SAMMANFATTNING Bakgrund: Det finns över 55 miljoner människor som lever med demenssjukdomar i världen. Demenssjukdom är en allmän term som beskriver olika former av sjukdomar som påverkar hjärnans nervceller och gradvis leder till kognitiv försämring. Vård i livets slutskede är en känslig fas där det är viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal respekterar patienternas integritet. Syfte: Att beskriva hälso-och sjukvårdspersonalens upplevelse av att vårda personer med demenssjukdom i livets slutskede och vad i vården som påverkar personer med demenssjukdom. Metod: En deskriptiv litteraturöversikt baserad på tio originalartiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna har kvalitetsgranskat utifrån Forsberg & Wengströms granskningsmall, och resultaten analyserades enligt Fribergs analysmodell. Som teoretiskreferensram har Joyce Travelbees omvårdnadsteori använts. Resultat: Hälso- och sjukvårdspersonalen upplevde svårigheter att tolka personer med demenssjukdom. De uttryckte sorg och starka känslor i vården av den döende. Säkerställa vårdens kvalitet ansågs kräva både riktlinjer samt praktisk och teoretisk kunskap. Etiska dilemman uppstod bestående av svårigheter runt mat, vätska och läkemedel i livets slut. Ett välfungerande samarbete och kommunikation mellan olika yrkesgrupper ansågs avgörande. En trygg bekant vårdmiljö upplevdes minska lidandet och personalen betonade vikten av att involvera anhöriga i vården i livets slutskede för att underlätta för den döende. Slutsats: Det fanns flera faktorer som personalen upplevde både svårigheter och möjligheter i vården för personer med demenssjukdom i livet slut. De upplevde att rätt kompetens, empatisk förmåga, en trygg miljö samt stöd och inkludering av anhöriga minskade lidandet för personer med demenssjukdom. Det är därför av stor vikt att hälso- och sjukvårdspersonal som vårdar personer med demenssjukdom i livets slutskede är medvetna om dessa faktorer för att skapa förutsättning som utvecklar vården. / ABSTRACT Background: There are over 55 million people living with dementia worldwide. Dementia is a general term describing various diseases affecting the brain's nerve cells, leading to gradual cognitive decline. End-of-life care is a sensitive phase where it's crucial for healthcare professionals to respect patients' integrity. Purpose: To describe healthcare professionals' experiences of caring for individuals with dementia at the end of life and to identify factors in care that affect individuals with dementia. Method: A descriptive literature review based on ten original articles with a qualitative approach. The articles were quality-assessed using Forsberg & Wengström's appraisal tool, and the results were analysed using Friberg's analysis model. Joyce Travelbee's nursing theory was used as the theoretical framework. Results: Healthcare professionals experienced difficulties in interpreting individuals with dementia. They expressed grief and strong emotions in end-of-life care. Ensuring the quality of care was deemed to require both guidelines and practical and theoretical knowledge. Ethical dilemmas arose regarding difficulties with food, fluids, and medication at the end of life. Effective collaboration and communication among different professional groups were considered crucial. A safe and familiar care environment was perceived to reduce suffering, and staff emphasized the importance of involving relatives in end-of-life care to facilitate care for the dying. Conclusion: There were several factors that healthcare professionals experienced as both difficulties and opportunities in end-of-life care for people with dementia. They found that the right competence, empathic ability, a safe environment, and support and inclusion of relatives reduced suffering for individuals with dementia. Therefore, it is essential for healthcare professionals caring for individuals with dementia at the end of life to be aware of these factors to create conditions that enhance care.

Background: Discrimination against women occurs throughout society but is particularly problematic in healthcare situations as it affects the right to health and access to healthcare. Nurses play a crucial role in protecting patients’ integrity and advocating for social justice and equality. Aim: To describe women's experiences of discrimination in contact with healthcare professionals. Method: The study design consists of a qualitative literature review. Data analysis was conducted using Braun and Clarke's thematic analysis method (2006). Results: The analysis resulted in three main themes and five subthemes. The main themes identified were: Being powerless and vulnerable, Imbalance in power relations between patients and healthcare professionals, and Reduced access and participation in healthcare. Subthemes: Not being heard or taken seriously, Feeling powerless, Being belittled and devalued leads to a sense of dehumanization, Healthcare professionals' actions lead to shame and blame and The complexity of intersectionality. Conclusions: The study demonstrates extensive discrimination where women experience, they are not taken seriously or listened to. Discrimination results in women having poorer health outcomes. Suggestions for further research: To get a deeper understanding of why discrimination still occurs and how it can be avoided in the future. / Bakgrund: Diskriminering mot kvinnor förekommer i hela samhället men är särskilt problematiskt i vårdsituationer eftersom det påverkar rätten till hälsa och tillgång till sjukvård. Sjuksköterskan har en viktig roll i att värna patientens integritet och agera för att främja social rättvisa och jämlikhet. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelser av diskriminering i kontakt med hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: Studiens design består av en kvalitativ litteraturöversikt. Dataanalysen gjordes utifrån Braun och Clarkes tematiska analysmetod (2006). Resultat: Analysen resulterade i tre huvudteman och fem subteman. De huvudteman som identifierades var: Att vara maktlös och sårbar, Obalansen i maktrelationen mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonal och Försämrad tillgång och delaktighet i vården. Subteman som identifierades var: Att inte bli hörd eller tagen på allvar, Känslan av maktlöshet, Att bli förminskad och nedvärderad leder till en känsla av avhumanisering, Sjukvårdspersonalens agerande leder till skam och skuldbeläggande och Intersektionalitetens komplexitet. Slutsatser: Studien visar på en omfattande diskriminering där kvinnor upplever att de inte blir tagna på allvar eller lyssnade på. Diskrimineringen resulterar i att kvinnor får sämre förutsättningar till god hälsa. Förslag på fortsatt forskning: Fördjupa förståelsen kring varför diskriminering fortfarande förekommer och hur det kan undvikas i framtiden.

Introduktion: Våld mot kvinnor i nära relation är ett globalt hälsoproblem och utgör en kränkning mot kvinnors mänskliga rättigheter. Vårdpersonal har som ansvar att uppmärksamma våldet samt inneha kunskap om adekvat vård för att hjälpa kvinnorna. Syfte: Syftet var att undersöka hur våldsutsatta kvinnor upplever bemötandet av hälso- och sjukvårdpersonal.  Metod: En beskrivande design med litteraturöversikt som datainsamlingsmetod. Litteratursökningen gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna som användes i litteraturöversikten hade en kvalitativ ansats där artiklarnas resultat analyserades med hjälp av Popenoe et al. (2021).  Resultat: Av resultatet framkom tre huvudkategorier. Relationsbyggandet mellan kvinnan och vårdpersonal där kvinnorna tyckte att det var viktigt att etablera en tillitsfull relation till vårdpersonalen. Kvinnorna upplevde en känsla av trygghet när deras situation togs på allvar och de formella rollerna förkastades. Att inte känna sig uppmärksammad eller sedd där kvinnorna upplevde att vårdpersonalen inte lyssnade till dem och bortprioriterade våldet. Kvinnorna upplevde att vårdpersonalen förstärkte deras känslor av skam och skuld. Vårdpersonalens ställningstagande där flertalet kvinnor upplevde att frågan om våldet skulle komma från vårdpersonalen för att de skulle vara villiga att dela med sig. Kvinnorna upplevde också att de inte fick hjälpen som de var i behov av.   Slutsats: Kvinnorna upplevde goda samt bristfälliga bemötanden av vårdpersonal. Flera kvinnor rapporterade om möten där de blev uppmärksammade och respekterade. Tidsbrist och brist på empati från vårdpersonal hindrade kvinnorna från att dela med sig av våldet. Flera av kvinnorna berättade hur de inte fått frågan eller den hjälp som de varit i behov av från vårdpersonal. Det behövs ökad kunskap och förståelse från hälso- och sjukvårdspersonal gällande våld i nära relation för att kunna säkerställa ett gott och tryggt bemötande. / Introduction: Intimate partner violence is a global health issue and constitutes a violation of the human rights of women. Healthcare personnel are responsible for noticing the violence and having knowledge of adequate care to help the women.   Purpose: The aim was to investigate how women exposed to intimate partner violence experience the treatment of healthcare personnel.   Method: A descriptive design with literature review as the data collection method. The literature search was done in the databases PubMed and CINAHL. Articles used in this literature review have a qualitative approach where the results of the articles was analyzed with the help of Popenoe et al. (2021). Results:  The result emerged in three main categories. The relationship building between the women and the healthcare personnel where the women thought it was important to establish a relationship based on trust with the healthcare personnel. The women felt a sense of safety when their situation was taken seriously and the formal roles were reprobated. Not feeling noticed or seen where the women felt that the healthcare personnel was not listening to them and deprioritized the violence. The women then felt that the healthcare personnel reinforced their feeling of shame and guilt. The healthcare personnel stance, where the majority of women felt that the question about the violence should be asked by the healthcare personnel for them to be willing to share their story. The women also felt that they did not get the help they needed.   Conclusion: The women experienced good as well as poor treatment by the healthcare personnel. Multiple women reported having appointments where they felt noticed and respected. Lack of time and lack of empathy from the healthcare personnel prevented the women from sharing their story of violence. Several of the women stated how they had not received the question or the help they needed from the healthcare personnel. There is a desideratum for an increased knowledge and understanding from healthcare personnel regarding intimate partner violence in order to ensure good and safe treatment.

Bakgrund Bristande handhygien hos hälso-och sjukvårdspersonal bidrar till smittspridning och ökade kostnader för hälso-och sjukvården. Hälso- och sjukvårdspersonalen har en avgörande roll i att minska smittspridningen med hjälp av noggrant genomförd handhygien. Trots att kunskap i ämnet finns så brister handhygienen och patienterna beroende av sjukvård drabbas av vårdskador i samband med vård och behandling. Syfte Syftet är att beskriva faktorer som påverkar vårdpersonalens följsamhet av hygienrutiner på sjukhus. Metod En litteraturöversikt har genomförts med 13 vetenskapliga artiklar som publicerats under tidsperioden 2012–2024 i databaserna CINAHL och PubMed. Resultat I litteraturöversiktens resultats del kunde tre huvudkategorier hittas: verksamhetsfaktorer, arbetsfaktorer och personliga faktorer. Utifrån dessa tre huvudkategorier kunde åtta underkategorier identifieras. Kategorierna präglas av alltifrån personliga faktorer som glömska och preferenser. Till organisationsfaktorer där bland annat resursbrist och bristande rutiner beskrivs. Slutsats Det breda spektrumet av påverkande faktorer kan förebyggas och åtgärdas genom kunskap och strukturimplementering. På så vis skulle följsamheten till hygienrutiner öka och patientsäkerheten främjas. / Background Insufficient hand hygiene in healthcare contributes to the spread of infection and increased costs for the healthcare system. Healthcare professionals have a decisive role in reducing the spread of infection with the help of carefully implemented hand hygiene, even though there is knowledge on the subject, hand hygiene is lacking and patients dependent on medical care suffer from health care related injuries. Aim The aim is to describe factors that influence healthcare staff's adherence to hygiene routines in hospitals. Method A literature review has been carried out with 13 scientific articles published during theperiod 2012–2024 in the databases CINAHL and PubMed. Results In the results section of the literature review, three main categories could be found: institutional factors, work factors and personal factors. Based on these three main categories, eight subcategories could be identified. The categories are characterized by everything from personal factors such as forgetfulness and preferences. To organizational factors where,among other things, lack of resources and inadequate routines are described. Conclusions The broad spectrum of factors can be prevented and solved with knowledge and implementation of structures. With that the adherence to hygiene routines could increase and the patient safety would be promoted.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) är en kroniskt progressiv sjukdom som påverkar sjuklighet och dödlighet samt anses vara ett stort hälsoproblem över hela världen. Diabetes har en negativ inverkan på personens funktionsförmåga och livskvalitet samt kan innebära ökad risk för tidig död.Sjuksköterskor bör fokusera på att stödja patienter med DMT2 genom att främja egenvård. Detta inkluderar att tillhandahålla individuell utbildning och vägledning för att hantera sjukdomen, optimera blodsockerkontrollen och uppmuntra livsstilsförändringar i det dagliga livet. Syfte: Syftet med studien är att belysa sjuksköterskornas erfarenheter av att stödja patienter med diabetes mellitus typ 2 i deras egenvård.Metod: En allmän litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys där sökningar skedde i två databaser;PubMed och CINAHL. Studiens resultat inkluderade 10 vetenskapliga artiklar med kvalitativa ansats.Resultat: Studien resulterade i två huvudkategorier: faktorer som främjar sjuksköterskans stöd och faktorer som begränsar sjuksköterskans stöd. Främjande faktorer, såsom patientutbildning, sjuksköterskors kunskap och god kommunikation framkom. Begränsade faktorer var ekonomi, kulturella barriärer och tidsbrist påverkade sjuksköterskors arbete med att stödja patienten negativt.Slutsats: Resultatet av denna studie visar att patientutbildning är central i hanteringen av DMT2 och anses vara en viktig del av sjuksköterskans arbete. God kommunikation mellan vårdpersonal och patient har visats vara nyckeln till effektiv egenvård. Samtidigt bör sjuksköterskor ha kunskap om faktorer som begränsar stöd vid egenvård såsom ekonomiska resurser, tidsbrist samt kulturella barriärer för att säkerställa att patienter får det stöd de behöver. / Background: Type 2 diabetes mellitus (DMT2) is a chronic progressive disease that affects morbidity and mortality, is considered a major health problem worldwide. Diabetes negatively affects a person's ability to function and quality of life and can increase the risk of early death. Nurses should focus on supporting patients with DMT2 by promoting self-care. This includes providing individualized education and guidance to manage the disease, optimizing glycemic control and promoting lifestyle changes in daily life.Aim: The aim of the study is to highlight nurses' experiences of supporting patients with type 2 diabetes mellitus in their self-care.Method: A general literature review with qualitative content analysis where searches were made in two databases such as PubMed and CINAHL. The results of the study included 10 scientific articles with qualitative approach.Results: The study resulted in two main categories: factors that promote nurse support and factors that limit nurse support. Promoting factors, such as patient education, nurses' knowledge and communication emerged. Limiting factors, such as financial, cultural barriers and time constraints, negatively affected nurses' work in supporting the patient. These factors were significant in the management of type 2 diabetes.Conclusion: Results of this study suggest that patient education is central to the management of DMT2 and is considered an important part of nurses' work. Good communication between healthcare professionals and patients has been shown to be key to effective self-care. At the same time, nurses should be aware of factors that limit self-care support, such as financial resources, time constraints and cultural

Inledning: Studier påvisar att livsstilsrelaterade sjukdomar ständigt ökar och att fysisk inaktivitet bidrar till detta, likaså att FaR ej används i den utsträckning som det skulle behövas. Syfte: Att belysa för distriktssköterskor vilka underlättande och försvårande faktorer sjukvårdspersonal kan uppleva vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept, FaR. Metod: En empirisk fenomenografisk intervjustudie med kvalitativ ansats. Fokusgruppsintervjuer med nio deltagare utfördes på tre vårdcentraler. Huvudresultat: Underlättande och försvårande faktorer framkom inom organisation samt i mötet mellan sjukvårdspersonal och patient, exempelvis stöd från cheferna, utbildning och motiverade patienter var underlättande faktorer. Försvårande faktorer var exempelvis tidsbrist, avsaknad av teamarbete samt negativ inställning till FaR. Konklusion: Chefernas engagemang samt patienternas inställning till fysisk aktivitet och FaR var områden som framkom vara av stor betydelse när sjukvårdspersonal skulle förskriva FaR. Att chefer gav sjukvårdspersonalen resurser för att möjliggöra arbetet med FaR, i form av tid, utbildning och teamarbete ansågs vara en grundläggande faktor. Hälsofrämjande synsätt och prioritering av FaR hos cheferna ger spridning och förankring hos sjukvårdspersonalen. Patienternas inställning till egenvård och fysisk aktivitet var en betydande faktor vid förskrivning av FaR. Där har distriktssköterskor en huvuduppgift i att motivera patienterna till livsstilsförändringar och egenvård samt informera om fysisk aktivitets inverkan på hälsan. / Introduction: Studies indicate that lifestyle-related diseases is constantly increasing and that physical inactivity contributes to this, likewise that PAP is not used to the extent necessary. Objective: To highlight for district nurses what facilitating and aggravating factors health care professionals can experience about prescribing physical activity on prescription, PAP. Method: An empirical phenomenographic interview study with qualitative approach. Focus group interviews with nine participants were conducted on three health centers. Main Results: Facilitating and aggravating factors emerged in the organization and in the meeting between health care professionals and patient, for example support from the manager’s, education and motivated patients were facilitators. Aggravating factors was for example lack of time, lack of team work and negative attitudes toward PAP. Conclusion: The manager's commitment as well as the patient’s motivation towards physical activity and PAP was the areas that appeared to be of great importance when health care professionals prescribe PAP. Having managers who gave health care professionals resources in terms of time, training and teamwork was considered to be a fundamental factor and made it possible to work with PAP. A health promotion approach and prioritization of PAP from the managers leads to a spread and transmits to health care professionals. The patient's attitude towards self-care and physical activity were also a significant factor when prescribing PAP. There, district nurses have a major task in trying to motivate patients to lifestyle changes and self-care and to inform them about physical activities impact on health.

Bakgrund: Smittspridning av Meticillinresistenta Staphylococcus Aureus har under de senaste åren ökat vilket ställer högre krav på hälso- och sjukvårdspersonals följsamhet av riktlinjer beträffande vårdhygien. Studier visar att följsamhet till riktlinjer är låg vilket orsakar patientlidande och högre kostnader för hälso- och sjukvården. Syfte: Att belysa faktorer som påverkar hälso- och sjukvårdspersonals följsamhet av riktlinjer vid MRSA på sjukhus. Metod: Litteraturöversikt som baseras på kvalitativa (n=3), kvantitativa (n=7) samt mixad metod (n=3) av vetenskapliga artiklar. Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde fyra kategorier; kunskap, arbetsmiljö, organisation och negativt förhållningssätt, med nio underkategorier. Slutsats: Kunskap gällande smittspridning av MRSA hos hälso- och sjukvårdspersonal ökar följsamheten av riktlinjer vid vårdhygienrutiner varför det är av betydelse att utbildning, god kommunikation och information erbjuds kontinuerligt. En bättre kunskapsnivå inom detta område ger trygghet i professionen och torde därför även förbättra personalens förhållningssätt till patienter, anhöriga och medarbetare. Hälso- och sjukvården står inför en stor utmaning då underbemanning och överbeläggningar är vanligt förekommande vilket även medför att placering av hygienutrustning brister. Organisationen har ett betydande ansvar för att skapa struktur och förutsättningar till att förbättra faktorer som hindrar personal att arbeta optimalt mot följsamhet av de riktlinjer som finns angivna beträffande smittspridning av MRSA. / Background: Transmission of Meticillinresistenta Staphylococcus Aureus has increased in recent years, which places greater demands on health professionals’ adherence to guidelines for infection control. Several studies shows that adherence to guidelines is low which is causing the patient suffering and higher costs for healthcare service. Aim: To illuminate factors that influence health professionals’ adherence to guidelines on MRSA in hospital care. Method: This literature review is based on qualitative (n=3) quantitative (n=7) and mixed method (n=3) scientific articles. Findings: Four categories emerged; knowledge, work environment, organization and negative approach, with nine subcategories. Conclusion: To increase adherence to guidelines regarding MRSA, education, communication and information is required continuously. Increased knowledge would improve health professionals’ approach to patients, relatives and employees, which in turns create confidence in their profession. This might also create opportunities to reduce the staffs concerns of being infected or spreading the infection to family members. Healthcare service is facing a great challenge where understaffing, overcrowding and placement of equipment deficiencies. The organization has a significant responsibility to create structure and conditions for an active and committed leadership to improve factors that may affect the spread of MRSA.

Background: in the late 1970s, HIV had a sudden outbreak in Africa, and in the late 1980 ́s the rest of the world was informed about the epidemic. Due to increased level of the infected people around the world HIV has been the cause of many deaths worldwide, and unfortunately HIV continues to spread. HIV is today, considered to be a incurable virus disease, but due to antiviral medication that allows individuals who are infected with HIV cancause of spreading HIV during 1980, which subjected these men to stigmatizing and discriminatory attitudes, especially in health care.  Aim: To explore how homosexual HIV-infected men describe their experiences of treatment from healthcare professionals. Method:  A literature review based on six qualitative articles, three quantitative article and one mixed approach article Results: The result consisted of one main themes and three subthemes. The first theme is experienced lack of knowledge with three subthemes: experiences of worthy care, experience of being denied care and the experiences of stigmatizing and/ or discriminatory attitudes. The main theme highlights how healthcare professionals lack of knowledge affects healthcare. The different subthemes discusses HIV-infected homosexual men ́s experiences of healthcare as both negative and positive. Discussion: The discussions are divided into four sections: the need for increased knowledge, experiences of being denied care and/or experiences of worthy care, stigmatization and discriminatory attitudes impact on patients care and geographical differences. This section was discussed by using Katie Eriksson nursing theory about care suffering, the background of the literature review and by using new research. / Bakgrund: I slutet av 1970-talet fick HIV ett plötsligt utbrott i Afrika, och i slutet av 1980-talet fick resten av världen höra talas om epidemin. Sjukdomen har orsakat många dödsfall världen över, och fortsätter att spridas sig. Idag anses HIV att vara en obotlig virussjukdom, som på grund av antivirala mediciner gör att individer som är smittade med HIV kan leva ett normalt liv. Homosexuella HIV-smittade män blev under 1980-talet skuldbelagda för att förorsaka HIV. Som resultat av detta har dessa män utsatts för stigmatiserande och diskriminerande attityder, speciellt inom sjukvården. Syfte: Att undersöka hur homosexuella HIV-smittade män beskriver sina upplevelser kring bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: En litteraturöversikt som baserades på sex kvalitativa artiklar, tre kvantitativa artiklar och en mixad metod. Resultat: Resultatet bestod av ett huvudteman och tre subteman. Det första temat var: Upplevd kunskapsbrist, med tre subteman: upplevelsen av att få värdig vård, upplevelsen att bli vägrad vård samt rädsla för stigmatiserande och/eller diskriminerande attityder. Huvudtemat lyfter upp hur hälso- och sjukvårdspersonalens kunskapsbrist påverkar sjukvården. De olika subteman behandlar HIV-smittade homosexuella mäns upplevelser av sjukvården som både negativ och positiv. Diskussion: Resultatdiskussionen delades in i fyra avsnitt: upplevelsen av att bli nekad vård och/eller upplevelsen av att bli hörd, stigmatiserande och diskriminerande attityders påverkan på patientens vård, behov av ökad kunskap samt geografiska skillnader. Avsnittet diskuteras utifrån Katies Erikssons omvårdnadsteori om vårdlidande, litteraturöversiktens bakgrund samt med hjälp av ny forskning.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande samhällsproblem. Attityder av negativt slag presenteras som en grund för stigmatisering som preciserades redan av de gamla grekerna. Integrationen av stigma är ett problem för samhället då det påverkar och influerar våra tankar och handlingar. Vidare kan det bidra till hur vårdrelationen kommer att se ut vilket i sin tur kan bli positivt eller negativt. Hur sjuksköterskan uttrycker sina attityder mot patienter spelar således en viktig roll. Detta för att kunna ge alla patienter den personcentrerade och goda vård de har laglig rätt till få. Syfte: Att beskriva hur hälso- och sjukvårdspersonal uttrycker deras attityder gentemot patienter med psykisk störning. Metod: En litteraturöversikt med datainsamling från databaserna CINAHL Complete, Medline och PsycINFO. Resultat: Både positiva och negativa attityder återfanns i resultatet. Även stigmatisering av personer med psykisk ohälsa förekom. Patienter med psykiska störningar blev även misstrodda för sina fysiska symtom då de sökte somatisk vård. Attityder visade sig skilja sig beroende på erfarenhet, utbildning och var de arbetar. Det framkom en kunskapsbrist och ett kunskapsbehov. Vidare efterfrågas utbildning och mer träning i möten med personer med psykisk störning av hälso-och sjukvårdspersonal. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån bakgrunden samt Joyce Travelbees teori om den mellanmänskliga relationen. I resultatet framkom att både positiva och negativa attityder uttrycks gentemot patienter med psykisk störning. Även stigmatisering förekom i form av uttryckta attityder och som strukturellt problem. Hälso-och sjukvårdspersonal lyfter deras kunskap om psykisk ohälsa som bristfällig och en önskan om att öka kunskapen. / Background: Mental illness is a growing problem in the society. Attitudes of negative character are presented as the ground for stigmatizing and since the old Greeks we have been forming the meaning of the word stigma. Stigma has become wider and more integrated in the society. The integration of stigma is a growing problem due to its impact and influence in the way we humans think and act. In addition this can be a contribution to how the healthcare relationship turns out, it may be positive or negative. However the expressed attitudes against patients play an important role in the hope of providing good care. Aim: The aim of this study is to describe how healthcare professionals express their attitudes towards patients with mental disorder. Method: The method used by the authors is a structured review of the literature using databases such as CINAHL Complete, Medline and PsycINFO. Results: The result showed that healthcare workers express both positive and negative attitudes, even stigmatization occurs. Patients with mental disorder were also misbelieved for their physical symptoms. Healthcare professionals mixed attitudes varied depending on work experience, education and place of work. The need for more education was expressed by a big number   of participants. Discussion: The result has been discussed based on the background and Joyce Travelbee’s theory, Human-to-Human Relationship. The result revealed both positive and negative attitudes towards people with mental illness. Also stigmatization was highlighted in the form of expressed attitudes and structural problem. Healthcare professionals also underline their knowledge of mental illness as being inadequate and a wish for increased knowledge was expressed.

People spend much of their timeat work and health is affected by how we experience our everyday work situation. Health in the workplace is important for public health and seems to improve the occupational health of theemployees. The pace of work and requirements have hasincreased at work and it's not equal accepted to have an obstacle that makesyour work capacity decreases. Despite this, there are health factors that enable us meet therequirements and can maintaingood health in the workplace. Theaim of the studywas to see if there has beena change in healthcare workers work-related health over time. The Method entailed analysis of the existing data materials researchersfrom Kristianstad University have developed through cross-sectional studies in hospitals insouthern Sweden during the fouroccasions between 2005-2009. The result shows thatthe reported work-related health has improved markedly over the years within the professional categories. By looking at thevarious health factors, there wasa opportunity to see if the factors affect the occupational groupsdifferent. Conclusion, based on the results, it can be shown thathealthcare workers work-related health has been positively affected by various health factorswhich have enhanced in the workplace. Health promotionis therefore important for thepositive development of the work-relatedhealth. / Människan tillbringar en stor del av livet på arbetet och hälsan påverkas av hur vi upplever vår vardagliga arbetssituation. Hälsa i arbetslivet är därför ett viktigt folkhälsomål som verkar för att förbättra den arbetsrelaterade hälsan hos anställda. Arbetstempot och kraven har ökat ute på arbetsplatserna och det är inte lika accepterat att ha något hinder som gör att din arbetsförmåga minskar. Det finns hälsofaktorer som gör att vi klarar av kraven och kan behålla en god hälsa i arbetslivet. Syftet med studien var att påvisa om det har skett en positiv eller negativ förändring i sjukvårdspersonalens arbetsrelaterade hälsa genom att studera vilka faktorer som har förändrats under en fyraårs period. Metoden innebar analys av befintligt datamaterial som forskare från Högskolan Kristianstad har tagit fram genom tvärsnittsstudier på två olika sjukhus i södra Sverige under fyra tillfällen mellan åren 2005-2009. Resultatet visar att den rapporterade arbetsrelaterade hälsan har förbättrats markant mellan åren inom yrkeskategorierna. Genom att titta på olika hälsofaktorer fanns det möjlighet att se om de olika faktorerna påverkar yrkesgrupperna olika. Slutsats, utifrån resultatet kan det visas att sjukvårdspersonalens arbetsrelaterade hälsa har påverkats positivt vilket relateras till olika hälsofaktorer har förbättrats på arbetsplatsen. Det hälsofrämjande arbetet är därmed viktigt för att kunna fortsätta få en positiv utveckling av den arbetsrelaterade hälsan.