The following study aims to study how social workers in the processing of social assistance relate to child perspective after the incorporation of the Convention on the Rights of the Child. It has been also examined how organizational guidelines and rules affect the processing of social assistance. This study has a qualitative research approach, and the empirical data has been collected through five interviews with social workers, who are working with social assistance in two different municipalities in Sweden. The empirical material has been analyzed through Michael Lipsky´s theory of street-level bureaucrats and discretion. All the social workers in this study consider that taking into consideration to child’s perspective is very important in the processing of social assistance but it is somehow ambiguous and complex. As a result, sometimes the social workers do not have the opportunity to consider child perspectives, even though there is now a law stipulated after the incorporation of the Convention on the Rights of the Child into Swedish law. Some of these factors that make the work difficult for social workers in the processing of social assistance are lack of time, rules and laws, indistinct organizational guidelines, etcetera. The results of this study also show that the social workers do not want to talk to or meet the children during the processing of social assistance and the working process can differ between the municipalities, where one municipality has much more difficulty in considering child perspectives due to too much workload and lack of time.

Tvångsvård är ett omdiskuterat ämne i dagens samhälle och Sverige. Många debatter råder där betoningen ligger på de tvivelaktiga omhändertaganden där barn och unga far illa. I denna studie undersöker vi hur socialsekreterare resonerar kring LVU med fokus på handlingsutrymme, makt samt överväganden och osäkerheter i LVUhandläggning i syfte att undersöka socialsekreterarnas egna tankar och upplevelser vilket är ett perspektiv som i nuvarande forskningsfält är svagt behandlat. Med utgångspunkt i Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati har vi utfört semistruktureradeintervjuer med åtta socialsekreterare vid fyra barnenheter och två ungdomsenheter. Vi fann att socialsekreterarna i vår studie beskrev en komplex bild av deras arbete. Stundom upplever de att de har makt och handlingsutrymme, och stundom inte. Detta kunde bero på LVU-handläggningens utformande, samt hur mycket ansvar den enskilde socialsekreteraren fick från sin organisation. Deras arbete genomsyras även av flera genomgående osäkerheter som uppstår i svåra överväganden i LVUhandläggning. Vi såg även att makt hade en stor roll i socialsekreterarnas arbete,framför allt när det kommer till samarbete med familj och hur mötet med barn och unga struktureras. Samtidigt beskrev socialsekreterarna hur LVU-handläggning ibland följs av en känsla av maktlöshet när det inte går som planerat.

Socialtjänsten har ett ansvar för att barn ska växa upp under trygga och goda förhållanden och en skyldighet att erbjuda det hjälp och stöd som familjer och barn behöver. Syftet med vår litteraturstudie är att belysa både barns och socialsekreterares perspektiv av en utredningsprocess då barnen har varit aktuella hos socialtjänsten för misstanke om våld i hemmet. Genom att integrera två separata perspektiv syftar vi att uppnå en belysande del i arbetet med upptäckten av våldsutsatta barn samt hur arbetet kan vidareutvecklas och förbättras. I empirin framkommer flera gemensamma teman som barnen betonade var av stor vikt; processen innan avslöjandet, relation, maktlöshet och deltagande. Socialsekreterarna belyste ur sitt perspektiv komplexiteten kopplat till organisatoriska aspekter och överväganden, samt maktförhållande och rättigheter. Vidare har vi applicerat barnkonventionen samt en operationalisering av begreppet barnets bästa vid analysen, där vi ser att delaktighet, individuella bedömningar av barnet samt kompetens i bemötandet gentemot barn är av särskild vikt. Trots att principen om barnets bästa är lagstadgad i socialtjänstlagen samt i barnkonventionen framkommer en problematik kring hur principen ska tolkas och implementeras i det praktiska arbetet med barn. Barnen upplever till stor del ett bristande bemötande av socialsekreterarna, där de inte ges möjlighet till delaktighet. Ur socialsekreterarnas perspektiv framkommer en komplexitet kring att sammanföra de organisatoriska aspekterna med en individuell bedömning av barnen. Socialsekreterarna önskar en vidare kunskap inom området och vi kan se att barnen besitter mycket kunskap att ta hänsyn till, vilket visar på vikten av integreringen av de två olika perspektiven.

The purpose of the study is to seek an understanding of social workers experiences in working with children who have witnessed violence. The study aims to study and analyze what efforts the social services offer children who have witnessed violence, and what difficulties there are for social workers to help children who have witnessed violence, with the ambition to increase knowledge about what support children who have witnessed violence receive from social services and whether there are factors experienced that make it more difficult for social workers to work with children who have witnessed violence. To answer this purpose, the following questions were asked: According to the social workers, how are children affected by witnessing violence? How does the social service work with these consequences and what support does the social service offer to children who have witnessed violence? According to the social workers, what are the obstacles to being able to give children that support after they have witnessed violence? To pursue the study, we chose to do a qualitative method and we interviewed five social workers. The essay's results show that the social workers think that the consequences of witnessing violence are very different for each child. But there is a common picture among the social secretaries that children who witness violence are exposed to great psychological stress. It will also have a negative effect on the children's social, mental and physical well-being. Several times the child has their basic safety removed. The study also shows that social workers experience that they can not always help the children although they want to and believe that the children are in need of help. The result has been analyzed using theories about coping and street level bureaucracies. The coping strategies were mainly helpful in analyzing the first question regarding children's consequences. Street level bureaucracies were especially helpful in explaining the support provided by social workers to children and the obstacles that may exist in helping children who have been subjected to violence and who have adopted the various coping strategies.

Authors: Diana Eliassi Sarzeli & Hajer Lateef Titel: Formerly unaccompanied children’s experiences of the social services’ treatment and reception system Supervisor: Phillip Lalander Assessor: Torbjörn Forkby   The aim of this essay was to study formerly unaccompanied children’s experiences of the social services’ treatment and reception system.  We also studied whether the reception system made it possible or difficult for their opportunities in Sweden. In this study we have completed five qualitative interviews with five formerly unaccompanied children across Sweden. The interviews have had a retrospective element and have been semi-structured. Based on our respondent’s answers from the interviews, it was possible to identify four main themes; social secretary, accommodation, school and legal guardian. We analyzed these themes based on previous research and the selected theory which was symbolic interactionism. The main conclusion we made based on the results of the study was that the formerly unaccompanied children were generally satisfied with the social services’ reception system and its treatment. This despite the fact that criticism was directed towards the social secretaries, the different accommodations and school. The formerly unaccompanied children all experienced that the social services’ reception system has for the most part facilitated their current lives.

Syftet med studien var att undersöka vilken betydelse husdjur har i Socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor. Data samlades in med webbenkäter som besvarades av 25 socialsekreterare i olika kommuner. Resultatet jämfördes med tidigare forskning och analyserades med begrepp från Bronfenbrenners ekologiska systemteori. Resultatet visar att socialsekreterarna bedömer att husdjur är viktiga att ha i åtanke i våldsärenden och i likhet med tidigare forskning har många erfarenhet av att kvinnor stannar kvar i våldsamma relationer på grund av oro för husdjur. Trots detta samverkar man sällan med andra aktörer och många uppgav att det saknas tydliga rutiner för klienters husdjur på arbetsplatsen. Vidare tror en majoritet inte att Socialtjänsterna i Sverige beaktar sambandet mellan våld mot kvinnor och våld mot husdjur. En slutsats är att relationen till husdjur kan försvåra ett uppbrott från en våldsam partner, men att detta inte beaktas i större utsträckning kan bero på husdjurens juridiska ställning. / The aim of the study was to investigate the importance of pets in the Social Services’ work with women subjected to domestic violence. Data were collected using web surveys answered by 25 social workers in different municipalities. The results show that the social workers assess pets as an important factor to keep in mind in cases of violence and that many have experience of women remaining in violent relationships due to concern for their pets. Despite this they rarely collaborate with animal agencies and some of the social workers experience that their workplace has a lack of clear guidelines regarding clients’ pets. A majority thinks that the link between violence against women and pets is not generally considered by the Social Services. A conclusion is that the current legal status of pets may be the reason why they are not considered more in social work and that this may constitute a risk factor for women remaining in violent relationships.

Detta är en kvalitativ studie som utforskar socialsekreterare och LSS-handläggares upplevelser av klient- och brukarrelaterat hot och våld, det vill säga hot och våld riktat mot tjänstemän från klienter och brukare. Syftet med studien är att belysa dessa upplevelser samt undersöka om, och i så fall hur, hot och våld påverkar socialsekreterare och LSS-handläggares mående samt arbetsmiljö. Utöver detta syftar studien till att åskådliggöra betydelsen av hanteringsstrategier samt utbildning kopplat till detta område. Genom en fenomenologisk ansats och semistrukturerade intervjuer har studien sökt besvara de frågeställningar som vi utformat med hänsyn till studiens syfte. Samtliga socialsekreterare och LSS-handläggare som intervjuats innehar en socionomexamen samt har erfarenhet av myndighetsutövning inom socialtjänsten, där klient- och brukarrelationen är ständigt närvarande. Materialet har tolkats med stöd i tidigare forskning samt teorier vilka berör våldsbegreppet och olika hanteringsstrategier; däribland mentalisering. Vid analys av intervjumaterialet har vi använt en tolkande innehållsanalys, vilken har genererat i olika teman som alla på något sätt berör socialsekreterare och LSS-handläggares upplevelser av hot och våld. Dessa teman behandlar dels hot- och våldsbegreppets definition samt förekomsten av hot och våld i socialtjänstens myndigheter, men även påverkan av arbetsmiljö och mående, olika hanteringsstrategier samt vikten av utbildning. Resultatet i studien visar på att socialsekreterare samt LSS-handläggare delvis upplever sig vara utsatta för klient- och brukarrelaterat hot och våld, samt att de vid påfrestande situationer tar till olika hanteringsstrategier för att hantera omständigheterna. Det framgår även att utbildning ses som en viktig del i att förbereda framtida socionomer på situationer som kan komma att ske i det praktiska sociala arbetet, men likaså en viktig del i att utveckla socialtjänstens verksamheter utifrån ett preventivt förhållningssätt. Studien pekar på betydelsen av relationsskapande i det klient-/brukarnära arbetet, vilket enligt våra intervjupersoner är en viktig del för att främja trygghet i mötet och försöka motverka såväl hot som våld. Vi vill med den här studien belysa socialsekreterare och LSS-handläggares arbetsvillkor och utsatthet med målsättningen att initiera ett tryggare professionellt socialt arbete.

Syftet med denna studie är att undersöka hur socialsekreterare inom individ och familjeomsorgen (IFO) i två kommuner i Värmland arbetar för att bryta det sociala arvet. Vi använder oss utav en kvalitativ metod för att uppnå studiens syfte. Studien bygger på intervjuer med sju yrkesverksamma socionomer, där samtliga är verksamma inom IFO. Data analyseras med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och tolkats utifrån empowerment-teorin och Gustav Jonssons teori om det sociala arvet. Resultatet visade att IFO arbetar utifrån två olika synsätt för bryta ett socialt arv, det ena innefattar att tillföra nya influenser till barnet i dennes hemmiljö och det andra innebär att avlägsna den unge från sin bristande hemmiljö för att på så sätt tillföra nya perspektiv. Resultatet visar även att det förebyggande arbetet är en bristvara inom kommunerna, vilket försvårar arbetet att kunna fånga upp individer i ett tidigt skede. Slutsatsen var att socialsekreterarna använder sociala insatser som verktyg för att öka möjligheterna till att bryta både det enskilda barnet och familjens behov av sociala insatser, dock i samma stund som insatsen tillsätts arbetar socialsekreterare IFO aktivt för att stärka individer för att de ska kunna klara sig själva. Vi gör tolkningen att individernas sociala arv kan påverka deras motivation till insats. / The purpose of this study was to investigate how social workers within the individual and family care (IFO) work in two municipalities in Värmland to break the social heritages.  The study is based on interviews with seven professional social workers, all of them are working within IFO. Data has been analysed with a qualitative content analysis and Empowerment Theory and Gustav Jonsson's (1969) Theory of Social Heritage. The results showed that social workers utilise two different approaches to break negative intergenerational patterns. The first approach involves introducing new, positive influences to the child and it´s family in their home environment, whilst the second approach involves removing the child from undesirable environmental aspects in order to add new, positive influences. The result also showed that the lack of preventive interventions makes it difficult to assist individuals at an early stage. We conclude that social workers utilise social intervention as a method to increase the success rates of breaking the negative social heritage to children and their families. Evidently, at the same time as social intervention is utilised, the IFO social workers aim to actively strengthen individuals so that they can function on their own.  We do the interpretation that an individuals' social heritage may have an impact on their motivation for effort.

I den här studien undersöker vi hur socialsekreterare som arbetar med barnutredningar inom socialtjänsten förhåller sig till barns delaktighet under utredningsprocessen. De utredningar vi främst fokuserar på i uppsatsen lyder under lagrummet i 11 kap. 1 §, 1 st. i SoL (2001:453). Genom sex kvalitativa och semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare var syftet att undersöka vad de har för syn på barns delaktighet, hur de ser på sin egen kompetens gällande delaktighet samt vad de upplever sig ha för möjligheter och begränsningar att göra barn delaktiga. Genom en analys med hjälp av Shiers delaktighetsmodell (2001) fann vi att socialsekreterarna upplevde sig ha ett stort handlingsutrymme med goda möjligheter att anpassa arbetssätt och metoder utifrån olika barn. Barns delaktighet beskrivs av socialsekreterarna i termer av att barnet får fortlöpande information om det som rör barnet själv och att det generellt sker ett samtal med varje barn där barnet ges möjlighet att uttrycka sina åsikter men har en relativt liten möjlighet att påverka beslutet om insats. Enligt de intervjuade socialsekreterarna finns en hel del hinder för att kunna göra barn delaktiga som till största del beror på att vårdnadshavare inte ger sitt samtycke och att alliansen med dessa många gånger måste prioriteras. Även barnets personlighet och mognad beskrivs som en påverkansfaktor för delaktigheten, sociala och verbala barn är lättare att göra delaktiga än barn som är tystlåtna och passiva. Socialsekreterarna beskriver att deras kunskap och kompetens inom barns delaktighet är svår att definiera. Det är en kombination av utbildningar och erfarenheter samt till stor del baserad på ett kollegialt utbyte av lärdomar. Det framkommer också att barn med funktionsnedsättningar inte alltid görs delaktiga på samma sätt och att det saknas kunskap gällande hur detta bör gå till. / In this study we examine how social workers relate to children's participation during the case work process within social services. We are focusing on the case work which is regulated in chapter 11, section 1, paragraph 1 in the Social Services Act (2001:453). Through six qualitative and semi-structured interviews with social workers, we explore their views on children's participation, how they view their own competence regarding participation, and how they perceive their opportunities and limitations to involve children. Through an analysis with the help of Shier's model of participation (2001), we found that the social workers felt that they did have room for maneuver and great possibilities to adapt their working methods in relation to each individual child. The social workers describe children's participation in terms of in terms of the child receiving continuous information on matters that concern the child. There is generally one meeting with each child where the child gets the opportunity to express their own opinions but have a rather small opportunity to influence the final decision regarding social interventions. According to the interviewees there are a number of obstacles in involving children, which is mainly due to the fact that parents with their custodial rights won't give their consent and that the alliance with them must be prioritized. The child's own personality is also described as a factor that influences participation, social and verbal children are easier to involve in a participatory way than children who are quiet and passive. The social workers described their knowledge and competence in children's participation as difficult to define. It is a combination of education and experience and largely based on a collegial exchange of work experiences. It also emerges that children with disabilities are not always allowed to be involved in the same way and that there is a lack of knowledge of how to go about it.

Compulsory care of a child is one of the most intrusive interventions that can be made in a child's life, but a protective task that social services have been obliged to carry out. In the case of compulsory care of a child, the social secretary is faced with a number of different difficulties and dilemmas that can be linked to coercion in LVU legislation and consideration of the child's best interests. The aim of this qualitative study is to investigate social workers, in social services' child and family investigation, experience of how the child's best interests are taken into account in LVU processes och what thoughts and ethical dilemmas arise for social workers in connection to the LVU process in the meetings with children and parents, and also how can this be understood in relation to their professional role. By using an interview based qualitative method, this study strives to reach a deeper understanding of social workers' experience of the subject matter. The results of this study shows that the experience of the child's best interests is a concept that social workers must constantly define and describe as situational, based on the child's situation. A common description of the child's best interests is that it is a concept that needs a definition and frame of reference, as the lack of a definition makes it more difficult for social workers to consider what is in the child's best interests. This study reaches the conclusion that social workers experience the LVU process to be harmful to the relationship between both children and parents, and parents and social services. Based on this, the social workers felt that it was a huge ethical dilemma to use LVU, as the implementation of the LVU law was both emotionally stressful and comes with its limitations. This despite knowing that LVU should function as a protection for the child and its best interests.