Bakgrund: Inom hälso-och sjukvården har samarbete vuxit fram som en organisationsform. Kunskap om hur vårdpersonal uppfattar samarbete är värdefullt för en fortsatt utveckling av organisationen och för att säkra god vård. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka undersköterskans, anestesisjuksköterskans och operationssjuksköterskans uppfattning av samarbetet på operationssalen samt vilka främjande och hindrande faktorer som påverkade samarbetet. Metod: Som metod valdes en deskriptiv design med kvantitativa data. Ett frågeformulär har använts för att uppnå syftet med studien. Frågeformuläret har inspirerats av "The Operating Room Management Attitudes Questionnaire". Totalt 38 frågeformulär med medföljande informationsbrev delades ut till 12 operationssjuksköterskor, 13 anestesisjuksköterskor och 13 undersköterskor. Personalen informerades om studien muntligen på en arbetsplatsträff (APT). Resultat: Resultatet visade att de främjande faktorerna för ett fungerande samarbetet är god kommunikation, personkemi, kompetens, teamträning, checklista och konstruktiv kritik. De hindrande faktorerna för ett fungerande samarbete som framkom i resultatet var att det inte gavs tid för reflexion, bristande resurser gällande personal och utrusning samt trång arbetsmiljö. Konklusion: Om kommunikationen fungerar mellan professionerna samt att tid ges för reflexion främjas i sin tur samarbetet och patientsäkerheten vilket minskar vårdskador. / Background: Cooperation as a form of organisation has become more and more important within the health services.Knowledge of how health professionals perceive cooperation is valuable for the further development of the organization and to ensure good care. Aim: The purpose of this study was to investigate an assistant nurse's, nurse's anesthetist and surgical nurse's the perception of cooperation in the operating room, as well as the promotion and prevention factors affecting cooperation. Method: The method was a descriptive design with quantitative data. A questionnaire was used in order to achieve the purpuse of the study.The questionnaire is inspired by "The Operating Room Management Attitudes Questionnaire". A total of 38 questionnaires with an accompanying information letter was distributed to 12 surgical nurses, 13 nurse anesthetists and 13 assistant nurses. The staff were informed about the study orally in a department meeting. Results: The results showed that the promoting factors for an effective collaboration is good communication, personal chemistry, expertise, teamtraining, checklist and constructive criticism. The disincentives for a functional cooperation that emerged in the result, was that there was no time for reflection, a lack of staff resources, shortage of equipment and cramped working conditions. Conclusion: A well functioning communication between professions, where time for reflection is given encouriging cooperation, which in turn promotes patient safety and thereby reduces preventable harm.

Bakgrund: Världens befolkning blir allt äldre, vilket kan bidra till ett ökat behov av särskilda boenden och därför ett ökat krav på personalen. Sjuksköterskan på ett särskilt boende är ytterst ansvarig för omvårdnaden, men undersköterskor står för det patientnära arbetet och utför de flesta praktiska uppgifterna. Sjuksköterskan är inte heller alltid på plats på boendet och har därför andra förutsättningar för att leda undersköterskorna. Sjuksköterskans ledarskap innehåller aspekter som att vara en expert på omvårdnad, en teamledare, ett stöd för undersköterskor samt förekommer det i ledarskapet att delegera uppgifter. I den karitativa ledarskapsteorin beskrivs ledarskapet utgå ifrån relationer och gemensamma visioner där patienten står i centrum. Syfte: Syftet var att beskriva undersköterskors erfarenheter av sjuksköterskan som ledare för omvårdnadsarbetet på särskilt boende. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats. Åtta undersköterskor på två särskilda boenden i samma kommun intervjuades med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Datamaterialet analyserades med Graneheim och Lundmans beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade på att undersköterskorna erfarenheter var likartade när det gällde sjuksköterskan ledarskap för omvårdnadsarbetet. Tre kategorier framkom utifrån undersköterskornas erfarenhet, Kommunikation påverkar ledarskapet, Relationer påverkar ledarskapet samt Delegering ett sätt att leda. Slutsats: Undersköterskornas erfarenheter av sjuksköterskans ledarskap visade på att det var viktigt att kommunikationen, relationerna och delegationerna fungerade för att omvårdnadsarbetet skulle fungera. Det framkom att dessa aspekter påverkade varandra och därför behövdes alla. Ledarskapet påverkades enligt undersköterskorna av både påverkbara saker som bemötande och beteende men även av för sköterskan opåverkbara organisatoriska saker som att sjuksköterskorna var placerade på andra ställen, inte hade tid och hade flera andra uppgifter.

Bakgrund: Barnafödsel är en naturlig livshändelse som symboliserar en viktig del i livet för många kvinnor. Förlossningsupplevelsen är för många föräldrar en stor upplevelse som kvarstår under lång tid. Det bemötande och stöd som ges av barnmorskan och undersköterskan under förlossningen har en betydande roll för kvinnan och dennes partners upplevelse av förlossningen. Barnmorskan och undersköterskan har olika arbetsuppgifter men strävar efter samma mål. Syfte: Var att beskriva hur barnmorskor och undersköterskor upplever sin arbetssituation i samband med barnafödsel. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design med fyra fokusgruppsintervjuer, två med undersköterskor och två med barnmorskor. Datamaterialet analyserades systematiskt med en modell av Dahlin-Ivanoff och Holmgren. Resultat: Resultatet av analysen sammanställdes till två kategorier. Första kategorin är Ömsesidigt förtroende, vilket har tre tillhörande teman. Kommunikation, Samarbete och Teamarbete. Andra kategorin är Ohållbar arbetsmiljö, vilket har tre tillhörande teman. Stress, Känslomässig berg- och dalbana samt Ansvar. Resultatet visade på att barnmorskor och undersköterskor upplever sin arbetssituation stressig men fantastisk. De slits mellan sina känslor men älskar sitt yrke. Slutsats: Samspelet mellan barnmorska och undersköterska på en förlossningssal i samband med barnafödsel anses av personalen ha betydelse för kvinnan och hennes partners förlossningsupplevelse. / Background: Childbirth is a natural life event that symbolizes an important part of many women's lives. The birth experience is, for many parents, a great experience that lasts for a long time. The care and support provided by the midwife and the auxiliary nurse during childbirth has a significant role for the woman and her partner' s experience of childbirth. The midwife and the nurse have different tasks but strive for the same goals. Aim: To describe how midwives and auxiliary nurses experience their work situation during childbirth. Method: The study was conducted with a qualitative design with four focus group interviews, two with auxiliary nurses and two with midwives. The data was systematically analyzed with a model by Dahlin-Ivanoff and Holmgren. Results: The results of the analysis were compiled into two categories. The first category is Mutual trust, which has three related themes. Communication, Collaboration and Teamwork. The second category is Unsustainable working environment, which has three related themes. Stress, Emotional roller coaster and Responsibility. The result showed that midwives and auxiliary nurses experience their work situation stressful but fantastic. They are torn between their emotions but love their profession. Conclusion: The staff consider the interactions between the midwife and the auxiliary nurse in the delivery room during childbirth to have a significant role for the woman and her partner's birth experience.

I denna studie är syftet att belysa praktikgemenskapen hos nyutbildade undersköterskors möte med arbetlivet och deras uppfattningar om sitt yrkeskunnande och utvecklandet av sin yrkesidentitet. Det finns idag lite forskning inom detta område. Genom undersköterskors berättelser vill jag bidra med kunskap som kan vara till grund för framtida studier om undersköterskornas första tid i yrkeslivet och betydelsen av praktikgemenskap.Sex undersköterskors erfarenheter synliggörs genom intervjuer och hermeneutisk tolkning och fokuserar på tre områden: Hur utbildningen har förberett dem för mötet med arbetslivet, Oförväntade utmaningar i arbetslivet och hur dessa bidrar till utveckling av yrkeskunnande, När de känner sig säkra i sitt yrkeskunnande och i sin yrkesidentitet. Teoretisk utgångspunkt i studien är den samhällsvetenskapliga och kunskapsteoretiska praktikvändningen, situerat lärande, utvecklingen från novis till expert och Aristoteles förnuftighetsformer. Resultatet visar att undersköterskorna anser att gymnasieutbildningen har förberett dem väl för mötet med arbetslivet. Arbetsplatsförlagt lärande (APL) och fallbeskrivningar i utbildningen har utvecklat undersköterskornas kunnande, empati och förståelse för vårdtagaren i enlighet med teorin om situerat lärande och från novis till expert. Dock är lärandet i gymnasieskolan knutet till ämnen, och det är svårt att inledningsvis i yrkeslivet väva samman dessa kunskaper i praktiken. Oförväntade utmaningar är svåra arbetsuppgifter de inte har erfarenhet av, men genom att fråga en mer erfaren kollega om råd utvecklas yrkeskunnande. Det finns en säkerhet i yrkeskunnande och yrkesidentitet på så vis att undersköterskorna har en klar bild av sina arbetsuppgifter och hur de engagerar sig i yrkesrollen. Undersköterskorna använder empati och förståelse i mötet med vårdtagare. Beroende på vilken verksamhet undersköterskorna arbetar i, har de fått olika förutsättningar till introduktion och har olika syn på hur lång tid det tar att komma in i arbetet.

The education to become an assistant nurse in Sweden has varied over time and between municipalities. As a consequence people choosing the profession are not guaranteed a high level of skill sets (SOU 2019: 20). With demographic changes, such as an ageing population, the need for more assistant nurses will be manifested in the profession (SCB, 2018). In this thesis the needs of assistant nurses are voiced regarding competence and definitions, to gain knowledge that may be helpful in order to strengthen their position in the labour market. The aim of this study was to investigate how assistant nurses in the elderly care system in Nybro municipality, think about formal and informal competence in their professional field. An explanatory sequential design was used, where data was collected by both a survey and interviews. The survey formed the basis of the study and the interviews were used to deepen and nuance knowledge about the assistant nurses’ opinions and experiences.  Professional theory, Scandinavian institutional theory and theory of human service organizations, have been used to analyse the data. According to the assistant nurses there is a difference between working with someone who has a formal education, compared to someone who does not have such an education.

Bakgrund: Att arbeta som hemtjänstpersonal innebär ett självständigt och ansvarsfullt arbete. Hemtjänsten arbetar i personens hem och vårdar svårt sjuka personer. Hemtjänstpersonal är den yrkesgrupp med kortast utbildning och som förväntas ha kunskaper och kompetens att vårda personer i livets slutskede. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hemtjänstpersonals erfarenheter av att vårda en person i livets slutskede i ordinärt boende. Metod: Studien genomfördes empiriskt som en kvalitativ studie där tre fokusgrupps intervjuer genomfördes. Tolv deltagare deltog i intervjuerna. Materialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Beskriver åtta subkategorier av hemtjänstpersonalens erfarenheter av att vårda en person i livets slutskede. Subkategorier som: Personen måste få bestämma, Uppfylla sista önskan, Vara gäst i personens hem, Stöd från chef, Stöd från sjuksköterska, Stöd från samordnare, Lära av och med varandra och Ha kunskap om det man ska utföra. Slutsats: Studien kom fram till att hemtjänstpersonalen var beroende av stöd från kollegor, de har nära arbete tillsammans och lär av varandra, erfarna kollegor tar ansvar att lära ut oerfarna kollegor. Studien visade även att hemtjänstpersonalen behöver utbildning och reflektionstid inom området vård i livets slutskede, där har specialistsjuksköterskan inom vård av äldre en viktig roll med sina kunskaper inom avancerad omvårdnad, ledarskap, pedagogik och förbättringsarbete.

Bakgrund: Sår och såromläggning ingår i sjuksköterskans ansvarsområde. Det tycks som att det i praktiken emellertid är undersköterskor som sköter merparten av såromläggningen och i vissa fall dokumentationen kring denna. Det finns många olika sorters sår och såromläggningar, vissa mer komplicerade än andra och ibland kan det anses lämpligt att överlåta uppgiften till annan profession.Syfte: Undersöka relationen ansvar – delegering i samband med såromläggning utifrån sjuksköterskans perspektiv.Metod: En kvalitativ intervjustudie. Fem sjuksköterskor med olika arbetserfarenhet intervjuades på en avdelning i södra Sverige. Resultatet har analyserats med innehållsanalys på manifest nivå.Resultat: Tre kategorier, ansvar, utförande samt kontroll, framkom. Medvetenhet om eget ansvar finns men omläggningen prioriteras ofta bort till förmån för andra arbetsuppgifter. Vid överlåtning av såromläggning tas ansvar genom att överlåta till personal med kunskap och erfarenhet. Den största erfarenheten och kunskapen tillskrivs undersköterskorna medan ansvaret ligger hos sjuksköterskor och läkare. Sårvård har blivit som en osynlig regel och beskrivs som en arbetsfördelning. Kommunikation är viktig som säkerhetskontroll och utvärdering.Slutsats: Någon tydlig och formell delegering av såromläggning görs inte. Sjuksköterskor har stort ansvar för såromläggning men uppgiften prioriteras ofta bort. Undersköterskorna sköter huvudsakligen både såromläggning och en del av dokumentationen vilket kan ses som en praktisk arbetsfördelning. Den arbetsfördelning som informanterna beskriver bygger på ett mycket stort förtroende för att undersköterskorna sköter arbetet på ett bra sätt. Tillit är ett nyckelord. Teamarbete och hur vården utformats gör att professionsgränserna delvis försvinner eller blir mindre tydliga. / Background: Wound and wound dressing are part of nurses’ responsibilities. It seems though, as if the health care assistants perform the majority of wound dressings and documentation. There are many varieties of wounds and wound dressings, some are more complicated than others. Sometimes it might seem appropriate to pass on the assignment. Aim: To explore the relation between responsibility and delegation in connection with wound dressing from the nurses’ perspectives.Methods: A qualitative interview study was performed in which five nurses from a ward in the south of Sweden with different working experience participated. Content analysis was restricted to the manifest level to elicit the result.Results: The result was divided into three categories: responsibility, performance and control. Other tasks are highly prioritized over wound dressing even though nurses are aware of their responsibilities. Handing over the assignment to an experienced and knowledgeable person is nurses’ way of taking responsibility. The greatest experience and knowledge are ascribed to the health care assistants while the nurses and doctors have the responsibility. Task performance regarding wound care is described as division of work and rules are unclear. Communication plays an important role for safety, control and evaluation. Conclusions: There is no clear and formal delegation of wound dressing. Nurses have big responsibility regarding wound dressing yet it is often neglected. The fact that the health care assistants perform both wound dressing and some documentation is considered as a practical work division. Nurses are confident to hand over the assignment since trust and faith to the health care assistants exists. Teamwork and structure of work, however, results in unclear boundaries between professions.

Kompetensområdet sjuksköterskans arbetsledning av omvårdnadsarbetet är ett tämligen outforskat ämne. Mer kunskap om läkare- och undersköterskors syn på vad som innefattas i sjuksköterskans arbetsledning skulle kunna bidra till ett bättre samarbete som på sikt kan gynna omvårdnadsarbetets utveckling och därigenom även patienten. Syftet med studien är att få ökad kunskap om läkare och underskö-terskors syn på vad som innefattas i kompetensområdet sjuksköterskans arbets-ledning av omvårdnadsarbetet. Metoden som användes var en empirisk intervju-undersökning där urvalet bestod utav fyra läkare och fyra undersköterskor. Mate-rialet analyserades med innehållsanalys, inspirerad av Burnard (1991). Resultatet utmynnade i följande huvudkategorier: Överblick, samarbete och yttersta om-vårdnadsansvaret. Resultatet visade att det som informanterna ansåg innefattas i sjuksköterskans kompetensområde arbetsledning av omvårdnadsarbetet i stor ut-sträckning stämde överens med uppgifter som benämns under huvudområdet ar-betsledning i Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (2005) men att rollen som arbetsledare av omvårdnadsarbetet inte var självklar och erkänd av alla informanterna. / Leadership in nursing is a relatively unexplored area of research. Further knowl-edge about doctors and staff nurses’ views on what is included in this area could gain development in nursing and thereby the qualities of patient care. The aim of this study is to gain further knowledge about doctors and assistant nurses’ views on what is included in the area of leadership in nursing. The method used was semi-structured interview. The selection of informants was four doctors and four assistant nurses. The analysis method was thematic content analysis inspired by Burnard (1991). The analysis resulted in the following main categories: General view, ability of cooperation and main responsibility. The result showed that doc-tors- and assistant nurses' views on what was included in the area of leadership in nursing to a large extent was congruent to job assignments written in The National Board of Health and Welfare’s competence description for registered nurses. However, the leadership role of nursing was not obvious and acknowledged by all the informants.

Nygren, M & Rygg, K. Delegering av omvårdnad –En empirisk studie om delegering. Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, Utbildningsområde omvårdnad 2007.Som arbetsledare har sjuksköterskan flera ansvarsområden, bland annat att prioritera och fördela omvårdnadsarbetet inom teamet och att delegera omvårdnadsuppgifter. Det finns för sjuksköterskan konkreta författningar och lagar knutna till delegeringsansvaret. Syftet med denna studie var att undersöka vilka omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan delegerade till annanvårdpersonal. Centrala frågeställningar var bland annat vilka omvårdnadsåtgärder delegeras, och hur upplever sjuksköterskorna att delegera omvårdnadsåtgärder? Studien var kvalitativ och som datainsamlingsmetod valdes semistrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor. Både manifest och latent innehållsanalys valdes som analysmetod. Vid den manifesta analysen framkom fem kategorier: Delegerade arbetsuppgifter, orsaker till att delegera, försäkran om kompetens vid delegering, uppföljning av delegerad uppgift och hinder för delegering. Vid den latenta analysen framkom tre teman: delegeringar är positivt, kontrollbehov och osäkerhet kring delegering. Studien visar bland annat att delegeringar när det fungerar upplevs som någonting positivt, men att det finns faktorer, exempelvis att vara nyutbildad sjuksköterska som bidrar till osäkerhet kring delegeringssituationen.Nyckelord: Delegering, kompetens, omvårdnad, sjuksköterska, undersköterska / Nygren, M & Rygg, K. Delegating nursing tasks –An empiric study of delegation.Degree Project, 10 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2007. As being a supervisor the nurse possesses several areas of responsibilities such as, the prioritizing and assigning of nursing tasks and delegation of nursing care. The aim of this study was to examine what kind of nursing tasks the nurses would delegate to the rest of the nursing staff. Examples of the main questions at issue were amongst others what kind of nursing tasks are delegated, and how did the nurses experience the delegation of nursing tasks? The study was qualitative and the data was collected from nine nurses using semi structured interviews. Both a manifest and a latent content analysis were chosen as methods of analysis. Five categories emerged as a result of the manifest analysis: delegated tasks, reasons to delegate, assurance of competence, the follow-up of delegated tasks and obstacles to delegations As a result of the latent analysis, three themes occurred: delegation is something positive, the need of control and finally uncertainty attached to delegations. The study revealed among other things that delegations, when well functioning, are experienced as something positive. Still there are elements, such as being a fresh educated nurse, that contribute to uncertainties as far as delegations are concerned.Key words: assistant nurse, competence, delegation, nurse, nursing.

Det övergripande syftet var att beskriva och jämföra sjuksköterskors och underskö­terskors bedömningar av patienters smärta, näringstillstånd och hudkostym samt de­ras uppfattningar om att använda bedömningsinstrument. Vidare att beskriva sjuk­sköterskors och undersköterskors uppfattningar om hur de bedömer patienters smärta, näringstillstånd och hudkostym. Metod: Etthundrasjuttio pati­entjournaler granskades. Intervjuer med sjuksköterskor (n=9) och undersköterskor (n=9) genomfördes. Resultatet av sjuksköterskors (n=34) och undersköterskors (n=43) bedömningar jämfördes. Interbedömarreliabilitet undersöktes när sjuk­sköterskor (n=50) och undersköterskor (n=61) använde bedömningsinstrument.  Resultat: Sextio pro­cent av patientjournalerna vid inskrivningen och 78 % vid utskrivningen innehöll do­kumentation om patientens hudstatus. Det fanns dokumentation om trycksår i 15 % respektive 20 % av patientjournalerna. Patienter som var i risk för trycksårutveckling enligt Modifierad Nortonskala (MNS) erhöll i medeltal 4,6 omvårdnadsåtgärder och patienter som ej var i risk erhöll i medeltal 3,8. Det var inte några tydliga grän­ser för hur sjuksköterskor och undersköterskor genomförde bedömningar, vem som gjorde vad och på vilket sätt det gjordes. Det var inga skillnader mellan sjukskö­terskors och undersköterskors bedömningar av risk för undernäring och trycksår när det gäller poäng för initial bedömning och totalpoäng. Det var dock skillnader i deras bedömningar av enskilda delskalor och smärta. Sjuksköterskors och undersköterskors uppfattning om hur det var att använda bedömningsinstrument varierade. Inter­bedömarreliabiliteten avseende MNS, Short- Form Mini Nutritional Assessment och trycksårkortet varierade mellan och inom sjuksköterskegruppen och undersköterskegruppen. Konklusioner: Sjuksköterskor dokumenterar inte alltid bedömning av patienters hudkostym och risk för trycksårutveckling. Det är såväl likheter som skillnader mellan sjuksköterskor och undersköterskor när det gäller hur de genomför bedömningar och resultatet av deras bedömningar. Interbedömarreliabilite­ten mellan och inom sjuksköterske- och undersköterskegruppen varierar vid deras bedömning med olika bedömningsinstrument och trycksårkort. Ett viktigt led i arbetet med att säkerställa patientsäkerhet och hög vårdkvalitet är att vara steget före och fortlö­pande bedöma patienters smärta, näringstillstånd och hudkostym. / The overall aim was to describe and compare registered nurses’ (RNs’) and enrolled nurses’ (ENs’) assessments of pain, nutrition and skin and their perceptions of using assessment tools. Further to describe RNs’ and ENs’ perceptions of how they assess patients’ pain, nutrition and skin. Methods: One hundred and seventy patient records were reviewed for patients with hip fracture. Interviews were conducted with RNs (n=9) and ENs (n=9). Results of the RNs’ (n=34) and ENs’ (n=43) assessments of patients with hip fracture were compared. Interrater reliability was examined between and among RNs (n=50) and ENs (n=61) using assessment tools for assessments (n=228) of patients with hip fracture and stroke. Results: Sixty percent of patient records on admission and 78% at discharge had documentation of the patient’s skin status. Pressure ulcers were documented in 15% and 20% of patient records respectively. Patients at risk for developing pressure ulcers according to the Modified Norton Scale (MNS) received a mean of 4.6 nursing interventions, while those not at risk received a mean of 3.8. There were no established boundaries between RNs’ and ENs’ assessment who performed it and in what way it was done. There were no differences between RNs’ and ENs’ as­sessments of risk for malnutrition and pressure ulcer regarding screening or total scores. However, there were differences regarding their assessments on the subscales and patients’ pain.  RNs’ and ENs’ perceptions of using assessment tools varied. Interrater reliability regarding MNS total score was very good among RNs, good among ENs and between RNs and ENs. For Short- Form Mini Nutritional Assessment screening score, interrater reliability was good between RNs and ENs and among RNs, while it was moderate among ENs. Interrater reliability between and among RNs and ENs varied for Pressure Ulcer Card. Conclusions: RNs do not always document assessment of patients’ skin and risk for pressure ulcer. Patients at risk for pressure ulcers receive more nursing interventions than patients not at risk. There are both similarities and differences between RNs and ENs regarding how they perform their assessments and what the results of their assessments are. Interrater reliability between and among RNs and ENs varies regarding the different assessment tools. An important part of the work in establishing patient safety and high quality of care is to be one step ahead and continuously assess the patients’ pain, nutrition and skin.