Fokus i denna studie är riktat mot flerspråkiga pedagogers uppfattningar om barns utveckling av det svenska språket och sitt modersmål i förskolan. Studien har genomförts med en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Forskningsfrågorna behandlar flerspråkiga pedagogers arbete med att stödja och vidareutveckla barns utveckling av flerspråkighet i förskolan. Studien, som har ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, visar att pedagogerna har kompetens i flera språk. Resultatet visar att pedagogerna inte kan använda sin kompetens för att skapa möjligheter för barn att utveckla och använda flera språk i förskolan eftersom pedagogernas kompetens inte matchas med barnens olika modersmål. Resultatet visar också att pedagogerna ändrar och anpassar uppdraget i läroplanen för att kunna bemöta föräldrarnas krav och förväntningar om att det är det svenska språket som bör utvecklas i förskolan. Resultatet visar vidare att pedagogerna pratar om flerspråkighet i positiva termer men att deras beskrivning av sitt eget uppdrag tyder på att det är det svenska språket som är skolspråk och som de anser är viktigt att barn får stöd att utveckla i förskolan, för att klara skolan. Resultatet av undersökningen tyder på att barnen har små eller i princip obefintliga möjligheter att utveckla flerspråkighet i förskolan.Studien bidrar till kunskap om hur pedagoger förhåller sig till, samt arbetar för att utveckla barns flerspråkighet i förskolan. Genom att rikta fokus på flerspråkiga pedagogers förhållningssätt och praktik kan studien bidra med kunskap om flerspråkiga pedagogers kompetens och roll kopplade till läroplanen för förskolan och uppdraget att ge barnen möjlighet att utveckla flerspråkighet i förskolan.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om och förståelse för hur pedagoger kan uppfatta barn i förskolan med könsöverskridande identitet. Metoden som användes var fokusgruppsamtal där deltagarna fick ett dilemma att diskutera kring. Detta spelades in för att sedan kunna transkriberas och analyseras. Resultatet visar att pedagogerna har frågor och funderingar kring hur och när barns könsidentitet skapas och vad det är som påverkar barnen när de konstruerar sin identitet. I fokusgruppsamtalen framträder även de normer och den normkreativitet som barn möter i förskolan. Flera pedagoger har ett motstånd mot pronomenet "hen" och några pedagoger är oroliga för att "hen" gör barnet könlöst. Dock uttalar pedagogerna att de ser barn som individer och inte som ett "kön". Det framkommer också att pedagogerna anser sig vara normkritiska då dom säger att pojkar och flickor ges samma möjligheter på förskolan. Trots detta finns det uppfattningar bland pedagoger att barnen föds med ett fysiologiskt kön och att dessa pedagoger utgår ifrån att barnet känner tillhörighet till sitt fysiska kön. Dessutom anser flera pedagoger att barnen påverkas av sammhällets normer.

Tidigare forskning visar att menstruation påverkar kvinnors och flickors fysiska förmåga där undervisningen i idrott och hälsa inte är ett undantag. Problemen som lyfts är exempelvis att lärare har en negativ syn på menstruation vilket resulterar i att det inte berörs i undervisningen. Syftet med denna studie är att undersöka lärare i idrott och hälsas konstruktion av menstruation och menstruerande flickor, hur ämnet påverkar menstruerande flickors deltagande samt vilka anpassningar lärare gör för att inkludera menstruerande flickor i undervisningen. Sex semi-strukturerade intervjuer med lärare som undervisar på högstadiet genomförs där arbetserfarenheten varierar lärarna emellan. Intervjuerna transkriberas, tematiseras samt analyseras utifrån Berger och Luckmanns tresidiga modell samt Hirdmans genusteoretiska begrepp: genussystem samt genuskontrakt. Studiens resultat visar att lärarna ser på menstruation som en naturlig process samt att de har en förståelse för hur och på vilket sätt menstruationsrelaterade besvär kan påverka flickornas deltagande i undervisningen. Resultatet visar även att lärarna upplever att menstruation används som en undanflykt av flickorna för att undvika deltagande. Slutsatsen är att trots lärarnas förståelse för hur menstruationsrelaterade besvär påverkar flickornas deltagande, upplever de att menstruerande flickor använder sin menstruation som maktmedel för att kringgå deltagande i undervisningen.

Denna studie har genomförts för att bidra till forskningen kring hur man kan arbeta språkutvecklande i skolan och vad det kan ha för vinster i identitetsutvecklingen.Denna uppsats undersöker flerspråkighet, elevernas egna modersmål/förstaspråk, i relation till identiteten i skolans olika miljöer. Det undersöks hur elever och lärare uppfattar sin skolmiljö/arbetsmiljö och på vilka sätt språk är viktigt eller inte viktigt för identitetsutvecklingen. En kvalitativ studie har genomförts i form av enkäter, intervjuer och en Walking tour. I studien har en skola medverkat med elever från åk F-9. Lärare som arbetar på stadierna F-3, 4–6 och 7–9 har medverkat. Det är lärare som undervisar Idrott och hälsa, Matematik, engelska, Språk (tyska, spanska, franska), svenska, Slöjd, No-ämnen (Fysik, Kemi, Biologi) samt Teknik.Resultatet visar att det är viktigt att ta tillvara på språken som finns på skolan, det är viktigt att arbeta kring språk och visa att alla är lika viktiga.Fortsatt forskning kan göras för en djupare förståelse för hur språk och identitet hänger ihop och sätta det i ett större sammanhang i en större studie.

Syftet med studien är att undersöka vilka performativa diskurser kring barns kön som framträder i de kollegiala samtalen i förskolan. Metoden som användes var fokusgruppssamtal där deltagarna fick tre dilemman att diskutera kring kopplat till förskolans jämställdhetsarbete. Samtalen spelades in för att sedan kunna transkriberas och analyseras.Resultatet visar på att man kan lyfta ur vissa performativa yttranden som förekommer i samtalen mellan pedagogerna. Yttranden som kan ligga till grund för att pedagoger många gånger bemöter pojkar och flickor olika. Det framkommer att pojkar och flickor tillskrivs olika beteenden som också kan ligga till grund till hur barn formar sina könsidentiteter. Flera pedagoger lyfter också in samhällets och vårdnadshavares normer som en stark faktor vilket påverkar pojkar och flickor, vad man som barn förväntas leva upp till i sin könsroll. Pedagogerna samtalar om maktbegreppet i samband med att mansnormen har en starkare position, att det är generellt mer accepterat att en flicka väljer en pojkroll än att en pojke väljer en flickroll.

Sociomatematiska normer är ett relativt nytt begrepp för att förstå hur elever kan lära sig matematik. Denna norm är specifik till ämnet matematik och handlar bland annat om matematiska resonemang, jämföra och analysera olika lösningsmetoder och bearbeta misstag vid problemlösning. Normen skapas och formas av en rad olika faktorer, främst genom läraren och eleverna. Flera rapporter från PISA och TIMMS konstaterar att resultaten i matematiken är ganska dystra. Enligt Skolverket och Skolinspektionen så ger matematikundervisningen inte eleverna möjligheterna att tillägna sig hela ämnets bredd. Mycket av undervisningen fokuserar fortfarande på procedurella kunskaper men enligt ämnesplanernas innehåll så skall även eleverna tränas i matematisk kommunikation, resonemang och problemlösning, något som enligt rapporterna sker i för liten utsträckning. Dock så finns det även en del positiva indikationer på att resultaten i matematiken håller på att vända.Min studie undersöker hur de sociomatematiska normerna ser ut i Malmös gymnasiefriskolor. Jag har intervjuat tre lärare respektive tre elevgrupper till undervisande lärare. Eleverna läser sista året på gymnasiet. Att analysera de sociomatematiska normerna kan leda till en ökad förståelse för varför resultaten och inställning till ämnet är som det är vilket i sin tur gör att man kan förändra och förbättra undervisningen. Jag kom fram till att den sociomatematiska normen ser annorlunda ut mellan de undersökta skolorna och att på en av de tre undersökta skolorna är den mer utvecklad än på de andra två. Många elever har uppfattningen om att matematik handlar främst om siffor och räkneregler och att eleverna tycker att kunskap i matematik är att kunna lösa uppgifter. Eleverna ägnar stora delar av sin undervisning till enskilt räknande och mycket av deras undervisning kan kopplas till den traditionella matematikundervisningen, främst på två av de tre undersökta skolorna. Däremot så innehåller även undervisningen alternativa undervisningsformer så som problemlösning, laborationer och muntliga övningar men kanske inte i den utsträckningen som krävs för att utveckla den sociomatematiska normen. På den skolan där normen var mest utvecklad så läggs det större vikt på problemlösning, förklaringar och diskussioner kring olika lösningsmetoder samt undervisningen la mer fokus på matematiska resonemang.

Denna uppsats baseras på en komparativ textanalys av de båda kursplanerna i svenska i Lpo 94 och Lgr 11 med fokus på barn med autism, för att se vilka eventuella förändringar kursplansrevideringen har inneburit för dessa elever. Bland annat jämförs de mål som eleven ska ha uppnått i slutet av det femte skolåret i Lpo 94 med kunskapskraven för betyget E i slutet av årskurs 6 i Lgr 11. Vidare innehåller uppsatsen kvalitativa intervjuer med tre grundskollärare, två speciallärare samt en specialpedagog för att få deras syn på de eventuella förändringarna i kursplanen i svenska. Intervjuerna behandlar även vilka åtgärder man som lärare kan vidta då en elev inte uppnår kunskapskraven i svenska. Bland annat behandlas åtgärdsprogram och undantagsbestämmelsen i skollagen, den så kallade pysparagrafen. Uppsatsen behandlar också kunskapsbedömning ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. I det avslutande diskussionskapitlet diskuteras uppsatsens slutsatser som bland annat innefattar att Lgr 11 är mer preciserande och tydlig än vad Lpo 94 är. Detta är dock en nackdel i det avseende att det är flera av kunskapskraven som är svåra att uppnå för barn med autism, vilka de inte var i samma utsträckning med Lpo 94. I och med att Lpo 94 inte var lika tydlig gavs lärarna mer tolkningsutrymme vad varje mål skulle innefatta.

Syftet med denna uppsats är att nå en ökad förståelse för hur lärare upplever att formativ bedömning kommer till uttryck i deras undervisningspraktik efter en kompetensutvecklingsinsats kring formativ bedömning samt hur denna kompetensutvecklingsinsats gett dem stöd i arbetet med formativ bedömning. Utifrån forskningen kan några gemensamma drag skönjas: att det är något som sker under lärandet, att det handlar om att anpassa undervisningen för att möta elevernas behov på ett bättre sätt samt att förbättra lärandet. I studien, som har en hermeneutisk ansats, genomfördes semistrukturerade intervjuer med nio lärare. Empirin bearbetades sedan med hjälp av kontextuell analys. Utifrån utsagorna i intervjuerna kunde tre huvudkategorier kopplade till formativ bedömning identifieras, där de första två vara lärarens roll och elevens roll. I lärarens roll är närhet till elevernas lärandeprocess, skapande av en gynnsam lärmiljö samt den reflekterande läraren viktiga delar. Elevens roll kännetecknas av att eleven ska kunna äga sitt lärande och att eleverna ska kunna agera som läranderesurser för varandra. För att dessa båda roller ska kunna utvecklas krävs att den tredje huvudkategorin, kontinuerligt lärande, är förhanden. Om kontinuerligt lärande ska kunna ske, krävs att lärarna får stöd i processen i form av kollegialt lärande kopplat till sin dagliga praktik och att tid avsätts, såväl tillräckligt med tid vid varje lärtillfälle samt att dessa lärtillfällen pågår över tid.

Domestic violence is regarded as a complex social issue since it does not only exist in some abnormal groups of people, or abused by a certain type of men, nor exposed by a particular type of women. Hence, the problem can occur in all-ages, social classes and occupational groups throughout the society. Domestic violence therefore reflects the unequal distribution of power in different aspects between men and women that still remains and is maintained in different ways in today’s society. On this basis, the aim of this study is to examine women’s narrative life stories about their experiences of domestic violence in their autobiographies. This study also aims to analyze how women construct domestic violence in autobiographies from beginning to end. With the use of autobiographies as empirical material I chose to take the qualitative narrative analysis as a method, and on the basis of a social constructivists perspective. I have chosen four autobiographies all written by women who have been subjected to domestic violence in Sweden. Results analysis is divided into different parts which follow how an abusive relationship begins, how it develops and how it ends. The results show that most women described domestic violence which begins as a romantic relationship that gradually transforms into a relationship of violence, and that ends with women managing to break up from men with help of the environment in order to survive. Through autobiographies can this domestic violence also be explained as a normalization process of violence which caused by men’s violence and women’s adaptation to it.

Samhället använder media alltmer idag jämfört med förr och nyhetspubliken matas dagligen av information från olika tidningsartiklar. Äldreomsorg är ett aktuellt ämne i svenska tidningar, både sett till finansiering, personalfrågor och åldrande befolkning med ökade behov av vård och omsorg. Syftet med studien är att undersöka hur media framställer två utvalda problemområden, personalbrist och bristande språkkunskaper, inom äldreomsorgen och hur denna framställan kan påverka samhällets inställning till äldreomsorg. Med en kvalitativ innehållsanalys har totalt 19 tidningsartiklar från Aftonbladet och Expressen analyserats för att besvara studiens syfte och forskningsfrågor. Av analysen framkommer det att media har en negativ framställan om äldreomsorg och det har gått att urskilja fyra olika framställningar om varje problemområde från tidningarna. Analysen visar även att den negativa bevakningen av äldreomsorg kan påverka nyhetspublikens åsikter och inställning till äldreomsorg. Personalens dåliga arbetsvillkor på arbetsplatsen har varit dominerande genom tidningsartiklarna, kopplat till dåliga löner och låg status. Studien redogör även för betydelsen av hur media väljer att framställa olika ämnen, genom lockande rubriker och att endast vissa aspekter av ett ämne lyfts fram. Åldrande befolkning har visat sig vara en befintlig och kommande utmaning inom äldreomsorgen och medias framställan om äldreomsorg kan påverka undersköterskor och socionomers yrkesval. Därmed kan medias negativa framställan om äldreomsorg bidra till ökad personalbrist, vilket blir problematiskt när landet står inför en åldrande befolkning och behovet av undersköterskor och socionomer förväntas öka. / The society use media more and more today compared to the past and the news audience is daily fed by information from different newspapers. Elderly care is a current topic in Swedish newspapers, both in terms of financing, staff issues and an aging society with increased need for care and nursing. The purpose of the study is to examine how media present two selected problem areas, staff shortages and lack of linguistics, in elderly care and how this presentation can influence the news audience’s attitude to elderly care. With a qualitative content analysis, a total of 19 newspaper articles from Aftonbladet and Expressen have been analysed to answer the study’s purpose. The analysis shows that media has a negative presentation about elderly care, and it has been possible to distinguish four different presentations about each problem area from the newspapers. The analysis also shows that the negative coverage of elderly care affects the news audience’s opinions and attitude towards elderly care. The poor working conditions of the staff at their workplace has been dominant through the newspaper articles, connected to low wages and low status. The study also explains the importance of how media chooses to present different topics, through appealing headlines and only certain aspects of a topic is highlighted. The aging population is an existing and a future challenge in elderly care and media’s presentation about elderly care can affect assistant nurses and social worker’s choice of career. For that reason, can medias negative presentations about elderly care contribute to an increased staff shortage, which will be problematic when the country is facing an aging society and the need of assistant nurses and social workers are expected to increase.