Denna uppsats är en litteraturstudie som behandlar läroplanen i svenska och dess förändring från 2011 till 2022, samt lärares syn på sin egen skrivundervisning i förhållande till läroplanen, Lgr11. Studien vilar på den sociokulturella teorin där man tror att allt lärande sker i samspel med andra. I den nya kursplanen för svenska har gemensamt skrivande lagts till vilket är den största förändringen. Detta är något nytt för läroplanen, men också intressant utifrån forskningsresultat som visar att gemensamt skrivande är viktigt för lärande. Resultaten visar även på att lärare har väldigt olika syn på att skrivundervisningen samt att det finns lärare som anser att skrivundervisning bör vara lägre prioriterat än läsundervisning. Vidare visar resultaten att flera lärare inte använder läroplanen som den ska användas enligt Skolverket.

Denna studie syftar till att undersöka hur barn talar om naturvetenskapliga fenomen ochvad som framstår som centralt i barnens tal om naturvetenskapliga fenomen. Studienssyfte är också att undersöka vilken syn på kunskap och lärande som kommer till uttrycknär barnen talar om sitt lärande. Vår studie är kvalitativ vilket innebär att vi har använtkvalitativa intervjuer när vi samlat in studiens empiri.Eftersom vi valt att framförallt analysera vårt material ur ett sociokulturellt perspektivpresenterar vi det i vår litteraturgenomgång. I vår litteraturgenomgång lyfter vi även frambarns perspektiv vilket också utgör en grund i studien. Begreppen metaforer,antropomorfism, animism och artificialism lyfts också fram i litteraturgenomgången föratt sedan utgöra en grund i analysdelen.I vår studie kan vi dra flera slutsatser. Studien visar bland annat att barnens uttryck avnaturvetenskapliga fenomen kan förklaras och beskrivas med hjälp av begreppenantropomorfism, animism, artificialism och metaforer. Vår studie visar även att barnenstal om sitt lärande går att sammanfatta genom tre teman: barn lär tillsammans, miljön talaroch vägledning för lärandet. Barns tal om sitt lärande ger uttryck för att de har lärt sig påett sätt som bekräftar det sociokulturella perspektivet på lärande. / This study aims to examine how children talk about scientific phenomena and what appears to be central to children's speech about scientific phenomena. This study also aims to examine the view of knowledge and learning as expressed when children talk about their learning. Our study is qualitative which means that we have usedqualitative interviews when we gathered empirical study . Since we have chosen to primarily analyze our material from a socio -cultural perspectivewe present it in our literature review . In our literature review we highlight in the futurechild's perspective, which also provides a foundation in the study. The concepts of metaphors, anthropomorphism , animism and artificialism are also highlighted in the literature review for then form the basis of the analysis part .In our study , we can draw several conclusions . The study shows that the children's expressions of scientific phenomena can be explained and described by means of the concepts anthropomorphism , animism , artificialism and metaphors . Our study also shows that childrens speaking about their learning can be summed up by three themes: children learn together, environment speaks and guidance for learning. Children's speech about their learning reflects the fact that they have learned ina way that confirms the socio-cultural perspective on learning .

Syftet med studien är att undersöka om verksamma pedagoger inom förskoleverksamheten arbetar med de estetiska uttrycksformerna i samband med barns språkutveckling. I studien presenteras bland annat det teoretiska perspektivet på lärande vilket är det sociokulturella perspektivet. Metoden utgörs av observationer och kvalitativa intervjuer med pedagoger på två olika förskolor i Malmö. Resultatet av studien visade att estetiska uttrycksformer praktiseras och används som ett redskap för att stimulera barns språkutveckling. De estetiska uttrycksformer som förekom mest i de två förskolorna där studien genomfördes var teater, “rollspelslekar” och musik, sång rim och ramsor. Dessa estetiska aktiviteter förekom främst i den styrda planerade verksamheten som barnen sedan bearbetade och gav uttryck för i den egna leken. Alla pedagoger som intervjuades var överens om att estetiska uttrycksformer i förskolan var ett gynnsamt sätt för barnen att utveckla sin språkutveckling, men att det inte används i så stor utsträckning som det skulle kunna göras. Flertalet deltagande pedagoger i studien hade inte tänkt medvetet på sambandet mellan estetiska uttrycksformerna och barns språkutveckling, utan ansåg att språket är något som hela tiden finns med överallt som en naturlig del av vardagen och barns lärande.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare upplever cirkelmodellen som undervisningsmetod och hur den påverkar elevernas lärande. Tidigare forskning har visat att lärare som inte har någon erfarenhet av modellen upplever den som svår att undervisa med av olika anledningar. Denna studie vill därför också se om det finns någon skillnad i upplevelser av metoden beroende på hur länge lärare arbetat med den. För att undersöka detta har semistrukturerade frågeformulär använts. Vi fick in svar från totalt 26 lärare. Den teorin och det begreppet som ligger till grund för studien är den sociokulturella teorin och den proximala utvecklingszonen.   Resultaten av frågeformulären visar att lärare har en positiv inställning till undervisningsmetoden, men att tiden för förberedelser var ett stort problem. Svårigheterna med att individanpassa lyftes också fram av flera lärare. De stora fördelarna med cirkelmodellen är att den är en tydlig, strukturerad metod som ger eleverna stöttning, genrekunskap och stora möjligheter att lära i samspel med andra.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare leder det förebyggande arbetet medkonflikthantering i arbetslaget med fokus på det undervisande uppdraget. Studien utgår från detsociokulturella perspektivet och en kvalitativ metoden med intervju som datainsamlingsmetod.Resultatet visar att kommunikation, samspel och kollegialt lärande är en nyckel iförskollärarnas arbete med att förebygga konflikter i arbetslaget i relation till det undervisandeuppdraget. Det krävs förutsättningar i form av planeringstid för att förskollärare och arbetslagettillsammans ska åstadkomma detta. Resultatet visar även att kulturella mönster lever kvar avden tidigare platta organisationen i förskolan vilket försvårar förskollärarnas positionering iarbetslaget och därmed deras möjlighet att förebygga konflikter i arbetslaget i relation till detundervisande uppdraget. Slutsatsen i studien är att förutsättningar behöver skapas förförskollärare och övrig personal (barnskötare) i arbetslaget att ompositionera sig och genomföradet undervisade uppdraget i relation till en förändrad ansvars- och arbetsdelning.

Syftet med studie är bland annat att bidra med kunskap om förskolans arbete med digitala verktyg med inriktning på lärplattan för att främja alla barns språk och kommunikation. Studiens utgångspunkt har varit det fenomenologiska perspektivet med målet att få fatt i pedagogernas tankar och erfarenheter. Vidare har även det sociokulturella perspektivet används under analysprocessen med målsättning att bidra med kunskap om hur lärplattan främjar alla barns språk och kommunikation. Utifrån forskningsfrågorna formulerades semistrukturerade intervjufrågor som bland annat handlade om pedagogernas förhållningssätt till lärplattan, lärplattans tillgänglighet för barnen att ta egna initiativ och eventuella hinder som respondenterna upplever. När efterfrågade data samlats började studiens analysarbete utifrån ett sociokulturellt perspektiv som sorterades och reducerades med avsikt att få svar på forskningsfrågorna. Studiens resultat visade att alla förskolor använde sig av lärplattan för att främja barnens språk och kommunikation om än de arbetade på olika sätt. På förskolorna där de använde lärplattan mer begränsat framkom ändå i resultatet att alla förskolor hade en intention att använda lärplattan på ett sätt som främjar barnens språk- och kommunikationsmöjligheter. En slutsats som drogs var att den oro som finns i samhället kring skärmtid och strålning inte riktigt passar in i förskolans värld eftersom resultatet visar att det finns begränsat antal lärplattor i jämförelse med antal barn. Detta betyder att den faktiska tidensom barnen tillbringar framför skärmen i förskolorna blir kort. Vare sig barnen konsumerar eller producerar med lärplattan bidrar artefakten till barnens språk- och kommunikationsmöjligheter.

Denna studie handlar om hur läsplattan används i läs- och skrivinlärningen i skolans tidiga år. Syftet med studien är att undersöka lärares uppfattningar om läsplattan som digitalt redskap i undervisningen. Ett specifikt fokus riktas mot de elever som lärarna upplever har svårigheter i sin läs- och skrivinlärning. Detta undersöks genom en enkätstudie, där lärare ombeds svara på frågor kopplat till användning samt uppfattning om digitala redskapet i relation till elever som har svårt i sin läs- och skrivinlärning. Mina frågeställningar är: Vilka utmaningar och möjligheter uppfattar lärarna med läsplattan som redskap i tidig läs- och skrivinlärning? Hur resonerar lärarna kring att använda läsplattan som stöd för elever som de upplever har svårigheter i läs- och skrivinlärningen? Uppsatsen utgår från den sociokulturella teorin. Resultatet av enkätstudien visar att lärarna runt om i landet uppfattar både möjligheter och utmaningar med läsplattan som redskap i elevers läs- och skrivinlärning. Lärarna ser både möjligheter och utmaningar med läsplattan som stöd för elevernas läs- och skrivinlärning. Exempel på utmaningar är att tillgängligheten varierar, finmotoriken kommer i skymundan, det stora utbudet av applikationer och att det är svårt för läraren att bli medveten om vad eleverna gör med läsplattan. Exempel på möjligheter är det stora utbudet av olika appar som medför en variation för eleverna. Därmed kan undervisningen bli mer individanpassad. Ytterligare möjligheter är att läsplattan även kan ge möjlighet till att få en input till språket, att använda talsyntesfunktionen och att underlätta för elever med finmotoriska svårigheter.

Syftet med studien är att utifrån närmaste utvecklingszonen beskriva hur pedagoger arbetar med dans i förskolan. Studien består av sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer som är genomförda på sex olika förskolor i samma kommun varav en intervju i annan ort. Utifrån den insamlade data framkom det att pedagogerna var över med att dans bör prioriteras eftersom det främjar den fysiska- och sociala utvecklingen hos barnen. I resultatdelen påvisar det att dans använts mer spontant än planerad, samt att de dansar för den fysik och gemenskap som barnen får med varandra. Det visades även på att det kan finnas okunskap gällande dans kring pedagogerna som deltog i intervjuerna vilket försvårare syftet med ämnet dans i förskolan    De slutsatserna som dras utifrån studiens syfte och resultat är att det behöver finnas stabilitet mellan pedagogers förhållningssätt och deras kunskap samt materiella ting. Pedagoger behöver ha en förståelse till varför dans är viktigt men även känna att det är ett lustfyllt och meningsfullt lärande att genomföra det i förskolan.

Vi har i denna studie undersökt två lärares arbete med barnböcker för konflikthantering. En bokanalys av de barnböcker de intervjuade lärarna arbetar med har också gjorts för att undersöka hur mellanmänskliga konflikter framställs och hur innehållet i barnböcker kan användas för konflikthantering. Syftet med studien har varit att undersöka på vilket sätt barnböcker kan användas i grundskolans utbildning för att behandla mellanmänskliga konflikter samt att skapa förståelse för barnboken som verktyg för konflikthantering. Studien utgick från en kvalitativ intervjustudie och en kvalitativ textanalys där det sociokulturella perspektivet har varit studiens teoretiska utgångspunkt. Materialet som utgjort grunden för denna motivstudie och empiriska undersökning bestod av barnböcker och intervjuer. Resultatet har visat att boken spelar en avgörande roll i lärarnas konflikthantering. Vidare visade resultatet att boken kan skapa möjligheter för elever att utvecklas i förståelse för sig själv och för andra. Resultatet har också visat att boken kan öppna upp för lärtillfällen och utvecklande samtal. Studien visade, utifrån de två lärarnas intervjuer och bokanalysen, att barnboken kan skapa möjligheter och användas som ett verktyg för konflikthantering.

I dagens samhälle är det många barn och ungdomar som lider av psykiskohälsa, samt inte är fysisk aktiva under veckodagarna. Därav är syftet medstudien att utforska och analysera hur fritidslärare främjar hälsa genom atthantera både friskfaktorer och riskfaktorer, samt hur de integrerar fysiskaktivitet i verksamheten inom fritidshemmet. I studien har vi använt oss av enkvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer har genomförts, där trefritidslärare har intervjuats. Det teoretiska ramverket som har använts är detsociokulturella perspektivet och de tre begrepp som har använts är mediering,appropriering och den proximala utvecklingszonen. Resultatet från studienvisar att samtliga fritidslärare är eniga i att det behöver finnas rutiner ochstruktur, som bidrar till en trygg samt säker miljö på fritidshemmet. Utifrånelevgruppen kan fritidslärare skapa en tydlig struktur kring vad som erbjudspå fritidshemmet, exempelvis med hjälp av visuellt stöd. Dessutom är detbetydelsefullt att samtliga elever på fritidshemmet känner en god relation tillde pedagoger som vistas på fritidshemmet. Gällande rörelsen belyserfritidslärarna att de använder sig av varierade rörelseaktiviteter både inomhusoch utomhus utifrån elevernas idéer, tankar samt behov. Fritidslärarna geräven eleverna förutsättningar till att eleverna uppnår rekommendationengällande 60 minuters fysisk aktivitet dagligen. I koppling med empirin frånfritidslärarna är de mest väsentliga friskfaktorerna goda relationer till vuxna,en lugn skolmiljö, meningsfulla aktiviteter, uppskattning och att fritidshemmethar gränser och krav.