Det fornöstnordiska demonstrativa pronomenet sā(ʀ)si uppvisar en stor formmässig variation i det vikingatida runmaterialet, något som tidigare forskning har funnit bero på dialektala skillnader i de nordiska fornspråken. Dessa undersökningar har dock till stor del förbisett det välkända dialektologiska problemet med s.k. kronologisk lagring i runmaterialet; runinskrifter som härstammar från olika tidsperioder beblandas i materialet och kan därmed påverka bilden av den geografiska fördelning som resultaten ger. För att nå resultat som inte riskerar att reflektera kronologiska skillnader krävs en samling belägg som är synkrona med varandra. I denna studie undersöker jag den regionala fördelningen av de olika ändelseformerna hos sā(ʀ)si i just ett sådant material, med syftet att försöka precisera resultaten och få en ännu säkrare bild av formernas geografiska spridning. I min analys identifierar jag ett tidsmässigt avgränsat material och fastställer de olika ändelsernas regionala fördelning inom denna period. Resultaten visar att tydliga regionala skillnader i de olika ändelseformernas fördelningar kan identifieras i mitt material. Dessa regionala skillnader stämmer dessutom väl överens med fördelningarna som observerats i den tidigare forskningen. Mina resultat styrker därmed tidigare slutsatser om dialektala skillnader för ordet sā(ʀ)si.

Denna uppsats har två övergripande syften. För det första gör jag en utgåva – det vill säga en transkription, översättning och kommentar – av det medeltida diplomet SDHK nr 12636. Detta gör jag för att bidra till Svenskt Diplomatariums löpande publicering av de bevarade medeltidsbreven. För det andra undersöker jag variationen i utformningen av ett antal brevformler som ingår i tio medeltida diplom utfärdade i Vadstena socken mellan åren 1374 och 1423. I denna del av studien lägger jag fokus vid fem formler ur det brevideal som stundom kallas Ars dictandi. I dessa fem formler tittar jag på en rad variabler för att undersöka förhållandet mellan konstans och variation. Detta görs ofta med utgångspunkt i stereotypa formuleringar och jag studerar både hur dessa har använts och deras inre variation. Resultaten pekar på att nästintill samtliga undersökta formler realiseras med stereotypa formuleringar, vilket innebär att det studerade materialet innehåller en tämligen stor grad av konstans. Icke desto mindre kan formlernas utformningar varieras på detaljnivå.

Syftet med denna uppsats är att undersöka och redogöra för en vikingatida runristares produktion och stil. Studien behandlar 18 runstenar som på olika grunder tillskrivits runristaren Arbjörn. Materialet undersöks metodiskt med hjälp av attribueringsteori. Genomgången resulterar i att ristarens stil kan beskrivas utifrån språkliga och ornamentala drag. Ett försök att datera produktionen förlägger Arbjörns verksamhet till mitten av 1000-talet och framåt, eventuellt senare än vad tidigare antagits. Vidare kan samtliga behandlade runstenar förutom en visas sammanhängande som attribuerade till ristaren. En ny runsten attribueras till Arbjörn.

Syfte: I studien undersöks tre olika läromedel för kursen Svenska 3 samt olika tolkningar av inskriften på Rökstenen. Studien leder till kunskap om hur det går att sammanfläta tolkningarna av Rökstenens inskrift med de centrala innehållen för kursen Svenska 3. Utöver det bidrar arbetet med kunskap om hur runsvenska framställs i de tre olika läromedlens språkhistoriska kapitel. Metod: För att besvara arbetets första fråga jämförs de centrala innehållen för kursen Svenska 3 med två tolkningar av Rökstenens inskrift vilket resulterar i förslag på hur inskriften kan gå att applicera på undervisningen. Därefter utförs en multimodal analys av de tre valda läromedlen. Denna analys ger en tydlig bild av läromedlens struktur och innehåll. Därefter jämförs de tre läromedlen genom en komparativ undersökning. Teori: Den teoretiska utgångspunkt som grundar undersökningen är läroplansteori. Teorin fokuserar på urvalet av kunskaper i läroplanen. I arbetet presenteras två olika tolkningar av inskriften på Rökstenen för att sedan sammanfläta runsvenskan med de centrala innehållen för kursen Svenska 3. Användningen av läroplansteorin problematiserar och diskuterar urvalet av kunskap för att endast frambringa relevant kunskap för undervisningen. Denna teori är därmed relevant för undersökningen då kunskaperna som appliceras på de centrala innehållen måste vara relevanta för utbildningen och givande för elevernas utvecklingsprocess. Resultat: Undersökningen visade att Rökstenens inskrift är applicerbar på de centrala innehållen för kursen Svenska 3. De förslag som presenteras under rubriken Delresultat 1 sammanflätar olika delar av Elias Wesséns tolkning av inskriften och delar ur tolkningen av Per Holmberg, Bo Gräslund, Olof Sundqvist och Henrik Williams med de centrala innehållen. Det framgår att de centrala innehållen framför ett syfte för de olika momenten, hur undervisningen sker nämns dock inte. Det ansvaret räknas till undervisarens uppdrag. Därmed råder möjligheten att integrera språkhistoria med resterande moment med fokus på Rökstenens inskrift. Det andra delresultat i studien visade på likheter i läromedlens avsnitt som behandlar runsvenska. Dessa delar finns i böckernas sista avsnitt. De avsnittet har även liknande upplägg där runsvenskan först introduceras med en bakgrundsinformation om vad det språket är samt var det användes. Utöver detta presenteras futharken i alla de analyserade läroböckerna, runraden med 16 tecken. Olikheterna gäller främst de visuella elementen så som färger och illustrationer. Inom denna olikhet finner man likheter på så vis att alla tre böckerna innehåller visuella element i form av färgade textrutor, bilder och illustrationer men dessa presenteras på varierande vis.

Den här är en studie av gymnasiets läromedel för Svenska 3, och mer specifikt de delar somberör språkhistoria. Vi analyserar stoffet via ett multimodalt perspektiv eftersom dessakombinerar skrifttext, det vill säga den formen av text som består av skriftligt verbalspråk inomdet utvidgade textbegreppet, bilder, diagram, informationsrutor, och dekorationer. De valdaläromedlen är utgivna efter 2011, och därmed efter 2011-års gymnasiereform, och är bland desom har används flitigast inom svenskan på gymnasiet. På så sätt är förhoppningen attmaterialet är aktuellt och relevant för studien. Vi försöker även att se vilka språkhistoriskateorier som kan tänkas ligga till grund för dessa läromedel, eftersom det är via dessa teorier somforskningen ramas in i, och dess resultat är det stoff som lärs ut i dessa läromedel. Analysen avstoffet sker med hjälp av brukstextanalys: hermeneutisk och kunskapskritisk analys. Vi tar äveni beaktning de formuleringar i de centrala styrdokumenten som berör språkförändring, ochproblematiserar hur dessa efterlevs i de faktiska läromedlen. Eftersom det verkar finnas brist påstudier av språkhistoria i läromedel för Svenska på gymnasiet, hoppas vi att kunna bidra tillkunskapen.

I den här undersökningen har lärarkommentarer i studentuppsatser under hundra år undersökts med syfte att ta reda på vad dessa kan säga om språkliga normer och deras utveckling vid Karlstads högre allmänna läroverk mellan åren 1868 och 1968.  Undersökningen har begränsats till tre nedslag med femtio års mellanrum, 1868, 1918 och 1968, där lärarnas kommentarer kategoriserats efter funktion. Kategorierna har också analyserats separat med hjälp av utvalda exempel från respektive kategori. Slutligen har resultatet jämförts med tidigare forskning om elevspråk i studentuppsatser.  Resultatet visar dels på att elevernas skriftliga språknorm framför allt under 1900-talets senare hälft blivit enklare och mer talspråklig, och att lärare alltid i viss mån har velat motverka eller bromsa den utvecklingen, men dels också på lärarens språkmakt och tolkningsföreträde i att bedöma vad som är rätt och fel. Det visar också att lärarnas språkvårdande funktion varit stark under hela undersökningsperioden. / In this study, teacher comments in student essays have been examined with the aim of finding out what these can say about linguistic norms and their development at Karlstad's secondary upper school between 1868 and 1968. The study is limited to years at fifty-year intervals, 1868, 1918 and 1968, in which the teachers' comments were categorized by function. The categories have also been analyzed separately using examples from each category. Finally, the result has been compared with previous research on student language in student essays. The result shows that the norm of students' written language, especially during the latter half of the 20th century, is less complex and closer to colloquial language, and that teachers to some degree always have wanted to slow down this development. However it also shows the teacher's language power in assessing what is right and wrong. Furthermore, the study shows that the teachers' language cultivational function has remained strong throughout the investigation period.

Utifrån en kritisk diskursanalys granskas i denna studie nio styrdokument för gymnasieskolans svenskämne från åren 1933 till 2017 med syftet att synliggöra hur språkhistoria har legitimerats och kategoriserats. Inspirerad av Norman Faircloughs kritisk-realistiska tolkning av diskurs undersöks dessutom vilka språkideologiska influenser som kan ha påverkat framskrivningen av språkhistorieämnet. Analysen speglas mot tidigare forskning om svenskämnets konceptioner, men ämnar framförallt bidra till ett mycket skralt språkhistoriedidaktiskt forskningsfält.Elva övergripande diskurser har framträtt i materialet vilka alla ger insikt i hur språkhistoria har kategoriserats. Immanent i diskurserna finns även legitimeringsgrunder. Bland annat framkommer legitimering med hänvisning till kulturarv, identitetsutveckling, insikt i kulturella förändringsprocesser samt möjlighet att bidra till språkvård genom historisk kunskap. Språkhistoria verkar dock ha haft en marginaliserad roll i gymnasiesvenskan historiskt sett, och analysen uppvisar därtill bitvis negativa attityder till ämnet: språkhistorian har ansetts irrelevant för vissa elevgrupper och dessutom särskilt svår. / This study presents a discourse-historic analysis of curricula for mother-tongue instruction within Swedish Upper Secondary Education. The purpose of the study is to understand how language history has been legitimized and categorized within the subject of mother-tongue instruction. The aim is also to disclose how language-ideological standpoints may influence the description of language history within said subject. Nine documents, published between 1933 and 2017, were analysed using critical discourse analysis inspired by Norman Fairclough. The analysis shows that language history has been legitimized with reference to national and cultural heritage, development of identity and the ability to contribute to language planning.

I den här undersökningen har lärarkommentarer i studentuppsatser under hundra år undersökts med syfte att ta reda på vad dessa kan säga om språkliga normer och deras utveckling vid Karlstads högre allmänna läroverk mellan åren 1868 och 1968.  Undersökningen har begränsats till tre nedslag med femtio års mellanrum, 1868, 1918 och 1968, där lärarnas kommentarer kategoriserats efter funktion. Kategorierna har också analyserats separat med hjälp av utvalda exempel från respektive kategori. Slutligen har resultatet jämförts med tidigare forskning om elevspråk i studentuppsatser.  Resultatet visar dels på att elevernas skriftliga språknorm framför allt under 1900-talets senare hälft blivit enklare och mer talspråklig, och att lärare alltid i viss mån har velat motverka eller bromsa den utvecklingen, men dels också på lärarens språkmakt och tolkningsföreträde i att bedöma vad som är rätt och fel. Det visar också att lärarnas språkvårdande funktion varit stark under hela undersökningsperioden. / In this study, teacher comments in student essays have been examined with the aim of finding out what these can say about linguistic norms and their development at Karlstad's secondary upper school between 1868 and 1968. The study is limited to years at fifty-year intervals, 1868, 1918 and 1968, in which the teachers' comments were categorized by function. The categories have also been analyzed separately using examples from each category. Finally, the result has been compared with previous research on student language in student essays. The result shows that the norm of students' written language, especially during the latter half of the 20th century, is less complex and closer to colloquial language, and that teachers to some degree always have wanted to slow down this development. However it also shows the teacher's language power in assessing what is right and wrong. Furthermore, the study shows that the teachers' language cultivational function has remained strong throughout the investigation period.

I Sverige finns tiotusentals medeltida brev och juridiska handlingar, så kallade diplom, bevarade och publiceras löpande. Det här arbetet har som delsyfte att transkribera och översätta ett diplom som ännu inte blivit utgivet. Utöver det innehåller uppsatsen en kartläggning av de graftyper som förekommer i brevet från ett paleologiskt perspektiv. Till sist kommer en paleografisk undersökning av de två olika varianter av skrivteckenen som finns i diplomet, enrummigt ’ɑ’ (cursiva recentior) och tvårummigt ’a’ (cursiva antiquior), med syfte att undersöka om det finns tendenser och mönster i hur de två används av den så kallade MELL R-skrivaren i brytningstiden mellan de två skrifttyperna. Resultatet ger vid handen att det finns flera sådana tendenser, vilket illustrerar hur nytt och gammalt kan samexistera med olika funktioner innan det ena slutligen ersätter det andra.

Denna uppsats behandlar två medeltida diplom, utfärdade år 1449 respektive 1450 i Stockholm, varav det första är ett gåvobrev och det andra ett pantsättningsbrev. Syftena med uppsatsen är dels att göra filologiska utgåvor av de två diplomen med översättningar och kommentarer, dels att genom en morfologisk stickprovsundersökning få en bild av det svenska kasussystemets upplösning under mitten av 1400-talet. Materialet utgörs av två diplomtexter på 301 respektive 226 ord. Den morfologiska analysen utförs med hjälp av standardverk i ämnet och behandlar substantiv, pronomina och adjektiv, samt undersöker i vilken grad äldre fornsvensk grammatik upprätthålls. Dessutom görs också översiktliga paleografiska och ortografiska analyser av de båda diplomen. Slutsatsen är att det i dem finns tydliga spår av kasussystemets upplösning, dock i olika hög grad i diplomet skrivet 1449 och det skrivet 1450, och att särskilt dativ och äldre genitiv är på väg att försvinna, med undantag för genitiv-s och dativ pluralis.