Många medeltidsbrev finns bevarade och vittnar om svenskans historiska utvecklingsstadier. I denna uppsats ges en transkribering och översättning ut av ett brev från Vadstena ca år 1500, en historisk brytpunkt mellan forn- och nysvenska. Brevets språk jämförs med den religiösa skriften Jungfru Marie Örtagård från samma tid i syfte att undersöka språkförändring hos olika skrivare och genrer vid samma plats och tid. Resultaten visar att Jungfru Marie Örtagård är mer språkligt konservativ än brevet. Kasussystemet har nästan helt upplösts i brevet men upprätthålls mer i den religiösa genren, vilket överensstämmer med tidigare forskning. Personböjningen av verb i plural är osäker i brevet och användningen tyder på ett begynnande sammanfall till formen för tredje person. Brevet är skrivet med en luftig gotisk handstil med många förkortningar. Källornas stavning är tidsenlig baserat på tidigare forskning.

Syftet med denna uppsats är att följa den fornsvenska kasusavvecklingen i medeltida diplom under 1400-talet. I uppsatsenundersöks 95 diplomfrånStockholm, Linköping,Kalmar, Lödöse, Skara och Norbergdiakront och synkront under hela seklet. Kasusbruket identifieras med förekomst och frånvaro av typiska kasusmarkörer för substantiv, adjektiv, pronomen och i förekommande fall räkneord böjda i ackusativ, dativoch genitiv.Undersökningen visar att det sker stora förändringar av kasusbruket under seklet, men att vissa kasusböjningar som plurala dativ-ochframför allt genitivböjningar är tämligen motståndskraftiga mot förändring. Förändringar skerpå alla orter, men det är skillnad påhur snabbt och ivilken utsträckning det skeri de olikastäderna.De tre kustnära städerna, som också har haft en relativt stor tysktalande befolkning, har en snabbarekasusavveckling till skillnad mot städerna i inlandet som har ett mer konservativt språk.

Syftet med denna diakrona korpusstudie är att undersöka hur och om frekvensen av den adversativa betydelsen hos kon­struk­tionerna sam­tidigt som, men samtidigt och men samtidigt som har förändrats från 1965 till 2010. De teoretiska utgångspunkterna är grammatikalisering och S-kurvan för språkut­veckling som innebär att an­vändningen av en språklig nymodighet först sprids sakta för att sedan öka snabbt för att se­dan stanna av på en högre nivå. Materialet består av en korpus sammansatt av texter från 1965, 1987 och 2010. Texterna tillhör en av tre genrer: tidskrifter, fack- och skönlitteratur och myndighetstexter.   Resultatet visar att konstruktionerna används med temporal eller adversativ be­tydelse. Den vanligaste betydelsen för samtidigt som och men samtidigt är temporal, och den van­ligaste betydelsen för men samtidigt som är adversativ. Frasernas funktioner är temporal bi­­satsinledare, adversativ bisatsinledare, huvudsatsinledare, inledare av sats­förkortning och som en del av bisats. Funktionen som en del av bisats anges då konstruktionens po­sition inte är inledande. Från 1965 till 2010 har frekvensen av använd­ningen av den ad­versativa betydelsen förändrats men inte ökat avsevärt. Använd­ningen av adversativ bi­satsinledare har minskat totalt sett men blivit vanligare inom genren tidskrifter sedan 1987. Den temporala betydelsen är fortsatt vanligast.

Denna uppsats har gjorts i hopp om att kunna bidra med kunskap om vad elever förväntas och vilka kunskaper de kan tillgodogöra sig genom undervisningen i svenskämnets språkhistoria. Studien har gjorts genom en dokumentstudie av tre samtida läroböcker för kursen svenska 3 för gymnasiet. Syftet med studien har varit att undersöka i vilket utsträckning läroböcker möjliggör språkhistorisk medvetenhet. För att besvara detta har huvudfokus legat på att ta reda på hur väl läroböckerna tillämpar begreppet och hur de motiverar nyttan i språkhistoria. Uppsatsens teoretiska ingång baseras på Jonathan Petterssons tankar om att undervisningen i språkhistoria kan bidra till att eleverna utvecklar en språkhistorisk medvetenhet. Det innebär att eleven kan sätta språkhistorien i relation till aktuella frågor i sin samtid och framtid, för att bygga upp ett förhållningssätt till sig själv och sin omgivning som språkvarelser. Undersökningen har visat att läroböckerna lyckas tillämpa begreppet i hög grad, genom att uppnå olika förutsättningar för att utveckla ett språkhistoriskt medvetande. Vad som är nyttan i det språkhistoriska ämnet är däremot inte något som tydligt motiveras i läroböckerna, vilket bekräftar tidigare forsknings tankar om att det råder oklarheter frågan. Avsaknaden av motiveringen speglar också nuvarande styrdokument som endast formulerar att de ska utveckla kunskaper i det svenska språkets ursprung. Sammanfattningsvis pekar därför studien på att läroböckerna i svenskämnet möjliggör utvecklandet av språkhistorisk medvetenhet. I ett större perspektiv antyder därför studien på att det finns goda möjligheter för begreppet språkhistorisk medvetenhet att ingå i svenskämnets språkhistoria, men att det fortfarande krävs att större forskning börjar intressera sig för frågan för att sätta större ljus på forskningsproblemet. Detta är också en nödvändighet för att möjliggöra en eventuell ändring i styrdokumenten i framtiden. / This essay have been written with hope in contributing with knowledge about what students are expected and what they can absorb through the teaching of the Swedish language history. The study has been done through a document study of three modern textbooks for the Swedish course 3 intended for high school. The purpose of the study has been to investigate the extent to which textbooks enable language-historical awareness. To answer this, the main focus has been on finding out how well the textbooks apply the concept and how they justify the usefulness in language history.  The theoretical approach is based on Jonathan Pettersson's thoughts of that the teaching of language history can contribute to the students developing a language-historical awareness. This means that the student can put the language history in relation to current issues in his or her contemporary and future, in order to build up an approach to themselves and their surroundings as language creatures.  The study has shown that the textbooks succeed in applying the concept of language-historical consciousness to a great extent, by achieving different conditions for developing a language-historical consciousness. What is useful in the language-historical subject on the other hand is not something that is clearly justified in the textbooks, which confirms the earlier research's thoughts that there are uncertainties within this question. The lack of justification also reflects the current curricula of Swedish that only states that they should develop knowledge in the origin of the Swedish language. To sum up, the study therefore indicates that the textbooks enable the development of language-historical awareness. In a larger perspective, the study therefore suggests that there are good opportunities for the concept of language-historical awareness to be included in the Swedish history language, but that it is still necessary for major research to start to take an interest in the issue in order to shed more light on the research problem. This is also necessary in order to enable a possible change in the curricula in the future.

När läromedel skapas sker ett urval av vilket innehåll samt vilka förmågor och kunskapersom eleven ska utveckla baserat på styrdokumentens utformning. Dock finns det intelängre en statlig läromedelsgranskning utan det ligger istället i den individuella lärarenshänder. Denna studie visar att inom området språkhistoria, som undervisas i kursenSvenska 3 på gymnasial nivå, skiljer sig läromedlen markant mellan vilken information deväljer att ta upp och vilka kunskapsmål och förmågor de har i fokus. Vilket i förlängningenkan ge konsekvenser för den enskilde eleven och bidrar till att skolgången inte blirlikvärdig utan istället beroende av lärares individuella läromedelsval. / When teaching aids are created the selection of content as well as the abilities andknowledge that the pupil will develop is based on the design of the governing documents.However, there are no longer a governing teaching aid review, instead it lies in the handsof the individual teacher. This study shows that in the area of language history, taught inthe course Svenska 3 at upper secondary level, the teaching aids differ markedly betweenwhat information they choose to address and what knowledge goals and abilities theyhave in focus. Which, in the long run, has consequences for the individual pupil andcontributes to the schooling not being equal but instead dependent on the teachers’individual teaching aid choices.

Denna studie undersöker det språkhistoriska momentet i läroböcker för kursen Svenska 3. Studiens syfte är att undersöka vilka språkliga teorier som förkommer i tre utvalda läroböcker för kursen samt vilken sanningsmodalitet som språkliga förändringar framställs med. Undersökningen visar att det främst är teorierna komparativ grammatik och sociolingvistik som tydligt går att urskilja i läroböcker för kursen Svenska 3. Övriga språkliga teorier som generativ grammatik, junggrammatik och strukturalism går att urskilja men kräver vidare tolkningsramar för att motivera dess förekomst i läroböckerna. Undersökningen visar även att äldre epoker i språkhistoria till stor del framställs med större säkerhet och sanningsmodalitet än senare språkliga epoker.

I föreliggande studie undersöks det textkritiska förhållandet mellan de två textvittnena av Lilla Rimkrönikan i de senmedeltida handskrifterna Cod. Holm. D 4a, även kallad Fru Märtas bok, och Cod. Holm. D 3, även kallad Fru Elins bok. Studiens teoretiska och metodiska utgångspunkter vilar i synnerhet på textkritiken men har på flera sätt influerats av materialfilologiska tankebanor.  Undersökningens resultat pekar på att de två textvittnena med största sannolikhet är besläktade genom parallell tradering. Detta grundas främst på studiens slutsats om att alla dateringar som förekommer i textverket omöjligt kan vara primära läsningar, utan att man snarare får räkna med att vissa dateringar har lagts till sekundärt. Bland dessa sekundärt tillagda dateringar hör två dateringar som saknas i D 3, men förekommer i D 4a. Denna slutsats överensstämmer dessutom med vad de karaktäristiska felen i respektive textvittne kan säga om det textkritiska förhållandet. Vidare uppdagades två sekundära läsningar i D 3 som kan vara resultatet av förändringskedjor, vilket talar för att det möjligtvis kan ha legat ett nu förlorat mellansteg mellan D 3 och det steg där de två skilda grenarna förenas i traderingen.

Syftet med studien är att bidra med kunskaper som möjliggör arbete med historiskt källmaterial i språkhistorisk undervisning på gymnasiet. Avslutningsvis diskuteras språkhistorieämnets potential för arbete med språklig medvetenhet genom lingvistiska metoder och om det kan främja förståelsen för språkets natur och strukturella mönster. Undersökningsmaterialet för studien är ett urval av texter från Siælinna thrøst och frågeställningarna rör vilket inflytande medellågtyskan haft på ordförrådet och ordbildningen i texterna. Analysmetoden har gått ut på att kategorisera ordstoffet efter dess etymologiska koppling till medellågtyskan. I resultatet lyfts de ord som av ordbokslitteraturen pekats ut som medellågtyska lånord. Studien har ett kontaktlingvistiskt perspektiv och utgår från de didaktiska begreppen historisk medvetenhet om språk och lingvistisk litteracitet. Resultatet visar att medellågtyskan både kunde berika det fornsvenskan ordförrådet och skapa betydelseförskjutningar av de inhemska orden. Medellågtyskan har även bidragit till och påverkat användningen av ordbildningselement. Språkkontaktfenomenet förblir liknande och jämförbart och ett studium av äldre språkbruk kan bidra till kunskap om språket idag och i framtiden. Historiskt källmaterial kan verka för en konkretisering av språkliga fenomen och lingvistiska metoder kan bidra till tydligare arbetssätt och mål inom språkhistorieundervisningen.

Denna studie undersöker hur svenska läroböcker för gymnasiekursen svenska 3formulerar och presenterar språkhistoria samt integrerar historisk medvetenhet om språk.Särskild uppmärksamhet riktas mot förklaringsdjupet i beskrivningarna av språkligaförändringar. Studiens teoretiska ramverk utgörs av Jonatan Petterssons begrepp historiskmedvetenhet om språk och den metod som har använts är en innehållsanalys utformad avNiklas Ammert. Resultatet visar att de tre läroböcker som har analyserats har bådelikheter och skillnader i förklaringsdjupet, och att de på varierande sätt möjliggör enhistorisk medvetenhet om språk.

De nationella styrdokumenten för gymnasiet påvisar att läraren skall undervisa om samt bedöma elevernas prestationer i språkhistoria. I dagsläget saknas det forskning om hur verksamma lärare skall didaktisera det språkhistoriska momentet i svenskundervisningen. Som konsekvens av detta blir momentet starkt bundet till de läromedel som används, där de språkhistoriska epokerna är tydligt avgränsade till att beskriva utveckling av det svenska språket ur en historisk aspekt. Därmed framträder det dilemma som denna studie har som syfte att belysa. En kvalitativ undersökningsmetod med semistrukturerade intervjuer användes för att söka svar till hur fem verksamma gymnasielärare i dagsläget undervisar i det språkhistoriska momentet. Centralt för studiens frågeställningar är hur respondenterna angriper de språkhistoriska epokerna i undervisningen samt hur de tydliggör det faktum att språkförändring är ett konstant fenomen. Studiens resultat visar att det språkhistoriska momentet får relativt lite utrymme i svenskämnet, möjligen till följd av att den lokala arbetsplanen lyser med sin frånvaro. Den undervisning som existerar är starkt bunden till de läroböcker som respondenterna använder sig av i undervisningen, men det blir tydligt att momentet får en erfarenhetspedagogisk prägel när det sätts i praktiken trots läroböckernas traditionella framställning. Respondenterna finner alternativa arbetssätt för att belysa de traditionella språkhistoriska epokerna som relaterar till elevernas förståelse om språket som fenomen och respondenterna är orädda för att konfrontera språkhistoriska fenomen när de dyker upp i kontext till övriga moment i svenskundervisningen.