”Musik för språket? – En studie om språkutvecklingsarbetet vid fyra förskolor” skriven av Frida Bengtsson och Desirée Strandh handlar om olika metoder som förskollärare använder för språkutveckling. Vi har gjort en studie med utgångspunkt i samlingar med fokus på språkutveckling. Vi har försökt se samlingssituationerna dels ur förskollärarnas perspektiv men också ur barnens egen synvinkel. Våra undersökningsverksamheter var fyra till antalet, två stycken med profileringen språk och de andra två med musikinriktning. Våra undersökningsgrupper har varit dels de fyra samlingsansvariga förskollärarna i våra verksamheter samt de barn mellan tre till fem år som deltog vid samlingarna. De metoder som använts vid undersökningens genomförande har varit kvalitativa intervjuer dokumenterade med bandspelare, en kvantitativ enkätundersökning samt observationer dokumenterade med videokamera. Undersökningens huvudfrågeställning lyder: ”hur ser språkstimuleringsarbetet ut på fyra förskolor med fokus på samlingen?” Och underfrågorna lyder, ”vilka kopplingar kan vi göra mellan musik och språkutveckling” och ”hur upplever barnen samlingarna?” Det vi bland annat har kommit fram till genom vår undersökning är att de mest centrala delarna i språkutvecklingen, oavsett metod är det sociala samspelet både med barn och vuxna. Vi har dessutom funnit att det informella, vardagliga arbetet med språket är relativt likt oavsett profilering.

Bakgrund: Den forskning som presenteras visar hur lärare kan stimulera barns språkutveckling genom olika verktyg, såsom sagor, högläsning, rim och ramsor, lek och språklekar. Även kommunikation och begreppet språklig medvetenhet beskrivs.Syfte: Syftet med denna undersökning är att studera lärarnas syn på språklig stimulansi förskola och förskoleklass. Syftet är att undersöka hur lärarna menar att de arbetar medspråklig stimulans, för att barns språkutveckling ska gynnas.Metod: Vi har använt oss av kvalitativ metod. Tillvägagångssättet har varit self report.14 stycken pedagoger har intervjuats via self report i två olika kommuner både ifrån förskola/förskoleklass. Syftet har inte varit att jämföra de båda verksamheterna utan bara se vilken bredd av syn det finns på språkstimulering, samt vilka metoder de arbetar med för att språkutvecklingen ska gynnas.Resultat: I self reporterna skriver lärarna att allt de gör hela dagarna stimulerar barnsspråkutveckling. Språket är något som följer barnen i deras utveckling. Barnen behöver stimulering för att de ska klara den kommande läs och skrivutvecklingen. Lärarna belyste även att de arbetade språkfrämjande genom olika metoder som till exempel sång och sagopåsar, rim och ramsor, litteraturen, vardagen och samtalens betydelse, samt olika språkträningsmetoder.

<p>Vårt undersökningsområde innefattar barns inlärning av ett nytt språk. Med vår undersökning har vi försökt få fram hur två utvalda förskolor arbetar för att stimulera barnens utveckling i det svenska språket och tagit del av pedagogernas tankar kring deras sätt att arbeta. Vi har intervjuat några pedagoger för att ta reda på hur dessa förhåller sig till barnens flerspråkighet och hur de bemöter barn som väljer att tala sitt modersmål i förskolan. Som grund för denna studie ligger tre kvalitativa intervjuer samt observationer av två språkutvecklande aktiviteter. Genom vår undersökning har vi kommit fram till att det inte krävs några särskilda aktiviteter, utan att det räcker om barnet får träna språket i vardagliga situationer. Det som gynnar majoritetsbarn gynnar även minoritetsbarn. Av informanternas svar framstår tydlighet, upprepning, variation och trygghet som viktiga faktorer vid arbete med barn som har ett annat modersmål än svenska. I de båda förskolorna är pedagogerna medvetna om modersmålets betydelse vid inlärning av ett nytt språk. För att stimulera barnets kunskaper i modersmålet arbetar de på olika sätt. I den ena förskolan använder pedagogerna och barnen sitt modersmål i verksamheten medan man i den andra förskolan försöker höja statusen på språket genom att intressera sig för barnets språk. De uppmuntrar även föräldrarna att hjälpa sina barn att utveckla sitt hemspråk genom att läsa och tala med barnen.</p>

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare beskriver att språkarbeten bedrivs på ordinarie förskolor och på språkförskolor, samt hur de reflekterar kring sin egen roll i sammanhanget. Vi gör en jämförelse mellan de två olika förskoleformerna beträffande språkliga arbetssätt. I studien använder vi oss av kvalitativa intervjuer som metod. Fyra förskollärare som arbetar på ordinarie förskolor och fyra förskollärare som arbetar på språkförskolor deltar i undersökningen. Studien är uppbyggd utifrån tre huvudområden: språkliga arbetssätt, uppföljning av barns språkutveckling och reflektion kring den egna rollen vad gäller att främja barns språkutveckling. Resultatet visar att det finns många likheter mellan ordinarie förskolor och språkförskolor beträffande språkliga arbetssätt, men också att det finns skillnader. Både inom de ordinarie förskolorna och inom språkförskolorna uttrycker förskollärarna vikten av att arbeta språkligt medvetet. Det lekfulla lärandet framhävs. Ett språkligt medvetet förhållningssätt i vardagliga samtal med barnet lyfts fram som en betydelsefull aspekt för språkutvecklingen, likaså en god relation mellan vuxna och barn. Det som skiljer de båda förskoleformerna åt kan enligt vår tolkning i huvudsak förstås genom de olika förutsättningarna. På språkförskolorna går barn som påtagligt har stora språksvårigheter, således finns enligt intervjupersonerna ett tydligt strukturerat språkligt fokus både beträffande arbetssätt och förhållningssätt. Hög personaltäthet och lågt barnantal är karaktäristiskt för språkförskolorna. Förskollärare och en logoped arbetar direkt med barnen. Det pedagogiska arbetet läggs upp utifrån vad logopeden kommer fram till i sina tester. Förskollärarna har även kontinuerlig handledning med logopeden

No description available.

Vårt undersökningsområde innefattar barns inlärning av ett nytt språk. Med vår undersökning har vi försökt få fram hur två utvalda förskolor arbetar för att stimulera barnens utveckling i det svenska språket och tagit del av pedagogernas tankar kring deras sätt att arbeta. Vi har intervjuat några pedagoger för att ta reda på hur dessa förhåller sig till barnens flerspråkighet och hur de bemöter barn som väljer att tala sitt modersmål i förskolan. Som grund för denna studie ligger tre kvalitativa intervjuer samt observationer av två språkutvecklande aktiviteter. Genom vår undersökning har vi kommit fram till att det inte krävs några särskilda aktiviteter, utan att det räcker om barnet får träna språket i vardagliga situationer. Det som gynnar majoritetsbarn gynnar även minoritetsbarn. Av informanternas svar framstår tydlighet, upprepning, variation och trygghet som viktiga faktorer vid arbete med barn som har ett annat modersmål än svenska. I de båda förskolorna är pedagogerna medvetna om modersmålets betydelse vid inlärning av ett nytt språk. För att stimulera barnets kunskaper i modersmålet arbetar de på olika sätt. I den ena förskolan använder pedagogerna och barnen sitt modersmål i verksamheten medan man i den andra förskolan försöker höja statusen på språket genom att intressera sig för barnets språk. De uppmuntrar även föräldrarna att hjälpa sina barn att utveckla sitt hemspråk genom att läsa och tala med barnen.

Denna studie handlar om språkutvecklande arbetssätt i förskolan. Syftet med studien var att undersöka och få kunskap om vad ett språkutvecklande arbetssätt i förskolan innebär och vad som kännetecknar detta arbetssätt, samt på vilket sätt lek är involverat i detta. Utgångspunkten för studien var det sociokulturella perspektivet på lärande och utveckling. Den kvalitativa metoden användes genom att material samlades från intervjuer av fem förskollärare. Resultatet visar att ett språkutvecklande arbetssätt i förskolan kännetecknas av dialog, kommunikation, samlingar, lek, litteratur och Internet användning. Det framgår även att barn utvecklar den språkliga förmågan bättre om de blir språkstimulerade i förskolan. Dessutom visar resultatet, genom att observera barn ser förskolepersonalen vilka av dem som eventuellt behöver hjälp med sin språkliga utveckling. Personalen kan då planera anpassade aktiviteter samt stötta barnet i den fria leken. Resultatet har även visat att leken hela tiden är involverad i det språkutvecklande arbetssättet. Lekens roll är att motivera barnen till lärande och väcka deras intresse för de olika språkutvecklande aktiviteter som genomförs i förskolan. Slutligen kan påpekas att förskolan har en viktig roll när det gäller barns språkutveckling. / This report concerns language development work in preschool. The purpose of this study was to investigate and gain knowledge of the meaning of language development approach in preschool and the characteristics of this approach, as well as the importance of the children´s play in this matter. In this study, the socio-cultural perspective on learning and development was adopted. The qualitative method was applied by collecting material from the interviews of five preschoolteachers. The result shows that language development approach is characterised by dialogue, communication, gathering, play, literature and the use of Internet. It is also clear that children develop the linguistic ability better if they have been involved in language stimulation activities in preschool. Another result of hte study was that the deficiency in the progress of a childs languageability can easily be observed by the preschoolstaff. The teacher can plan appropriate activities and support the children in their playing in order to help them develop their language. The results also shows that the play is involved all the time in the language development approach. The meaning of the play is to motivate children to learn and the childs interest in the language development activities carried out in preschool. Finally it should be observed that preschoolactivities play an inportant role in childrens language development.

<p>Vårt syfte med detta arbete är att jämföra hur den medvetna språkstimulerande verksamheten ser ut i två förskolor. Vi kommer att undersöka språkstimuleringen på en förskola med hög andel flerspråkiga barn och en förskola med låg andel flerspråkiga barn. Våra frågeställningar är: Hur arbetar pedagogerna med språkstimulering? Vilka likheter/olikheter framkommer i språkstimuleringen hos en förskola med hög andel flerspråkiga barn och en förskola med låg andel flerspråkiga barn. Vi har valt att genomföra en kvalitativ undersökning med både intervjuer av totalt fyra pedagoger men också kompletterande observationer av några för verksamheten naturliga vardagssituationer. Resultatet visar att respondenterna är medvetna om hur man arbetar för att främja språkutvecklingen. Det framkom flera likheter i pedagogernas arbetssätt på de två förskolorna. De använder ett varierat arbetssätt för att tillgodose alla barns enskilda behov. Verksamheterna tar tillvara på vardagliga samtalssituationer och anser dessa vara viktiga tillfällen som gynnar språkutvecklingen. Miljön anses vara betydelsefull men utformningen påverkas på en av förskolorna av små lokaler vilket ger ett sämre utgångsläge. Skillnader som framkom var indelning i smågrupper, språkpedagog, tydligt kroppsspråk och matramsor.</p>

Detta examensarbete har som syfte att synliggöra förskollärares upplevelser av språkstimulering i måltidssituationer på förskolan. Studien är kvalitativ med en fenomenologisk ansats, där semistrukturerade intervjuer med förskollärare ligger till grund. Intervjuer har genomförts på fyra olika förskolor, med sex förskollärare. Bearbetning och analys av materialet har gjorts med utgångspunkt i det fenomenologiska perspektivet. Fenomenologin som teori koncentrerar sig på att få en tydlig bild av fenomenet i sig, så som det uppfattas av människor. Forskaren tolkar respondentens erfarenheter och upplevelser av ett fenomen, som i denna studie är språkstimulering i måltidssituationer och dess variation, för att kunna få fram essensen av varför något är på ett visst sätt. Studiens resultat visar att förskollärare upplever måltiden som ett tillfälle för samtal och språkutveckling. Resultatet visar även att språkstimulering vid måltiden kan se ut på olika sätt, så som att förskolläraren ställer mycket frågor för att locka till samtal eller backar i samtalet för att låta barnen samspela med varandra. De beskriver sig uppleva lärandet vid måltiden som spontant, vilket kräver en närvarande och lyhörd förskollärare. En slutsats som kunnat dras utifrån resultatet är att det inte finns en perfekt fysisk miljö för att främja språket vid måltiden. Istället är det förskollärarens förhållningssätt och den aktuella barngruppens behov som har betydelse.