Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om hur lärare i årskurs 1–3 arbetar för att främja elevers matematiska språk i undervisningen. För att undersöka hur lärare arbetar för att främja elevers matematiska språk användes metoden triangulering, i form av observation och intervju. I studien deltog fem lärare. Resultatet visar att lärare arbetar med att främja elevers matematiska språk genom elevaktiva genomgångar samt i årskurs två och tre genom pararbete. Resultatet visar även att samtliga lärare anser att det är viktigt att lärare använder ett korrekt matematiskt språk i undervisningen. De slutsatser vi har dragit utifrån studiens resultat är att arbetssätten för att främja ett matematiskt språk skiljer sig årskursvis och vidare att lärare använder det matematiska språket i varierad utsträckning i matematikundervisningen.

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien är att undersöka hur unga personer som lever med psykisk ohälsa uppfattar sin användning av Facebook och hur de resonerar kring betydelsen av Facebook i deras vardag. Vi vill även belysa hur de uppfattar att de påverkas av samhällets krav kring ideal, normer och känslan av tillhörighet genom Facebook. ● Hur beskriver unga människor som lever med psykisk ohälsa sin användning av Facebook? ● På vilka sätt uppfattar unga människor att Facebook kan utgöra ett verktyg för tillhörighet och delaktighet för personer som lever med psykisk ohälsa? ● På vilka sätt uppfattar unga människor att de normer och ideal som förmedlas via Facebook utgör ett hinder för tillhörighet och delaktighet för personer som lever med psykisk ohälsa? Metod och material: Studien utgår ifrån en kvalitativ metod där det empiriska materialet samlades in genom 6 semistrukturerade intervjuer med unga personer med psykisk ohälsa. Huvudresultat: Studiens resultat visar att Facebook känns som en trygghet där Facebookgrupper ökar tillhörighetskänslan och används för att få tips och hjälpa andra i svåra situationer. Kraven att behöva leva upp till samhällets ideal kan påverka känslan av utanförskap.

Ahlman, L & Grabka, J. Bildstöd. Sjuksköterskors upplevelser av att använda bildstöd i omvårdnaden av barn som vårdas på sjukhus. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för Hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2018.Bakgrund: Barn som vårdas på sjukhus riskerar att inte få sina kommunikativa behov tillgodosedda, trots rätten till individanpassad information. Barn som inte får eller inte förstår information om vad som ska hända riskerar att bli otrygga och kan vägra att medverka vid procedurer, undersökningar och behandlingar. Barn kan göras delaktiga i sin vård genom att information ges med bildstöd. Ett barn som är delaktig och har kunskap om sin sjukdom och behandling blir ofta mer tryggt och samarbetsvilligt.Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att använda bildstöd i omvårdnaden av barn som vårdas på sjukhus. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes i form av semistrukturerade intervjuer. Totalt tio sjuksköterskor intervjuades: åtta från pediatriska vårdavdelningar och två från en mottagning i södra Skåne.Resultat: Sjuksköterskorna var positivt inställda till att använda bildstöd i omvårdnaden, men upplevde att det kunde användas oftare. Bildstöd kan användas vid patientundervisning, för att informera om sjukdomar och dess behandling eller som ett schema för att skapa struktur under sjukhusvistelsen. Sjuksköterskorna upplevde att barnen blev mer intresserade och delaktiga i sin vård när bildstöd användes. Barn som använde bildstöd upplevdes tryggare för att de visste vad som skulle hända. Genom att samtala kring bilderna kunde sjuksköterskorna lättare skapa en dialog med barnet. Sjuksköterskorna anpassade sitt språk och kom tack vare bilderna ihåg att informera barnet om det som var väsentligt.Slutsats: Bildstöd förekommer på många pediatriska vårdavdelningar, men skulle kunna användas i större utsträckning. Utbildning om bildstöd och enhetliga rutiner kring användandet behövs. / Ahlman, L & Grabka, J. Pictorial Support. Nurses experiences of using pictorial support in the care of children staying in the hospital. Degree project in nursing 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2018.Background: Children staying in the hospital face a risk of not having their communicative needs catered for, despite their rights to individualised information. Children who do not receive or understand the information about what is going to happen face a risk of feeling insecure and do not want to participate in procedures, examinations and treatments. By providing children with images as a tool for communication, they can be involved in their care. A child who is participating and has knowledge about their illness and treatment often feels more secure and is more compliant.Aim: Investigating nurses’ experiences of using pictorial support in the care of children staying in the hospital.Design: A qualitative study incorporating semi-structured interviews was implemented. A total of ten nurses were interviewed: Eight nurses from three pediatric wards and two from a patient facility in the south of Skåne.Results: The nurses were positive towards using pictorial support in the care and experienced that it could be used more frequently. Pictorial support can aid in educating patients about their illness and the treatment and can also be used as a schedule to create routines during the stay at the hospital. The nurses experienced that children became more interested and participated in their care when pictorial support was used. The children that used pictorial support also felt more secure because they knew what was going to happen. Talking about the images facilitated the initiation of a dialogue between the nurse and the child. The images also aided the nurses in adapting their way of speaking and in remembering giving most important information to the child.Conclusion: Pictorial support is used in many pediatric wards but could be used more frequently. There is a need for education about how to use pictorial support as well as structures for an uniform procedure.

Den aktuella studien har genom semistrukturerade djupintervjuer med flyktingar haft som mål att utifrån flyktingars perspektiv identifiera metodologiska hinder vid studier av flyktingar. Vikten av studier rörande denna målgrupp är ständigt ökande, särskilt sett till de ökade migrationsströmmarna. Inom litteraturen delas de metodologiska barriärerna in i tre kategorier, varav dessa är strukturella, individuella och institutionella barriärer. I den aktuella studien har enbart de två förstnämnda behandlats. Teorin om socialt kapital har använts som en teoretisk referensram, då den påvisar vikten av sociala relationer och social tillit i förbättrandet av samhällsstrukturen. Resultatet som genererats inom denna studie har tytt på en någorlunda samstämmighet bland respondenterna där det råder konsensus om att det lämpligaste tillvägagångssättet för att nå ut till de är genom en organisation. Kunskap kring kultur har understrukits som viktigt, medan andra faktorer så som kön, ålder och ursprung inte varit avgörande faktorer för viljan att delta i ett forskningssammanhang. Det rådde skilda åsikter gällande den språkkunskap som intervjuaren bör ha, där det för den ena respondenten var avgörande, men inte för den andra. Slutligen rådde det konsensus gällande att vissa frågor inte var lämplig att ställa. / The current study has, through semi-structured interviews with refugees aimed at from refugees perspective identify methodological barriers in refugee studies. The importance of studies relating to this target group is constantly increasing, especially considering the increased migration flows. Within the literature, the methodological barriers are divided into three categories, which are structural, individual and institutional barriers. In this study, only the first two have been treated. The theory of social capital has been used as a theoretical framework, as it demonstrates the importance of social relations and social trust in the improvement of social structure. The result generated in this study has indicated a moderate degree of consistency among the respondents, where there is consensus that the most appropriate approach to reaching out to them is through an organization. Knowledge about culture has been emphasized as important, while other factors such as gender, age and origin have not been as decisive factors for the willingness to participate in a research context. There were different opinions regarding the language skills the interviewer should have, where it is crucial for one of the respondents, but not for the other. Finally, there was consensus that some issues were not appropriate to ask.

Forskning visar på överrepresentation av transpersoner med autism. Både transpersoner och personer med autism har en ökad sårbarhet för psykisk ohälsa. Det finns ytterst få studier där dessa personer får komma till tals och berätta hur de upplever att det är att leva med två normbrytande identiteter. Syfte med denna studien är att undersöka hur transpersoner med autism upplever normer kring könsidentitet och funktion samt hur dessa normer påverkar deras tillgång till vård. Studien har gjorts utifrån kvalitativ metod med induktiv ansats. I genomförandet av studien har sex transpersoner med autism intervjuats under semi-strukturerade former. Goffmans teori om stigma har använts för att analysera empirin. Resultatet pekar på att informanterna generellt påverkas mer negativt av att bryta mot normer kring könsidentitet än normer kring funktion, framförallt i kontakt med vården. En vanlig strategi är att dölja sina stigman. Ibland genom att dölja båda sina minoritetsidentiteter och ibland bara en av dem. Deltagarna i studien har svårare att tillgodogöra sig stärkande sammanhang med andra HBTQ-personer utifrån autismspecifika svårigheter. De möter ett flertal barriärer i kontakt med vården utifrån sina minoritetsidentiteter. Att man har autism är sällan något som det pratas om i vården eller privat. Informanterna söker trots detta oftast vård. Sammanfattningsvis behövs det mer trans- och autismkompetens i vården. Vårdpersonal behöver uppmärksamma behov av anpassning - likaså HBTQ- organisationer. Det vore gynnsamt att erbjuda sammanhang där man, utan förbehåll, får utrymme att både vara trans och ha autism. / Studies points to an overrepresentation of transgender people with autism. Both transgender persons and persons with autism have an increased vulnerability of mental illness. There is a shortage of studies where these people are heard and can tell what it’s like to live with two nonnormative identities. The purpose of this study is to investigate how transgender people with autism experience norms regarding gender and ability and also how these norms affect their access to healthcare. This study is based on a qualitative method with an inductive approach. Six transgender people with autism was interviewed in a semistructured form. Goffman’s theory of stigma is used to analyze the empirics. The result shows that the informants are generally more negatively affected when breaking gender norms than norms regarding ability, especially in the context of healthcare providers. A common strategy is to hide stigmas. Sometimes by hiding both of one's minority identities and sometimes only one of them. The participants in this study have a harder time to utilize strengthening contexts with other LGBTQ-persons based on their autism-specific difficulties. They meet several barriers based on their minority identities in contact with healthcare. Having autism is seldom something being discussed in healthcare or privately. The informants usually seek healthcare despite this. Summarily, there’s a need of more trans- and autism competence in healthcare. Healthcare providers as well as LGBTQ-organizations need to pay attention to needs of adaptation. It would be favorable to offer contexts where there is space to be both transgender and have autism, without reservations.

The purpose of this study is to examine teenagers perceptions of the phenomena reading, for example perceptions of reading as an activity and young people’s reading, in order to assess how reading can be understood from their point of view.  This essay presents one concept of value – the definition of teenagers – and since the setting of the study is Swedish, the context of the research presents young people’s reading from a Swedish point of view followed up by international research with the same focus upon young people and/or young people’s reading, apart from reading as a concept. The research material consists of semistructured interviews with six teenagers, all six between the age of 16 and 18 years. The study is qualitative and phenomenographic, where the theory foremost provides an analytic model to present the result. The result shows that teenagers perceptions of reading is, in first hand associated with being seen as fiction and printed books, and in second hand so much more. The perceptions of reading is in one way dependent on how they see reading as an activity, where they value themselves as readers, and their own reading, according to their view on what reading is. Reading is percepted as foremost inividual, where digital reading and specifically reading taking place on social media, is the general common reading among young people. The conclusion is that young people’s reading foremost can be understood as individual.

This paper examines the perspective of non-musicians on the subject of music and how they interpret its content. The data was collected through semi-structured interviews with three people who do not study nor practice music. The results show that non-musicians can, to an extent, show musical knowledge in terms of instruments and genres and that they share similarities in how they view music as a whole. It is also shown that music productions not produced by an established music industry can still hold up to non-musicians' criteria by studying their personal preferences and their connection to music in their everyday life.

In November 2008 The National library of Sweden announced that they had decided to switch classification system from the Swedish made SAB system to the international Dewey decimal classification system, in their announcements were recommendations for other libraries to also make the transition to Dewey. This decision was based on cataloging work with being able to reuse international material, make Swedish material more visible internationally and work with a system that is constantly maintained. The purpose of this study is to examine how DDC has influenced the public libraries from librarian’s perspectives, and if the transition has affected the organization negatively. It will also study the librarian's experience and thoughts about the transition and DDC as the topic. This study will apply the theory of new institutional theory, or neo-institutional theory, on the way organizations are understood with how they change to be more alike to each other, where the concepts of isomorphism will be used as analytical concepts and themes to understand how the changes can happen. Through semi-structured interviews six librarians got interviewed from five different public libraries, who also had experienced the transition from SAB to Dewey. The findings are that Dewey as a system did not have any severe or bad consequences to the public libraries who implemented it, but that it still has aspects to it that works poorly which proves that Dewey still needs to get more adapted to public libraries in Sweden.

Syftet med studien är att, utifrån ett sociokulturellt perspektiv, bidra med kunskap om vad meningsfull och medveten undervisning i matematik i förskolan kan innebära. För att uppnå syftet formulerades frågeställningarna: Vad beskriver pedagogerna som matematik i förskolan? På vilka sätt kan meningsfull matematikundervisning komma till uttryck i förskolan? samt På vilka sätt kan medveten matematikundervisning komma till uttryck i förskolan? Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra förskollärare ochfyra barnskötare. Under intervjuerna var fokus på barnskötares och förskollärares syn på matematik och deras arbete med matematikundervisning. Det bearbetade datamaterialet analyserades utifrån ett sociokulturellt perspektiv och centrala begrepp kopplat till teorin. De centrala begrepp som användes i analysen var proximal utvecklingszon, scaffolding, artefakter och mediering. I resultatet framkommer att pedagogerna använder både spontan och planerad matematikundervisning. Spontan matematikundervisning kan handla om att pedagogerna lyfter fram matematiken i olika vardagliga situationer, som exempelvis vid lunchsituationer eller när barnen leker på gården. Planerad matematikundervisning kan handla om att pedagogerna planerar matematikinnehåll för att möjliggöra för barnen att utveckla sina tidigare erfarenheter och kunskaper. I resultatet framkommer att pedagogerna planerar för medveten och meningsfull undervisning och utgår från läroplansmål.Respondenterna lyfte fram vikten av interaktion mellan barn och pedagoger. Det finns likheter mellan delstudierna kring hur matematikundervisningen anpassas utifrån barns erfarenheter och tidigare kunskaper. En slutsats utifrån resultaten i delstudierna är att det är viktigt med planerad matematikundervisning utifrån läroplansmål så att inte endast spontan matematikundervisning sker. Ytterligare en slutsats är att det inte räcker att pedagoger planerar för en medveten matematikundervisning, den behöver också vara meningsfull för barnen.

Sjuksköterskor i barnhälsovården arbetar för att främja barns fysiska, psykiska och sociala hälsa samt utveckling. De ansvarar också för att identifiera samt åtgärda eventuella problem för att förebygga ohälsa hos barn. Covid-19 pandemin har påverkat världens befolkning på olika sätt och även hälso- och sjukvården. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av hur arbete inom barnhälsovård har påverkats under Covid-19 pandemin. Studien genomfördes med en kvalitativ studiedesign, där datainsamlingen utfördes genom individuella semistrukturerade intervjuer med totalt åtta deltagare från fem hälsocentraler i Norra Sverige. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys som utfördes induktivt med manifest ansats. Resultatet visade en förändring av det sociala samspelet, att behovet av föräldrastöd ökat och att det tillkom prioriteringar och omfördelningar inom verksamheten. Dessutom visade resultatet att det har krävts åtgärder för att minska smittspridningen. Konklusionen är att istället för att minska verksamheten under Covid-19 pandemin, hade resurserna inom barnhälsovården behövt utökas och föräldrastödet prioriterats.