Hösten 1919 i Sverige tillsattes en skatt som skulle beskatta nöjestillställningar. Dess främsta uppgift var att indriva intäkter till kommunkassan. Anledningen till denna skatts uppkomst var att Sverige stod med ekonomiska problem efter första världskrigets slut och behövde nu ta till vissa åtgärder för att stabilisera den igen. En av dessa åtgärder var att tillsätta nya skatter, vilket nöjesskatten, som den kom att kallas, var en av dem. Nöjesskatten är en så kallad punktskatt. En punktskatts uppgift är att indriva ökad inkomst till staten. Sijbren Cnossen diskuterar punktskatters påverkan i sin avhandling The Economics of Excise Taxation, han diskuterar främst varorna tobak och alkohol som har ”punktbeskattats”. Han diskuterar att specifika varor som tobak och alkohol fungerar att sätta punktskatt på just för att de är specifika och lätta att administrerar. I min undersökning har jag undersökt vad nöjesskatten som lag egentligen innebar och om det fanns några oenigheter till vilka nöjestillställningar som skulle beskattas. Nöjesskatten innebar att nästan alla form av nöjen som var aktuella första halvan av 1900-talet skulle beskattas, dit räknades inte bara teater utan även travkörning och luftballongsflygning. Det har även visat sig att det fanns en hel del oenigheter om vad som bör räknas som nöjestillställning alls, vad som trots att det var en nöjesställning inte borde beskattas och vad som borde beskattas men lägre än annat. Efter att ha identifierat nöjesskatten så valde jag att titta på hur en teater- och biografverksamhet handskades med den mellan perioden 1925-1939 och verksamheten jag valt är Uddevalla Teater AB i staden Uddevalla på Sveriges västra kust. Det visade sig att teatern i Uddevalla inte betalade nöjesskatten en enda gång under den perioden jag undersökt. / The autumn of 1919 in Sweden was added a tax which would tax entertainment. Its main task was to increase revenues for the municipality. The reason for this tax's rise was that Sweden was financially problematic after the First World War and now had to take some measures to stabilize it again. One of these measures was to add new taxes, which the Entertainment tax was one of them. The Entertainment tax is a so-called excise tax. An excise duty is to increase revenue to the state. Sijbren Cnossen discusses the effects of excise duties in his thesis The Economics of Excise Taxation, he mainly discusses the goods tobacco and alcohol that have been "punished". He discusses that specific goods such as Tobacco and Alcohol work to tax only because they are specific and easy to administer. I have investigated my investigation of what the Entertainment tax as a law really means and whether there were any disagreements to what entertainment events would be estimated. The Entertainment tax meant that almost every form of entertainment that was current first half of the twentieth century would be taxed, not only theater but also trafficking and air ballooning. It has also been shown that there was a great deal of disagreement about what should be considered as a state of entertainment at all, what a entertainment should not be taxed and what should be taxed but lower than anything else. After identifying the Entertainment tax I chose to look at how a theater and cinema business dealt with it between 1925-1939 and the business I chosed was Uddevalla Teater AB in the town of Uddevalla on Sweden's west coast. It turned out that the theater in Uddevalla did not pay the satisfaction tax one time during the period I investigated.

<p>I inledningen ställs frågan om vilka beröringspunkter som finns mellan skådespelar- och undervisningskonst. Är beröringspunkterna desamma oavsett lärar- och undervisningsstil?Utifrån tidigare forskning belyses falska motsättningar likaväl som nyanserade och fördjupade kopplingar mellan skådespelar- och dramapedagogroll. Användning av olika teatrala och pedagogiska konventioner problematiseras och fördjupas teoretiskt. För att vidga synen på dramapedagogisk praktik fördjupas teoretiska perspektiv på relationen mellan konventioner, kompetenser och inre förhållningssätt.Studien syftar till att undersöka hur man kan analysera komplexiteten i den dramapedagogiska praktiken med estetiskt baserade referensramar ur ett lärarperspektiv. Frågor som ställs är: Med vilka kompetenser och förmågor hanterar och använder dramapedagogen komplexiteten i den interaktiva, teatralt gestaltande och meningsskapande formen av undervisning? Kan detta analyseras och synliggöras med hjälp av teatersemiotisk analys och de teoretiska perspektiven?Undersökningen är kvalitativ och har en hermeneutisk ansats, den vill också pröva teatersemiotik som en estetiskt baserad analysmetod. Datainsamlingen sker genom deltagande observation och ett löpande protokoll. Det som observerats är undervisningslektioner i processdrama för dramapedagogikstudenter. Två sekvenser, en med en instruerande lärarroll och en med "lärare- i-roll", analyseras och jämförs. Resultatet visar exempel på att teatersemiotisk analys kan utifrån sina styrkor och begränsningar vara en hjälpmetod för att synliggöra de konventioner, förmågor och kompetenser som både använder och hanterar komplexitet i den dramapedagogiska praktiken. De teatrala formerna används också i sig som pedagogiska arenor. Skådespelarteori tydliggör att det finns ett avgörande samband mellan kvalitén i det inre förhållningssättet, kompetensutveckling och användningen av yttre konventioner. Det är rimligt att konstatera att det finns anledning att belysa fler möjliga paralleller mellan skådespelar- och undervisningskonst, för att skapa en djupare förståelse för dramapedagogikens praktik.</p>

<p>Att dela på ett ledarskap kan innebära olika saker. Kärnan är dock att två personer tillsammans leder en organisation mot samma mål. I en teaterproduktion är det många som måste samverka för att en föreställning skall bli framgångsrik. Två typiska ledare inom teatern är producent och regissör, där en problematik ligger i att de verkar inom olika kunskapsområden. Producenten måste svara inför finansiärer och ”världen utanför” och regissören för den konstnärliga kvaliteten och alla som arbetar med det konstnärliga i en produktion.</p><p>Syftet med uppsatsen var att undersöka fenomenet delat ledarskap och hur det tar sig i uttryck i relationen mellan producent och regissör inom teatern. Ytterligare frågor som undersöktes var hur maktförhållandet mellan de båda yrkesgrupperna ser ut samt hur de hanterar konflikter. Empirin har samlats in genom intervjuer med representanter för de två yrkeskategorierna och har sedan analyserats utifrån deduktiv metod. Teorier kring områdena ledarskapsforskning, projektteori, arts management, delat ledarskap, makt och konflikt har givit författarna en djupare förståelse för fenomenet delat ledarskap som förefaller vara ett relativt outforskat område.</p><p>Vid studien framkom att delat ledarskap praktiseras inom teatern utan att större reflektion görs. Det anses vara det naturliga sättet att leda en teaterproduktion och verkar vara det dominerande arbetssättet.</p>

I inledningen ställs frågan om vilka beröringspunkter som finns mellan skådespelar- och undervisningskonst. Är beröringspunkterna desamma oavsett lärar- och undervisningsstil?Utifrån tidigare forskning belyses falska motsättningar likaväl som nyanserade och fördjupade kopplingar mellan skådespelar- och dramapedagogroll. Användning av olika teatrala och pedagogiska konventioner problematiseras och fördjupas teoretiskt. För att vidga synen på dramapedagogisk praktik fördjupas teoretiska perspektiv på relationen mellan konventioner, kompetenser och inre förhållningssätt.Studien syftar till att undersöka hur man kan analysera komplexiteten i den dramapedagogiska praktiken med estetiskt baserade referensramar ur ett lärarperspektiv. Frågor som ställs är: Med vilka kompetenser och förmågor hanterar och använder dramapedagogen komplexiteten i den interaktiva, teatralt gestaltande och meningsskapande formen av undervisning? Kan detta analyseras och synliggöras med hjälp av teatersemiotisk analys och de teoretiska perspektiven?Undersökningen är kvalitativ och har en hermeneutisk ansats, den vill också pröva teatersemiotik som en estetiskt baserad analysmetod. Datainsamlingen sker genom deltagande observation och ett löpande protokoll. Det som observerats är undervisningslektioner i processdrama för dramapedagogikstudenter. Två sekvenser, en med en instruerande lärarroll och en med "lärare- i-roll", analyseras och jämförs. Resultatet visar exempel på att teatersemiotisk analys kan utifrån sina styrkor och begränsningar vara en hjälpmetod för att synliggöra de konventioner, förmågor och kompetenser som både använder och hanterar komplexitet i den dramapedagogiska praktiken. De teatrala formerna används också i sig som pedagogiska arenor. Skådespelarteori tydliggör att det finns ett avgörande samband mellan kvalitén i det inre förhållningssättet, kompetensutveckling och användningen av yttre konventioner. Det är rimligt att konstatera att det finns anledning att belysa fler möjliga paralleller mellan skådespelar- och undervisningskonst, för att skapa en djupare förståelse för dramapedagogikens praktik.

Att dela på ett ledarskap kan innebära olika saker. Kärnan är dock att två personer tillsammans leder en organisation mot samma mål. I en teaterproduktion är det många som måste samverka för att en föreställning skall bli framgångsrik. Två typiska ledare inom teatern är producent och regissör, där en problematik ligger i att de verkar inom olika kunskapsområden. Producenten måste svara inför finansiärer och ”världen utanför” och regissören för den konstnärliga kvaliteten och alla som arbetar med det konstnärliga i en produktion. Syftet med uppsatsen var att undersöka fenomenet delat ledarskap och hur det tar sig i uttryck i relationen mellan producent och regissör inom teatern. Ytterligare frågor som undersöktes var hur maktförhållandet mellan de båda yrkesgrupperna ser ut samt hur de hanterar konflikter. Empirin har samlats in genom intervjuer med representanter för de två yrkeskategorierna och har sedan analyserats utifrån deduktiv metod. Teorier kring områdena ledarskapsforskning, projektteori, arts management, delat ledarskap, makt och konflikt har givit författarna en djupare förståelse för fenomenet delat ledarskap som förefaller vara ett relativt outforskat område. Vid studien framkom att delat ledarskap praktiseras inom teatern utan att större reflektion görs. Det anses vara det naturliga sättet att leda en teaterproduktion och verkar vara det dominerande arbetssättet.

No description available.

Abstract Material collected or created through observations, discussions and interviews with a group of students studying theatre in the fist year of upper secondary school formed the base for this paper. The students that took part in the observations showed a variety of motivations for the studies in theatre, but the major aim was to obtain qualifications for further studies at university. Special focus was put on a student with dyslexia attending the course in theatre from the perspective to strengthen general learning abilities. The training and teaching in acting skills as performed in the theatre studio provided the arena for the observations. The aim was to investigate if an interactive process as defined by Lev Vygotskij and the acting method created by Constantin Stanislavski would create social and artistic development among the students in the study. Relational perspective, inclusive activities and interactive processes were key concepts in the study. Through a progression starting with a discussion about how the students had perceived an initial theatre performance in a castle, a drama workshop, exercises in the Stanislavski acting method and proceeding into production work of a classical myth and finally the task of writing of a short reflection about the connection between the concepts of fear and theatre. During the period of observation, a change in attitude could be discerned among the youngsters. From an initial atmosphere of doubt, mutual control and obvious polarizations the different individuals developed a sense of mutual acceptance and communicative relationship towards one another. This became evident in a concrete way when a dilemma about who was to play the leading role in a production was solved without intervention by the teacher. The final written task also showed the interactive process during the theatre work increased the students’ self-confidence. With this paper I wanted to take issue with the traditional hierarchy in professional as well as in school theatre and assert that artistic skill can be achieved with an inclusive and relational working process.

Jag har i denna studie av Samuel Becketts (1906-1989) två dramer I väntan på Godot (En Attendant Godot) (1952) och Slutspel (Fin de Partie) (1957) studerat dialogen och monologen i de båda dramerna och diskuterat kring vilka slutsatser man därav kan dra om språk och berättande. Fokus har legat på hur dialogen tar sig ut, vilka faktorer den är under stor påverkan av och dess relation till monologens fundamentala roll i Becketts dramer. Analysen har jag delat upp i två delar vilka för sig behandlar var sitt drama i kronologisk ordning. Först I Väntan på Godot och därefter Slutspel. De båda delarna är sedan i sin tur uppdelade i två delar varav den första diskuterar dialogen och den andra monologen. Första delen av analysen av I väntan på Godot har kallats ”Missförstånd och minne” och där har jag reflekterat kring, som titeln avslöjar, missförståndets roll – hur det tar sig ut och varför – samt dialogens påverkan av karaktärernas bristande minne. I delen som följer har jag fokuserat på berättandet i dramat med utgångspunkt i bland annat Pozzos spel och Luckys förbryllande tal. I första delen av analysen av Slutspel, ”Spelet”, har jag studerat dialogen i relation till det spel vilket karaktärerna i dramat utsätter varandra för. Vidare tar jag upp vanan under samma rubrik och hur den påverkat dialogen. I sista delen, ”Hamms berättande”, har jag undersökt Hamms berättelse, vilket även kommer nämnas under rubriken innan, och monologens roll även i detta drama. För att kunna förankra analysen i de båda dramernas handling, vilka i sig stått fokus för en mängd forskning, har jag valt att använda mig av verk vilka presenterar generella och översiktliga tolkningar av Becketts författarskap, t.ex. Charles R. Lyons Samuel Beckett (1983), Richard N. Coes Beckett (1968) samt portalverket till den absurda teatern, Martin Esslins The Theatre of the Absurd (1961). Jag kommer också bland annat använda mig av två samlingar vetenskapliga essäer om Beckett, Samuel Beckett now (1970) och Samuel Beckett: A Collection of Critical Essays (1964) samt en mer språkinriktad studie om Beckett, Six dramatists in search of a language (1975) av Andrew K. Kennedy. Som stöd till analysen kommer även andra skönlitterära verk av Samuel Beckett användas som kan belysa den tematik om språk och berättande vilket kommer diskuteras i denna analys. Analysen kommer vara en närläsning och allt skönlitterärt material kommer vara i svensk översättning.

No description available.

Nursing students in South Africa are exposed to various clinical environments as part of the prescribed curriculum (SANC, 2008). These clinical environments not only positively or negatively influence nursing students but also greatly influence their decisions regarding future specialization. This relationship between the influence of the clinical environment and the decision to apply at a specific hospital was established by Andrews et al. (2005:147), but little is known about how it affects the decision of nursing students to specialize in a specific area. According to the South African Nursing Council‟s statistical data, an additional qualification in operational theatre is one of the least qualifications applied for (SANC, 2012b). This indicates that not many nursing students choose, for example, the theatre as a specialization area when their studies are completed. In light of this evidence, this study aimed to explore the influence that the clinical environment has on the decision of nursing students to specialize in a specific area. An explorative and descriptive design, which is qualitative in nature, was followed to conduct this study. The data collection was conducted in two phases. Phase one: Nursing students‟ experiences after exposure to theatre as a clinical environment were explored by means of reflective essays. Data was analysed according to the principles of Tesch as described in Creswell (1994:154). Meetings between the researcher and an experienced co-coder resulted in consensus regarding the findings. Three main themes and eleven sub themes were identified and provided clarity on the influence of the clinical environment on nursing students. Phase two, consisting of two focus group discussions facilitated by an expert in focus group facilitation, was completed to validate the findings from the reflective essay. This data was transcribed, analysed and the findings validated by the existing data from phase one. Conclusions drawn from this study were that the clinical environment does influence the students‟ decision to specialize in operating theatre, but many choose not to specialize in theatre due to personal preferences. / MCur, North-West University, Potchefstroom Campus, 2014