I fokus för föreliggande intervjustudie är de tankar och erfarenheter som sex antal förskollärare har av att använda tydliggörande pedagogik som stöd för barns språkutveckling. Syftet med denna studie är att skapa kunskap om hur metoden används och varför och vilka tecken som har iakttagits på att metoden har effekt på barnens språkutveckling. Studiens teoretiska utgångspunkt ligger i det sociokulturella perspektivet. Utifrån Lev Vygotskijs teorier kring samspel och gemensamt lärande med stöd av olika metoder och verktyg. Teorin kommer att vara till stöd vid tolkandet av studiens empiriska data. För att undersöka studiens syfte och frågeställningar användes en kvalitativ metod där sex förskollärare intervjuades. Resultatet visar att förskollärarna implementerat tillämpningen av bildstöd vid olika situationer. Resultatet visar på att bildstödet används för mer än ett ändamål. Informanterna uppgav att de tillhandahåller en översikt av vad som kommer att hända under dagen i form av bilder där olika situationer gestaltas. I andra situationer, som i hallen, vid samlingar och vid måltider används bildstödet mer riktat mot att stärka enskilda barns möjlighet att uttrycka sig. Att förstärka instruktioner och att stärka och vidga enskilda barns ordförråd och hjälpa dem komma till tals. Vidare pekar resultatet på att bildstödet i nuläget framför allt tillämpas i enlighet med de sätt som TEACCH-modellen föreskriver, när den används som stöd för barn med autismdiagnos. De undantag som görs i de båda verksamheterna där barnen uppmuntras att självständigt använda bildstöd i kommunikationen med varandra. Detta tyder på att användningen av bildstöd börjat flytta fokus från att vara ett kompensatoriskt hjälpmedel för enskilda barn, till ett stöd avsett att medvetet stärka alla barns möjlighet att kommunicera.

Undervisningen i skolan ska ge alla elever lika möjligheter att nå kunskapsmålen. Detta innebäratt för de elever som befinner sig i någon form av matematiksvårighet, kommer de att vara ibehov av extra anpassningar för att kunna följa med i undervisningen. Syftet med dennaundersökning var att studera hur anpassningar kan hjälpa elever med deras kunskapsutvecklinginom ämnet matematik. För att undersöka detta begränsades frågeställningen till att behandlahur visuellt stöd kan hjälpa elever i och utanför matematiksvårigheter i deras enskilda arbete iområdet problemlösning i bråk och där representationsteori användes för att analyseraelevernas matematikförståelse. Under denna undersökning observerades 21 elever i årskurs 5–6 varav sju elever befann sig i matematiksvårigheter, i deras arbete i området problemlösning ibråk där eleverna fick hjälp av ett visuellt stöd i form av ett koordinatsystem för att lösa en delav uppgifterna. Vid analysen av den insamlade data användes tematisk analys medutgångspunkten i representationsteori. Resultatet av studien visar hur visuellt stöd kan hjälpaelever i delar av problemlösning genom att underlätta insamlingen av information ochutformningen av en plan för att lösa problemet.

De språkliga kraven i skolan är många och i och med att eleverna har olika språkliga förutsättningar och skilda bakgrunder blir detta ett viktigt jobb för dagens lärare. Det finns en stor utmaning i att tillgodose och utveckla alla elevers förmåga. Syftet med denna studie har därför varit att öka kunskapen om lärares erfarenheter av att planera och genomföra språkstödjande undervisning för att stödja elevernas språkutveckling. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med sex verksamma lärare i F-3 på tre olika skolor. Den insamlade data har analyserats genom en tematisk innehållsanalys. Resultaten visar att lärarna genomför en välplanerad språkstödjande undervisning som är strukturerad och målinriktad. Lärarna beskriver fördelar och möjligheter med att bedriva en språkinriktad undervisning och det mest betydelsefulla är beskrivningen av hur det gynnar alla elever och inte bara de eleverna med svårigheter. Det framgår att lärarna har en vision om att skolan ska vara inkluderande och tillgänglig för alla. Den största utmaningen benämns vara att den språkstödjande undervisningen är tidskrävande i planerandet såväl som genomförandet. En annan utmaning är elevernas svårigheter som ses som en utmaning av lärarna. Framtida forskning behövs om de utmaningar som arbetet kring språkstödjande undervisning vittnar om.

Syftet med undersökningen är att ta reda på om och hur man kan få barn ochungdomar att vilja möta och samtala kring bilder. Genom att skapa ett performativtmöte som en lustfylld ingång till ett meningsfullt lärande ska studien försöka ge svarpå vad som händer i resonemanget kring det performativa mötet med bilden hos engrupp barn och ungdomar och hur samtalar de om bilderna mötet genererat.Mötet blir en naturlig del i undersökningens metod och kommer att ske som två såkallade visuella event som är utformade på olika sätt. Det första mötet är en uppgiftdär undersökningens deltagare fått i uppdrag att medverka i en bildviskning som gårut på att tolka bild med bild och det andra mötet är ett bildsamtal där deltagarna fårdiskutera såväl bildviskningsuppgiften som bilderna.Undersökningen är kopplad till teorier om beskådande, meningsfullhet,intervisualitet och visuell litteracitet.Studiens undersökningsmetod har visat att ett gemensamt samtal om och medbilder möjliggör för förståelse och meningsskapande. Vi ser bilder som vi är, inte somde är.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur musiker inom den afroamerikanska musiktraditionen ser på sitt musikaliska lärande. Deltagarna har haft olika musikaliska bakgrunder så som låtskrivare, frilansmusiker och instrumentallärare. Undersökningen tar sin teoretiska utgångspunkt ur ett kulturpsykologsikt perspektiv där synen på lärande ses som en process som utvecklas mellan individer i en lokalt rådande kultur. Informanterna har i undersökning fått prova att spela lap steel och dobro i fyra olika stämningar som därefter avslutats med en intervju. Vid dessa tillfällen har deltagarna reflekterat och delat med sig av sina åsikter och erfarenheter som berör deras musikaliska lärande.Resultatet av undersökningen pressenteras i tre kategorier som jag i detta arbete kallar för, det speltekniska perspektivet, gehöret och det visuella lärandet samt det musikaliska uttrycket. Dessa tre kategorier återspeglar vilka parametrar informanterna intagit och redogjort för när de reflekterat över sitt musikaliska lärande. Undersökning visar i detta på en nyansrikedom som berör musikaliskt lärande där både likheter och olikheter bland de medverkande informanterna redovisas.

The foremost aim of this study is clarifying how university libraries in Sweden include visual materials in their work. Moreover, this bachelor thesis examines what kind of support employees of university libraries provide to search for, use and evaluate visual materials in their pedagogics. The theoretical framework for the thesis is based on Hattwig, Bussert, Medaille och Burgess (2013) Visual Literacy Standards model, that explains seven skill areas that librarians can apply in their work with visual materials. In this study, the model was used to identify and analyze how the informants worked with visual materials. For the collection of data, a qualitative method was used. Seven librarians from three different libraries were elected for the interviews. The result showed that the most important part of visual materials for university libraries was related to copyright. Many of the informants emphasized that there is a difference in the expression of text versus images. None of the informants had any kind of special training about visual materials, but they offered material on copyright on their webpage. Most informants suggested that the college libraries responsibility for visual materials was to meet the students where they requested support. Many of the informants said that they did not know if they had sufficient expertise about visual materials to contribute with something to their students. All informants agreed that students today have a greater habit of searching and using images but that they lack knowledge about the use of visual materials in academic work.

Skolans inkluderingsuppdrag bygger på idén om en undervisning som passar olika studenter. Trots detta bedrivs undervisning vanligtvis utifrån en föreställning att alla elever har en bra kommunikativ förmåga och goda förutsättningar att lära sig i sociala sammanhang. Elever med autismspektrumtillstånd, AST, har emellertid begränsade förmågor inom dessa områden och har ofta svårigheter att uppnå de mål som läroplanen kräver.  Syftet med denna studie var därför att undersöka hur skolan möter behovet av extra anpassning i tydliggörande pedagogik, en framgångsrik metod för elever med AST. Metoden för denna studie var kvantitativ och baserades på två enkäter. Den första enkäten handlade om hur föräldrar uppskattade sina barns behov av vissa valda extra anpassningar, och den andra om hur lärare använde dessa anpassningar. Undersökningen har även gett svar på huruvida en anpassning används på individ- eller gruppnivå samt skillnader mellan olika lärargruppers användande av tydliggörande pedagogik. Svar har också sökts efter hur lärare fått sin kunskap om autism. Studien är användbar för dem som träffar elever med AST i grundskolan och särskolan och kan bidra till att öka medvetenheten om behovet av att göra adekvata anpassningar i rätt omfattning. För specialpedagogområdet bidrar studien till att öka förståelsen av omfattningen av olika anpassningar, hur olika synsätt kan prägla användandet av olika anpassningar och vilka kunskaper lärare önskar mer av i mötet med elever med autism.

Detta är en empirisk studie som är uppdelad i två forskningsfrågor. Den första frågan fokuserar på olika undervisningsmetoder som lärare använder i problemlösning. Den andra frågan som studien har undersökt handlar om de utmaningar som lärare möter när de ska individanpassa problemlösningsuppgifter. Resultatet grundar sig i observationer och intervjuer med lärare som undervisar i problemlösning för årskurs 1-3. I resultatet framgår flera undervisningsmetoder som lärare använder sig av i problemlösning och en av de som framkom som mest använd är IEPAS- metoden. De utmaningar som lärare möter i individanpassning och som också framgår i resultatet är bland annat stora klasser och resursbrist. Cobb och Yackels teoretiska ramverk har använts för att analysera resultatet i studien.

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Uppsatsens syfte är att övergripande göra en kartläggning över hur kommunikationen ser ut i ett gymnasieklassrum med döva elever. På så sätt önskar vi få en uppfattning om hur kommunikationen ter sig i ett sådant klassrum och vad som försvårar respektive underlättar kommunikationen.</p><p>Genom litteratur som vi funnit relevant för vi ett resonemang kring det komplexa begreppet kommunikation samt dess olika uttryckssätt. För att som läsare kunna följa tankegången med metodvalet i C-uppsatsen beskrivs etnografisk ansats och utifrån den även deltagande observation. Genom analys av fältstudien har följande teman utvecklats: Klassrummets miljö och lektionernas gång och Parallella kommunikationsprocesser. I vår analys försöker vi visa på de hinder samt möjligheter för kommunikation som studerats i klassrummet för att vidare knyta ihop påsen med en diskussion där de erhållna resultaten knyts an till den tidigare forskning som presenterats, i förhållande till det identifierade problemet.</p><p>I studien framkommer vid ett flertal tillfällen att parallella konversationer såsom videomobilsamtal förekommer och tillåts, att sen ankomst sker i stor utsträckning, att personer utestängs ur kommunikationer till följd av talspråksanvändande, att grupparbeten inte existerar, att kulturkompetens är betydelsefullt och att en visuellt orienterad praktik har unika kommunikationsmöjligheter. Resultatet av vår forskning visar således att en visuellt orienterad kommunikativ praktik såsom ett klassrum på Riksgymnasiet för Döva har unika kommunikationsmöjligheter som kanske inte alltid utnyttjas.</p><p>Nyckelord: Kommunikation, Kommunikativa praktiker, Visuellt orienterad, Samspel, Döv och Svenskt teckenspråk.</p>

No description available.