No description available.

Syftet med denna studie är att utifrån ett konstnärligt perspektiv, beskriva nyblivna föräldrars upplevelse och känsla av delaktighet när de tillsammans med sitt barn uppsöker kultur utformat för de allra minsta individerna, upp till 2-års ålder. Fem halvstrukturerade kvalitativa intervjuer på omkring en timme vardera, genomfördes med fem pappor som alla besökt ett flertal olika kulturaktiviteter tillsammans med sitt lilla barn. De ombads, i rollen som kulturkonsument snarare än i rollen som förälder, att beskriva sin konstnärliga upplevelse och känsla av delaktighet, som de erfarit i dessa kulturella sammanhang. Intervjuerna analyserades och tolkades utifrån en hermeneutisk forskningsansats. En slutsats som kan dras av studien är att föräldern ofta blir positivt berörd känslomässigt och får en konstnärlig upplevelse av att gå på barnkultur riktat till den allra minsta individen. Detta kräver dock vissa förutsättningar. Den grundläggande förutsättningen är den gemensamma upplevelsen, som infinner sig när konsten förmår inspirera och engagera både barnet och sin förälder i ett ömsesidigt konstnärligt möte. Detta fenomen uttryckte alla papporna som eftersträvansvärt, men värderades i olika grad beroende på deras förväntningar och behov av barnkultur samt på vilken roll som pappan antog i dessa sammanhang. Denna rapport kan bidra med underlag till utformandet av en modell som konstnärer skulle kunna arbeta utifrån om de har intentionen att skapa konst som kan nå fram till både den allra yngsta och den äldre publiken, i ett ömsesidigt möte på lika villkor.

SAMMANFATTNING Bakgrund:Inom vården utsätts spädbarn för flertalet medicintekniska moment som kan ge upphov till procedursmärta. För att säkerställa att spädbarnen inte upplever procedursmärta krävs omvårdnadsåtgärder som kan minska denna typ av smärta. Omvårdnadsåtgärder som förebygger och minskar procedursmärta hos spädbarn kan vara farmakologiska och icke-farmakologiska. Procedursmärta hos spädbarn ger upphov till ett sjukdomslidande, vilket bör undvikas.  Syfte:Syftet med denna litteraturstudie är att kartlägga om förebyggande farmakologiska samt icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder kan minska procedursmärta hos spädbarn under medicintekniska moment. Metod:För att besvara syftet gjordes en litteraturstudie med 11 kvantitativa artiklar. Resultat:De farmakologiska omvårdnadsåtgärder som minskar procedursmärta hos spädbarn är sackaros och glukos medan paracetamol är en metod som inte har denna effekt. De icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärderna som minskar procedursmärta är bland annat amning, bekanta ljud och att linda spädbarnet. Att linda spädbarnet var även effektivt i kombination med sackaros och icke näringsrikt sugande medan icke näringsrikt sugande verkar smärtförebyggande i kombination med bröstmjölk och stödjande sammanhållning. Hud mot hud vård minskar procedursmärta både ensamt och i kombination med amning. Ingen evidens finns för att klassisk musik minskar procedursmärta hos spädbarn.  Slutsats:Det finns evidens för att farmakologiska och icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder minskar procedursmärta hos spädbarn under medicintekniska moment. Trygghet, beröring och närhet är viktiga faktorer för förebyggande av smärta hos spädbarn och kan uppnås genom användandet av olika icke-farmakologiska metoder. Trots att användandet av smärtförebyggande omvårdnadsåtgärder minskar procedursmärta kan frånvaro av smärta och sjukdomslidande inte säkerställas. / ABSTRACT Background:Infants are exposed to several medical technical procedures that can cause procedural pain. To ensure that infants do not experience procedural pain, it is required to find nursing methods that can reduce this type of pain. Nursing methods that prevent and reduce procedural pain in infants can be pharmacological and non-pharmacological. Procedural pain in infants leads to infants suffering from disease, which should be avoided. Aim:The aim of this literature study is to chart if preventive pharmacological and non-pharmacological nursing methods can reduce procedural pain in infants during medical technical procedures. Method:To answer the aim of the study, a literature study with 11 quantitative articles were conducted.  Result:The pharmacological methods that reduce procedural pain in infants are sucrose and glucose while paracetamol is a method that is not effective. The non-pharmacological methods that reduce procedural pain are for example breastfeeding, familiar auditory stimulus and swaddling. Swaddling was also effective in combination with sucrose and non-nutritive sucking while non-nutritive sucking had an preventing effect in combination with oral breastmilk and facilitated tucking. Skin-to-skin contact reduces procedural pain both alone and in combination with breastfeeding. There is no evidence that classical music reduces procedural pain in infants. Conclusion:There is evidence that pharmacological and non-pharmacological nursing methods reduce procedural pain in infants during medical technical procedures. Comfortability, physical contact and closeness are important factors in the prevention of pain in infants and can be achieved by use of various non-pharmacological methods. Although the use of pain prevention nursing methods reduces procedural pain, the absence of pain and suffering from disease can not be ensured.

The objective for this Master’s thesis is to study literary programs for infants at six Swedish public libraries, their relevance and importance for infants and how the infant’s perspective in the program design and implementation is taken into consideration. The questions I pose are: * In which way do the programs take the infants need for development and their literary prerequisites into consideration? * Which functions can the programs have for infants? I have used a qualitative method, based on deep interviews with six library staff, working with literary programs. A model was developed based upon Daniel Stern’s theories of the interpersonal world of the infant together with Joseph Appleyard’s reading development theory. My conclusion is that the literacy programs for infants take the infants needs and prerequisites into consideration. They are both relevant and important for the infants’ early development. They stimulate the child’s need for safety, expansion, emotions, play, cognition, perception and language development. The literary programs also have five functions for the child; these are a social- and identity development function, a language development function, a literary- and aesthetic experience function, a pre-literary function and a status improving function for the infant.

<p>Prediktion av förändringar i omgivningen är nödvändigt för att vi ska kunna planera våra handlingar. Hur spädbarns gripförmåga utvecklas har länge studerats men hur spädbarn predicerar, anpassar handen och griper efter roterande objekt har inte undersökts tidigare. Tio stycken tio månader gamla spädbarn och nio stycken sex månader gamla spädbarn studerades när de grep efter en roterande stav i två olika hastigheter och riktningar samt i horisontalt och vertikalt läge. Griprörelsen registrerades med hjälp av ett ProReflex system (Qualisys). Om vinkelskillnaden mellan handen och staven i gripögonblicket var mindre än 45° ansågs rörelsen vara prediktiv. Båda åldersgrupperna visade en prediktiv förmåga då vinkelskillnaden låg på ungefär 20° hos båda grupperna. De tio månader gamla spädbarnen hade något bättre handanpassning i den högre hastigheten och valde även att rotera handen i stavens rörelseriktning medan det hos de sex månader gamla spädbarnen inte fanns någon skillnad mellan att rotera handen med eller mot rörelseriktningen.</p>

<p>The aim of the study is to investigate the practice of psychoanalysis with infants, and its effect on mother and child. With psychoanalytical thoeries and contemporary research on infants interaction as a basis, five interwievs with psychoanalysts in practice has been done. Also taking part of a clinical meeting with nine psychoanalysts has been done. Two of the interwieved analysts where part of this meeting, therefor the total sum of twelve psychoanalysts who reports their thoughts about the process i infantanalysis. The study also includes three participating observations of infantanalysis. The collected material has been examined with the intention to understand the psychoanalysts own experiences as well as the eventual effect the analys could have on mother, child and sometimes the father. The psychoanalysts describes how the treatment really helps both mother an child, and the proof for this is the mothers way to change her way to interact with the baby. The result shows the analysts themselves believes the interaction mother – child is improving with help from analysis. The discussion debate however the eventual effect on mother – child can be established, how the analysis is practised and if the psychoanalysts way to treat children is anything anyone could practise.</p><p> </p> / <p>Syftet med denna studie är att undersöka psykoanalys med spädbarn och dess inverkan på mor-barn samspelet. Med utgångspunkt i psykoanalytiska teorier och nutida forskning om spädbarnets medfödda samspelskompetenser har fem intervjuer med praktiserande psykoanalytiker utförts. Utöver dessa fem intervjuer har medverkande på ett kliniskt möte med nio närvarande psykoanalytiker gjorts. Två av de intervjuade ingår i gruppen psykoanalytiker på det kliniska mötet; totalt redogörs tolv psykoanalytikers uppfattningar om processerna i spädbarnsanalys. I undersökningen ingår också tre deltagande observationer av spädbarnsanalys. Det insamlade materialet har granskats med intentionen att förstå både psykoanalytikernas egna upplevelser av spädbarnsanalysen, och den eventuella effekt analysen har på mor, barn och i vissa fall även fadern. Spädbarnsanalytikerna beskriver att behandlingen hjälper både mor och barn och beviset för det är att moderns beteende och förmåga att uttrycka sig förändras så att samspelet mor-barn fungerar bättre. Resultatet visar att spädbarnsanalytikerna själva anser sig se att samspelet mellan mor och barn stärks av analys. Diskussionen tar upp hur den eventuella effekten på mor - barn i analys kan påvisas, hur analysen praktiseras och om psykoanalytikerns sätt att bemöta spädbarn kan användas av alla som möter mor - barn par där samspelet inte fungerar.</p><p> </p>

<p>The birth of a child marks a new era for the parents. It is the beginning of something that will never end, because they will always be the child´s parents. This study investigates what happens when an infant is born whit Downs syndrome (Ds), and thus does not resemble the child the parents had expected. The purpose of this literature study was to describe the information and the support that the parents of a newborn child with Ds think that they need. The literature search was made in the database of Medline (via Pub Med), Academic Search Elite and manual search. Twenty one scientific articles were used in the results. The analysis resulted in four describing questions about parents’ experience of having a child with Down syndrome, the support that they thought that they needed, the information they got and the timing of it and also parents’ connection to the child. The result showed that many parents experienced it hard to share their parenthood with health professionals. Sometimes the parents did not know how to act and observe around the child. Parents describe that support fails to materialise from family and friends. The most important time of connection to the child is the first five weeks after birth. The sooner that the parents got the information the better satisfied and calm the parents became, and when the diagnos is given it should, if possible, be with the mother and the father together when they are told about their child’s condition. The infant should be present when parents are informed that the child has Ds. The infant should also be referred to by name, so that his or her worth as a human being can be stressed. It is important for the parents to be offered some time to ask question about the diagnosis. Health care professionals should keep their personal opinions to themselves and the parent’s should be provided with up-to-date information about Ds. After the initial diagnosis or suspicion is shared with the parents, they should be offered a private hospital room and be introduced to a support group, and to be treated individually and not like everybody else.</p> / <p>När ett barn föds påbörjas en ny tideräkning för föräldrarna. Nu börjar något som inte kommer att ta slut, för de ska alltid vara barnets föräldrar. I denna studie undersöks vad som händer då barnet har fått diagnosen Downs syndrom (Ds) och inte liknar det barn föräldrarna väntat sig. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva den information och det stöd föräldrar till nyfödda barn med Downs syndrom anser sig behöva. Litteratursökningen har gjorts i databaserna Medline (via Pub Med), Academic Search Elite och manuell sökning. Tjugoen vetenskapliga artiklar valdes ut till resultatdelen. Analysen resulterade i fyra beskrivande frågor om föräldrars upplevelse till att få ett barn med Ds, vilket stöd de ansåg sig behöva, den information de fick och när de behövde den tidsmässigt samt föräldrars anknytning till barnet. Resultatet visade att många föräldrar upplevde det som svårt att dela sitt föräldraskap med en rad professionellt kunnig vårdpersonal. Ibland var det svårt för föräldrarna att veta hur de skulle betrakta barnet. Därför är det viktigt att förmedla orsakerna om Ds för föräldrarna så att dem inte klandrar sig själva och så att modern och fadern tillsammans kan ansvara för sitt barn. Föräldrarna beskriver att stödet och gratulationerna från släkt och vänner uteblir. Den viktigaste tiden för anknytningen till barnet är de första fem veckorna efter födseln. Desto tidigare informationen gavs till föräldrarna desto mera nöjda och lugna blev föräldrarna, och när beskedet skall ges ska, om möjligt båda föräldrarna närvara så snart diagnosen är ställd. Barnet bör om det går, vara med under tiden informationen och diagnosen ges. Det nyfödda barnet ska referera till dess namn, så att hans eller hennes värde som en människa kan tillkännages. Föräldrarna vill kunna ställa frågor om diagnosen, personalen ska inte delge sina egna åsikter och man ska kunna bli erbjuden färskt material om Ds. Dessutom bör de få tillgång till stödgrupper och bli erbjuden ett privat rum efter beskedet, allt för att få känna sig individuellt behandlad och inte som en i mängden.</p>

The birth of a child marks a new era for the parents. It is the beginning of something that will never end, because they will always be the child´s parents. This study investigates what happens when an infant is born whit Downs syndrome (Ds), and thus does not resemble the child the parents had expected. The purpose of this literature study was to describe the information and the support that the parents of a newborn child with Ds think that they need. The literature search was made in the database of Medline (via Pub Med), Academic Search Elite and manual search. Twenty one scientific articles were used in the results. The analysis resulted in four describing questions about parents’ experience of having a child with Down syndrome, the support that they thought that they needed, the information they got and the timing of it and also parents’ connection to the child. The result showed that many parents experienced it hard to share their parenthood with health professionals. Sometimes the parents did not know how to act and observe around the child. Parents describe that support fails to materialise from family and friends. The most important time of connection to the child is the first five weeks after birth. The sooner that the parents got the information the better satisfied and calm the parents became, and when the diagnos is given it should, if possible, be with the mother and the father together when they are told about their child’s condition. The infant should be present when parents are informed that the child has Ds. The infant should also be referred to by name, so that his or her worth as a human being can be stressed. It is important for the parents to be offered some time to ask question about the diagnosis. Health care professionals should keep their personal opinions to themselves and the parent’s should be provided with up-to-date information about Ds. After the initial diagnosis or suspicion is shared with the parents, they should be offered a private hospital room and be introduced to a support group, and to be treated individually and not like everybody else. / När ett barn föds påbörjas en ny tideräkning för föräldrarna. Nu börjar något som inte kommer att ta slut, för de ska alltid vara barnets föräldrar. I denna studie undersöks vad som händer då barnet har fått diagnosen Downs syndrom (Ds) och inte liknar det barn föräldrarna väntat sig. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva den information och det stöd föräldrar till nyfödda barn med Downs syndrom anser sig behöva. Litteratursökningen har gjorts i databaserna Medline (via Pub Med), Academic Search Elite och manuell sökning. Tjugoen vetenskapliga artiklar valdes ut till resultatdelen. Analysen resulterade i fyra beskrivande frågor om föräldrars upplevelse till att få ett barn med Ds, vilket stöd de ansåg sig behöva, den information de fick och när de behövde den tidsmässigt samt föräldrars anknytning till barnet. Resultatet visade att många föräldrar upplevde det som svårt att dela sitt föräldraskap med en rad professionellt kunnig vårdpersonal. Ibland var det svårt för föräldrarna att veta hur de skulle betrakta barnet. Därför är det viktigt att förmedla orsakerna om Ds för föräldrarna så att dem inte klandrar sig själva och så att modern och fadern tillsammans kan ansvara för sitt barn. Föräldrarna beskriver att stödet och gratulationerna från släkt och vänner uteblir. Den viktigaste tiden för anknytningen till barnet är de första fem veckorna efter födseln. Desto tidigare informationen gavs till föräldrarna desto mera nöjda och lugna blev föräldrarna, och när beskedet skall ges ska, om möjligt båda föräldrarna närvara så snart diagnosen är ställd. Barnet bör om det går, vara med under tiden informationen och diagnosen ges. Det nyfödda barnet ska referera till dess namn, så att hans eller hennes värde som en människa kan tillkännages. Föräldrarna vill kunna ställa frågor om diagnosen, personalen ska inte delge sina egna åsikter och man ska kunna bli erbjuden färskt material om Ds. Dessutom bör de få tillgång till stödgrupper och bli erbjuden ett privat rum efter beskedet, allt för att få känna sig individuellt behandlad och inte som en i mängden.

<p>Skiljer sig utvecklingen av spädbarns förmåga att planera griprörelser mot ett objekt relativt att anpassa handen till objektets rotation? Nitton spädbarn i åldrarna 6 och 10 månader studerades. Spädbarnen grep mot en stav i rotation och deras griprörelser registrerades med hjälp av ett ProReflex system (Qualisys). Såväl handens hastighet fram mot staven som handens vridningshastighet beräknades och delades in i rörelseenheter bestående av en accelerationsfas och en inbromsningsfas. Resultatet visar att antalet enheter sjunker med ökande ålder för båda hastigheterna. Detta stämmer överens med tidigare resultat och tyder på att spädbarn ökar sin förmåga att planera sina griprörelser. Varje ny enhet är ytterligare en korrigering av griprörelsen. Förutom denna effekt av ålder påverkas handens hastighet fram mot objektet inte nämnvärt. Däremot påverkas handens vridningshastighet i flera avseenden av stavens rotationshastighet. Enheterna blir längre vid den högsta rotationshastigheten och även den maximala vridningshastigheten ökar vid den högsta rotationshastigheten. Detta tyder påatt handens annalkande och handens vridning är koordinerade men samtidigt skilda.</p>

The aim of the study is to investigate the practice of psychoanalysis with infants, and its effect on mother and child. With psychoanalytical thoeries and contemporary research on infants interaction as a basis, five interwievs with psychoanalysts in practice has been done. Also taking part of a clinical meeting with nine psychoanalysts has been done. Two of the interwieved analysts where part of this meeting, therefor the total sum of twelve psychoanalysts who reports their thoughts about the process i infantanalysis. The study also includes three participating observations of infantanalysis. The collected material has been examined with the intention to understand the psychoanalysts own experiences as well as the eventual effect the analys could have on mother, child and sometimes the father. The psychoanalysts describes how the treatment really helps both mother an child, and the proof for this is the mothers way to change her way to interact with the baby. The result shows the analysts themselves believes the interaction mother – child is improving with help from analysis. The discussion debate however the eventual effect on mother – child can be established, how the analysis is practised and if the psychoanalysts way to treat children is anything anyone could practise. / Syftet med denna studie är att undersöka psykoanalys med spädbarn och dess inverkan på mor-barn samspelet. Med utgångspunkt i psykoanalytiska teorier och nutida forskning om spädbarnets medfödda samspelskompetenser har fem intervjuer med praktiserande psykoanalytiker utförts. Utöver dessa fem intervjuer har medverkande på ett kliniskt möte med nio närvarande psykoanalytiker gjorts. Två av de intervjuade ingår i gruppen psykoanalytiker på det kliniska mötet; totalt redogörs tolv psykoanalytikers uppfattningar om processerna i spädbarnsanalys. I undersökningen ingår också tre deltagande observationer av spädbarnsanalys. Det insamlade materialet har granskats med intentionen att förstå både psykoanalytikernas egna upplevelser av spädbarnsanalysen, och den eventuella effekt analysen har på mor, barn och i vissa fall även fadern. Spädbarnsanalytikerna beskriver att behandlingen hjälper både mor och barn och beviset för det är att moderns beteende och förmåga att uttrycka sig förändras så att samspelet mor-barn fungerar bättre. Resultatet visar att spädbarnsanalytikerna själva anser sig se att samspelet mellan mor och barn stärks av analys. Diskussionen tar upp hur den eventuella effekten på mor - barn i analys kan påvisas, hur analysen praktiseras och om psykoanalytikerns sätt att bemöta spädbarn kan användas av alla som möter mor - barn par där samspelet inte fungerar.