Uppsatsen undersöker huruvida temporär användning av plats kan vara enalternativ metod som ett svar på en del av de utmaningar städer står inför,något som efterfrågas i SOU Ett snabbare bostadsbyggande(Byggrättsutredningen, 2018). En fallstudie av det temporära projektetNobelberget i Sickla, Stockholm, har genomförts. Temporär användning avNobelberget initierades av Atrium Ljungberg, ett privat fastighetsbolag,bostadsexploatering på Nobelberget senarelades till följd av en utdragenplanprocess. Under det temporära projektet som pågick i fyra år, 2015–2019,blev platsen en arena för kultur och evenemang. Genom fallstudien sombaseras främst på intervjuer har vi kunnat studera vilken inverkan dettemporära haft på den privata aktören Atrium Ljungberg, kommunen(offentlig sektor), aktörerna på platsen som främst sysslat med kultur, samthur det temporära påverkat staden och det som idag byggs på Nobelberget.Fallstudien analyseras utifrån det teoretiska ramverket som i uppsatsenframställs, vilket utgår från teorier om temporalitet, plats, strategiskplanering och taktik.Studien påvisar att det temporära projektet medfört att samtliga inblandadeaktörers verksamheter har utvecklats som en konsekvens av det temporäraprojektet. Atrium Ljungberg och kommunen har tvingats utmana sig själva ochgå utanför de ramar de vanligtvis verkar inom för att genomföra projektet.Kulturaktörernas verksamheter har stimulerats av det temporära, ett fokus påskapande och aktion har kunnat ske då tidsbegränsningen som uppstår meddet temporära inte rymmer ältande och utdragna processer. Fallstudiensynliggör dock att det finns en problematik till följd av det temporära,framförallt att kulturaktörer strukturellt förpassas till stadens mindrebeständiga och perifera platser. Därför är en slutsats av denna uppsats att dettemporära nödvändigtvis inte är lösningen på stadens utmaningar, men att detkan ha en katalyserande kraft samt en förmåga att synliggöra styrkor ochbrister i planeringen av det urbana. / This thesis investigates whether temporary use of space can be an alternativemethod in meeting the city's challenges, such as is requested in the governmentinquiry Ett snabbare bostadsbyggande (translated to: A more rapid housingdevelopment) (Byggrättsutredningen, 2018). A case study of the temporaryproject Nobelberget in Sickla, Stockholm, was implemented. Temporary use ofNobelberget was initiated by Atrium Ljungberg, a private real estate company,when their property with planned housing development was delayed as a resultof an extended planning process. During the temporary project that ran forfour years (2015-2019), the site became an arena for cultural activities andevents. Through the case study, which is based primarily on interviews, wehave been able to study the effect the temporary use had on the private actorAtrium Ljungberg, the municipality (public sector), the actors on the site whomainly engaged in culture, and how its temporary use affected the city andwhat is currently being built on Nobelberget. The case study is analyzed basedon the theoretical framework presented in the thesis, which is based ontheories of temporality, place, strategic planning and tactics.The study shows that the temporary project led to development in the internalorganization of involved actors and their activities. To carry out the project,Atrium Ljungberg and the municipality have been forced to challengethemselves and go beyond the framework they usually operate within. Thelimited timeframe, resulting from the temporary use of space, has resulted inan environment which promotes increased creativity and accelerated action.However, the case study also highlights problematic consequences of thetemporary use of space, not least the structural dispatching of cultural actorsto the less permanent and peripheral areas of the city. Therefore, oneconclusion of this thesis is that the temporary use of space is not necessarilythe solution to the city's challenges, but rather a catalyzing power and an abilityto make the strengths and shortcomings of urban city spaces visible.

No description available.

<p>Uppsatsens huvudsyfte är att undersöka om amerikanska och brittiska stridserfarenheter av kalibern 5,56 i Afghanistan kan bidra till att utveckla den svenska Försvarsmaktens taktiska förmåga. Anledningen till varför jag valde att utgå från dessa länder är därför att de har fler öppna källor samt har mer erfarenhet än många andra. Studien genomfördes genom en kvalitativ textanalys av bland annat reglementen, rapporter och artiklar. Uppsatsen visar att Försvarsmaktens kaliber till sin automatkarbin, 5,56, var potent för stridstaktikanpassad för invasionsförsvar. Detta delvis på grund av kaliberns egna logistiska fördelar men även därför att de prioriterade vapensystemen för infanteriförbanden, lätta pansarvärnsvapnen, innebar relativt korta stridsavstånd. Studien visar därefter att idag, för amerikanska och brittiska styrkor i dagens konflikt i Afghanistan, är 5,56 otillräcklig. Stridsavstånden är generellt för långa för att kalibern skall avge sin optimala verkan i målet. Studien belyser vad dessa nationer vidtagit för åtgärder, samt vilka åtgärder som planeras eller finns som förslag för att förbättra sin stridstaktiska förmåga. Den mest optimala förbättringen anser många är att byta ut kalibern 5,56 mot en grövre mellankaliber i spannet 5,56-7,62. Förslag som förändrad skjututbildning, optikutveckling och nya vapeninköp nämns också. I diskussionen diskuteras om eller hur den svenska Försvarsmakten kan dra nytta av de andra nationernas erfarenheter. Resonemanget ger det generella slutsatsen att Försvarsmakten kan utveckla sin stridstaktiska förmåga genom att studera andra nationer. Ett snabbt konkret exempel vore att implementera skarpskyttevapnet ak4 med förstorande optiskt hjälpmedel i svenska Försvarsmaktens skytteförband.</p> / <p>The main purpose with this study is to investigate whether U.S. and British combat experience of the caliber 5.56 in Afghanistan is helping to develop the Armed Forces' tactical ability. The reason why I chose to rely on these countries is because they have more unclassified sources and has more combat experience than many others. This study was conducted through a qualitative text analysis of for example regulations, reports and articles. This essay shows that the Swedish Armed Forces standard caliber that is being used in today’s assault rifle (ak5c), were potent in battle tactics designed for the defence of Sweden. This is partly becauseof 5,56 own logistical advantages and also because light anti-tank weapons had priority over small arms weapons. This resulted in relatively short shooting distances. The study shows thereafter that the U.S. and British troops in today's conflict in Afghanistan, thinks that 5.56 is insufficient. Combat distances are generally too long for the caliber to deliver its optimum effect in the target. The study highlights what kind of actions these nations have taken, and what measures are planned to improve its combat tactical ability. The study reveals that the most optimal improvement, are to replace the 5.56 with a bigger medium sized caliber. Proposals to change the marksmanship training, optics development and to purchase new weapons are also mentioned. In the end of this essay there is a discussion on, or how the Swedish Armed Forces can implement U.S and British experiences. The reasoning in the final chapter gives the general answer that the Swedish Armed Forces indeed can develop their tactical combat skills by studying other nations. An example would be to implement the older ak4 with magnifying optics that could improve the longer range capabilities of the infantry units.</p>

Die folgenden Fragen standen im Mittelpunkt der Dissertation: Wie handeln Grundschulkinder aus, wenn sie von ihren Peers ungerecht behandelt werden? Welche unmittelbaren Wirkungen hat ihr Vorgehen? In welchem Zusammenhang steht das Vorgehen in der Konfliktsituation mit der Stellung unter den Peers? Theoretische Grundlage waren die Entwicklungsmodelle zum Aushandeln von Yeates und Selman (1989) sowie Hawley (1999). Es nahmen 213 Dritt- und Fünftklässler an der Untersuchung teil. Eine Kombination qualitativer und quantitativer Methoden wurde verwendet. In einem individuellen Interview wurde erhoben, welche Taktiken (eine Handlungseinheit) sowie welche Strategien (Abfolge von Taktiken) die Kinder in einer hypothetischen Normbruchsituation einsetzen würden. Die Kinder wurden auch gefragt, welche unmittelbaren Wirkungen sie erwarten, wenn sie die vorgeschlagene Taktik einsetzen. Die Stellung der Kinder wurde sowohl bezüglich ihres Einflusses (Peerrating) als auch bezüglich ihrer Akzeptanz (Soziometrie) unter den Klassenkameraden erhoben. Die von den Kindern genannten Taktiken wurden vier übergeordneten Kategorien zugeordnet: Verhandeln, Erzwingen, Ausweichen und Aufgeben. Nach den Erwartungen der Kinder führen sowohl Verhandlungstaktiken als auch erzwingende Taktiken in um die Hälfte der Fälle zur Durchsetzung. Erzwingende Taktiken gehen jedoch häufig mit unfreundlichen Reaktionen einher. Einfluss und Akzeptanz der Kinder waren davon abhängig, welche Kombination und Sequenz von Taktiken (Strategie) sie wählten. Beispielsweise waren Kinder einflussreich und beliebt, die eine Reihe von Verhandlungstaktiken generierten oder die zunächst Verhandlungstaktiken vorschlugen und danach erzwingende Taktiken. Kinder, die sofort Zwang einsetzen würden, hatten wenig Einfluss und wurden abgelehnt. Außerdem fanden sich Geschlechts- und Altersunterschiede hinsichtlich des Vorgehens in der hypothetischen Normbruchsituation sowie der Zusammenhänge zwischen Taktiken und Stellung unter Peers. / The dissertation dealt with the following questions: How do children react, when a peer infringes upon their rights? What immediate outcomes are connected to their actions? What is the relation between the way children proceed in the conflict situation and their social standing among their peers? As a theoretical background served the modells about negotiations by Yeates and Selman (1989) as well as Hawley (1999). 213 third- and fifthgraders participated in the study. A combination of qualitative and quantitative methods was used. Children were individually interviewed to assess what tactics (unit of action) as well as what strategies (sequence of tactics) they would apply in a hypothetical conflict involving a rights infraction. Children were also asked what immediate outcomes they expected, using the proposed tactic. Children's social standing was assessed concerning their influence (peerrating) as well as their acceptance (sociometrie) among their classmates. The tactics propsed by the children were assigned to four superordinate categories: negotiate, coerce, get out of the way, give in. According to the expectations of the children both negotiation tactics and coercive tactics lead to assertion in about half of the cases. Coercive tactics however often evoque unfriendly responses. Children differed in their influence and acceptance depending on the combination and sequence of tactics (strategy) they chose. For example children, which generated a series of negotiation tactics and children, which proposed negotiation tactics in the beginning and coercion tactics later were both influental and liked. Children, which chose coercion allready in the beginning had little influence and were rejected. Also gender and age differences were found concerning the tactics chosen in the hypothetical conflict situation and the relation between tactics and social standing among peers.

Uppsatsens huvudsyfte är att undersöka om amerikanska och brittiska stridserfarenheter av kalibern 5,56 i Afghanistan kan bidra till att utveckla den svenska Försvarsmaktens taktiska förmåga. Anledningen till varför jag valde att utgå från dessa länder är därför att de har fler öppna källor samt har mer erfarenhet än många andra. Studien genomfördes genom en kvalitativ textanalys av bland annat reglementen, rapporter och artiklar. Uppsatsen visar att Försvarsmaktens kaliber till sin automatkarbin, 5,56, var potent för stridstaktikanpassad för invasionsförsvar. Detta delvis på grund av kaliberns egna logistiska fördelar men även därför att de prioriterade vapensystemen för infanteriförbanden, lätta pansarvärnsvapnen, innebar relativt korta stridsavstånd. Studien visar därefter att idag, för amerikanska och brittiska styrkor i dagens konflikt i Afghanistan, är 5,56 otillräcklig. Stridsavstånden är generellt för långa för att kalibern skall avge sin optimala verkan i målet. Studien belyser vad dessa nationer vidtagit för åtgärder, samt vilka åtgärder som planeras eller finns som förslag för att förbättra sin stridstaktiska förmåga. Den mest optimala förbättringen anser många är att byta ut kalibern 5,56 mot en grövre mellankaliber i spannet 5,56-7,62. Förslag som förändrad skjututbildning, optikutveckling och nya vapeninköp nämns också. I diskussionen diskuteras om eller hur den svenska Försvarsmakten kan dra nytta av de andra nationernas erfarenheter. Resonemanget ger det generella slutsatsen att Försvarsmakten kan utveckla sin stridstaktiska förmåga genom att studera andra nationer. Ett snabbt konkret exempel vore att implementera skarpskyttevapnet ak4 med förstorande optiskt hjälpmedel i svenska Försvarsmaktens skytteförband. / The main purpose with this study is to investigate whether U.S. and British combat experience of the caliber 5.56 in Afghanistan is helping to develop the Armed Forces' tactical ability. The reason why I chose to rely on these countries is because they have more unclassified sources and has more combat experience than many others. This study was conducted through a qualitative text analysis of for example regulations, reports and articles. This essay shows that the Swedish Armed Forces standard caliber that is being used in today’s assault rifle (ak5c), were potent in battle tactics designed for the defence of Sweden. This is partly becauseof 5,56 own logistical advantages and also because light anti-tank weapons had priority over small arms weapons. This resulted in relatively short shooting distances. The study shows thereafter that the U.S. and British troops in today's conflict in Afghanistan, thinks that 5.56 is insufficient. Combat distances are generally too long for the caliber to deliver its optimum effect in the target. The study highlights what kind of actions these nations have taken, and what measures are planned to improve its combat tactical ability. The study reveals that the most optimal improvement, are to replace the 5.56 with a bigger medium sized caliber. Proposals to change the marksmanship training, optics development and to purchase new weapons are also mentioned. In the end of this essay there is a discussion on, or how the Swedish Armed Forces can implement U.S and British experiences. The reasoning in the final chapter gives the general answer that the Swedish Armed Forces indeed can develop their tactical combat skills by studying other nations. An example would be to implement the older ak4 with magnifying optics that could improve the longer range capabilities of the infantry units.

Stridsfordon 90 togs fram för att möta en reguljär motståndare på vårt eget territorium. Dagens krav och förutsättningar är annorlunda då striden främst genomförs i konfliktzoner utomlands, men även på vårt eget territorium. Motståndaren vi möter nyttjar andra metoder för att genomföra sin strid och agerar på ett annorlunda sätt än vad vi är övade vid. Syftet med arbetet är att undersöka hur ett förband med stridsfordon 90 lämpar sig i strid på dagens stridsfält mot en irreguljär motståndare. För att ta reda på detta så beskriver jag fjärde generationens krigföring och stridsfordon9040Cför att sedan kunna analysera och jämföra den taktiska nivån utifrån de grundläggande förmågorna. Användningen av strf 90 och mekskytteplutonens taktik mot en 4GW motståndare är lämpliga att användaapligt på den taktiska nivån. Mekskytteplutonens taktik är flexibel och sätter få begränsningar mot taktiken hos en anfallande 4GW motståndare. / Combat vehicle 90 was developed to meet a conventional opponent on our own territory. Today's demands and conditions are different, today’s battles is mainly carried out in foreign conflict zones but also on our own territory. The opponent we face uses other means to carry out their combat, and acts in a different way than we are trained for.    The purpose of this work is to investigate how a unit equipped with combat vehicle 90 is suitable in today's battlefield against an irregular opponent. In order to answer this question, I have described the fourth generation warfare and combat vehicle 9040C, then analyzed and compared the tactical levels from the theory of the basic abilities.               The use of CV90 and the mechanized infantry platoons tactics against a 4GW opponent is appropriate to use at the tactical level. The flexible tactics of the mechanized infantry platoon gives an advantage over a 4GW opponent and the tactics used by such an opponent.

Upprorsbekämpning på taktisk nivå är problematiskt därför att konflikter som kräver sådanbekämpning, alltid är unika. Det finns inte heller någon generell teori som leder tillframgång.Syftet med uppsatsen är att undersöka ifall Kilcullens 28 artiklar går att tillämpa på denlyckade upprorsbekämpningen i Malaya.Metoden som användes är kvalitativ textanalys av britternas taktiska doktrin underkonflikten, the conduct of anti-terrorist operations in Malaya (ATOM), utifrån Kilcullens 28artiklar. Även artiklar skrivna av officerare och soldater under konflikten har använts för attge stöd till påståenden samt för att belysa ifall britterna faktiskt följde sin taktiska doktrineller ej.Resultatet visar att det inte går att applicera Kilcullens teori på britternas taktiska agerande iMalaya. Endast 10 av 28 artiklar var applicerbara.Författaren drar slutsatsen att Kilcullens 28 artiklar möjligen inte är användbara somgenerella riktlinjer för handlingsalternativ på taktisk nivå. Författaren lyfter emellertid att flerstudier på andra konflikter behövs för att fastställa påståendet. / Counterinsurgency (COIN) on the tactical level is difficult because these conflicts are alwaysunique and there is no theory that generally leads to victory.The purpose of this study is to analyze if there is a resemblence between Kilcullens 28articles and the succesful COIN of the brittish security forces in the Malayan emergency.The method that has been used is the qualitativ analysis of documens. The main documentthat has been analyzed is ATOM, the brittish tactical doctrine during the emergency. Articlesthat have been written during the emergency, 1948-1960, by officers and soldiers, have beenused to to elucidate if the brits actually followed their tactical doctrine or not.The author concludes that Kilcullens 28 articles might not be useful as general guidelines foraction at the tactical level. The author highlights, however, that more studies on otherconflicts are needed to establish the claim.

Denna undersökning har studerat ett lätt infanteriförbands användning av kombinerad bekämpning som metod för verkan under en amfibieoperation samt vilka aspekter som påverkade möjligheten till kombinerad bekämpning p.g.a. operationens amfibiska karaktär. Fallet har utgjorts av Parachute Regiments två bataljoner som under Falklandskriget utkämpade tre slag vid Darwin – Goose Green, Mount Longdon och Wireless Ridge. Som analysverktyg har använts Robert Leonhards teori om den kombinerade bekämpningens tre principer. Indikatorer på principerna har varit syften med verkan hämtade ur teorin om de grundläggande förmågorna. Två av slagen befanns endast delvis kännetecknas av Leonhards två första principer, principerna om kompletterande system och dilemman. Den tredje principen om fördelaktig terräng uppfylldes inte. Det tredje slaget regementet utkämpade kännetecknades helt igenom av Leonhards två första principer medan den tredje delvis beaktades. Undersökningen konstaterar att kombinerad bekämpning som metod för verkan kan utvecklas av ett lätt infanteriförband under en amfibieoperation. Dock ledde ofördelaktig disponering av förbandet i de aktuella fallen till att kombinerad bekämpning tidvis omöjliggjordes. Leonhards tredje princip tenderade att förringas. De specifikt amfibiska aspekterna avseende möjligheten till kombinerad bekämpning utgjordes främst av tillgången till fartygsartilleri, kraven på helikoptertransporterbart fältartilleri samt bristen på lätta trossfordon. / This dissertation has investigated how a light infantry force has used combined arms during an amphibious operation, specific factors related to the operations character affecting the possibility to develop combined arms have also been highlighted. The case chosen for the study was Parachute Regiments actions during the three battles of Darwin – Goose Green, Mount Longdon and Wireless Ridge during the Falklands War. As a analytical tool Robert Leonhard’s theory about the three principles of combined arms was used together with indicators borrowed from the theory about the warfighting functions purposes of fires. Two of the battles were found to be only partially characterized by Leonhard’s first two principles, complementary systems and dilemmas. The third principle about favorable terrain was neglected. The third battle was throughout characterized by the first two principles and to a larger extent than the former by the third principle. The dissertation concludes that light infantry can use combined arms during amphibious operations. The battles studied were, however, often characterized by unfavorable disposition of the force which affected the possibilities to use combined arms. Leonhard´s third principle was usually neglected. The most important amphibious aspects affecting the possibilities to combined arms were found to be naval gunfire support, light field artillery and the scarcity of light all-terrain vehicles.