en skola i Skåne. Undersökningsgruppen bestod av tio flickor. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer. Det huvudsakliga resultatet visade att flickorna trivdes till stor del med skolämnet idrott och hälsa och att de visade ett stort intresse för det. Flickorna ville även ha mer gemensam idrottsundervisning med pojkarna. En av de stora nackdelarna som flickorna lyfte fram var att pojkarna kunde vara mer krävande än vad de uppfattar att de själv är och därmed tar pojkarna större plats i undervisningen. Flickorna ville även delta i idrottsundervisningen trots att de var sjuka eller har någon skada. De kunde då styrketräna eller dylikt. De slutsatser vi drog av detta var att: Flickors intresse varierar mycket från flicka till flicka och att det finns många olika faktorer som påverkar flickornas intresse för ämnet idrott och hälsa. Nyckelord: Bollspel, Flickor, Idrott, Idrott och hälsa, Samundervisning

AbstraktTitel: Sam- och särundervisning - Fågel, fisk eller mittemellan?Författare: John Lück och Magnus BååthTyp av arbete: C-uppsatsHandledare: Torbjörn Andersson Examinator: Kutte JönssonProgram: Lärarutbildningen Malmö HögskolaDatum: 2010-01-03Syftet med studien var att undersöka lärarnas och elevers syn på de olika undervisningsformerna, sär- och samundervisning i ämnet idrott och hälsa och vilken undervisningsform som är att föredra.Våra frågeställningar var:-Vad anser eleverna om sam- respektive särundervisning?-Vad anser lärarna om sam- respektive särundervisning?’-Hur påverkas eleverna (flickor och pojkar) av de olika undervisningsformerna?-Påverkas lärarnas betygsättning av undervisningsformerna?Datainsamlingen gjordes i form av en kvantitativ enkätstudie på totalt 114 elever som var fördelade på särundervisning pojkar 37st, särundervisning flickor 43st och samundervisning 34st. Utöver detta genomförde vi 4st kvalitativa intervjuer med idrottslärare som hade erfarenhet från alla de ovan nämnda undervisningsformerna.Våra resultat i studien visar att både pojkar och flickor föredrar särundervisning som undervisningsform. 73 % av pojkarna och 84 % av flickorna hade valt särundervisning om de själva fått välja undervisningsform. Vidare framgår det att det är framförallt flickor som påverkas negativt av samundervisning. Anledningen tordes vara att idrotten är ett typiskt manligt ”fält” och att pojkarna med sina intressen och förkunskaper har stora fördelar under idrottsundervisningen. Detta i sin tur kan leda till att flickorna hamnar i skymundan i samundervisningssituationer. Lärarna ansåg att det fanns för och nackdelar med båda undervisningsformerna vilket leder oss inpå studier gjorda av Marita Eklund (1999) & Larsson & Redelius (2004) vilka visar att en undervisning där man har tillgång till båda undervisningsformerna är något som ofta efterfrågas av idrottslärare.Nyckelord: samundervisning, särundervisning, idrott och hälsa, högstadiet / Abstract The use of the study was to investigate the teachers and the pupils view on the different forms of tutoring (boygroups, girlgroups and mixed gender groups) in physical education. We also wanted to know which form of tutoring that is preferred by teachers and pupils.Our question formulations were:-What do the pupils think of single-sex versus mixed gender tutoring?-What do the teachers think of single-sex versus mixed gender tutoring?-How does the different tutoring forms affect boys and girls?-Does the tutoring forms affect the grades?The data was collected in form of a quantitative question survey on 114 pupils distributed on 37 boys in boy groups, 43 girls in girl groups and 34 girls and boys in mixed gender groups. In excess of the question survey we also did interviews with four physical education teachers who all had experience from teaching the different tutoring forms. Our result in the study shows that both boys and girls prefer single-sex tutoring in physical education. 73 % of the boys and 84 % of the girls chooses single-sex tutoring if they would have the chance to make their own pick. The study shows that it’s mainly girls who are affected negatively of mixed gender tutoring. The reason could be that physical education is a masculine “field” and the boys have certain benefits with their interests and knowledge. This can lead to that the girls could be overlooked in the mixed gender classes.The teachers thought that both tutoring forms had positive and negative aspects which lead us to the studies of Marita Eklund (1999) and Larsson & Redelius (2004) which shows that teachers would appreciate educational possibilities were they could use both single-sex and mixed gender tutoring depending on the certain situation.Keywords: Physical education, mixed gender education, Single-sex education

Abstrakt År 2010 blev förskolan en egen skolform, och i den senaste revideringen av förskolans läroplan, som kom 2018, ingår även undervisning i uppdraget. Denna studie undersöker ett samarbetsprojekt där studenter från den musikprofilerade förskollärarutbildningen vid Malmö universitet har fått tillfälle att bedriva musikundervisning i förskolan tillsammans med professionella musiker. Studiens syfte är att ur ett musikdidaktiskt perspektiv undersöka och analysera samundervisning mellan musiker och student. Som teoretiska resurser har Nielsens (2006) musikdidaktiska teori använts. Begrepp ur modellen co-teaching (Friend & Cook, 1995) har också använts. Empirin har samlats in genom observation av fyra musikstunder på två förskolor. Resultatet visar att studenternas och musikernas kompetenser på många sätt kompletterat varandra i samundervisningen. De olika undervisningsstunderna har innehållsligt erbjudit barnen en såväl fördjupad som varierad musikundervisning som berört flera av musikens aspekter och dimensioner.

Tvålärarsystem är ett arbetssätt som blir vanligare i svenska skolan. Det går ut på att två klass–eller ämneslärare delar på ansvaret för eleverna och dess tillhörande planering, undervisning och bedömning. Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om hur tvålärarsystemet kan organiseras och genomföras i svensk kontext och hur arbetssättet ur ett lärarperspektiv påverkar undervisningen och möjligheter att möta elevernas behov. Det för att fylla den kunskapslucka som saknaden av svensk forskning kring tvålärarsystemet ger. I kapitlet tidigare forskning presenteras internationell forskning om tvålärarsystemet som kallas co-teaching. Då det saknas forskning om tvålärarsystemet i ett svenskt perspektiv kommer därför även beprövad dokumenterad erfarenhet om tvålärarsystem i Sverige att presenteras. Utifrån den tidigare forskningen framkommer två bärande begrepp ”kollegialt samarbete i klassrummet” samt ”gruppering”, dessa kommer ligga som ett teoretiskt raster över studien. I metodkapitlet beskrivs studiens tillvägagångssätt, beskrivning av informanterna, analysprocessen, etiska övervägande och en metoddiskussion. I resultatkapitlet presenteras informanternas beskrivning av undervisning och vilka konsekvenser det ger upphov till. Fokus ligger på vad den läraren som inte håller i undervisningen gör. I resultatet beskrivs även hur informanterna upplever att arbetssättet påverkar eleverna samt lärarnas möjlighet att möta elevernas behov. I diskussionsavsnittet förs resonemang kring resultatet i förhållande till den tidigare forskningen och de beprövade dokumenterade erfarenheter som presenterats i studien. Slutsatser utifrån studiens resultat är att lärarna är positivt inställda och upplever det lättare att möta elevernas behov, göra anpassningar och skapa en roligare och bättre undervisning. Det framkom att respondenterna saknar bevis för att tvålärarsystemet ökar elevernas måluppfyllelse men att alla har en känsla av att måluppfyllelsen ökar eftersom de känner att de kan möta fler elevers behov. En viktigt förutsättning för arbetssättet är att lärarnas samarbete fungerar. Ytterligare en viktig slutsats är att det behövs forskning om tvålärarsystemet ur ett svenskt perspektiv.

<p>Detta arbete handlar om lärare och elevers uppfattningar om könsdifferentierad idrottsundervisning. Denna studie syftar till att lyfta fram lärarnas och elevernas positiva och negativa uppfattningar om könsdifferentierad idrottsundervisning. De frågeställningar som arbetet utgått ifrån är; vilka uppfattningar har lärarna och eleverna på de tre skolor vi besökt angående könsdifferentierad idrottsundervisning? Det innebär att vi även ställt oss frågor som; Vilka elever skulle, enligt de intervjuade lärarna, gynnas av könsdifferentierad undervisning. Vilka skäl anger lärarna och eleverna till varför man ska eller inte ska bedriva könsdifferentierad idrottsundervisning? Den insamlingsmetod som använts för att få svar på våra frågeställningar är intervjuer med strukturerade frågor. Dessa intervjuer och den tidigare forskning som bearbetats har visat ett resultat som tyder på att olika barn gynnas av olika upplägg. Det könsdifferentierade upplägget skulle, enligt vår studie, gynna de starka pojkarna och de svaga flickorna. Samundervisning skulle vara bättre för de svaga pojkarna och de starka flickorna. De fördelar som lyfts fram, av både lärare och elever, är vad den könsdifferentierade undervisningen kan göra för färdighetsträning och vad samundervisning kan göra för det sociala samspelet. Eleverna är, i motsats till lärarna, inte av den uppfattningen att undervisningsformen har någon betydelse för hur man tar till sig undervisningen och dess innehåll.</p>

Detta arbete handlar om lärare och elevers uppfattningar om könsdifferentierad idrottsundervisning. Denna studie syftar till att lyfta fram lärarnas och elevernas positiva och negativa uppfattningar om könsdifferentierad idrottsundervisning. De frågeställningar som arbetet utgått ifrån är; vilka uppfattningar har lärarna och eleverna på de tre skolor vi besökt angående könsdifferentierad idrottsundervisning? Det innebär att vi även ställt oss frågor som; Vilka elever skulle, enligt de intervjuade lärarna, gynnas av könsdifferentierad undervisning. Vilka skäl anger lärarna och eleverna till varför man ska eller inte ska bedriva könsdifferentierad idrottsundervisning? Den insamlingsmetod som använts för att få svar på våra frågeställningar är intervjuer med strukturerade frågor. Dessa intervjuer och den tidigare forskning som bearbetats har visat ett resultat som tyder på att olika barn gynnas av olika upplägg. Det könsdifferentierade upplägget skulle, enligt vår studie, gynna de starka pojkarna och de svaga flickorna. Samundervisning skulle vara bättre för de svaga pojkarna och de starka flickorna. De fördelar som lyfts fram, av både lärare och elever, är vad den könsdifferentierade undervisningen kan göra för färdighetsträning och vad samundervisning kan göra för det sociala samspelet. Eleverna är, i motsats till lärarna, inte av den uppfattningen att undervisningsformen har någon betydelse för hur man tar till sig undervisningen och dess innehåll.

Mitt syfte är att undersöka huruvida sär- eller samundervisning bör tillämpas inom skolan i arbetet med förståelsen av våldtäkt. Min metod är att använda mig av Stina Jeffners resultat från hennes undersökning om ungdomars förståelse av våldtäkt hämtade ur hennes bok Liksom våldtäkt typ… om ungdomars förståelse av våldtäkt. Som verktyg för analys använder jag mig av teoretiska perspektiv kring sär- och samundervisning och Seyla Benhabibs teori kring den deliberativa diskussionen. Jag kommer dessutom ha mina utgångspunkter i vad läroplanen för grundskolan Lpo-94 förskriver om sär- och samundervisning. Mitt resultat visar att både sär- och samundervisning bör användas inom skolan i arbetet med förståelsen av våldtäkt och den deliberativa diskussion bör även användas i detta arbete. Den deliberativa diskussionen är mest lämplig att användas i särundervisning där pojkar och flickor är åtskilda.Utifrån läroplanen Lpo-94 och dess mål kring jämställdhet och genus kan både sär- och samundervisning användas. Det har ingen betydelse huruvida man ser våldtäkt som ett samhälleligt problem eller ett problem på individnivå då det utifrån Jeffners reslutat visar att det viktigaste är att de manliga könsnormerna lyfts fram och förändras oberoende varifrån de verkar.

Studiens syfte var att undersöka och få mer kunskap om olika lärarprofessioners syn och erfarenheter beträffande samundervisning samt hur specialpedagogiska insatser samordnas för elever som uppvisar läs- och skrivsvårigheter när de samundervisas. Via en kvalitativ ansats undersöktes hur samundervisning mellan klasslärare och speciallärare kunde te sig enligt lärarprofessionerna. I litteratur och forskning råder det en oenighet över vad begreppet samundervisning står för. Jag valde att använda begreppet samundervisning eftersom jag ansåg att det bäst översattes från det engelska begreppet co-teaching, som i forskning specifikt står för samarbetet mellan klasslärare och speciallärare. Den tidigare forskningen gällande samundervisning konstaterar att det finns både fördelar och nackdelar med detta sätt att organisera undervisningen, där en av vinsterna beskrivs vara sociala fördelar såsom ökad gemenskapshetskänsla och ett av hindren beskrivs vara den bristande gemensamma planeringstiden, som resulterar till att specialläraren fastnar i rollen som assistent. Det teoretiska ramverk studien lutar sig på är kritisk pragmatism, som användes för att kritiskt granska samundervisning som fenomen. Jag genomförde semistrukturerade intervjuer med fyra speciallärare och två klasslärare (inom grundskolan) som sa sig samundervisa, helt eller delvis. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av meningskoncentrering och Glasers kodningsprocess. Resultatet från intervjuerna jämfördes i relation till den tidigare forskningen, där jag kunde skönja många likheter. Resultatet diskuterades också relaterat till studiens teoretiska ramverk. Resultatet av studien visade att respondenterna arbetade flexibelt för att möta elevers olika behov och förutsättningar. Vid samundervisning intog vanligtvis specialläraren assistentrollen i klassrummet och hade det huvudsakliga ansvaret för att skapa anpassningar till elever i behov av särskilt stöd, medan klassläraren ledde undervisningen i stort. Flera respondenter beskrev att inom den ordinarie verksamheten erbjöds elever som påvisade läs- och skrivsvårigheter kompensatoriska hjälpmedel, såsom datorstöd med läs- och skrivprogram eller applikationer. Även om målet med samundervisning var att eleverna skulle befinna sig och ta del av den ordinarie verksamheten beskrev respondenterna att viss enskilt stöd ändå behövdes, då främst när det gällde elevers lästräning. Skolledningens roll visade sig vara betydande för att göra samundervisning till en kontinuerlig arbetsform på skolorna. Även vikten av samsyn mellan de samarbetande lärarprofessionerna framlades som ytterst betydelsefull samt att ha klara visioner och förväntningar över vad samarbetet skulle leda till.

I detta arbete bestämde vi oss för att tänka utifrån elevperspektivet när vi studerade i vilken mån elever med språkstörning inkluderas i sina klasser. Vi utgick från hur eleverna själva känner gällande inkludering; om de upplever att de inkluderas eller inte. Dessutom ville vi ta reda på deras inställning till inkludering; om de föredrar att arbeta i klassrummet eller utanför med en annan pedagog. För att få svar på dessa frågor intervjuade vi fyra elever med olika språkstörningar på tre olika skolor. Vi observerade även hur läraren inkluderar eleverna. Resultaten visade att samtliga intervjuade elever föredrog att vara i klassrummet och arbeta, förutsatt att de fick den hjälp de behövde, och att det var ro i klassrummet. Läraren försökte inkludera eleverna i den mån hen kunde men tiden var ett hinder.