Bakgrunn Samtalegrupper for skilsmissebarn har vist seg å ha en positiv effekt ved at deltagerne får økt selvfølelse, blir lettere og gladere, viser bedre trivsel og får en mer positiv opplevelse av familien.   Hensikt Å kartlegge hva som hjelper og hvorfor det hjelper å delta i samtalegruppe for elever som har opplevd samlivsbrudd.   Metode 28 elever, 14-16 år, fra tre ulike steder i Norge er blitt intervjuet i syv fokusgrupper. Grounded Theory er blitt brukt i analysen av materialet.   Resultat Fellesskapet med andre skilsmissebarn har en helsefremmende effekt ved at elevene får noen å identifisere seg med, de opplever åpenhet rundt det de har erfart, og de uttrykker gjensidig støtte til hverandre. Dette gir økt trygghet og selvtillit, økt styring over eget liv, økt forståelse av skilsmissen og foreldre/steforeldre samt evne til å se de positive sidene ved skilsmissen.   Konklusjon Studien viser at samtalegrupper for skilsmissebarn kan være et viktig tiltak i  folkehelsearbeidet / Background Peer groups for children of divorced parents have been shown to have a positive effect. Participants experience increased self-esteem, become happier, and report better well-being and a more positive family experience.   Aim This study aimed to identify and increase understanding of the positive consequences of participating in peer groups for children of divorced parents.   Method Twenty-eight pupils, 14–16 years of age, from three various communities in Norway participated in seven focus group discussions. Grounded Theory was applied in the analysis.   Results Peer groups create a sense of community that provides health promotive effects for children experiencing divorce. Group members who share similar experiences gain a feeling of openness and support, providing increased confidence and self-confidence as well as better influence and control over their own lives. Peer groups also increase understanding of divorce, parents/step-parents, and ability to see the positive aspects of divorce.   Conclusion This study shows that peer groups for children of divorced parents may provide an important public health measure. / <p>ISBN 978-91-86739-25-6</p>

Bakgrunn: Mange barn og unge med flyktningbakgrunn sliter med psykiske vansker. Dette er en utfordring for helsetjenesten. Hensikt: Å beskrive tsjetsjenske foreldres opplevelse av foreldrerollen i henholdsvis Tsjetsjenia og Norge, og hvilke tiltak de opplever som best for deres barns psykiske helse. Metode: Deskriptiv studie med en kvalitativ tilnærming. Ti foreldre er intervjuet. Data er analysert med innholdsanalyse. Temaene i intervjuguiden: Foreldrerollen i hjemlandet. Barnas psykiske situasjon. Foreldrenes ønsker, synspunkter og tanker om hva som kan bedre evt. dårlig psykisk helse hos barnet. Hvordan introduksjonsordningen påvirker foreldrerollen. Funn: Foreldrene forteller at mange av barna/ungdommene, etter mange år i Norge, har det dårlig psykisk og sosialt. De er ensomme, og har problemer med å finne seg til rette blant venner og i fritidsaktiviteter. Noen har atferdsforstyrrelser, og sosial mestring og funksjon er vanskelig. Barnas dårlige psykiske og sosiale situasjon gjør dem ekstra krevende for foreldrene. Informanter beskriver manglende erfaring med ansvar for og oppdragelse av barn.  Ved flyttingen til Norge har de reist fra oppdragerkompetansen i familie og nettverk. Samtidig forteller de om store forskjeller i mål og verdier i Norge og hjemlandet. Særlig mødrene forteller om en meget slitsom hverdag, som mor, deltager i introduksjonsordningen  og med egne psykiske vansker. Tidsmarginene i det daglige blir knappe, og i mange tilfeller umulige, og dette gir en høy stressfaktor. Foreldrene ønsker hjelp til helsefremmende tiltak som fritidsaktiviteter, kulturaktiviteter, hjelp til å etablere nettverk, mestring og foreldreveiledning, men har dårlig erfaring med terapi til barna. Aller mest ønsker de tid til å være foreldre for barna sine. Konklusjoner: Mottak av store familier med traumatiske opplevelser hos foreldre og barn er komplisert, og krever et samordnet tilbud i kommunen, hvor barneperspektivet må være like mye i fokus som foreldrenes kvalifisering, gjerne med en egen introduksjonslov for barna. Spesielt må det i større grad tilrettelegges for god foreldrefunksjon / Background: Many refugee children struggle with mental problems. This presents a challenge for the Norwegian health service. Purpose: This thesis aims to describe Chechenian parents’ experience of parenting in Chechnya and Norway respectively, and which initiatives they perceive to be best for their children’s mental health. Method: This descriptive study used a qualitative approach to interview ten parents who had immigrated to Norway from Chechnya. The themes in the interview guide were:  Parenting role in the homeland; the children’s psychological situation; the wishes, viewpoints and thoughts of the parents concerning what might improve the possible poor mental health of the child; how the rigours of participation in the qualification programme demanded by immigration laws affect the parenting role. Data were analysed by content analysis. Findings: The parents reported that, after many years in Norway, their children and teenagers experience both mental and social difficulties including loneliness, difficulty fitting in with friends and adjusting to leisure activities.  Some are behaviourally disturbed, and functioning socially is difficult. The children’s poor mental health and social challenges place great demands on the parents. Informants explained that they lack experience in having responsibility for raising children. Moving to Norway, they have left behind the child-rearing skills found in their family and social network. At the same time, they describe considerable differences in the parental goals and values of their homeland and Norway. Mothers especially, described a very exhausting daily life whilst participating in the qualification programme, balancing parental responsibilities whilst having their own mental difficulties. Having little or no free time increased their stress levels. Parents want help with health-promoting initiatives such as leisure activities, network building, cultural activities, and teaching of parenting skills, but their experience of child-therapy has been negative. Most of all, they want time to be parents for their children. Conclusions: The reception of large families where both parents and children have endured traumatic experiences is complicated, and demands a coordinated effort from the local council, where the child’s perspective must be as central as the parents’ circumstances, preferably with a separate qualification programme for children. In particular, programmes must be organised with good parenting function in mind. / <p>ISBN 978-91-85721-63-4</p>

Syftet med studien var att få ny och fördjupad kunskap om faktorer som upplevts vara till hjälp respektive hinder för föräldrar i kontakten med barn- och ungdomspsykiatrin. Kvalitativa djupintervjuer gjordes med åtta föräldrar till ungdomar som fått bipolär- eller psykosdiagnos. Analysen av materialet skedde genom meningskategorisering enligt principerna för hermeneutisk tolkning. Fyra teman identifierades: upplevelse av vårdpersonalens intentioner, upplevelse av vårdpersonalens kompetens, upplevelse av vårdens organisation samt upplevelse av behandlingsinterventioner. Resultatet visar att det upplevs som en avlastning (hjälp) för föräldrarna om de känner tillit till vårdpersonalens intentioner och tilltro till den professionella kompetensen, samt om de upplever att vårdens organisation och de vårdinsatser som erbjuds har en sådan flexibilitet att de kan möta familjens individuella behov. Upplevelser av motsatsen kan i stället utgöra en merbelastning (hinder) för föräldrarna vilket riskerar att försvåra samarbetet med vårdpersonalen. De kliniska implikationerna av resultaten diskuteras avslutningsvis.

Essay in political science, D-level, by Samanta Pudic´, spring semester 2009. Tutor: AlfSundin. “Implementation of a job guarantee for young people. - A study on the struggleagainst unemployment at the municipal level” The purpose of this dissertation is to examine if municipalities could affect theimplementation of labour market policy measures to reduce unemployment among youngpeople. To be able to say something about the implementation process I have been using fourmunicipalities as examples- a large and a small community with the Social Democrats as themajority party and a large municipality and a small municipality in which the Center Party hasstrong position. In this study four politicians who work in each municipality have beeninterviewed and four municipal officials who are responsible that job guarantee for youngpeople is implemented. To compile empirical material, analyze and bring to a conclusion seven conditions and ananalysis model have been designed. This study is a qualitative study focusing on how a jobguarantee for young people at local level is taken to tackle unemployment among youngpeople. Based on the generalized analysis is investigated if there are trends and patterns in theselected municipalities in order to present general aspects that could also say something aboutthe nearby municipalities. The answers to my research questions are that there is no pattern to suggest that partypolitical dimension or size of municipalities would have an impact on how municipalities areimplementing job guarantee for young people.

Många ungdomar med olika typer av problem kan i dagsläget inte bo kvar hemma. Anledningarna till det kan ligga hos ungdomen själv eller hos ungdomens familj och närsamhälle och kan då placeras på ett stödboende. Studiens syfte är att undersöka om ungdomar på stödboendet Kollektivboendet (Kollbo) i Örebro upplever sig vara delaktiga i den stödjande verksamheten och hur delaktigheten ser ut. Studien är en kvalitativ undersökning baserad på sex semistrukturerade intervjuer med ungdomar boende på Kollbo och i deras slusslägenheter. De sex pojkarna är slumpmässigt utvalda utifrån ett antal sammanställda kriterier. Resultatet av studien framställs under olika teman som vi har identifierat under intervjuerna. Resultatet visade på att majoriteten av ungdomarna till stor del upplever sig delaktiga i den stödjande processen på Kollbo. Det framkommer även att ungdomarna är positiva till personalen och Kollbo, men att det finns vissa aspekter där pojkarna upplever att delaktigheten brister. / Many young people with different types of problems can at present not live at home. The reasons to it can lie at the youth alone or at the youth’s family and near society and can then be placed on a supportive residential home. The study's purpose is to examine whether young people on Kollektivboendet (Kollbo) in Örebro are to be involved in supporting activities and how the participation looks. The study is a qualitative survey, based on six semi structured interviews with young people living at the supportive residential home Kollbo and in their sluice-gate apartments. The six boys are randomly selected from a number of consolidated criteria. The results of the study are produced under different themes that we have identified during the interviews. The results showed that the majority of young people largely feel involved in the supporting process around themselves at Kollbo. It is found that young people feel positive towards the staff and Kollbo, but that there are certain aspects where the boys experiences that the participation deficiencies.

Syftet med denna kvalitativa studie är att närmare undersöka den fronetiska kunskapen kring vad det är iterapeutisk behandling som hjälper människor i riskzonen att utveckla eller redan har utvecklat långvariganorexi. Genom tre material – min teoretiska och praktiska kunskap och tidigare kvalitativa forskning, enfallstudie från den kliniska verksamheten vid Anorexiamottagningen i Stockholm samt en fältstudie medintervjuer med en forskare och fem terapeuter från två olika enheter. Denna studie utforskar gemensammanämnare i behandling med särskilt fokus på vikten av terapeuternas perspektiv. Informanterna har ett holistisktperspektiv och arbetar med olika existentiella, integrativa och systemiska modeller. Det som står ut iinformanternas svar, och som bekräftas av familjen och klientens egen röst, är att personen bakom symtomentonas fram – särskilt inför sig själv – och att sjukdomen tonas ner. Viktigt är också att terapeuterna kan förmedlabåde sin tro på att det är en mänsklig möjlighet att bli fri från anorexi och att det även finns anledning att tro påden enskilda klientens möjligheter att återhämta sig. Andra teman av betydelse är hur man hanterar ångest,negativa självbilder, ambivalens och rädsla för förändring och hur man inviterar till reflexion över alternativasätt att komma vidare i livet utan sin ”bästa” vän Anorexia. Denna studie föreslår mitt material och familjernasberättelse och informanternas bidrag tillsammans frambringar en kollektiv fronetisk kunskap. Det öppnar för attfortsatt forskning går vidare med de aspekter som diskuteras i slutreflektionen. / The aim of hisqualitative study is to examine more closely the fronetic knowledge of what it is in a therapeutic treatment thathelps people who are on the edge to develop, or already have developed, long term anorexia. Through threematerials –my own theoretical and practical knowledge and previous qualitative research, one case study fromthe clinical praxis at the Anorexiamottagningen in Stockholm and one field study where one researcher and fivetherapists from two different unities are interviewed. The study has explored common denominators in treatmentwith special focus on the importance of the therapists ́ perspective. All informants have a holistic view and workwith different existential, integrative and systemic models. What stands out in the answers of the informants, andis confirmed by the family and the voice of the client, is that the person behind the symptoms is tuned up –especially for herself – and the illness is downplayed. It is also important that the therapists can mediate boththeir belief that it is a human possibility to become free from anorexia and that there is also good reason tobelieve in the possibility for the individual client to recoup. Other themes of importance are how to deal withanxiety, ambivalence, negative self-images and fear of change, and how to invite to reflection on alternativeways to proceed in life without their “best” friend, Anorexia. This study suggests that my material together withthe account of the family and the contribution of the informants at the treatment units and bring forth aconsiderable amount of collective phronetic knowledge. This suggests that future research look further into someof the aspects discussed in the final reflection.

Syftet med den här studien handlar om att undersöka och analysera hur aktörer inom det brottsförebyggande samverkansprojektet SSPF, som är en förkortning för Socialtjänst, Skola, Polis och Fritid, ser på och pratar om barn och ungdomar i riskzon för att begå brott, samt hur de erfar en samverkansprocess kring målgruppen. Vi har sett att det existerar två parallella synsätt på barn och ungdomars brott som vi har valt att benämna som; barn som lever farligt och farliga barn. Dessa sätt att se på och prata om barn och ungdomar i riskzon har varierat och uttalats sedan senare del av 1800-talet. Utifrån att SSPF består av aktörer med utgångspunkter i olika lagar och riktlinjer så förstår vi att samverkan är komplex och utmanande. Därav vårt intresse för att undersöka och analysera hur synsätten uttrycks i samverkan. Vi utgick från en kvalitativ forskningsansats där vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer med aktörer inom SSPF i utvald kommun. Dessa aktörer utgörs av; områdespolis, samordnare för SSPF, ungdomssamordnare för ungdomsteam, teamledare på fritidsgård, socialsekreterare på barn- och familjeenheten, behandlare på MiniMaria samt två biträdande rektorer för årskurs 7-9 från olika skolor. Resultatet av studien visade att de båda synsätten tar plats i SSPF. Detta eftersom respondenterna uppgett att barn och ungdomar är skyddsvärda på olika sätt. Erfarenheterna utifrån synsätten är att barn och ungdomar i riskzon som lever farligt behöver skyddas, men även en omgivning behöver skyddas från farliga barn. När samhället behöver träda in och ge konsekvenser och påföljder kan det enligt respondenterna leda till stämpling. Det synsätt som getts mest utrymme i samverkansprocessen har av studiens resultat visat sig vara barn som lever farligt. Resultatet har även visat att samordnaren för SSPF har en betydelsefull inverkan på arbetsgruppens synsätt. I analysen utgick vi från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, stämplingsteorin, bakgrund samt tidigare forskning om samverkan för att förstå resultatet. I en avslutande diskussion lyfter vi ålderns betydelse för synsättens utrymme utifrån SSPF:s målgrupp, 13-16 år. Vi för även en diskussion kring vilka risker som finns i användningen av de olika synsätten. I diskussionen lyfter vi även vikten av att aktörerna i SSPF är medvetna om att det finns en risk för att barn och ungdomar i riskzon kan känna sig stämplade av att få SSPF som insats. Att synsättet barn som lever farligt ges mest utrymme i SSPF resonerade vi kring ligger i linje med vad som förespråkas i barnkonventionen. / The purpose of this study is to investigate and analyze how actors in the crime prevention collaborative project Social Services, School, Police and Leisure (SSPF), look at and talk about children and adolescents at risk of committing crimes, and how they experience a collaborative process around the target group. We have identified two parallel approaches to the crimes of children and adolescents that we call; children living dangerously and dangerous children. These approaches of looking at and talking about children and adolescents at risk have varied over time and have been acknowledged since the latter part of the 19th century. Based on the fact that SSPF consists of actors with their background from different laws and guidelines, we understand that collaboration is complex, hence our interest in investigating and analyzing how these approaches are expressed. We chose to take on a qualitative research approach where we conducted eight semi-structured interviews with actors within SSPF in a selected municipality. These actors consisted of; the police, the coordinator for SSPF, the youth coordinator for the youth team, the team leader at the community youth center, a social secretary at the children and family unit, a therapist at MiniMaria and two assistant principals for classes 7-9 from different schools in the district. The results of the study showed that both identified approaches are used by SSPF. This is because the respondents stated that children and young people need different types of protection. Their experience regarding the approaches is that children and adolescents at risk of living dangerously need protection, but also that a surrounding needs to be protected from dangerous children. According to the respondents, when society needs to provide consequences and sanctions, it can lead to a labeling process. The approach that has been utilized the most in the collaboration process was proven to be children living dangerously based on our studies. The result has also shown that the coordinator for SSPF has a significant impact on the approach of the working group. In the analysis we used a social constructivist perspective, labeling theory, background and previous research on collaboration to understand the result. In a concluding discussion, we highlight the importance of age for the scope of the approach based on the SSPFs target group, 13-16 years. We also discuss the risks involved in using the different approaches separately. In the discussion, we also highlight the importance of the actors within SSPF to be aware that there is a risk that children and adolescents at risk of committing crimes may feel stigmatized by having SSPF as an intervention. Furthermore we discussed the fact that the approach children living dangerously has been given the most room in SSPF and established that the result is according to what is advocated in the Children's Convention.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk, autoimmun sjukdom där kroppen har en otillräcklig mängd insulin som med tiden upphör helt. Med goda egenvårdskunskaper samt stöttning från föräldrar och sjuksköterska kan ungdomen leva ett gott liv med diabetes. Syfte: Belysa föräldrars upplevelser av att leva med en ungdom med diabetes typ 1. Metod: 10 valda artiklarna sammanställdes i flera steg och utgör grunden av en litteraturöversikt som är analyserade med en kvalitativ innehållsanalys enligt Segesten (2017b). Sökningen genomfördes i databasen CHINAHL. Resultat: Fyra teman identifierades: Rädsla för lågt blodsocker, som uppkom framförallt på natten då inte samma förutsättningar fanns till uppsyn som på dagen. Att släppa taget, där föräldrar upplevde svårigheter att lämna över sitt ansvar över sjukdomen till ungdomen. Hantering av oro, där föräldrar upplever en konstant oro och försöker på olika sätt hanteradet på lämpligaste sätt. Behov av stöd och kunskap, där föräldrar upplever brist påinformation samt känslomässigt stöd från sjukvården. Konklusion: Rädsla för lågt blodsocker var betydligt hos föräldrarna samt deras behov av information och känslomässigt stöd. Kunskap kring sjukdomen visade sig vara central för att kunna fatta bra beslut i ungdomens sjukdom och vård. / Backgrund: Type 1 diabetes is a chronic, autoimmune disease in which the body has an insufficient amount of insulin to then cease completely. With good self-care knowledge and support from parents and nurses, young people can live a good life with diabetes. Aim: Illustrate parents experience of living with an adolescence with type 1 diabetes. Method: 10 selected articles were compiled in several steps and forms the basis of an literature review which were analyzed with a qualitative content analysis (Segesten, 2017b). The search was performed in the database CHINAHL. Results: Four themes were identified: Fear of low bloodsugar, which arose mainly at night when the same conditions were not in place as during the day. Letting go showed difficulties for parents in handing over responsibility over the disease to the adolescence. Management of anxiety, where parents experience a constant anxiety and try in different ways to handle it in the most appropriate way. Need for support and knowledge, where parents experience a lack of information and emotional support from the healthcare. Conclusion: Fear of low bloodsugar was significant for the parents and the need for information and emotional support. Knowledge about the disease proved to be important inorder to be able to make good decisions regarding the adolescents care.

This study is based on six semi- structured interviews. The interviews have been conducted with six counsellors on six different schools who work with students from grade seven to last year in high school. Five of the schools are located in a large municipality and one school is located in a small municipality, all in Sweden. The aim of the study was to find out which are the main factors contributing to the stress of adolescents, from a counsellor's perspective and also examine if there are any gender differences when it comes to stress adolescents stress.   The collected material has undergone a thematic analysis. The thematization resulted in four themes, which the counsellors expressed that they considered to be the main factors to stress. The themes are  grading pressure, home environment, media stress and personal factors. These four themes are all linked to an over theme which are referred to asthe unachievable goals.  Based on the theme of personal factors, stress from a gender perspective will be discussed as a part of the theme, and how the result in this study about gender relate to previous research on the subject.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan bland ungdomar har ökat vilket kräver insatser från samhället. Skolsköterskan som träffar ungdomarna dagligen har en unik och betydelsefull roll för deras psykiska hälsa. Syfte: Syftet med studien var att undersöka skolsköterskans uppfattning om det hälsofrämjande arbetet för att förebygga ungdomars psykiska ohälsa. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats användes. Tolv intervjuer genomfördes med skolsköterskor från olika kommuner i södra Sverige. Resultat: I resultatet framkom ett övergripande tema: Skolsköterskans strävan mot välfungerande samarbeten i ett elevcentrerat hälsofrämjande arbete med organisatoriska förutsättningar. Tre kategorier lyftes fram: en betydelsefull stödjande roll, värdet av välfungerande samarbeten och behovet av organisatoriska förutsättningar samt underkategorier. Skolsköterskorna betonade vikten av sin egen stödjande roll, ett fungerande samarbete och behovet av struktur för ett framgångsrikt hälsofrämjande arbete. Skolsköterskans roll uppgavs var att ligga steget före och öka elevens kunskap och medvetenhet kring deras hälsa samt stärka deras handlingsberedskap. Konklusion: Ungdomarnas psykiska ohälsa utmanas därför är det av värde att det hälsofrämjande arbetet prioriteras. Vidare forskning kring det hälsofrämjande arbetets effekt behövs men även forskning kring ungdomars uppfattning av skolsköterskors hälsofrämjande arbete. / Background: Mental health problems have increased among youth and requires action from society. The school nurse, who interacts daily with the youths, has a unique role to play. Aim: The aim of the study was to investigate the school nurse's perception of health promotion to prevent youths mental health problems. Methods: Qualitative content analysis with an inductive approach was used. Twelve interviews were conducted with school nurses in southern Sweden. Results: A theme emerged: The school nurses strive for wellfunctioning collaborations in a student centered health promotion work with organizational conditions. Three categories were found: a significant supporting role, the value of wellfunctioning collaborations and the need of organizational conditions. School nurses emphasized the importance of their own supportive role, a functioning collaboration and structure for continued health promotion work. The school nurse's role in the health promotion work was stated to be one step ahead, increasing the student's knowledge and awareness of their health and to strengthen their preparedness for action. Conclusions: Mental health problems among youth is being challenged and health promotion work needs to be a priority. Further research on the effect of health promoting is needed along with research on youths perceptions of school nurses' health promoting work.