Objective and aim: Adults use child-directed-speech in their interaction with infants,w hich has been confirmed to have positive effects on their language learning. This study was a part of the Words make a difference project at Karolinska Institutet (KI). Within this project, a new intervention model has been developed for caregivers of children with a hearing impairment, called the Prevention Education Program forParents (PEPP). The purpose of the present study was to investigate whether caregiver’s use of child-directed speech differed between a structured play situation and in home environment. The aim was also to evaluate the PEPP model's methods of analysis; video and LENA-recording, concerning measurement of child-directed speech in a structured play situation. Data from the present study were also collected as reference data for the Words make a difference. Methods: The study involved four families with typically hearing infants aged 0-7months and their caregivers. Data collection was undertaken using PEPP's evaluation methods in a short, structured play situation and a full day recording in a home environment. Results and conlusion: In some cases, the care-givers’ use of child-directed speech differed between the structured play situation and the full-day recording in the home environment. The two data collection methods (audio recording and video recording) during the structured play situation were in good agreement regarding the use of child directed speech. The conclusion is that the PEPP model is a functional method for examining the spoken language environment of infants. Bakgrund och syfte: Barnriktat tal (BRT) används av vuxna i samspel med små barn och har visat sig innebära positiva effekter för språkinlärningen. Denna studie var en del av Ord gör skillnad- projektet på Karolinska Institutet (KI) där en ny interventionsmodell för föräldrar till barn med hörselnedsättning utvecklas: Prevention Education Program for Parents (PEPP). Den aktuella studiens syfte var att undersöka spädbarns talspråksmiljö och om föräldrars användning av BRT skiljer sig mellan en strukturerad leksituation och i hemmiljö. Syftet var också att utvärdera PEPP- modellens bedömningsmetoder; LENA-inspelning och videoinspelning. Metod: I studien deltog fyra normalhörande spädbarn i åldrarna 0-7 månader och deras mammor. Datainsamlingen gjordes med hjälp av PEPP:s bedömningsmetoder dels under en kort strukturerad leksituation dels genom en heldagsinspelning i hemmiljö. BRT analyserades utifrån fem språkspecifika särdrag; segmentell fonologi, prosodi, syntax, ordförråd och pragmatik. Resultat och slutsatser: Användning av BRT skiljde sig i enstaka fall mellan den strukturerade leksituationen och heldagsinspelningen i hemmiljö. De två bedömningsmetoderna stämde väl överens med avseende på användningen av BRT under den strukturerade leksituationen. Slutsatsen är att PEPP-modellens bedömningsmetoder är användbara vid undersökning av talspråksmiljön hos spädbarn i åldrarna 0-7 mån gällande BRT och kan med fördel användas i föräldrahandledning. Resultaten från den här studien kan komma att användas för metodutveckling av PEPP- modellen och även som referensdata till Ord gör skillnad- projektet.

Interaction is an important aspect for children’s language development. The intervention model Prevention Education Program for Parents (PEPP) is currently under development within the research project Ord gör skillnad, Karolinska Institutet. PEPP is an intervention for parents to children aged 0–12 months who’s recently been diagnosed with hearing impairment. In PEPP parents receive guidance based on the child’s language environment which is mapped through Language ENvironment Analysis (LENA) and video analysis. LENA is a speech processing technological tool that analyzes the child’s language environment. The video analysis is made manually based on short video records of interactions between child and parent. The purpose of this study was to evaluate these mapping methods reliabilities to measure verbal conversational turns. The study also aimed to investigate if there’s a pattern between the amount of verbal conversational turns in a structured playtime and in the home environment. Four families with children aged 0:26–7:3 months participated. The child and parent interacted in a structured playtime that was analyzed with LENA and video analysis. Each family also made a LENA recording for an entire day in their home environment. The amount of verbal conversational turns in the structured playtime was analyzed by two assessors through video analysis. Inter-rater reliability was calculated, and a qualitative assessment was made for intervals in which the inter-rater reliability was <80%. The conformity between video analysis and LENA in the structured playtime was calculated. Further, a comparison was made between the amount of verbal conversational turns measured with LENA in home environment and structured environment. The inter-rater reliability in this study was high and in the qualitative assessment aggravating factors were identified. The conformity between video analysis and LENA analysis of the structured playtime was moderate. The amount of verbal conversational turns was higher for all participants in the structured environment compared to the home environment. This study indicates that video analysis is a reliable method. However, the aggravating aspects should be remedied in order to increase the reliability. The results confirm previous findings that demonstrate limitations with LENA’s ability to measure conversational turns in young infants. This study indicates that the number of conversational turns is higher in structured environments. To ensure the results in this study further research should be conducted. / Barn lär sig språket i interaktion med sin omgivning. Föräldrainterventionen Prevention Education Program for Parents (PEPP) utvecklas inom forskningsprojektet Ord gör skillnad, Karolinska Institutet. I PEPP handleds föräldrar till barn i åldrarna 0–12 månader med nyligen upptäckt hörselnedsättning kring samspel och kommunikation. Handledningen baseras på barnets språkmiljö som mäts med kartläggningsmetoderna Language ENvironment Analysis (LENA) och videoanalys. LENA är ett talprocessande teknologiskt verktyg som beskriver barnets språkmiljö genom automatisk analys. Videoanalysen sker manuellt av bedömare utifrån korta videoinspelningar av samspel mellan barn och förälder. Föreliggande studie syftade till att utvärdera dessa kartläggningsmetoders pålitlighet i mätning av verbala turtagningar. Vidare syftade studien till att undersöka eventuella mönster mellan antal verbala turtagningar i hemmiljö och strukturerad miljö. Fyra familjer med barn i åldrarna 0:26–7:3 månader deltog. Barn och förälder samspelade under en strukturerad leksituation som analyserades med LENA och videoanalys. Varje familj gjorde även en heldagsinspelning med LENA i hemmiljö. Antal verbala turtagningar i den strukturerade leksituationen analyserades av två bedömare med videoanalys. Interbedömarreliabilitet räknades ut och en kvalitativ bedömning genomfördes på intervall med interbedömarreliabilitet <80 %. Samstämmigheten mellan videoanalysen och LENA beräknades gällande den strukturerade leksituationen. Vidare jämfördes antal turtagningar mätt med LENA i hemmiljö och strukturerad miljö. Resultatet visade på en hög interbedömarreliabilitet i videoanalysen och i den kvalitativa bedömningen identifierades försvårande aspekter. Samstämmigheten mellan videoanalysen och LENA var måttlig. Antalet turtagningar var genomgående högre i den strukturerade leksituationen jämfört med hemmiljö. Studien tyder på att videoanalysen är en pålitlig metod. Dock identifierades försvårande aspekter som bör åtgärdas för att öka mätningens tillförlitlighet. Studien bekräftar tidigare forskning som visat på begränsningar gällande LENA:s mätning av turtagningar hos unga spädbarn. Resultatet tyder på att det sker fler turtagningar i strukturerad miljö än i hemmiljö. För att säkerställa studiens resultat krävs fortsatta studier.

Idag finns ett starkt forskningsstöd som visar att små barn utvecklar PTSD eller andra stressrelaterade symtom i samband med trauma i lika eller högre grad än äldre barn, ungdomar och vuxna. De yngsta barnens starka beroende av sina vårdnadshavare för överlevnad och skydd i kombination med deras utvecklingsmässiga omognad gör de minsta barnen till en särskilt utsatt och sårbar grupp. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka forskningsstödet för olika psykoterapeutiska metoder för små barn (noll till fem år) med trauma. Översikten omfattar 29 artiklar med olika metodologiska tillvägagångssätt. Sammanfattningsvis visar litteraturöversikten att det saknas forskning om behandling av små barn samt att det finns studier som påtalar behov av att anpassa behandlingen till barnens ålder och behov. Detta inkluderar till exempel att involvera barnets primära omsorgsperson/er, att använda lek som metod, att ge åldersanpassad psykoedukation samt att identifiera känslor utifrån ålder och mognad. Framtida forskning om små barn har flera frågeställningar som behöver besvaras; Hur går en evidensbaserad diagnostisk process till för de små barnen? Vilka symtom behöver premieras i behandlingen? Vilka barn bör erbjudas behandling och hur kan effekten av terapin mätas? Ytterligare studier med fokus på genomförbarhet och enhetliga utfallsmått rekommenderas. / There is ample evidence to suggest that infants and small children can develop PTSD and other stress-related symptoms as a result of trauma, to an equal or greater degree than older children, adolescents and adults. Particularly, their strong reliance and dependence on their caregivers for protection and survival, in combination with their developmental immaturity, makes them an especially vulnerable group. This review aims to investigate the evidence base for varying psychotherapeutic methods specifically targeting small children zero to five years of age who have experienced trauma. A structured search was conducted using two databases; PsychInfo and Web of Science. The results includes 29 articles with diverse methodological approaches. In essence, the discussion highlights that there is sparse research concerning small children and the treatment of trauma. Studies that exist, put forward the need to conduct therapy with the small children and their caregivers, so called “dyadic therapy” regardless of psychotherapeutic orientation. Also, adapting therapy to suit the small children's cognitive, language and social development is imperative. This is done, for example, through the use of play, by providing age appropriate psychoeducation, and identifying emotions based on age and maturity. Still, there are many questions remaining that may need to be answered in order to provide evidence-based treatment to small children and their families, for example; How do we best conduct an evidence-based assessment of trauma in small children? Which trauma-symptoms should be treated and how should the treatment outcome be measured? Further studies are recommended.