<p>Den här uppsatsen skildrar utvecklingen av flickors skolsituation vid högre allmänna läroverkets gymnasium i Västerås mellan åren 1927 och 1937. Uppsatsen redogör för både lärarkollegiets och de manliga elevers attityder gentemot de kvinnliga eleverna. I uppsatsen undersöks även vilken ring flickorna valde, latin- eller realringen samt om lärarnas attityder på något sätt kom att påverka flickornas betyg. Undersökningen visar att lärarkollegiet var</p><p>oenigt i frågan rörande flickors rätt till högre utbildning. Det främsta argumentet mot att tillåta flickorna att läsa vid gymnasiet var den hävdade lokalbristen, något som Kungl. Maj: t inte hörsammade, istället beslutade Kungl. Maj: t att omvandla läroverket till ett samläroverk från och med läsåret 1932 – 1933. Ett beslut som väckte blandade känslor hos kollegiets medlemmar. De manliga elevernas attityder gentemot de kvinnliga eleverna var tämligen skiftande. Flera utav de manliga eleverna var emot beslutet att tillåta flickor läsa vid gymnasiet, men det fanns även ett flertal som hävdade motsatsen. De flesta utav flickorna valde latinringen framför realringen. I modersmålet befann sig de flesta flickor över eller runt medel, i matematik var det ett fåtal som låg över medel.</p>

Den här uppsatsen skildrar utvecklingen av flickors skolsituation vid högre allmänna läroverkets gymnasium i Västerås mellan åren 1927 och 1937. Uppsatsen redogör för både lärarkollegiets och de manliga elevers attityder gentemot de kvinnliga eleverna. I uppsatsen undersöks även vilken ring flickorna valde, latin- eller realringen samt om lärarnas attityder på något sätt kom att påverka flickornas betyg. Undersökningen visar att lärarkollegiet var oenigt i frågan rörande flickors rätt till högre utbildning. Det främsta argumentet mot att tillåta flickorna att läsa vid gymnasiet var den hävdade lokalbristen, något som Kungl. Maj: t inte hörsammade, istället beslutade Kungl. Maj: t att omvandla läroverket till ett samläroverk från och med läsåret 1932 – 1933. Ett beslut som väckte blandade känslor hos kollegiets medlemmar. De manliga elevernas attityder gentemot de kvinnliga eleverna var tämligen skiftande. Flera utav de manliga eleverna var emot beslutet att tillåta flickor läsa vid gymnasiet, men det fanns även ett flertal som hävdade motsatsen. De flesta utav flickorna valde latinringen framför realringen. I modersmålet befann sig de flesta flickor över eller runt medel, i matematik var det ett fåtal som låg över medel.

Syftet med arbetet är att undersöka idrottslärares tankar kring sam- och särundervisning samt att undersöka vilken undervisningsmetod som idrottslärarna föredrar att arbeta med. Min frågeställning är: Vilken undervisningsmetod är att föredra i ämnet idrott och hälsa anser lärarna? Vilka fördelar och nackdelar finns det med sam- respektive särundervisning? Gynnas flickor eller pojkar beroende på undervisningsmetoden? För att besvara min frågeställning och få fram idrottslärares åsikter i frågan gjorde jag kvalitativa intervjuer med fem idrottslärare i olika kön och ålder. Resultatet av undersökningen visar att fyra av idrottslärarna hade varit med om både sam- och särundervisning varav tre använde sig av samundervisning och två av särundervisning nu. Fyra av idrottslärarna föredrog att använda sig av samundervisning då de ansåg att den undervisningsmetoden hade flest positiva effekter. Särundervisning gynnade mest de fysiskt svagare flickorna. Nivågruppering var också en undervisningsmetod som många av idrottslärarna använde sig av vid vissa moment i undervisningen.

Syftet med vår undersökning var att få en bredare bild om hur de olika formerna av gruppindelningar inom ämnet Idrott och Hälsa ser ut, lärarens motiv till att använda en specifik metod samt genom en enkät undersöka elevernas inställning till de olika gruppindelningarna. De begrepp vi använder oss av i denna studie är samundervisning, vilket innebär att flickor och pojkar har idrott tillsammans, särundervisning, då flickor och pojkar har skild idrottsundervisning samt nivåindelad undervisning vilket är ett sätt att dela in eleverna i grupper efter förutsättningar, förförståelse och intresse. De metoder vi använt oss av är dels en enkätundersökning som delats ut till ca 90 elever på tre skolor och dels har vi genomfört intervjuer med flera idrottslärare på de berörda skolorna. Resultatet visar att majoriteten av eleverna är nöjda med den gruppindelning som de har men vissa elever uttrycker en önskan om att få prova någon av de andra gruppindelningsformerna. Eftersom all undervisning är situationsanpassad finns det kanske inte bara ett alternativ som är det rätta utan det gäller för läraren att kunna avläsa när det är lämpligt att använda den ena eller andra arbetsformen utifrån klassens sammansättning och det arbetsmoment som ska utföras.

Syfte, frågeställningar och hypotes  Syftet med studien var att studera elevernas upplevda- och faktiska aktivitetsgrad i sam- respektive särundervisning utan tävlingsmomentet. Följande frågor användes för att besvara syftet: Hur ser den faktiska fysiska aktiviteten ut bland pojkar respektive flickor då könen är integrerade respektive separerade i undervisning utan tävlingsmoment? Hur ser den upplevda fysiska aktiviteten ut bland pojkar respektive flickor då könen är integrerade respektive separerade i undervisning utan tävlingsmoment? Studiens hypotes var att om det inte finns något inslag av tävlingsmoment i undervisningen kommer ingen signifikant skillnad kunna påvisas i varken upplevd- eller faktisk aktivitetsgrad för de olika könen i de olika undervisningsformerna.  Metod  En kvantitativ metod, bestående av experiment och enkäter, användes för att studera aktivitetsgraden hos sammanlagt 138 elever som var 12-13 år gamla. Eleverna fick bära pulsklockor för att mäta faktisk aktivitetsgrad medan de sprang runt en hinderbana. Därefter fyllde de i enkäter för att ange hur de upplevde sin aktivitetsgrad jämfört med andra lektioner. Snittpulsen för de som hade samundervisning jämfördes sedan med de som hade särundervisning. För den upplevda aktiviteten jämfördes medianvärdet mellan de två grupperna.  Resultat  För pojkarna låg snittpulsen på 147 ± 18 slag/min (medelvärde ± standardavvikelse) under samundervisningen och 148 ± 18 slag/min under särundervisningen (p=0,92). För flickorna var siffrorna 151 ± 18 respektive 158 ± 11 slag/min (p=0,20). Den uppskattade aktivitetsgraden låg hos pojkarnas medianvärde på 8 ± 1 (medianvärde ± kvartilavvikelse) under samundervisning och 7 ± 0,5 under särundervisning (p=0,20). För flickorna var siffrorna 8,5 ± 0,5 respektive 7 ± 1 (p=0,83).  Slutsats  Resultaten i studien visar att det inte fanns någon signifikant skillnad i varken upplevd eller faktisk aktivitetsgrad mellan sam- eller särundervisning när det inte fanns ett tävlingsmoment i undervisningen. Det bekräftar därmed studiens hypotes. / Aim  The aim of this study was to examine students perceived and actual level of activity in co-education and single-gender education without any competitive elements. The following questions were to be answered: What level of actual activity does boys and girls have respectively when the genders are integrated and separated in class without a competitive element? What is the perceived level of activity among boys and girls when the genders are integrated and separated in class without a competitive element? The hypothesis was that when the competitive element was excluded, no significant differences in either perceived- or actual level of activity would be found between the two forms of education.  Method  A quantitative method containing experiments and a survey was used to collect data for the study. 138 students between 12-13 years old participated. They wore heart rate monitors while they ran around an obstacle course to measure their actual level of activity. Afterwards they got to fill out a survey where they rated their perceived level of activity compared to other classes. Average heart rate of those who had co-education was then compared to those who had single-gender education. For the perceived activity levels the median was compared between the two groups.  Results  The boys average heart rate was 147 ± 18 beats/min (average ± standard deviation) during co-education and 148 ± 18 beats/min during single-gender education (p=0,92). For the girls those values were 151 ± 18 beats/min for the co-educated group and 158 ± 11 beats/min for the single-gender educated group (p=0,20). The median for the boys perceived level of activity was 8 ± 1 (median ± quartile deviation) during co-education and 7 ± 0,5 during single-gender education (p=0,20). For the girls the median were 8,5 ± 0,5 and 7 ± 1 respectively (p=0,83).  Conclusions  The result of the study shows that there were no significant difference in either perceived or actual level of activity between co-education and single-gender education when there was no element of competition. The hypothesis of the study was thus confirmed.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur speciallärare definierar begreppet samundervisningoch hur de förhåller sig till begreppet i sin egen praktik. För att undersöka detta genomfördes semistrukturerade intervjuer med sju speciallärare, verksamma från förskoleklass till årskurs 9. Intervjuerna transkriberades och analyserades sedan med hjälp av meningskoncentrering och innehållsanalys. Ytterligare en analys gjordes utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv (Burr, 2003). Resultaten visade att samundervisning var ett relativt okänt begrepp hos de sju intervjupersonerna. Några speciallärare hade erfarenhet avarbetssättet, men då utan att ha kallat detta för samundervisning. Resultaten visade vidare att intervjupersonerna såg att samundervisning som arbetsform borde bidra till högre måluppfyllelsehos eleverna, samt skapa tryggare elever som blir mer synliga för fler vuxna i skolan. Vidare uttryckte intervjupersonerna att arbetssättet skulle kunna bidra till att utveckla professionerna, både för den ordinarie läraren och för specialläraren. Intervjupersonerna menade att definition avbegreppet, en gemensam vision och ett tydligt syfte med arbetssättet, var en förutsättning för att samundervisningen skall fungera väl. Även gemensam planeringstid mellan de två samundervisande pedagogerna var en förutsättning för goda resultat. Vidare menade intervjupersonerna att samundervisning riskerar att bli konfliktfylld om inte tillitsfulla relationer har byggts upp mellan de två samundervisande pedagogerna, eller om erfarenhet och kunskap om arbetssättet saknas. Tidigare forskning som presenteras i denna studie, bekräftar detta resultat.

Skolan brister i att erbjuda elever en tillgänglig undervisning då var tionde elev lämnar grundskolan utan betyg i matematik. Andelen elever i behov av särskilt stöd är relativt konstant vilket visar på att det fortfarande finns ett stort antal elever som behöver en tillrättalagd och anpassad undervisning. Därmed kvarstår skolors utmaning med att erbjuda alla elever en likvärdig utbildning. Syftet med studien är att undersöka vilket specialpedagogiskt stöd matematiklärare i årskurs 7–9 upplever att de behöver för att organisera stödinsatser för elever i behov av stöd i matematik. Studien har en kvalitativ forskningsansats där tio semistrukturerade intervjuer har genomförts. Urvalet har gjorts genom snöbollsurval där tidigare kollegor och rektorer har kontaktats som första led. Resultatet visar att lärarna i studien uttrycker behov av stöd från speciallärare och en önskan om att erbjuda flexibelt stöd för elever i behov av det. Vidare har organisatoriska utmaningar belysts, så som tidsbrist och frustration över att inte räcka till och en önskan om utökat samarbete mellan både ämneslärare, speciallärare och elevhälsoteam. Denna studie visar på lärares utmaning med att räcka till och erbjuda en undervisning tillgänglig för alla elever. Samundervisning kan vara en metod som underlättar arbetet mot en inkluderande undervisning. I strävan efter inkluderande undervisning kan speciallärarens kompetens nyttjas för att driva samarbete mellan professioner och skolledare bör försöka frigöra tid till samarbete och samundervisning för att skolan ska kunna erbjuda flexibla stödinsatser.

No description available.

Sammanfattning/abstrakt Glowacki, Camilla & Zulic, Jasminka (2017). Speciallärares uppfattningar om inkluderande undervisning i matematik. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidragVår förhoppning är att vi utifrån informanternas erfarenheter kan bidra med goda exempel på strategier för inkludering av alla elever i den ordinarie matematikundervisningen. Detta är högaktuellt eftersom forskning om inkludering visar att segregerande lösningar fortfarande används för att stödja och hjälpa elever i behov av särskilt stöd i matematik. SyfteSyftet med studien är att belysa hur några speciallärare uppfattar att de medverkar till en inkluderande undervisning i matematik. FrågeställningarFör att uppfylla studiens syfte behandlas följande frågor:● Vad innebär inkludering för informanterna?● Hur uppfattar informanterna sin roll när det gäller att skapa inkluderande miljöer i matematikundervisningen på skolorna?● Hur uppfattar informanterna att inkludering gestaltas i praktiken? TeoriBronfenbrenners (1979) ekologiska tolkning av systemteori används som teoretisk utgångspunkt eftersom den hjälper oss att skapa förståelse för hur alla delar i elevens miljö samverkar och påverkar elevens utveckling och skolprestationer. Därför riktar vi vår uppmärksamhet mot lärmiljön och olika aspekter av den som av forskare konstaterats vara av betydelse för eleven. MetodI studien inspirerades vi av den fenomenografiska ansatsen med vars hjälp vi fick förståelse för informanternas upplevelser av och uppfattningar om inkludering i matematikundervisningen. Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes för att behandla våra frågeställningar.ResultatStudien visar att samtliga utbildade speciallärare med inriktning mot matematikutveckling även arbetar med skolutveckling och att de har en positiv inställning till begreppet inkludering. Sammanhang, samhörighet, delaktighet, tillhörighet och helhet är ord som används av våra informanter för att definiera inkludering. I praktiken finns det en tolkningsvariation vilken leder till att olika strategier tillämpas i arbetet. I arbetet med eleverna är det speciallärarnas uppfattning att det är viktigt att lärarna differentierar undervisningen. Samtliga speciallärare utom en har som strategi att arbeta med eleverna enskilt. Speciallärarna medverkar även i att utveckla strategier för att skapa ett tillåtande och öppet klassrumsklimat. För att få förståelse för alla elevers agerande ska alla system studeras noga för att få ett helhetsperspektiv i enlighet med Bronfenbrenners ekologiska systemteori (1979). För att genomföra nödvändiga förändringar i skolan är det viktigt att utveckla en övergripande strategi på organisationsnivå. ImplikationerVi tycker oss förstå att det är viktig att ha en egen uppfattning om inkluderingsbegreppet för att kunna utveckla strategier på individ-, grupp- och organisationsnivå. Studien indikerar också att det finns ett behov av att ha en mer genomtänkt strategi på organisationsnivå på skolorna som inte bara engagerar speciallärare utan hela skolans personal i arbetet med inkludering. Vi har fått insikt om att arbetet med att skapa balans mellan individens och klassens behov är en stor utmaning och att ett gemensamt förhållningssätt i personalstyrkan kan underlätta arbetet med att inkludera alla elever på skolan. Den kunskap som vi har fått under arbetets gång om betydelsen av olika strategier för samarbete mellan olika yrkeskategorier har stärkt oss i vår uppfattning om att specialläraren har en viktig roll i arbetet med inkludering.SlutsatsInkludering är ett komplext begrepp som kräver en gemensam förståelse av hela skolans personal för att arbetet med inkludering ska leda till god skolutveckling. Nyckelord: Matematikundervisning, Inkludering, Speciallärare, Strategi, Samundervisning

Forskning visar att det finns begränsade kunskaper om samarbetet mellan specialpedagoger och lärare. Det gäller då särskilt kunskaper som berör hur specialpedagogen stödjer läraren i arbetet med att möta elevernas behov inom ramen för ordinarie undervisning. Syftet med studien var att undersöka det interprofessionella samarbete mellan specialpedagoger och lärare samt hur specialpedagogers kompetens används i arbetet med att utforma inkluderande lärmiljöer. Skrtics teori, om att lärare bör samarbete med andra professioner för att kunna skapa en varierad undervisning och en flexibel organisering, utgör studiens utgångspunkt. Skolor från tre kommuner och skolenheter från grundskola upp till vuxenutbildning representerades. En kvalitativ forskningsansats valdes och datainsamlingen som genomfördes var intervjuer med specialpedagoger och observationer av deras arbete. Sammantaget framkom att samarbete mellan specialpedagoger och lärare förekommer. I studiens resultat framkom att alla specialpedagoger använde kollaborativ handledning i sitt uppdrag, det vill säga att lärare och specialpedagog gemensamt reflekterade, samverkade och på olika sätt bidrog med sin expertis. Ofta startade den kollaborativa handledningen med en observation. Enligt specialpedagogerna anser lärare att det är mer effektivt att särskilja elever från ordinarie undervisning än att båda professionerna samarbetar i klassrummet. Ett råd som studien lämnar till specialpedagoger som vill bygga goda relationer med lärare är att de behöver göra mer än att samtala om en enskild elev eller utformning av den fysiska miljön. De behöver vara med i verksamheten och exempelvis delta i undervisning som görs.