This essay aims to explain Finnish students’ acquisition of Swedish as a second language: the focal point is the learners’ use of the possessive personal pronouns (hennes, hans and deras) and the possessive reflexive pronouns (sin, sitt and sina), and the placement of the Swedish negation in subordinate clauses. The theoretical background for the analysis of these linguistic structures is the Processability theory. This thesis suggests that the pronouns, which have not been earlier investigated through the Processability theory, are a part of the stage 4 of the theory, whilst the placement of negation in subordinate clauses is part of the stage 5. The basis for this thesis is a survey made in a secondary school in the north of Sweden and an upper secondary school in the north of Finland in autumn 2016. In other words two different groups of students have participated in the survey: one group studying Swedish as a second language in Sweden and one group studying Swedish as a foreign language in Finland. The analysis shows no linguistic differences between these two groups and for this reason there is no distinction made between them. The results reveal that the possessive personal pronouns are slightly more overused than the possessive reflexive pronouns. However, the results show that those students who have not commenced to process level 4 have not either began to process level 5. The learners’ utilization of the negation placement suggests that they first learn the preverbal placement of the negation in a main verb and afterwards the preverbal placement of a negation in an auxiliary verb. The results and conclusions given in this essay may be of some interest for other teachers and educational researchers.

<p>Traditionellt har tempusböjning och person-/numeruskongruens på verb varit de starkaste kriterierna för finithet. Det har dock visat sig vara svårapplicerade kriterier för många språk och finithet på satsnivå – huruvida en sats är självständig eller ej – har blivit en viktig fråga för definitionen.</p><p>Uppsatsen syftar till att beskriva och analysera finithetsfenomenet utifrån språket trumaí.</p><p>Det tycks finnas flera fenomen som är tecken på en finithetsdistinktion i trumaí, framför allt -n/-e-klitikan som markerar 3Abs på verbet vid absolutivargumentets frånvaro, samt FT-partiklarna som har en tempusfunktion. För imperativ verkar det vara så att imperativpartiklarna har en intern distribution baserad på person och animathet hos absolutivargumentet, vilket kan tolkas som att det finns en argumentkongruens frikopplad från den semantiska inkorporeringen av andraperson som subjekt. Gällande finithet på satsnivå finns det i trumaí både finita och infinita satser som kan fungera som bisatser. I strukturer där verbet beter sig prototypiskt är satsen finit, medan andra strukturers verb tycks ha rört sig mot att bete sig nominellt, varpå satsen fungerar annorlunda och är infinit.</p>

La cataphore demeure un phénomène sous-documenté par rapport à l’anaphore. Les travaux en grammaire générative expliquent la coindexation cataphorique des pronoms en termes syntaxiques. D’autres études avancent que les SN possessifs et les pronoms sujets cataphoriques obéissent à des choix stylistiques ou s’inscrivent dans une procédure de rappel du référent (Kuno, 1975). Des études sur corpus en anglais (Carden, 1982 ; Van Hoek 1997) invalident cette thèse et montrent que la majorité des expressions cataphoriques apparaissent dans des subordonnées circonstancielles antéposées (comme "before" et "when") et dans des SP antéposés. En français, il n’existe pas d’études sur la fréquence des pronoms cataphoriques. A partir d’un corpus constitué de textes extraits du Monde Diplomatique 1984-1998, nous donnons un aperçu de la fréquence des pronoms cataphoriques dans des subordonnées antéposées introduites par "quand" et "bien que", et nous les distinguons des pronoms anaphoriques. Nous dégageons aussi les contextes dans lesquels apparaissent les pronoms cataphoriques et les pronoms anaphoriques. / Cataphoric reference or backwards anaphora has received less attention than anaphoric reference. Generative grammar explains cataphoric pronouns in terms of syntactic constraints. Other studies have suggested that SN possessive and subject cataphoric pronoums correspond to stylistic choices or are used to recall referents that have been mentioned in the previous discourse (Kuno, 1975). Studies of naturally occurring cataphora in English (Carden 1982 ; De Hoek, 1997) invalidate this thesis and report that the majority of cataphoric forms appear in subordinate clauses introduced by temporal connectives (such as "before", "when") and in preposed phrases. In French, there are no studies about the occurrence of natural cataphoric pronouns. In a study based on texts of Le Monde Diplomatique 1984-1998, we account for the frequency of cataphoric pronouns in subordinate clauses introduced by "quand" and "bien que", and we distinguish those pronouns from anaphoric pronouns in the same configuration. We also show the context in which each kind of pronoun appears.

This Diploma thesis investigates the form and meaning of time clauses in present written English. The thesis focuses mainly on the area of time conjunctions, the mode and frequency of their application and it refers to stylistic preferences of certain conjunctions. The Diploma thesis deals with rendering of real time relations by particular conjunctions, semantic and grammar limitations of using some conjunctions with some predicates{\crq} forms of main or subordinate clauses, using of tenses and their behaving in sequence of tenses. Diploma thesis sets itself an aim to point out some exceptions of using rules and show some examples of using time clauses functioning as different types of subordinate clauses. The theoretical part of the thesis is based on study of relevant literature, the practical part then is based on my own investigation for which the present written materials made by native speakers from different styles to represent both the formal and the informal English (novels, academic prose and newspapers) were used.

Traditionellt har tempusböjning och person-/numeruskongruens på verb varit de starkaste kriterierna för finithet. Det har dock visat sig vara svårapplicerade kriterier för många språk och finithet på satsnivå – huruvida en sats är självständig eller ej – har blivit en viktig fråga för definitionen. Uppsatsen syftar till att beskriva och analysera finithetsfenomenet utifrån språket trumaí. Det tycks finnas flera fenomen som är tecken på en finithetsdistinktion i trumaí, framför allt -n/-e-klitikan som markerar 3Abs på verbet vid absolutivargumentets frånvaro, samt FT-partiklarna som har en tempusfunktion. För imperativ verkar det vara så att imperativpartiklarna har en intern distribution baserad på person och animathet hos absolutivargumentet, vilket kan tolkas som att det finns en argumentkongruens frikopplad från den semantiska inkorporeringen av andraperson som subjekt. Gällande finithet på satsnivå finns det i trumaí både finita och infinita satser som kan fungera som bisatser. I strukturer där verbet beter sig prototypiskt är satsen finit, medan andra strukturers verb tycks ha rört sig mot att bete sig nominellt, varpå satsen fungerar annorlunda och är infinit.

Bilingual children's language can display traits that mimic language disorder symptoms, and a good understanding of bilingual language development is essential in order to avoid misdiagnosis. This study explores the production of subordinate clauses in 46 typically developing Swedish-German speaking children aged 4–6 years. Transcripts of a picture-based narrative test in Swedish and German have been used to manually analyse the (1) number of subordinate clauses per age group, language and individual (2) presence and shape of the subordinator (3) distribution of subordinate clause types and (4) proportion of targetlike/non-targetlike word order in subordinate clauses. It is shown that the production of subordinate clauses is dynamic also in older bilingual pre-schoolers, and both similarities and differences compared to monolingual children are present. Clausal subordination increases across the age range at a group level, but with sizeable individual differences. Development in the two languages does not follow a homogeneous pattern, as e.g. demonstrated by the choice of clause types. Subordinators are largely targetlike and omissions are rare, but code switching occurs to some extent. The bilinguals’ word order exhibits signs of cross-linguistic influence, with a noticeable percentage of incorrect verb placement in German. Given this rather complex picture, a stronger focus on subordinate clauses in formal language assessments applied in Sweden would be desirable. / Flerspråkiga barns språk kan uppvisa drag som liknar språkstörningssymtom, och det är viktigt att ha god kunskap om flerspråkig utveckling för att undvika feldiagnoser. I denna studie undersöks produktionen av bisatser hos 46 typiskt utvecklade svensk-tyskspråkiga barn i åldern 4–6 år på ett explorativt sätt. Transkriptioner från ett bildberättelsetest på svenska och tyska har analyserats manuellt med avseende på (1) antal bisatser per åldersgrupp, språk och individ (2) förekomst och form av bisatsinledare (3) fördelning av bisatstyper och (4) andelen bisatser med målspråklig/icke-målspråklig ordföljd. Resultaten visar att de flerspråkiga barnens bisatsproduktion är dynamisk även i sen förskoleålder och att den har både likheter och skillnader jämfört med enspråkiga barn. Bisatsernas frekvens ökar på gruppnivå över det undersökta åldersspannet, men med stora individuella skillnader. Utvecklingen följer inte ett homogent förlopp i de båda språken, vilket t.ex. syns på preferensen av bisatstyper. Barnens användning av bisatsinledare är övervägande målspråklig och inledaren utelämnas nästan aldrig, men kodväxling förekommer. Ordföljden uppvisar tecken på tvärspråkligt inflytande, med en märkbar förekomst av verbplaceringsfel i tyskan. Med tanke på denna ganska komplexa bild är det önskvärt att bisatserna ges en mer framträdande roll i språktest för användning i Sverige.

Cette thèse propose une étude des différentes stratégies mises en place pour former des propositions subordonnées dans les langues australiennes et papoues. Ces deux groupes de langues, rarement présents dans les études typologiques sur le sujet, présentent certaines constructions morphosyntaxiques peu fréquentes dans les langues du monde. Cette étude se base sur une dizaine de langues : quatre langues australiennes (le nyangumarta, le martuthunira, le wambaya et le kayardild) et six langues papoues (le maybrat, le yimas, le manambu, le mian, l'amele et le hua). Après une brève présentation grammaticale de ces langues, la thèse analyse six types de stratégies de subordination pour en déterminer les fonctions et les types d'emploi : la subordination sans marque, avec une conjonction, avec le marquage casuel, avec une forme verbale spécifique, avec un système de "switch-reference" et par la relativisation. Un dernier chapitre s'intéresse au cas particulier de la complémentation des verbes de perception. Cette thèse a pour but d'illustrer le fonctionnement de ces langues dans le domaine de la subordination, mais également, dans une dimension typologique, de montrer comment ces langues peuvent aider à repenser les théories linguistiques générales. / This thesis propose a study of different strategies to construct subordinate clauses in Australian and Papuan languages. These two language groups, rarely found in typological studies on the subject, show some unusual morphosyntactic constructions. This study is based on ten languages: four Australian languages (Nyangumarta, Martuthunira, Wambaya and Kayardild), and six Papuan languages (Maybrat, Yimas, Manambu, Mian, Amele and Hua). Following a brief grammatical overview of these languages, the thesis examine six types of subordinate clause strategies to identify their functions and uses: subordinate clauses without segmental marking, with a conjunction, with case marking, with a specific verbal form, with a switch-reference system and with the relativization strategy. The last chapter is focused on the specific situation of complementation strategies with perception verbs. This thesis aims to illustrate how subordinate clauses function in those languages, but it also aims to show how these languages may help to re-examine general linguistic theories.

When we compare the grammatical structure of texts in French and Swedish, we notice important differences. The aim of this essay is to make a contrastive analysis on a French economic text which we have translated into Swedish. We focus on what types of French constituents we can find that correspond to Swedish subordinate clauses of different types. We are also interested in examining the French subordinate clauses to see how they have been translated into Swedish.

Temporala bisatser är ett av flera sätt att ange tid, de andra sätten är bland annat tempus och temporala adverb. Genom att undersöka temporala bisatser i svenska och bulgariska är det möjligt att illustrera likheter och skillnader i användning och funktion av temporala bisatser. I och med att svenska och bulgariska är inte nära besläktade språk finns det flera kontraster mellan språken som är intressanta att utforska, t.ex. kontrasten mellan bulgarisk aspekt och avsaknad av aspekt på svenska. Studiens syfte är att undersöka användning och funktion av temporala bisatser på svenska och bulgariska som utförs genom att ta reda på temporala relationer, tempus och aspekt, expletiv negation, polysemi och frekvens hos temporala subjunktioner i temporala bisatser. Studiens syfte undersöks med hjälp av parallella texter och ordböcker på svenska och bulgariska. Resultatet visar både likheter och skillnader i användning och funktion av temporala bisatser i de två språken. Bland annat undersöks om motsvarande satser har samma eller olika temporala relationer i temporala satser på svenska och bulgariska. I det undersökta materialet är temporala bisatser något mer frekventa på svenska än på bulgariska. / Temporal subordinate clauses are one of several ways to specify time. Other possible ways are for instance tense and temporal adverbs. By investigating temporal subordinate clauses in Swedish and Bulgarian, it is possible to illustrate similarities and differences in the use and function of these clauses. Since Swedish and Bulgarian are not closely related languages, there are several contrasts between them that are interesting to explore, for instance the contrast between the Bulgarian aspect category and the lack of aspect as a grammatical category in Swedish. The aim of the study is to investigate the use and function of temporal subordinate clauses in Swedish and Bulgarian. To achieve this I investigate temporal relationships, tense and aspect, expletive negation, polysemy, and frequency of temporal subordinators in temporal subordinate clauses using parallel texts and dictionaries in Swedish and Bulgarian. The results show both similarities and differences in the use and function of temporal subordinate clauses. In corresponding sentences, the same or different temporal relationships are observed in clauses in Swedish and Bulgarian. In the material considered, temporal subordinate clauses are somewhat more frequent in Swedish than in Bulgarian.

Orientador: Charlotte Marie Chambelland Galves / Dissertação (mestrado) - Universidade Estadual de Campinas, Instituto de Estudos da Linguagem / Made available in DSpace on 2018-08-16T02:52:17Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Lopes_AnaLuizaAraujo_M.pdf: 520095 bytes, checksum: dbb4f565b8b57a9bfbeb809370397a20 (MD5) Previous issue date: 2010 / Resumo: A dissertação investiga a ênclise em orações dependentes na história do PE - entre os séculos 16 e 19. A colocação pronominal é um dos assuntos mais estudados da língua portuguesa, mas sempre priorizando as orações principais finitas onde há grande variação na colocação dos clíticos, com a mudança gramatical ocorrida no século 18 (Galves, Brito e Paixão de Sousa 2005, Galves, Namiuti e Paixão de Sousa2005; Paixão de Sousa, 2004). As orações dependentes sempre foram consideradas como contexto de próclise categórica. No entanto, nos dados extraídos do Corpus Histórico Tycho Brahe, apesar da predominância proclítica, foram atestados dados de ênclise em dependentes. A ênclise ocorre em orações dependentes nas gramáticas do Português - Clássico e Europeu moderno- sempre que há pelo menos um constituinte entre o complementador e o verbo. A ênclise ocorre em todo o período - Português Clássico ao Português Europeu moderno - em vários tipos de oração: relativas, completivas, dependentes iniciadas em porque. Mostro ainda que há uma estabilidade ao longo do tempo na colocação de clíticos em orações dependentes, ao contrário do que acontece nas orações principais A pergunta a ser respondida foi: como estas duas gramáticas geram a ênclise nas dependentes? Analiso o fenômeno com base no CP expandido de Rizzi (1997), e ainda retomando a proposta de Galves e Sandalo 2009 para a colocação de clíticos no PCl e no PE / Abstract: The aim of this work is to investigate the enclisis on subordinate clauses in the history of the European Portuguese. The clitic placement is one of the most popular subjects about the Portuguese language, but these researches always focus on the main clauses, there is a large variation on the clitics placement, after the language change around 18 century (Galves, Brito e Paixão de Sousa 2005; Paixão de Sousa 2004). The subordinate clauses were always considered as categorical proclisis context. Nevertheless, despite the high rates of proclisis on subordinates clauses, there are enclisis data from Tyhco Brahe Parsed Corpus of historical Porutuguese. The enclisis is only possible on subordinate clauses in Classical Portuguese and European Portuguese, when there is at least on constituent between the complement and the verb. The enclisis occurs in all type of subordinate clauses: relatives, completives, dependent clauses beginning with porque (because), during all the period - from Classical Portuguese to European Portuguese, and there are a stability during time. The aim of this work was to answer the question: How these two grammar produce the enclisis on subordinates? The phenomena was analyzed based on expanded CP proposed by Rizzi (1997), and the proposal from Galves and Sandalo (2009) for clitic placement on Classical Portuguese and European Portuguese / Mestrado / Linguistica / Mestre em Linguística