Från och med den 1 januari 2002 har närstående till en person som dödats genom en skadeståndsgrundande handling en i lag (5 kap 2 § skadeståndslagen) reglerad rätt till skadestånd för personskada som har åsamkats dem till följd av dödsfallet. Lagstiftaren har lagt ett stort ansvar på rättstillämparen gällande inte minst då det gäller att avgränsa gruppen ersättningsberättigade. Här tvingas jurister göra svåra bedömningar som ej är att beteckna som strikt juridiska, till exempel att avgöra vem som ”stod den avlidne särskilt nära”. I uppsatsen presenteras en arbetsmodell som utgår från de fyra kriterierna blodsband, hushållsgemenskap, tidsaspekt och förhållandet personerna emellan i övrigt. I och med nyttjandet av arbetsmodellen möjliggörs den nyanserade bedömning som lagstiftaren efterfrågar. De fyra kriterierna skall vägas samman vid bedömningen och de olika kriteriernas tyngd vid denna sammanvägning kan variera. Metoden erbjuder en utgångspunkt för hur bedömningen på ett metodiskt sätt kan genomföras och den är dessutom tillämpbar på de flesta situationer. På så sätt kommer vi ifrån den begränsande metoden att strikt följa typfall.Uppsatsen innehåller även en sammanställning av relevant praxis på området och en katalog med personkategorier som kan komma ifråga för ersättning. / From January 1st 2002 there is a statutory right for a deceased (culpa or dolus) person’s relatives, or more correctly persons with a close relationship to the desceased) to claim damages for their own emotional suffering. The legislator has put a huge responsibility on courts of law and insurance companies by letting these decide who is to be considered close and therefore entitled to damages. This report introduces a method to help them with this task. The Method is built on a test consisting of four different criteria: blood-relationship, household/cohabiting, time aspect and the relationship as such.

Det förekommer att hänvisningar görs till skadebegreppet inom skadeståndsrätten när fråga egentligen är om det försäkringsrättsliga skadebegreppet. Inom försäkringsrätten är det emellertid viktigt att dra en skarpare gräns än inom skadeståndsrätten för vad som skall anses utgöra exempelvis en skada eller en skadehändelse. Det handlar inte enbart om att fastställa huruvida en skada föreligger, utan kanske snarare om att avgöra huruvida försäkringsersättning skall utgå och om att avgränsa/definiera försäkringsgivarens ansvar. Olika försäkringsbolag använder olika skadebegrepp. Ett grundkoncept inom försäkringsrätten är ”en skada, en självrisk, ett försäkringsbelopp”. Härav följer att det är av stor betydelse att avgöra vad som skall anses konstituera en respektive flera skador. I denna uppsats utreds skillnaderna mellan de olika skadebegrepp som tillämpas i försäkringsvillkor och de konsekvenser dessa skadebegrepp har för försäkringsbolagens ansvar. Vidare utreds hur de i försäkringsvillkoren valda skadebegreppen skall tolkas för att avgöra hur flera skador skall behandlas. Dessutom undersöks vilka kriterier som skall vara uppfyllda för att flera skador tillsammans, försäkringstekniskt, skall behandlas som en.

No description available.

I denna uppsats behandlas kommersiella säljares skadeståndsansvar när levererade produkter är behäftade med funktionsfel. Funktionsfel i produkter kännetecknas av att felaktiga detaljer från tillverkningen av en beståndsdel orsakar en minskad funktion i slutprodukten. I uppsatsen klarläggs även vilken betydelse ansvarsförsäkringen har för köparens möjligheter att erhålla ersättning när denna drabbats av funktionsskador härledda av köpt felaktig egendom. I uppsatsen undersöks ingrediens- och komponentskador ur främst ett skadestånds- och försäkringsrättsligt perspektiv, med avsikten att klargöra säljarens skadeståndsskyldighet i inomobligatoriska förhållanden samt vilka ansvarsgrunder som är aktuella i utomobligatoriska relationer. Även det försäkringsrättsliga skyddet för ingrediens- och komponentskador utreds, samt betydelsen för försäkringsskyddet huruvida den inträffade skadan är en skadeståndsrättslig sakskada eller en skada som ryms inom säljarens köprättsliga felansvar undersöks. Uppsatsen innehåller därutöver ett empiriskt avsnitt, vars avsikt är att klarlägga hur de svenska ledande försäkringsbolagens relevanta försäkringsvillkor är utformade samt vilken syn försäkringsbolagen har på begreppet sakskada och funktionsskadeprincipen.

Den vanligaste arbetssjukdomen är idag vibrationsskador där en av de mest utsatta arbetsgrupperna är hantverkare i byggbranschen. Syftet med studien är att ta fram en åtgärdsplan för att minska skaderisken från hand- armvibrationer (HAV) på arbetsplatsen. Undersökningarna har gjorts på Rudsberget, Karlstad där åtta lägenhetshus har varit under konstruktion för byggföretaget NCC. Fem olika arbetsmoment har kontrollerats för att bedöma vibrationsexponeringen som en hantverkare utsätts för under en genomsnittlig arbetsdag. Detta har gjorts med två mätmetoder, manuella beräkningar med tidtagarur samt HealthVib-handskar som använder sig av en sensor i handflatan.Resultatet visade att 6 av 13 mätningar översteg insatsvärdet och 1 av 13 översteg gränsvärdet. Iakttagelser visar att när arbetet har utförts mot moment som innehåller betong har vibrationsmängden ökat i jämförelse med arbete mot trä eller andra mjukare material. Förlängd vibrationsexponering på flera arbetsmoment visar att det finns risk för kärlskada och neurosensorisk skada beroende på intensiteten och längden av arbetet. Studien har avgränsat sig mot NCC:s egna hantverkare, alltså har inga mätningar gjorts på olika underentreprenörer eller betongarbetare på arbetsplatsen.Studiens slutsats framhäver åtgärder i både organisatorisk och teknisk form, som kan genomföras i både tidigt och sent stadie i projektet. Några av de viktigaste åtgärderna är att förmedla till hantverkarna att rotera arbetsuppgifterna mellan varandra, göra en förbättrad riskbedömning, informera hantverkarna om skadeverkningarna och vibrationsnivåer. Utöver det kan vibrationsexponeringen reduceras i planeringsfasen. Till exempel vid köksmontering byggs kök mot en träregelvägg istället för en bärande betongvägg. / The most common occupational disease today is hand-arm vibration syndrome where construction workers are the most exposed group. The purpose of this study was to develop an action plan designed to lower the exposure to hand-arm vibration syndrome (HAVS). The examinations have been carried out at Rudsberget, Karlstad where eight, six to eight stories apartment buildings have been under construction by Nordic Construction Company (NCC). Five different work elements were studied at the construction site to determine the exposure of hand-arm vibration that a construction worker is exposed to during a regular workday. The methods used were manual tests with stopwatches as well as HealthVib-gloves with a sensor that collects data while used during the day.The results showed that 6 out of 13 exceeded the exposure action value (EAV) and 1 out of 13 exceeded the exposure limit value (ELV). Observations showed that work carried out against concrete structures increased vibration levels compared to other softer materials, wood as an example. Prolonged vibration exposure on several work elements show an increased risk of developing both neurological and vascular injuries. Dependent on the length and intensity of the exposure the severity of the damage does vary. This study is limited to examining construction workers contracted by NCC, excluding workers casting concrete as well as sub-contractors.The conclusion highlights solutions that consists of organizational and technical forms. These solutions are then applied at an early or late stage of the project. Some of the key solutions are to convey the importance of rotating work tasks between the construction workers, do a better risk assessment, inform the workers of the harmful effects of vibrations and teach them of the different exposure values. Beyond that can vibration exposure be reduced in the architectural phase. For an example could the kitchen be constructed against a wooden wall frame instead of a load bearing concrete wall.

No description available.

Personer med funktionsnedsättning rapporterar både sämre fysisk- och psykisk hälsa än resten av befolkningen. Att ha en neurologisk skada innebär ofta att man också har en funktionsnedsättning. Fysisk aktivitet är en viktig komponent för att uppnå förbättrad hälsa. Syftet med denna studie var att beskriva hur personer med fysisk funktionsnedsättning till följd av neurologisk skada upplever att medverkan i ett projekt innehållande anpassad fysisk aktivitet har påverkat den fysiska aktiviteten i vardagen. Designen på studien var explorativ med kvalitativ ansats. Tolv semistrukturella intervjuer med deltagare i projektet Anpassad friskvård utfördes och materialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i tio subkategorier, fyra kategorier samt ett övergripande tema. Det övergripande temat visar att medverkan i projektet har skapat förutsättningar för fysisk aktivitet i vardagen. De fyra kategorierna som identifierades var: ökade resurser, psykiskt välbefinnande, fysiskt välbefinnande samt kunskap kring fysisk aktivitet. Genom att belysa dessa delar kan denna studie bidra med ökad förståelse för vilka faktorer som är viktiga för att kunna påverka den fysiska aktiviteten hos personer med neurologisk skada. / People with disabilities experience worse health than the rest of the population. To have a neurological impairment often mean that you also are affected by physical disability. Physical activity is an important component to improving health. The aim of this study was to describe how people with neurological impairment experience their participation in the project and how adapted physical activity influences their physical activity in daily life. The design of the study was explorative with a qualitative approach. Twelve semistructered interviews were given to the participants from the project Anpassad friskvård and was analyzed with qualitative content analysis. The analysis resulted in ten subcategories, four categories and one theme. The theme was creat pre-conditions to be physically active. The four categories were increased resources, psychological well-being, physical well-being and knowledge about physical activity. The results serve a deeper understanding of which important factors influence physical activity in daily life in people with neurological impairment.

No description available.

Bakgrund: Trauma förekommer över hela världen och olyckor står för den främsta dödsorsaken hos personer under 45 år, både internationellt och nationellt. Trauma är en av de vanligaste orsakerna till akuta skador i halskotpelaren och halsryggmärgen. Varje år drabbas cirka 4000 patienter i Sverige av frakturer i hals, bröst och ländrygg. För patienten kan spinal skada beskrivas som det mest livsomvälvande ögonblicket i patientens liv. Ambulanssjuksköterskans förmåga att omhänderta patienten gällande spinal rörelsebegränsning (SRB) har betydelse för vården av den drabbade patienten. Syfte: Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av omhändertagandet vid misstänkt traumatisk spinal skada.  Metod: En kvalitativ metod med deskriptiv design och induktiv ansats har använts. Tretton semistrukturerade intervjuer gjordes. Manifest innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2004) utfördes. Resultat: Två kategorier framkom ur analysen: yrkesrollen och bemötande. Yrkesrollen innebar att ambulanssjuksköterskornas upplevelse var att det fanns teoretisk kunskap kring SRB. Däremot upplevdes vissa situationer oklara där beslut om SRB skulle tas. Ambulanssjuksköterskorna upplevde då en viss osäkerhet och tog det säkra före det osäkra. Ambulanssjuksköterskan upplevde ett stort ansvar samt att fokus för omhändertagandet var den fysiska skadan. I bemötandet upplevde ambulanssjuksköterskorna betydelsen av att vara och att inge lugn. Information och kommunikation upplevdes vara viktig i omhändertagandet med patienten vid misstänkt spinala skada. Teamet kring ambulanssjuksköterskan, både kollegan i samma ambulans och andra aktörer samt patienten själv upplevdes som viktigt. Slutsats: Ambulanssjuksköterskorna upplevde osäkerhet i omhändertagandet av patienter med misstänkt traumatisk spinal skada. Av studiens resultat behövs mer träning och övning i klinisk verksamhet. / Background: Trauma occurs all over the world and accidents are the leading cause of death in people under the age of 45, both internationally and nationally. Trauma is one of the most common causes of acute injuries to the cervical spine. Every year, about 4,000 patients in Sweden suffer fractures in the neck, chest and lumbar spine. For the patient, spinal injury can be described as the most life-changing moment in the patient's life. The ambulance nurse's ability to care for the patient regarding spinal movement restriction is crucial for the care of the affected patient.  Aim: The purpose was to describe the ambulance nurse's experience of care in case of suspected traumatic spinal injury. Method: A qualitative method with descriptive design and inductive approach has been used. Thirteen semi-structured interviews were conducted. Manifest content analysis inspired by Graneheim and Lundman (2004) was performed. Result: Two categories emerged: the professional role and approach. The professional role was described as the ambulance nurses' experience that there is a theoretical knowledge about spinal immobilization. However, some situations were perceived as unclear where decisions about the spinal immobilization should be taken and the situation made the ambulance nurses feel uncertain about a decision. The ambulance nurse felt a huge responsibility where focus was the physical injury. In the approach with the patient the ambulance nurses emphasized the importance of being calm. Information and communication were perceived as important in the care of the patient in case of suspected traumatic spinal injury. The team around the ambulance nurse, both the colleague in the same ambulance and other actors as well as the patient, were perceived as important. Conclusion: Ambulance nurses’ experienced uncertainty in the care of patients with suspected traumatic spinal injuries. As a results of the study, more training and practice is needed.

Myocardial injury is the leading cause of death in Europe following non-cardiac surgery. Its causes, diagnosis, and treatment are still under investigation by the scientific community. Some research groups have hypothesized a connection between myocardial injury and hypotension during surgery. This thesis investigated the development of a machine learning binary classifier to make a diagnosis of myocardial injury from a set of patients undergoing non-cardiac surgery. Furthermore, it aimed to clarify the potential of hypotension as a predictor of the pathology. After an evaluation of the requirements that the model had to meet, it was decided to use a decision tree. 4 features were selected combining ANOVA and the domain knowledge of the doctors. The classifier obtained a F1 macro-score of 0.68, showing to have potential in classifying patients as positive or negative. Among the selected features, hypotension obtained the lowest predictive power. Despite the performance of the model, further research is needed to validate the results across different populations and to investigate the use of hypotension as a predictor of myocardial injury. / Myokardiell skada är den främsta dödsorsaken i Europa efter icke-kardiell kirurgi. Dess orsaker, diagnos och behandling är fortfarande under utredning av vetenskapssamfundet. Vissa forskargrupper har hypotiserat om ett samband mellan myokardiell skada och hypotoni under operationen. Denna avhandling undersökte utvecklingen av en binär klassificerare med maskininlärning för att ställa diagnos på myokardiell skada hos en grupp patienter som genomgick icke-kardiell kirurgi. Dessutom syftade den till att klargöra hypotoniens potentiella betydelse som en prediktor för sjukdomen. Efter en utvärdering av modellens krav beslutades det att använda ett beslutsträd. Fyra egenskaper valdes ut genom att kombinera ANOVA och läkarnas domänkunskap. Klassificeraren uppnådde en F1-makropoäng på 0,68 och visade potential att klassificera patienter som positiva eller negativa. Bland de valda egenskaperna hade hypotension den lägsta prediktiva förmågan. Trots modellens prestanda behövs ytterligare forskning för att validera resultaten i olika populationer och undersöka användningen av hypotension som en prediktor för myokardiell skada.