Bakgrund: Sveriges kommuner och landsting beslutade 2015 att information och kunskap angående personcentrerad vård ska spridas i kommuner, landsting och regioner för implementering i hälso- och sjukvården. Personcentrerad vård innebär att det professionella vårdteamet och patienten är partners vilka planerar vården tillsammans. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vårdpersonals erfarenheter av att bedriva vård utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Metod: Fyra fokusgruppsintervjuer genomfördes med vårdpersonal på en medicinsk vårdavdelning där personcentrerad vård praktiserats under en tolvmånaders period. Homogena grupper med undersköterskor, sjuksköterskor och läkare samt en mixad grupp ingick i studien. Datamaterialet analyserades med konventionell kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet av de fyra fokusgruppsintervjuerna sammanfattas i fem kategorier; Införande och kunskap: Deltagarnas uppfattning av begreppet personcentrerad vård varierade mycket och flera deltagare ansåg sig inte veta vad personcentrerad vård innebar. Pulstavla som arbetsredskap: Pulstavla och pulsrond tydliggjorde planeringen av patienterna och gav mer struktur i arbetet. Enkelrum och sekretess: Deltagarna ansåg att sekretess var likställt med personcentrerad vård och att enkelrum var en förutsättning för sekretess. Relationer och delaktighet: Uppfattningen var att patienterna var delaktiga när de fick information om sin vård och behandling. Teamarbete, kontinuitet och tid: Kontinuitet bland personal och tillräckligt med tid för att lära känna patienterna var förutsättningar för att kunna arbeta personcentrerat. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån teoretiska ramverk och modeller för personcentrerad vård. Deltagarna ansåg att sekretess var det samma som personcentrerad vård. Sekretess diskuterades inte i modeller och ramverk för personcentrerad vård. Slutsats: Personalen erfor att de arbetade personcentrerat utifrån den modell som genomförts på avdelningen. Resultatet av studien visade att personalens erfarenheter av personcentrerad vård inte är i överensstämmelse med förekommande teoretiska modeller. Personcentrerad vård med kontext slutenvård behöver studeras och utvecklas. / Background: In 2015 municipalities and county administrative councils in Sweden concluded that, information and knowledge regarding person-centered care should be distributed through municipalities, county councils as well as local district administration for the purpose of implementation in health care. Person-centered care implies that the professional health care team and the patient should work in unison so that they may facilitate the care collectively. Objective: The object of the study was to illustrate the health professionals’ experiences with a person-centered approach to managing care. Method: Qualitative research through focus group interviews. Health professionals on a medical care unit where person-centered care practiced during a twelve month period were included. Four focus group interviews were conducted with various nursing assistants, registered nurses, doctors and a mixed group. The collected data was assessed with conventional qualitative content analysis. Results: The results from the four conducted focus group interviews were divided into five categories; Introduction and knowledge: The participant´s perception of the concept of person-centred care varied greatly and several participants considered themselves not knowing the meaning of person-centered care. Puls-board as a working tool: Puls-board and puls-rounds made the planning of patients clear and provided more structure in the work. Singular room and confidentiality; Participants felt that confidentiality was equated with person-centered care and that singular room was provided confidentiality.  Relationships and participation: The perception was that the patients were involved when they received information about their care and treatment. Teamwork, continuity and time: Continuity among staff and enough time to get to know the patients were prerequisites for working person-centred. Discussion: The results were discussed based on theoretical frameworks and models of person-centered care. Participants felt that confidentiality was the same as person-centred care. Confidentiality is not discussed in the models and frameworks for person-centred care. Conclusion: The conclusion of the study is that the health professionals’ considered their way of working person-centered as seen from their own point of view, and their knowledge of what the method entails. Results of the study showed that the health professionals’ interpretation of person-centered care do not correlate with the theoretical models. Person-centered care with inpatient care context needs to be studied and developed.

Bakgrund: Rollbytet från sjuksköterskestudent till sjuksköterska kan upplevas på olika sätt och medföra en känsla av att sjuksköterskeutbildningen inte motsvarar vad som väntar i verkligheten. Detta innebär att den nyexaminerade sjuksköterskan möter nya insikter och arbetsuppgifter efter erhåller sjuksköterskeexamen, som de inte har fått lära sig under utbildningen.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av rollbytet från sjuksköterskestudent till sjuksköterska på en somatisk vårdavdelning. Metod: Kvalitativ intervjustudie där resultatet bygger på fem semistrukturerade intervjuer. Datan som framkom under intervjuerna analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar faktorer som påverkade rollbytet. Tre kategorier framkom; “En emotionell mångfald”, där ett steg med blandade känslor och rollbytet som förbluffade beskrevs. “Styrka i lärd kunskap”, som innefattade att de hade tillit till sig själva samt att tidigare erfarenheter underlättade rollbytet. “En omställning i vardagen”, vilket innefattade att utbildningen gav en skev verklighetsbild, att det fanns utmaningar som grön i yrket, att patienten kom i skymundan och vikten av stöd. Slutsats: Nyexaminerade sjuksköterskor upplevde att en mer verklighetstrogen utbildning och stöd från omgivningen på den vårdavdelningen som de började på var av vikt för att underlätta rollbytet från sjuksköterskestudent till sjuksköterska.

Bakgrund: Dödligheten hos patienter som drabbats av hjärtstopp på vårdavdelningar är hög men med tidig hjärt-lungräddning (HLR) och tidig defibrillering så ökar chansen för överlevnad. Intensivvårdssjuksköterskan som ingår i akutteamet får ett larm om hjärtstopp och tillsammans med kollegor gör de en utryckning till patienten på avdelningen för att stötta och hjälpa till i den akuta situationen. Dessa situationer kan vara kaotiska och stressfyllda. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning som jobbat mindre än 5 år. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes på ett mindre länsdelssjukhus i norra Sverige. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med nio intensivvårdssjuksköterskor med mindre än fem års yrkeserfarenhet som intensivvårdsjuksköterskor. Intervjuerna spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier; Utmanande och spännande att bära hjärtstoppslarmet, Hjärtstoppslarm kräver planering och förberedelse, Övning och ett nära samarbete skapar trygghet och Stress påverkar handlingsförmågan. Resultatet visade att oerfarna intensivvårdssjuksköterskor upplever en viss form av stress men att de fann en trygghet i sina kollegor i akutteamet och att deras samarbete fungerar bra. Dock så kunde samarbetet med vårdavdelningens personal samt den medicinläkare som kommer till den patient som drabbats av hjärtstoppet fungera mindre bra och kommunikationen dålig. De upplevde ett behov av kontinuerlig HLR-träning dels med andra professioner samt mer scenarioövningar. Konklusion: Oerfarna intensivvårdssjuksköterskor kände sig trygga med hjärtstoppsteamet men upplevde otrygghet då de befann sig i en okänd miljö då en patient drabbats av hjärtstopp på vårdavdelning. Bristande rutiner och osäkerhet bland personalen kunde påverka den stress som uppstod negativt. Genom att utarbeta en gemensam rutin och träna tillsammans skulle arbetet kring hjärtstoppet kunna bli mindre stressfyllt och mer effektivt.

Bakgrund: Palliativ vård utförs i hela världen och det är viktigt att utveckla och följa upp den typen av vård. Palliativ vård utgår från fyra hörnstenar och skall involvera mer än det fysiska i omvårdnaden. Det är viktigt att också lägga märke och ta hand om det psykiska, sociala och andliga. Ett stort mörkertal och brister har identifierats inom den palliativa vården som måste förbättras.  Motiv: 2018 vårdades ca 19% av palliativa patienter i sitt eget hem. Många patienter som är hemma i livets slutskede skickas mellan sjukhus och hemmet för att tillslut dö på sjukhuset trots att deras vilja kanske var att dö hemma. Därför är det viktigt att se hur nöjd distriktssköterskan eller sjuksköterskan på vårdavdelningar samt i hemsjukvården är med sitt arbete och vad som kan förbättras.  Syfte: var att kartlägga och jämföra hur nöjda distriktssköterskor och sjuksköterskor i hemsjukvård samt på vårdavdelning är angående sin insats i palliativ vård.  Metod: En kvantitativ jämförelsestudie med stratifierat urval. En enkätundersökning skickades ut till åtta vårdavdelningar och till femton kommuners hemsjukvård. Deltagarna var distriktssköterskor och sjuksköterskor i norra Sverige, totalt deltog 83. Insamlad data analyserades i Jamovi och presenteras med Chi square test samt Fischer’s exact test.  Resultat: En signifikant skillnad där distriktssköterskor alternativt sjuksköterskor i hemsjukvården är mer nöjd med symtomlindring vad gäller oro/ångest (p=0.038) samt smärta (p=0.021) upptäcktes. Vid jämförelse mellan hemsjukvård och vårdavdelning kring hur nöjd distriktssköterskan eller sjuksköterskan är med sin egna insats framkom en signifikant skillnad där de på vårdavdelningen var mindre nöjd.  Konklusion: En påvisad skillnad kan ses mellan distriktssköterskor och sjuksköterskor i hemsjukvården eller på vårdavdelning vad gäller symtomlindring, vidareutbildning samt läkarkontakt. Fler studier behöver utföras för att få ett mer rättvist resultat.

Bakgrund: Med snabb start av hjärt- lungräddning (HLR) och tidig defibrillering ökar chansen för överlevnad då en patient drabbats av hjärtstopp. Intensivvårds- och anestesisjuksköterskan, som ingår i hjärtstoppsteamet, har en viktig roll när de lämnar sin ordinarie avdelning för att hjälpa till och stötta andra kollegor i den akuta situationen på en vårdavdelning. En situation som kan vara till grund för både positiva och negativa upplevelser. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårds- och anestesisjuksköterskors upplevelser före, under och efter hjärtstoppslarm hos vuxna patienter på vårdavdelning. Metod: Kvalitativ ansats med deskriptiv design användes för att genomföra studien. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer som transkriberades ordagrant. Sedan analyserades data med en kvalitativ innehållsanalys. Sju intensivvårdssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor som medverkat vid minst två hjärtstopp på vårdavdelning intervjuades. Huvudresultat: Resultatet sammanställdes i tre huvudkategorier: Känslomässiga upplevelser, Kommunikation och samarbetets betydelse i teamet samt Praktiska möjligheter och hinder. Huvudfynden var att specialistsjuksköterskorna upplevde olika typer av känslor före, under och efter ett hjärtstoppslarm på vårdavdelning. För mycket personal inne på salen försämrade upplevelsen av situationen. HLR-utbildning, en tydlig ledare i teamet samt tillgången till material var viktiga faktorer. Slutsats: Att arbeta som ett team vid ett hjärtstoppslarm på vårdavdelning var, enligt intensivvårds- och anestesisjuksköterskorna, ett meningsfullt och spännande uppdrag. Specialistsjuksköterskorna som ingick i hjärtstoppsteamet ställdes ofta inför nya utmaningar och påfrestande situationer där vikten av samarbete, kommunikation och utbildning var avgörande för de upplevelser som kunde uppstå. / Background: When a patient suffers a cardiac arrest at the general ward, the chance of survival increases with early initiation of cardiopulmonary resuscitation (CPR) and defibrillation. The intensive care nurse and nurse anesthetists, who is a part of the cardiac arrest team, has an important role when they leave their own ward to go and help and support other colleagues at the emergent situation at the general ward. A situation that can be perceived as both positive and negative. Aim: The purpose of this study was to describe the experiences of the intensive care nurses and nurse anesthetists before, during and after cardiac arrest alarms in adult patients at general wards. Method: A qualitative approach with a descriptive design was used to conduct the study. Data were collected via semi-structured interviews which were transcribed verbatim. Then the data were analyzed using a qualitative content analysis. Seven intensive care nurses and four nurse anesthetists who had participated in at least two cardiac arrests at the general ward were interviewed. Findings: Three significant main categories were identified: Emotional experiences, Communication and the importance of teamwork and Practical opportunities and obstacles. The main findings were that the nurse specialists experienced different kinds of emotions before, during and after a cardiac arrest alarm at the general ward. Too much staff in the room worsened the experience of the situation. CPR-training, a clear leader in the team and the availability of material were important factors. Conclusion: To work as a team on a cardiac arrest alarm at the general ward were, according to the intensive care nurse and nurse anesthetists, a meaningful and exciting assignment. The nurse specialists who were a part of the cardiac arrest team were often faced with new challenges and stressful situations where teamwork, communication and education were crucial for the experiences that could occur.

När människan blir patient och kräver inneliggande vård påverkas hela livsvärlden vilket även inkluderar den omgivande miljön. Vårdmiljöns betydelse för återhämtning framkom redan under Florence Nightingales tid. Begreppet vårdmiljö innefattar olika dimensioner som fysisk, psykosocial samt estetiska miljöaspekter. Dessa dimensioner samspelar men kan också leda till konflikter. Hur denna vårdmiljö upplevs är en subjektiv upplevelse bland annat beroende på tidigare erfarenheter. Alla som på något sätt involveras i vårdmiljön påverkas av dess utformning och atmosfär. Syftet var att beskriva vårdmiljöns betydelse för återhämtning utifrån ett patientperspektiv. Metoden som användes för denna studie var en allmän litteraturöversikt, tio vårdvetenskapliga artiklar analyserades (9 kvalitativa och 1 kvantitativ). I resultatet framkom två huvudteman och sju subteman som belyser patienternas upplevelse av vårdmiljön och hur den kan vara både positiv och negativ för återhämtningsprocessen. Ljud och ljus kan upplevas både som en trygghet men också som ett irritationsmoment, och kan där med inverka både positivt och negativt på återhämtningen. Vidare framkommer att patienter försöker distrahera sig från vårdmiljön, bland annat genom att fly undan den på olika sätt. Vårdmiljön blir således en central men subjektiv upplevelse som innefattar flera dimensioner, vilket kan bidra till konflikter. En enskild aspekt av vårdmiljön kan för en del patienter upplevas som en trygghet, medan andra patienter upplever en känsla av otrygghet och kan således påverka återhämtningen olika. Vårdmiljöns utformning kan därför bli svår att anpassa enskilt utifrån patienter, närstående, vårdpersonal eller organisationens behov. / When a person becomes a patient and requires care, the entire life world is affected. The surrounding care environment also has an impact on the life world when a human becomes a patient. The importance of the care environment for recovery already emerged during Florence Nightingale's time. The concept of care environment includes various dimensions such as physical, psychosocial and aesthetic environmental aspects. These dimensions interact but can also lead to conflicts. How this care environment is perceived is a subjective experience depending, among other things, on previous experiences. Everyone who is somehow involved in the care environment is affected by its design and atmosphere. The aim was to describe the importance of the care environment for recovery from a patient perspective. The method used for this study was a general literature review, ten health science articles were analyzed (9 qualitative and 1 quantitative). The results revealed two main themes and seven sub-themes that highlight the patients' experience of the care environment and how it can be both positive and negative for the recovery process. Sound and light can be experienced both as a sense of security but also as an annoyance, and can therefore have both a positive and negative impact on recovery. Furthermore, it appears that patients try to distract themselves from the care environment, including by escaping in various ways. The care environment thus becomes a central but subjective experience that contains several dimensions, which can contribute to conflicts. For some patients, a single aspect of the care environment can be experienced as safe, while other patients experience a feeling of unsafe and can thus affect recovery differently. The design of the healthcare environment can be difficult to adapt individually based on the needs of patients, relatives, healthcare staff or the organisation.

Bakgrund: Bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel är komplicerad vid svår sepsis och septisk chock beroende på sjukdomenskomplexitet. Patienternas upplevelser om mat, dryck och ätande under och efter intensivvård utgör en viktig parameter för bedömning avnäringstillförsel men är sparsamt undersökt. Syftet var att kartlägga dokumenterad bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel samt undersöka patientens upplevelse om mat, dryck och ätande vid svår sepsis och septisk chock. Metod: Studien genomfördes med case study design där mixade metoder användes. En kvantitativ journalgranskning av näringstillförsel och näringstillstånd kombinerades med en kvalitativ innehållsanalys av fem patienters upplevelser och minnen. Resultat: Skiftande bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel framkom, alltifrån detaljerad dokumentation till sparsam och fragmenterad. Fastlagda rutiner för näringsbedömning följdes inte. Etablerade metoder fångade inte risk för näringsproblem. Dokumentation om näringstillförsel var detaljerad under intensivvårdstiden och mer knapphändig under vårdtid på vårdavdelningarna. Patienterna hade unika minnen och upplevelser, av törst, förlorad hungerkänsla och förvåning över hur fort orken försvann, men sedan kom tillbaka.Slutsats: En systematisk och regelbunden uppföljning av näringstillförsel och en individuell, personinriktad vård behövs för förståelse för patientens unika tillstånd vid kritisk sjukdom. Ytterligare studier behövs för utveckling av instrument för detektering av näringsproblem under och efter intensivvård. / Background: Assessment of nutritional status and support are complicated in the care of patients with severe sepsis and septic chock due to complexity of disease. Patient opinions on food and food intake may serve as important parameters when deciding the amount and kind of nutritional support but are sparsely investigated. The purpose was to describe assessment of nutritional status and nutritional support in patients with severe sepsis and septic chock and to investigate patient experiences of food, drinking and eating during and after intensive care. Method: A case study design was conducted using mixed methods. Assessment of nutritional status and support in medical record were investigated quantitatively in five patients. Experiences and memories were analysed qualitatively using content analysis. Result: Diverse results emerged from detailed to sparse and fragmented judgements, planning and measures taken. Established assessment tools didn´t capture nutritional problems. ICU documentation was detailed while documentation during ordinary ward care was scanty. The patients had unique experiences and memories of thirst, weight, loss of hunger and astonishment of quick loss and return of energy. Conclusion: A systematic and regular control of nutritional support and individual care is required to understand the uniqueness of patient status incritical disease. Further investigation is needed concerning tools for detection of nutritional problems during and after intensive care.

Digitalisering och införandet av hälsoinformationssystem som digitala journalsystem har inneburit många fördelar inom sjukvårdssektorn jämfört med de äldre pappersjournalsystemen, exempelvis genom en ökad möjlighet både dela och spara patientinformation. Dock så har även en hel del problem uppkommit med deras införande, varav en av de större är att de digitala journalsystem som finns inte är anpassade efter klinisk sjukvård och vårdpersonalens arbetssätt. Sjuksköterskor är en av de största användargrupperna av dessa digitala journalsystem och de är även den arbetsgrupp som har hand om patienterna på vårdavdelning dygnet runt. Därmed är deras arbete även starkt knutet till patienternas säkerhet. Denna studie har undersökt vilka patientsäkerhetsrisker som användning av digitala journalsystem medför vid sjuksköterskearbete på vårdavdelning. Det gjordes med hjälp av en kvalitativ ansats där en litteraturstudie, intervjuer och deltagande observationer genomfördes. Studiens resultat har bidragit till en ökad förstående för de patientsäkerhetsrisker som användning av digitala journalsystem vid sjuksköterskearbete medför samt en ökad förståelse för den kontext som digitala journalsystem används i. / Digitalization and the introduction of health information systems (such as the electronic health records) has contributed to many advantages within the healthcare industry, especially compared to the old paper-based system. For instance, an electronic health record makes it easier to archive and share patient information, but the advances these systems contribute is also accompanied by its fair share of problems. One of the main problems being that there is a mismatch between the electronic health records in use and the way the healthcare personnel work. Nurses are one of the biggest user groups of the electronic health records and they are also providing healthcare to the patients admitted to hospital wards 24/7. That means that their work is tightly intertwined with patient safety. This study has examined risks for patient safety connected to the use of electronic health records during nursing practice at hospital wards. The study was conducted using a qualitative approach with a literature study, interviews and participatory observations. The result of the study has contributed to increased knowledge and insights regarding patient risks connected to the use of electronic health records during nursing practice at hospital wards as well as an increased understanding for the context in which the electronic health records are used.

Bakgrund: Sjuksköterskor möter patienter i livets slutskede i flertalet vårdmiljöer och därför är kunskaper i palliativ vård en av sjuksköterskors grundläggande kompetenser. Patienter kan uppleva förlust av sammanhang och efterfrågar stöd för såväl kroppsliga, själsliga, existentiella som sociala behov. Även närstående uttrycker behov av sjuksköterskors stöd. På sjukhus ger sjuksköterskor palliativ och kurativ vård parallellt på vårdavdelningar. Sjuksköterskor beskrivs av patienter som upptagna och närstående efterfrågar omsorgsfullt stöd från sjuksköterskor. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av palliativ vård i livets slutskede på vårdavdelning på sjukhus. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes som utgår från tolv internationella artiklar ur vårdvetenskapliga tidskrifter. Resultat: I analysen identifierades två teman: Utmaningar vid vård i livets slutskede på sjukhus och sjuksköterskors stöd till patienter och närstående i livets slutskede, vilket beskrivs i totalt sju subteman. Slutsats: Examensarbetet bidrar med förståelse för att närvarande sjuksköterskor, genom att lära känna och respektera patienter och närståendes sammanhang och strategier för livets slutskede, kan vara ett stöd för en värdig död på vårdavdelningar på sjukhus. / Background: Nurses encounter end-of-life patients in different healthcare environments and knowledge in palliative care is a fundamental competence for nurses. Patients can experience a loss of coherence and request support from physical, emotional, existential and social needs. Support from nurses is also an expressed need for close ones. Nurses in hospital wards give parallel palliative and curative care. Nurses are described by patients as busy and close ones requests caring support from nurses. Aim: To describe nurses’ experiences from palliative end of life care in hospital wards. Methods: A qualitative literature review with descriptive synthesis based on twelve international articles from nursing journals. Results:Two themes were identified during the analysis: Challenges in end-of-life care in hospitals and nurses support of patients and close ones at the end of life, which was described in seven sub-themes. Conclusions: The degree project enhances the understanding that nurses who are present, can be a support for a dignified death in hospital wards, by coming to know and respecting coherence and strategies of patient and close ones at the end of life.