Bröstcancer är den vanligaste kvinnliga cancerformen. Vid ett besked om bröstcancer drabbas ofta kvinnan av en livskris. Både hennes kropp och hennes sätt att se på livet förändras i takt med sjukdomen och det är oerhört viktigt att hon har sina anhöriga och vårdpersonalen till hands som stöd i denna livskris. Syftet är att belysa behovet av stöd hos kvinnor som drabbats av bröstcancer. För att göra detta har metoden litteraturstudie valts. Det som framkommit i resultatet är att kvinnorna ville ha stöd redan från insjuknandet och börja bygga en god relation till sjukvården som sedan fortlöper genom hela sjukdomsförloppet. Vidare ville kvinnorna ha ett fortsatt gott stöd i vardagen, känna ärlighet från vårdpersonal men samtidigt kunna skratta i livet. Till sist ville de ha hjälp att hantera sin förändrade kroppsbild och identitet och få en samhörighet med andra kvinnor i liknande situation. Vidare valde vi att diskutera tre frågor som framkom och som ansågs viktiga och intressanta, dessa var relationen till sjukvården, vardagslivet som mor och patient och till sist den förändrade identiteten, kroppsbilden och sexualiteten. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Alzheimers sjukdom är en form av demenssjukdom och innebär en onormal nedbrytning av hjärnvävnad och nervceller. Detta visar sig genom nedsatt minnesfunktion och andra kognitiva försämringar. Den sjuke är i stort behov av total omsorg vilket innebär att anhöriga ofta får ta ett stort ansvar i den gemensamma vardagen. I och med att vården förläggs mer och mer i hemmet så ökar risken för att en stor belastning läggs på de anhöriga. Vårt syfte är att beskriva hur personer som lever med och vårdar en Alzheimer sjuk anhörig upplever sin situation. För att göra detta valdes en kvalitativ analysmetod (narrativ analys) och biografier som analysmaterial. I resultatet framkom att anhöriga genomgår olika stadier i sina upplevelser, dessa sorterades in i 3 olika teman: Livet förändras, Sorgens skepnader samt Försoning med dåtid, nutid och framtid. I det initiala skedet förändras livet på många sätt och ofta förnekas symtom på sjukdomen. Med tiden genomgår de anhöriga olika faser av sorg som för de flesta sedan utmynnar i försoning med hur livet har blivit. För sjuksköterskans del är det viktigt att kunna se och bekräfta anhöriga. Dels för att de ska komma till någon slags ro i sin situation och dels för att bättre kunna hantera sina upplevelser och känslor. Sjuksköterskan har även en viktig funktion och kan fungera som en bro mellan hemmet och vården och stötta anhöriga att kunna ta steget att ta hjälp från utomstående. / Program: Sjuksköterskeutbildning

I Sverige är det i dag ungefär 140 000 personer som har diagnosen demenssjukdom och därför klassas demens som en folksjukdom. Många av dem som insjuknar vårdas i hemmet av en anhörig, vilket innebär en stor omställning för den anhörige som ofrivilligt tvingas in i en ny livsvärld där även en vårdarroll ingår. Att vara anhörig till en demenssjuk partner innebär ofta att den anhörige också blir påverkad både på det psykiska och fysiska planet. För att den anhörige ska kunna upprätthålla sin hälsa i den förändrade livsvärlden krävs det att sjuksköterskan lyssnar till den anhöriges behov utan att lägga in egna värderingar för att på så vis kunna sätta sig in i den anhöriges situation. Syftet är att genom analys av biografier beskriva makars upplevelse av sin förändrade livssituation då partnern insjuknat i en demenssjukdom. Metoden som valdes var en kvalitativ ansats där fem biografier lästes. Innehållsanalysen av textmaterialet resulterade i tre kategorier: att ”förlora” en livskamrat, anhörigas vanmakt och ljusglimtar i vardagen. Under dessa kategorier utformades underkategorier som beskriver författarnas tolkning av de anhörigas upplevelser av att leva tillsammans med en demenssjuk partner. Det framkom att största delen av den anhöriges vardag kantas av sorg men med inslag av glädjestunder som gör att den anhörige orkar fortsätta kämpa för sin partners välmående. Denna tolkning styrks i texten av citat som beskriver de anhörigas upplevelser. I metoddiskussionen diskuteras val av metod och varför författarna ansåg att metoden kunde ge ett tydligt svar på det valda syftet. I resultatdiskussionen kopplas resultatet till kvalitativforskning samt att författarna ger förslag på hur sjuksköterskan kan bemöta anhöriga som vårdar en demenssjuk partner. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Demenssjukdomar är den fjärde största sjukdomsformen i Sverige och 180 000 individer sammanlagt har sjukdomen. Ett grundläggande förhållningssätt till vårdandet av personer med demenssjukdom är den personcentrade omvårdnaden, enligt de nationella riktlinjerna för Vård- och Omsorg (2010). Demenssjukvården i Marks kommun har fått statliga medel för att utveckla verksamheten. Under hösten 2009 och våren 2010 genomfördes en utbildning i demensvård för vård- och omsorgspersonal på två demensboenden i kommunen. Syftet med utbildningen var att personalen skulle få grundläggande kunskaper i vårdandet av personer med demenssjukdom och kunskaper om anhörigas behov. För att undersöka om personalen ansåg sig ha fått ökad kunskap om demenssjukdom, ett förändrat arbetssätt, samt hur de i så fall använder detta i vårdandet, genomfördes kvalitativa intervjuer med tio vård- och omsorgspersonal på två demensboenden. Studien visar att personalen i större utsträckning förändrat sitt förhållningssätt till personer med demenssjukdom än till deras anhöriga. Förändringen från teori till praktik förekommer inom följande områden: Kunskap och förståelse, följsamhet, förutseende, anpassning vårdmiljön och dialog i personalgruppen. Vidare ses att den största förändringen i personalens förhållningssätt till anhöriga, har varit den ökade förståelsen, givandet av stöd och att se dem som en resurs i vårdandet. Resultatdiskussionen visar att den teori som vård- och omsorgspersonalen fått genom demensutbildningen i praktiken omsatts till förändring i vårdandet, till en mer personcentrerad omvårdnad för personer med demenssjukdom samt deras anhöriga. Personalen har fått ett mer reflekterande förhållningssätt och utvecklats i sin yrkesroll då de har fått ökad kunskap om vårdandet. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Bakgrund: År 2014 registrerade 60 524 patienter med maligna tumörer i cancerregistret i Sverige. Fördelningen av maligna tumörer var 52 procent hos män och 48 procent hos kvinnor. Anhöriga spelar en viktig roll för en person med cancersjukdom och för dessa anhöriga sker det stora förändringar i vardagen. Sjuksköterskor har en viktig roll att stärka dessa drabbade familjer och stötta alla medlemmar i familjen. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva anhörigas upplevelser av att vara anhörig till en person med cancersjukdom samt att beskriva undersökningsgrupperna i de inkluderade artiklarna. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design baserad på 13 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Materialet analyserades och delades in i ämnesrubriker. Huvudresultat: Resultatet visade att anhöriga till personer med cancersjukdom lever i en förändrar vardag med förändrade roller. Anhöriga kunde uppleva ångest och oro över livssituationen samt hjälplöshet. Det var viktigt för anhöriga att hålla familjen samman för deras eget bästa och för personen med cancersjukdom. Upplevelsen av vårdpersonal varierade bland anhöriga. Slutsats: Anhöriga påverkas på många olika sätt. Att kämpa är en vardag för anhöriga och hjälp från vänner, familj samt vårdpersonal är viktigt för anhöriga. Det är relevant med information i lagom mängd och visad empati från sjuksköterskan. Det är viktigt att sjuksköterskan ser hela familjen i fokus och inte bara personen med cancersjukdom. / Background: In 2014, 60 524 patients with malignant tumours were registered in the Swedish Cancer Registry. The distribution of malignant tumours was 52 percent for men and 48 percent for women. Relatives play an important role in the life of a person with cancer, and these families are facing major changes in everyday life. Nurses have an important role to give support to these affected families. Purpose: The purpose of this study was to describe family members’ experiences of being a relative of a person with cancer and to describe research groups in the included studies. Method: A literature review with descriptive design based on 13 qualitative scientific studies. The material was analysed and divided into subject headings. Main Results: The results displayed that relatives of people with cancer are living in a family with major changes of their roles and in everyday life. Relatives could experience anxiety and concerns about life situation and helplessness. It was important for family members to keep the family together for their own sake and for the person with cancer. The experience of healthcare professionals varied among these family members. Conclusion: Relatives are affected in many ways. Facing challenges is everyday life for these relatives, and help from friends, family and health professionals are important for family members with a person with cancer. It is relevant with information in just the right amount and that the nurse is showing empathy towards relatives. Finally, it’s relevant that the nurse also sees the whole family and not just the person with cancer. / <p>mailto:hfk13gsm@student.hig.se</p>

2015 avled cirka 16 000 personer på äldreboende, många hade anhöriga hos sig den sista tiden i livet. Tidigare forskning har inte kunnat påvisa bästa sättet att ge anhöriga stöd.Syftet med denna litteraturstudie var att belysa anhörigas upplevelser av palliativ vård i livets slut på äldreboende.Resultatet grundades på 13 vetenskapliga originalartiklar av kvalitativ- och mixad design, från länder med hög kvalitet på palliativ vård. Dessa analyserades induktivt och presenterades i tre huvudkategorier: Förståelse för vad som händer i livets slut, att vilja vara delaktig och klara av att hantera situationen. Anhöriga vill få information, ha regelbundna samtal, delta i omvårdnad och beslutsfattande, har ett behov av kontroll och dela på ansvaret samt önskar bli sedda.När anhöriga inte fick information och delta i vården blev situationen inte hanterbar. Detta ledde till svårigheter att släppa kontrollen vilket skapade missnöje. Sjuksköterskor behöver mer kunskap för att kommunicera och informera, så anhöriga känner sig delaktiga i vården i livets slutskede och får en hög känsla av sammanhang. / <p>Godkännande datum: 2018-11-05</p>

Bakgrund: Antalet personer med demenssjukdom förväntas öka och följaktligen ökar även antalet anhöriga till personer med demenssjukdom. De nationella riktlinjerna förordar personcentrerad vård och vikten av stöd till anhöriga poängteras. Det vetenskapliga stödet för utformningen av detta stöd lämnar dock utrymme för frågetecken. I linje med personcentrerad vård och de nationella riktlinjerna är det därför betydelsefullt att få kunskap om hur den anhörige själv upplever sin livssituation och vilket stöd hen är i behov av, för att kunna öka förståelsen och för att sjuksköterskan/distriktssköterskan ska kunna anpassa sin utformning av stöd på bästa sätt.  Syfte: Syftet var att beskriva upplevelse av livssituationen och behov av stöd för anhörig till hemmaboende person med demenssjukdom. Metod: Empirisk intervjustudie med kvalitativ design. Anhöriga till personer med demenssjukdom har intervjuats. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i tre kategorier med tillhörande 11 underkategorier. Den anhöriges livssituation med underkategorierna; Behövd – att ta hand om två plus lite till; Emotionellt ansträngande verklighet; Ensamhet - engagemangen minskar och bundenheten ökar; Ambivalens kring ansvar och autonomi; Tacksamhet, kärlek och acceptans. Erhållet stöd; Stöd från team; Periodvis avlösning; Samtal och anhörigstöd och Behov av stöd; Information, kunskap och utbildning; Delat ansvar och delaktighet och Organisationen och dess hinder. Slutsats: Anhöriga till personer med demenssjukdom har en belastad livssituation, både emotionellt och praktiskt i vardagen. Anhöriga erhåller stöd i olika former, men har inte upplevelsen av tillräckligt stöd. Anhöriga har behov av information, kunskap och delaktighet och önskar dela ansvaret, men ser inte hur organisationen stöder detta.

<p>Studiens syfte var att öka kunskapen och förståelsen för hur det fungerar att ha en förälder som god man utifrån den enskildes perspektiv. De frågeställningar som låg till grund för syftet rörde hur relationen påverkades av att föräldern var god man, hur personen upplever sitt beroende av föräldern och fördelar och nackdelar med föräldern som god man. I studien användes socialkonstruktionismen som visar på omgivningens betydelse, interpersonell makt och integreringsteorin. Fem kvalitativa intervjuer ligger till grund för undersökningen. Till intervjuerna användes en temainriktad intervjuguide för att underlätta. Litteraturgranskningen visade att det fanns ont om rapporter som tar upp temat förälder som god man och att det då främst lade perspektivet ur den gode mannens synvinkel. Den tidigare forskningen visar att det finns fördelar och nackdelar med föräldrar som gode män men att det kan vara svårt när man vill känna sig självständig. Resultatet har visat att det kan vara bättre med en utomstående god man än en förälder bland annat för att det kan hämma individens möjlighet att bli självständig.</p>

<p>When someone becomes seriously ill from cancer their relatives experience a great suffering from observing the changes in their loved ones as a result of the disease. They felt that they did not receive the support and information they needed to process their difficult lives.It also emerged that the relatives didn’t think the nursing staff treated and saw the family as a whole. The purpose of the study was to describe the suffering of families, as they experienced that during the final stages of a cancer patient's life. An inductive, manifest, content analysis has been carried out in five autobiographies written by relatives of patients, who had died as a result of cancer. Biographies were reviewed by the Graneheim and Lundman's method of analysis. We used Katie Eriksson’s scientific theories of care regarding suffering as a theoretical framework. The result has collected material presented in three categories: fear, sadness, and frustration which mirrors the suffering of relatives in these books. The results showed that the relatives denied the disease's existence, experienced a fear of the disease symptoms, death, and a future without the patient. The relatives describe the grief that they felt about the prospect of being left alone, about the patient's deterioration, and of not being seen as individuals. Finally the relatives describe the frustration they feel over the panic, stress, fatigue and anger that they experience in the end of the patients life.</p> / <p>När någon blir svårt sjuk i cancer upplever dess anhöriga ett stort lidande över att se sin närmaste förändras till följd av sjukdomen. De upplevde att de inte fick det stöd och den information som de behövde för att hantera sin svåra livssituation. Det framkom också att anhöriga inte tyckte vårdpersonalen såg och vårdade familjen som en helhet. Syftet med examensarbetet var därför att beskriva anhörigas lidande så som de upplever det under den sista tiden av den cancersjuka patientens liv. En induktiv manifest innehållsanalys har genomförts på fem självbiografier skrivna av anhöriga till patienter som avlider till följd av cancer. Biografierna granskades med Graneheim och Lundmans analysmetod. Som teoretisk referensram används Erikssons vårdvetenskapliga teorier om lidande. I resultatet har insamlat material redovisats i tre kategorier; rädsla, sorg och frustration som speglar de anhörigas lidande i böckerna. Resultatet visar att de anhöriga förnekar sjukdomens existens och upplever en rädsla över sjukdomens symtom, döden och en framtid utan patienten. De anhöriga beskriver den sorg de upplever över att bli lämnade ensamma, över patientens försämring och över att inte bli sedda som individer. Slutligen beskriver anhöriga en frustration över den förtvivlan, panik, stress, trötthet och vrede som de upplever under sista tiden patienten finns i livet.</p>

<p>I psykiatrireformens spår har ett större antal patienter med psykiatriska sjukdomar blivit mer beroende av sina anhöriga. Det ledde till att anhöriga får ta ett stort ansvar som leder till en merbelastning ”Burden of care”. Merbelastningen påverkade det känslomässiga klimatet i familjen ”Expressed emotion”. Psykosenheten i Norrköping erbjöd familjer psykopedagogisk intervention för att sänka ”Expressed emotion”, underlätta bördan samt ge familjen nya kun­skaper. Syftet med uppsatsen var att undersöka om deltagandet i utbildningsprogram för pati­enter och anhöriga har gett deltagarna nya kunskaper om psykossjukdomar samt på vilket sätt de nya kunskaperna förändrat relationen mellan patient och anhörig. Uppsatsens design var en kombination av kvantitativ och kvalitativ ansats som kombinerades med metodtriangulering. Enkäter från tidigare ut­bildningstillfällen på Psykosenheten användes som en del i uppsatsen. Via ett slumpmässigt ur­val intervjuades sedan åtta av deltagarna. Analysen av intervjuerna bearbetades med metoden innehållsanalys. Resultatet visade att anhöriga upplever att den ökade kunskapen som de er­hållit från patientutbildningen lett till att relationen med den som är drabbad av psykos­sjukdom förbättrats genom ökad förståelse och trygghet. Psykiatrins roll är att aktivt efter­fråga anhörigas delaktighet och bjuda in till samarbete. Trots den empiriska kunskap som finns om fördelarna av psykopedagogisk intervention är det fortfarande en stor utmaning att förändra attityden till att komplettera den traditionella behandlingen med psykopedagogisk intervention.</p> / <p>As a result of the psychiatric reform a great number of patients with psychiatric diseases have become more dependent on their relatives. This has led to the fact that relatives have to take great responsibility which has caused an additional burden “Burden of care”. This increased burden also influenced the emotional climate within the family “Expressed emotion”. The Psychosis Unit in Norrköping offered the families psycho pedagogic intervention to lower the “Expressed emotion”, to lighten the burden and to give them new knowledge. The purpose of the paper was to examine if the participation in the training program for patients and relatives has given the participants new knowledge about psychosis illnesses and also to see in which way the new knowledge has changed the relation between patient and relative. The reports design was a combination of quantitative and qualitative approach was combined with method of triangulation. Surveys from previous training sessions within the Psychosis Unit have been used as part of the study. Via a random selection eight persons out of the participants were then interviewed. The analysis of the interviews was worked up with the method of analysis of content. The result showed that relatives experience that the increased knowledge gained from the training for the patients has led to the fact that the relation between the person stricken by a psychosis illness has ameliorated through increased understanding and security. The role of the psychiatry is to actively ask for the participation of the relatives and invite to cooperation. Despite the existing empiric knowledge about the advantages of psycho pedagogic intervention it is still a great challenge to change the attitude to complete the traditional treatment with psycho pedagogic intervention.</p>