Kakaobönderna tillhör några av de fattigaste människorna i världen. En grupp bönder i Ghana insåg att deras förutsättningar skulle förbättras om de samarbetade. Kuapa Kokoo är resultatet, ett kakaokooperativ som grundades när en grupp odlare beslöt sig för att gå samman för att bättre kunna ta del av vad marknaden har att erbjuda. Rättvisemärkt certifierade Kuapa Kokoo, vilket innebar att kakaobönderna nu var delaktiga i Rättvisemärkts mål om att förbättra deras arbets- och levnadsvillkor. Jag valde att titta närmare på Rättvisemärkt då organisationens verksamhet ofta framställs som något positivt av media. Intervjuer med kakaobönderna tyder på att deras levnadsstandard har förbättrats genom Kuapa Kokoo. Rättvisemärkts arbete har, enligt bönderna, medfört att de nu får en skälig lön, som betalas ut i tid, för sitt arbete; de har pengar till mat; de har råd att skicka sina barn till skolan; råd att betala för sjukvård, och har numera brunnar med rent vatten. Den här socialantropologiska studien behandlar även kritikernas argument mot Rättvisemärkt. Till skillnad från medias positiva bild av Rättvisemärkt har jag i olika sammanhang även kommit i kontakt med kritiskt inställda människor. Det gjorde mig nyfiken på att se vilka argument kritikerna lägger fram, och om de kan utgöra en skälig grund till att ifrågasätta Rättvisemärkts arbete. Deras slutsats är att konsumenten hjälper utvecklingsländernas befolkning mer genom att inte köpa rättvisemärkta varor.

This thesis in social anthropology is based on a field study on the Internet exploring Tibetan identity. With a post-modern approach the thesis explores the possibility fora non-tibetan to create a Tibetan Internet identity and become a part of the Tibetan community that exist on the Internet. / Denna uppsats i socialantropologi är baserad på ett fältarbete av tibetansk identitet på Internet. Med en postmodern ansats på identitetsbegreppet utforskar uppsatsen möjligheten för en icke-tibetan att skapa en tibetansk Internet-identitet och på detta sätt ta del av den tibetanska gemenskap som finns på Internet.

Cambodia is one of the poorest countries in Asia and the mortality and morbidity due to lack of improved water supply sources are high. Improvement in this area could better the situation for many Cambodians and as a consequence better the situation for the state of Cambodia. The purpose of this thesis is to depict how water issues are being handled in Cambodia. This is done from an anthropological point of view and as a result the focus is on the interviewees of this study. Issues that will be of interest are water consumption and management behaviour, and their explanations. Thoughts and knowledge on water treatments, water safety and how to prevent water related health issues will also be of interest. Other important aspects are sanitation, garbage and the work of non-governmental organizations and the Royal Government of Cambodia. The field work was carried out though interviews and observations in three main areas, urban Phnom Penh, Khsach Kandal and Angk Snuol. The result focuses on risk behaviour and behaviour change and shows that there is a lack of knowledge among the people I talked to when it comes to water related health risks. There is a big mistrust in the quality of the water and most people regard boiling a necessity before drinking the water. However, storage is generally the big problem as well as lack of information on how, where and why water gets contaminated. Another problem that emerged is that there is a lack of financial commitment from the Royal Government of Cambodia and much work is done by NGOs which might be the reason for conflicting and confusing messages towards the public. / Kambodja är ett av Asiens fattigaste länder och bristen på tjänliga vattenkällor gör att skade- och dödstalen är höga. Framsteg på detta område skulle förbättra situationen för många kambodjaner och i förlängningen förbättra situationen för Kambodja. Syfte med studien är att beskriva hur problem kring vattenkonsumtion hanteras i Kambodja. Studien har en antropologisk utgångspunkt vilket betyder att fokus ligger på informanterna och deras berättelser. Frågor som var av intresse vara vattenkonsumtion och vattenhanteringsbeteende samt förklarningar kring dessa. Tankar och kunskap kring vattenrening, vattensäkerhet och hur man förebygger vattenrelaterade hälsoproblem är också av intresse för studien. Ytterligare viktiga faktorer är hygien- och avfallsfrågor, samt arbetet som hjälporganisationer och Kambodjas regering utför. Fältstudien utfördes genom intervjuer och observationer i tre områden: Phnom Penh, Khsach Kandal and Angk Snuol. Resultatet av studien fokuserar på riskbeteende och beteendeförändring och visar att det finns kunskapsbrister när det gäller vattenrelaterade hälsorisker bland mina informanter. Det finns ett stort misstroende när det gäller vattenkvaliteten och det flesta ser kokning som ett måste innan de kan dricka vattnet. Generellt sett är dock vattenförvaring ett större problem tillsammans med en brist i hur, var och varför vatten blir förorenat. Ett annat vattenrelaterat problem är brist på ekonomiskt åtagande från den kambodjanska regeringens sida. Mycket av arbetet utförs av olika hjälporganisationer vilket kan vara anledning till den ibland motsägelsefulla och förvirrande information som ges till allmänheten.

Manlighet och känslor är, historiskt sett, två sällan sammankopplade fenomen. Mannen har i stor utsträckning setts som den rationella och känslokalla av de två könen. Manlighetsidealet håller dock på att förändras och både forskning och mina informanter menar att mannen idag tillåts visa känslor i mycket större utsträckning än vad som var tillåtet i det manlighetsideal som fanns förr. I Sverige verkar det som att vi numera har androgynatet som dominerande patriarkatfas, vilket innebär mer jämlikhet och individualism. Detta verkar innebära mer frihet för mannen att välja vilka delar av manlighetsidealet han ska internalisera i sitt liv. Utifrån mina informanters resonemang bedömer jag att det rådande manlighetsidealen för dem i stor utsträckning är en medveten man som har kontakt med sitt känsloliv och kan vara sig själv. / Masculinity and emotions is a rarely combined phenomenon, at least historically speaking. Men have to a large extent been seen as the rational and unemotional of the two sexes. The ideal masculinity is about too change though and both research and my informants claim that men today are allowed to show more emotions than was allowed in the ideal masculinity in the past. In Sweden it seems that we nowadays live in a context with an androgynous direction of patriarchy, which means more equality between men and women and more individualism. This seems too imply that men have more freedom to choose which part of the ideal masculinity they want to internalize in their lives. I estimate from my informants point of view that the current ideal masculinities for them is a conscious man that are connected with his emotions and that could just be him self.

<p>This essay is based on a study of the relocation of the G//ana and G/wi San from the Central Kalahari Game Reserve in Botswana. The purpose of the study is to assess the conflicts that have arisen as a result of the relocation-programs, in order to highlight the situation of the San. Addressing issues of nature conservation, eco-tourism and indigeneity, the essay discuss how conservation policies, development programs and eco-tourism projects have been implemented in the Central Kalahari, and the consequences these policies have had for the people who first inhabited the area.</p>

<p>In the 60’s and 70’s a large group of Yugoslav migrants came to Sweden in search for jobs. These people mostly belonged to the generation born after the Second World War, a generation brought up in the official discourse of “Brotherhood and Unity”. A discourse downplaying ethnic differences in favour of a national identification. With the break-up of Yugoslavia in the early 1990’s their Yugoslav national identity was beginning to be contested. The Serb migrants had to redefine themselves due to the changing situation and to replace or redefine their Yugoslav identities. This paper presents a case study for three individuals in this group and how they defined themselves before the break-up and how they handled the break-up. It presents how they today look upon Yugoslavia and how that place has changed meaning in their everyday narratives. The question I try to answer is whether someone can call himself Yugoslav when Yugoslavia no longer exists, and how the image of Yugoslavia has changed due to the break-up. I show that the image of Yugoslavia is still very much alive but this image has turned from a place in physical space to a place in their narratives, close to Foucault’s definition of a Utopian place. A place in their minds, perfected in form. They still call themselves Yugoslavs, if the social context allows that, they still use the term to relate to their origin and in discussions of place.</p>

<p>The purpose of the thesis is to present how twelve women from different segments of society define democracy and how they experience democracy in their daily life. Through meetings and interviews I wanted to learn what these women consider democracy in India to be, how they recognise democracy and rights associated with democracy in their daily lives and how they reflect upon gender equality in relation to democracy.</p><p>This thesis is the result of a two-month field study in Maharashtra and interviews with twelve women from different segments of society. The women have been divided into three different groups based on educational level, aiming to find patterns of similarities and differences in how democracy is defined and recognised.</p><p>Women from the first group, illiterate or with only a few years in school, are aware of their right to vote in elections but not all of them have heard the word democracy. None of them are involved in any kind of organisation or self-help group, they either lack interest in politics or have relatives not allowing them to enter the public sphere. Democratic rights and gender equality are not recognised in their daily lives. Their opportunity to change their situation is limited.</p><p>Women from the second group are active in either politics or in an organisation. They know the word democracy and their rights associated with the concept. All of these women have basic education and families supporting them in their political engagements. Family is very important in India, in all endeavours of a woman’s life; education, job and whom to marry.</p><p>The third group includes women with higher education, a vocational degree. They are much aware of their democratic rights, but recognise difficulties for women to claim upon them in different stages and situations of their lives. The situation of women is complex, they have the possibility to enter the public sphere, but women with careers inevitably have two jobs: the employment and the responsibility over the household. Women can enter the public sphere earlier dominated by men, but men entering the private sphere and taking part in household chores seem not to be possible in the near future.</p> / <p>Syftet med denna uppsats är att presentera hur tolv kvinnor från olika samhällsgrupper ser på demokrati och hur de upplever demokrati i sin vardag. Genom möten och intervjuer har jag studerat hur dessa kvinnor definierar demokrati, hur de upplever demokrati och associerade rättigheter i sin vardag samt hur de reflekterar kring jämställdhet i relation till demokrati.</p><p>Denna uppsats är resultatet av ett två månaders fältarbete i Maharashtra och intervjuer med tolv kvinnor från olika samhällsgrupper. Kvinnorna är indelade i tre olika grupper, baserade på utbildningsnivå, för att finna likheter och skillnader i hur de definierar demokrati och hur de upplever demokrati i sin vardag.</p><p>Kvinnorna i den första gruppen, illitterata eller med ett fåtal skolår, är medvetna om sin rätt att rösta i politiska val men alla känner inte till ordet demokrati. Ingen av dem är aktiv i någon organisation eller självhjälpgrupp, antingen på grund av att de saknar intresse eller av den anledning att familjen inte tillåter dem att äntra den offentliga sfären. Varken demokratiska rättigheter eller jämlikhet är närvarande i dessa kvinnors vardag. Deras möjlighet att förändra sin levnadssituation är begränsad.</p><p>Kvinnorna i den andra gruppen är politiskt aktiva eller verksamma inom annan organisation. De känner till ordet demokrati och sina demokratiskt tillskrivna rättigheter. Dessa kvinnor har grundläggande utbildning och familjer som stödjer dem i deras politiska åtaganden. I Indien är familjen viktig i alla skeden och beslut i en kvinnas liv, i frågor rörande utbildning, arbete och blivande make.</p><p>Den tredje gruppen inkluderar kvinnor med högre utbildning och yrkesarbetande kvinnor. De är väl medvetna om sina demokratiska rättigheter men ser svårigheter för kvinnor att åberopa dem i olika skeden och situationer i livet. Kvinnors situation är komplex, även om de har möjligheten att äntra den offentliga sfären så har karriärkvinnor oundvikligen två arbeten: yrkesarbetet och det fulla ansvaret för hemmet. Kvinnor kan äntra den offentliga sfären som dominerats av män. Men att män ska äntra den privata sfären, och vara delaktiga i hemmets arbete, verkar inte vara möjligt inom den närmsta framtiden.</p>

This essay is based on a study of the relocation of the G//ana and G/wi San from the Central Kalahari Game Reserve in Botswana. The purpose of the study is to assess the conflicts that have arisen as a result of the relocation-programs, in order to highlight the situation of the San. Addressing issues of nature conservation, eco-tourism and indigeneity, the essay discuss how conservation policies, development programs and eco-tourism projects have been implemented in the Central Kalahari, and the consequences these policies have had for the people who first inhabited the area.

Denna studie är grundad i intervjuer som ägde rum på en reklambyrå. Studiens syfte är att utforska innebörden av 'kreativitet' i reklamvärlden. I intervjuerna betonade informanterna i synnerhet vikten av att reklam kommunicerar genom känslor och emotioner. I denna uppsats ges en närmare inblick i vad informanterna anser att känslor och emotioner har för innebörd för reklamskapande. Detta görs genom att tillämpa fenomenologisk teori. Den fenomenologiska analysen förser oss med en djupare och mer vidsträckt förståelse för den intuitiva kunskap informanterna förmedlar. Den öppnar således upp förståelsen för varför känslor och emotioner anses vara grundläggande för reklamskapande. Utifrån en fenomenologisk förståelse för känslor och emotioner diskuteras sedan reklamens roll i samhället i helhet. / This study is based on interviews that took place in an advertising agency. The purpose of the study is to explore the meaning of 'creativity' in the world of advertising. In the interviews, the interviewees especially pointed out the importance of feelings and emotions as a means for communication in advertisement. This thesis provides a closer view of the significance feelings and emotions are considered to have in advertising. This is done by ways of phenomenological theory. The phenomenological analysis provides us with a deeper and more far-reaching understanding of the intuitive knowledge that is brought forth by the interviewees. It opens up an understanding of why feelings and emotions are considered to play a fundamental part in the creation of advertisement. Based on a phenomenological understanding of feelings and emotions I will then discuss what part advertising plays in society as a whole.

The purpose of the thesis is to present how twelve women from different segments of society define democracy and how they experience democracy in their daily life. Through meetings and interviews I wanted to learn what these women consider democracy in India to be, how they recognise democracy and rights associated with democracy in their daily lives and how they reflect upon gender equality in relation to democracy. This thesis is the result of a two-month field study in Maharashtra and interviews with twelve women from different segments of society. The women have been divided into three different groups based on educational level, aiming to find patterns of similarities and differences in how democracy is defined and recognised. Women from the first group, illiterate or with only a few years in school, are aware of their right to vote in elections but not all of them have heard the word democracy. None of them are involved in any kind of organisation or self-help group, they either lack interest in politics or have relatives not allowing them to enter the public sphere. Democratic rights and gender equality are not recognised in their daily lives. Their opportunity to change their situation is limited. Women from the second group are active in either politics or in an organisation. They know the word democracy and their rights associated with the concept. All of these women have basic education and families supporting them in their political engagements. Family is very important in India, in all endeavours of a woman’s life; education, job and whom to marry. The third group includes women with higher education, a vocational degree. They are much aware of their democratic rights, but recognise difficulties for women to claim upon them in different stages and situations of their lives. The situation of women is complex, they have the possibility to enter the public sphere, but women with careers inevitably have two jobs: the employment and the responsibility over the household. Women can enter the public sphere earlier dominated by men, but men entering the private sphere and taking part in household chores seem not to be possible in the near future. / Syftet med denna uppsats är att presentera hur tolv kvinnor från olika samhällsgrupper ser på demokrati och hur de upplever demokrati i sin vardag. Genom möten och intervjuer har jag studerat hur dessa kvinnor definierar demokrati, hur de upplever demokrati och associerade rättigheter i sin vardag samt hur de reflekterar kring jämställdhet i relation till demokrati. Denna uppsats är resultatet av ett två månaders fältarbete i Maharashtra och intervjuer med tolv kvinnor från olika samhällsgrupper. Kvinnorna är indelade i tre olika grupper, baserade på utbildningsnivå, för att finna likheter och skillnader i hur de definierar demokrati och hur de upplever demokrati i sin vardag. Kvinnorna i den första gruppen, illitterata eller med ett fåtal skolår, är medvetna om sin rätt att rösta i politiska val men alla känner inte till ordet demokrati. Ingen av dem är aktiv i någon organisation eller självhjälpgrupp, antingen på grund av att de saknar intresse eller av den anledning att familjen inte tillåter dem att äntra den offentliga sfären. Varken demokratiska rättigheter eller jämlikhet är närvarande i dessa kvinnors vardag. Deras möjlighet att förändra sin levnadssituation är begränsad. Kvinnorna i den andra gruppen är politiskt aktiva eller verksamma inom annan organisation. De känner till ordet demokrati och sina demokratiskt tillskrivna rättigheter. Dessa kvinnor har grundläggande utbildning och familjer som stödjer dem i deras politiska åtaganden. I Indien är familjen viktig i alla skeden och beslut i en kvinnas liv, i frågor rörande utbildning, arbete och blivande make. Den tredje gruppen inkluderar kvinnor med högre utbildning och yrkesarbetande kvinnor. De är väl medvetna om sina demokratiska rättigheter men ser svårigheter för kvinnor att åberopa dem i olika skeden och situationer i livet. Kvinnors situation är komplex, även om de har möjligheten att äntra den offentliga sfären så har karriärkvinnor oundvikligen två arbeten: yrkesarbetet och det fulla ansvaret för hemmet. Kvinnor kan äntra den offentliga sfären som dominerats av män. Men att män ska äntra den privata sfären, och vara delaktiga i hemmets arbete, verkar inte vara möjligt inom den närmsta framtiden.