Sammanfattning  Bakgrund: I Sverige kommer mer än var tredje person att drabbas av en cancerdiagnos under sin livstid. Cancer förknippas oftast med döden och närstående till patienter med cancer behöver stöd från vårdpersonalen för att kunna hantera den nya livssituationen. Trots kännedom av närståendes viktiga betydelse i den personcentrerade vården saknas det kunskap av närståendes upplevelser av information och stöd från vårdpersonalen. Syfte: Att beskriva hur närstående till patienter med cancer upplever information och stöd från vårdpersonalen. Metod: En litteraturstudie bestående av 11 kvalitativa vetenskapliga artiklar som analyserats med en induktiv ansats. Resultat: Två huvudkategorier utformades vid analysen: Närståendes upplevelser av en personlig sjukvårdskontakt och Närståendes upplevelse av viktig information. Hur information gavs ut var viktigare än informationens innehåll och upplevelsen av stöd varierade beroende på hur delaktiga närstående var i den personcentrerade vården. Slutsats: Resultatet visade att upplevelser av stöd och information från vårdpersonalen varierade, samt att relationen mellan närstående och vårdpersonalen var avgörande för närståendes upplevelser. Därför är det av vikt att sjuksköterskan skapar en relation till närstående och även prioriterar deras individuella behov och önskemål.

According to the Social Services Act relatives have a fundamental right to receive support that facilitates the care of their related. In Sweden 1,3 million people regularly nurture, support and assist a related. With their knowledge and experience the relatives therefore plays an important role in the life of the related. Previous research shows that relatives take a lot of responsibility and feel left to themselves in the care of their related (Ali, 2013). The purpose of this study is to gain a better understanding of how relatives caring for a related with mental disorders experience their everyday lives. A qualitative approach was used and a total of four interviews were conducted with relatives between the ages of 25-35. The analysis of the results revealed three themes with six subcategories. The results were analyzed on the theoretical concepts of normality, resilience, coping and the theories stigma and identity along with previous research. The results show that relatives of people with mental illness early realized that the related parties state in relation to other adults were different. While some relatives had a fear of becoming infected with the same mental illness as their related, the other experienced that they were labeled as diseased only by association. Relatives had during their childhood a great desire to be normal. In the care of their loved one the relatives had to take a responsibility that many times perceived as inevitable. By accepting the related parties mental illness, there was a fear among the relatives that it normalized the related parties illness. Finally, we make recommendations to the social work practice that relatives is a large group that should not be ignored. Active social workers need to a greater extent seize the relatives experiences and thus respond to the relatives need for support. / Enligt Socialtjänstlagen har anhöriga som grundläggande rätt att få stöd som underlättar vården av deras närstående. I Sverige vårdar, hjälper och stödjer över 1,3 miljoner människor regelbundet en närstående (Socialstyrelsen, 2015). Med sina kunskaper och erfarenheter spelar därför  anhöriga en viktig roll i den närståendes liv. Tidigare forskning visar  att anhöriga får ta ett stort ansvar och känner sig lämnade till sig själva i vården av sin närstående (Ali, 2013). Syftet med denna studie är att få en ökad förståelse kring hur anhöriga som vårdar närstående med psykisk ohälsa upplever sin vardag. En kvalitativ metod har använts och totalt fyra intervjuer genomfördes med anhöriga mellan 25-35 år. I analysen av resultatet framkom tre teman med sex underkategorier. Resultatet analyserades utifrån begreppen normalitet, resilience, coping och teorierna stigmatisering och identitet tillsammans med tidigare forskning. Studiens resultat visar att anhöriga till personer med psykisk ohälsa tidigt förstod att den närståendes tillstånd i relation till andra vuxna människor var annorlunda. Medan en del anhöriga hade en rädsla över att bli smittade med samma psykiska sjukdom som sin närstående, upplevde majoriteten att de blev stämplade som sjuka enbart genom association. Anhöriga hade under sin uppväxt en stor önskan om att få vara normal. I vården av sin närstående har anhöriga många gånger fått ta ett ofrånkomligt ansvar. Genom att acceptera den närståendes psykiska ohälsa, fanns det en rädsla bland de anhöriga om att de normaliserade den närståendes sjukdom. Slutligen ger författarna rekommendationer till det sociala arbetets praktik om att anhöriga är en stor grupp som inte bör ignoreras. Verksamma socialarbetare behöver i en större omfattning ta vara på anhörigas upplevelser och därmed bemöta den anhöriges behov av stöd.

No description available.

I en familj påverkar alla varandra på ett eller annat sätt. Om en person i familjen blir allvarligt sjuk drabbar det alla familjemedlemmar. Detta innebär att alla i familjen kan behöva stöd och hjälp för att kunna bearbeta den nya svåra situationen. Sjuksköterskorna fokuserar ofta på att informera och stödja de vuxna i familjen. Information och stöd anpassas sällan till barnens nivå och behov. Barnen blir utsatta i en sådan situation och de får många gånger själva tolka situationen genom föräldrarnas uttryck. Barn har rätt att få anpassad information kring en sjuk familjemedlem. För sjuksköterskan i situationen är det viktigt att skapa en relation till barnet och visa att barnets känslor är viktiga. Barnen kan påverkas negativt om de inte får det stöd som de behöver i en situation kring en allvarligt sjuk familjemedlem. Sjuksköterskor behöver hjälpa anhöriga barn att bli delaktiga i omvårdnaden av den sjuke familjemedlemmen. Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att möta barn som är anhöriga till en allvarligt sjuk familjemedlem. Denna litteraturstudie baseras på åtta artiklar, av vilka sex är kvalitativa, en är kvantitativ och en är både kvalitativ och kvantitativ. Utifrån analysen skapades tre huvudkategorier: sjuksköterskors syn på sitt ansvar för barn som är anhöriga till allvarligt sjuka, kommunikation och sjuksköterskans syn på sin beredskap att hantera situationen med barnen. Ur dessa huvudkategorier kunde sju subkategorier skapas. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever att det är svårt att kommunicera med anhöriga barn. Sjuksköterskor efterfrågar tydliga rutiner för hur de ska bemöta anhöriga barn som kommer till sjukhuset på besök. Vikten av en god kommunikation, anpassad information och känslan av delaktighet är några delar som diskuteras i studien. Tydliga riktlinjer för hur anhöriga barn ska bemötas kan skapa ett lugn hos sjuksköterskor, vilket i sin tur kan hjälpa barnen att känna en trygghet i situationen med en allvarligt sjuk familjemedlem.

Syftet med studien var att beskriva anhörigas upplevelser av hur sjuksköterskor på ett äldreboende gav information, lyssnade in och gav stöd gällande vårdtagaren. Studien genomfördes som en kvalitativ beskrivande intervjustudie, där urvalet gjordes genom bekvämlighetsurval. Deltagarna rekryterades från ett äldreboende i en mindre kommun i mellansverige. Författarna kategoriserade intervjumaterialet av sammanlagt åtta intervjuer, vilket gav fyra huvudkategorier: Bristande kontakt.  Kommunikation med underkategorierna; Hur sjuksköterskor informerar samt brister och förbättringar i vården. Att bli sedd och uppmärksammad. Trygghet. Resultatet visade att kontakten och informationen från sjuksköterska till anhörig var bra, dock brast den i kontinuitet. Anhöriga ansåg att sjuksköterskorna lyssnade samt uppmärksammade dem på ett tillfredställande sätt, genom små enkla medel. Trygghet för vården ansåg anhöriga bestod delvis av spontant stöd från sjuksköterskorna men att det i nuläget till viss del saknades. Det behövs tydligare riktlinjer för att involvera anhöriga då många anhöriga är en del av vårdtagarens liv, samt att ett förbättrat samarbete kan stärka förtroendet mellan sjuksköterska, anhörig och vårdtagare vilket i slutändan leder till trygg och god vård för vårdtagaren. / The aim of this study was to describe family members' experiences of how nurses in a nursing home provided information, listened in and gave support regarding the resident. The study was conducted as a qualitative descriptive interview study, where the selection was made through convenience sampling. The participants were recruited from a nursing home in a small municipality in central Sweden. The authors categorized the interview material of a total of eight interviews, resulting in four main categories; Lack of contact. Communication, with the subcategories; How nurses inform, and deficiencies and improvements in care. To be seen and acknowledged. Security. The results showed that the contact and information from nurses to family members was good, but lacked in continuity. Family members felt that the nurses listened and took note of them in a satisfactory manner, by small and simple means. Family members also felt that spontaneous support from the nurses would give a greater sense of security, but is currently partly missing. There is a need for more precise guidelines for how to involve family members, as they are a part of the residents’ life, and improved cooperation can strengthen the trust between nurse, family members and residents, which ultimately leads to a safe and proper care for the residents.

Bakgrund: Den senaste tiden har anhörigas situation inom äldrevården fått ökad uppmärksamhet. Många anhöriga ansvarar idag för vården av äldre i hemmet men anhöriga har även en viktig roll för personer som bor på särskilt boende. Det anhörigstöd som finns är ofta fokuserat på anhöriga som vårdar äldre i ordinärt boende. Anhöriga har en speciellt viktig roll för personer med demenssjukdom, som har begränsad förmåga att föra sin egen talan. Även anhöriga till personer på särskilt boende har behov av stöd för att inte själva drabbas av ohälsa. Syfte: Syftet med studien är att beskriva upplevelsen av stöd från sjuksköterskor hos anhöriga till personer med demenssjukdom som bor på särskilt boende. Metod: Studien baseras på åtta semistrukturerade intervjuer som utgjorde grunden för en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom två domäner; stöd och brist på stöd. Inom dessa framträdde fem kategorier; känna trygghet, känna sig delaktig, känna sig välkommen, känna sig ensam, känna maktlöshet. Slutsats: Stödet från sjuksköterskor är viktigt för att skapa förutsättningar för en meningsfull och hanterbar livssituation för anhöriga. Att känna delaktighet i vården har stor betydelse för anhöriga. När anhöriga upplever ett gott stöd kan det få positiva effekter även för den äldre. Brist på stöd kan däremot påverka anhörigas och den äldres livssituation negativt.

Syftet med studien var att belysa sjukvårdspersonals uppfattningar om anhöriga barns behov av lekterapi på sjukhus, för att få en förståelse för hur det kan utveckla lekterapin som verksamhet. Metoden var kvalitativ ansats med fenomenografisk inriktning och studien genomfördes via intervjuer med sex personer som hade fem olika yrkesroller inom sjukvården. Resultaten framhöll en hel del variationer, dock uppfattade sjukvårdspersonalen att anhöriga barn har behov av lekterapi och att känna delaktighet och kontroll i traumatiska situationer. Studiens beskrivningskategorier visade på fem olika variationer som alla relaterar till fenomenet anhöriga barns behov av lekterapi. Diskussionen framhåller ur sociokulturellt perspektiv att lärandet i lekterapin skedde på individuell nivå eller i gemenskap. Vissa uppfattade inte att lärandet skiljde sig åt om barnet var anhörigt eller sjukt. Dessutom framkom uppfattningen att det skulle behövas en bra kommunikation mellan avdelningar och lekterapin för förbättrad tillgänglighet. Det framkom även att sjukvårdspersonalenansåg att lekterapin med hjälp av anhöriga barns kunskap skulle kunna utvecklas som verksamhet. Genom att uppmärksamma barns lek och samtal i en sociokulturell kontext, skulle man kunna påverka och bidra till att fler får tillgång till lekterapin. / <p>Godkännande datum: 2017-06-05</p>

Bakgrund: Varje år uppskattas 40 miljoner människor vara i behov av den palliativa vården runt om i världen, däremot är det bara 14 procent som får tillgång till det. Den palliativa vården är ett förhållningssätt som förbättra livskvalitén för anhöriga och deras döende familjemedlemmar som står inför utmaningar i samband med livshotande sjukdom. Anhöriga har visat sig vara osäkra, maktlösa, sårbara och isolerade. Samtidigt har de en central roll i vårdandet och därför är de i behov av stöd under vårdprocessen. Ett palliativt team där olika professioner samarbetar runt den döende har visat sig ge en bättre vård för den döende familjemedlemmen.  Syfte: Beskriva anhörigas upplevelse av stöd från hälso- och sjukvårdspersonal vid vård av familjemedlemmar i livets slutskede i hemmet.  Metod: Studien är en litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på vetenskapliga artiklar.  Resultat: Resultatet visade två huvudteman: Samtal och Information som stöd och Miljöns betydelse samt subteman: Samtal som stöd, Att bli sedd, Informationens betydelse, Fysiska hjälpmedel och Det mänskliga stödet. Slutsats: Studien visade på att stöd är en viktig del för att de anhörige ska kunna klara av att vårda den döende familjemedlemmen i hemmet. Mer forskning behövs om hur anhöriga upplevelser av telefonkontakt som stöd i jämförelse med stöd på plats där sjuksköterskan närvarar personligen. Detta för att få en bättre förståelse över varför de anhöriga upplever stödet som positiv eller negativ.

Bakgrund: År 2018 fanns det ett behov av 817 organ i Sverige. Av den svenskabefolkningen är endast 16 procent registrerade i organdonationsregistret. Sverigeanvänder sig av förmodat samtycke. Det innebär att om det inte har framkommitvad patientens vilja varit och det samtidigt inte funnits något som tyder på attpatienten hade en negativ inställning till donation, utgår lagen ifrån att patientenvarit positivt inställd. Grunden till beslut är alltid den senaste viljeyttringen ochom denna är okänd tillfrågas alltid närmaste anhörig om beslut angåendedonation.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa anhörigas upplevelser vid beslutom vävnads- eller organdonation av en avliden familjemedlem.Metod: En litteraturstudie med kvalitativ studiedesign användes. Artiklarnasöktes i databaserna Pubmed och Cinahl och analyserades utifrån innehållsanalys.Resultat: Det framkom tre huvudkategorier och sju subkategorier i resultatet. Deanhöriga upplevde att informationen som gavs ofta inte kunde tas in och att detvar för svårt att förstå processen. I beslutstagandet försökte de anhöriga finnamening med situationen samtidigt som en del försökte köpa tid genom attsamtycka till donation. Dock framkom det att de anhöriga kände ett bristande stödfrån sjukvårdspersonalen efter beslutstagandet och de efterfrågade uppföljning.Konklusion: Både positiva och negativa erfarenheter upplevdes gällande beslutom vävnads eller organdonation. Resultatet påvisade även ett flertal bristandefaktorer i sjukvården som skulle kunna tas tillvara och förbättra situationen för deanhöriga.Nyckelord: Anhöriga, kvalitativa studier, upplevelser, vävnads- ellerorgandonation / Background: In 2018 there were a need of 817 organs in Sweden. Only 16percent of the Swedish population are registered in the national organ donationregister. Sweden are using presumed consent which means that if the patientswish is not known and if there are no reasons to assume that the patient has anegative attitude towards organ donation the law assume a positive attitude. Thelast will are always the base of the decision, but with an unknown will the closestrelative are asked for a decision about the organ donation.Aim: The aim of this study was to explore relatives´ experiences of decisionmakingon tissue- or organ donation of a deceased family member.Method: A literature review with a qualitative approach was used. The studies tenwas search in the databases PubMed and Cinahl and was assessed with contentanalysis.Results: It emerged three main categories and seven subcategories in the result.The relatives often experienced that the information that were given couldn´t bereceived and it were difficult to understand the process. In the decision-makingthe relatives tried to find meaning with the situation and at the same time theytried to buy some time by consenting to organ donation. However it emerged thatthe relatives felt a lack of support and follow-up towards the health professionalsafter the decision-making.Conclusion: Both positive and negative experiences were brought up in terms ofthe decision on tissue and organ donation. However, the result showed multipleinadequacies towards the healthcare professionals that could be used to improvethe situation for the relatives´.Keywords: Experiences, Qualitative studies, Relatives, Tissue- or organ donation

Bakgrund: Demenssjukdom ökar då befolkningen blir äldre. Demenssjukdom kallas även för “de anhörigas sjukdom” och det är därför av betydelse att vara lyhörd och respektera de anhöriga och förstå vad de har för behov som sjuksköterskan kan hjälpa till med för att underlätta situationen.Syfte: Att belysa anhörigas olika behov när en närstående har en demensdiagnos. Metod: En litteraturstudie som grundar sig på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Litteratursökningarna gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Litteraturanalysen inspirerades av Forsberg & Wengström (2016) fem steg samt en kvalitetsgranskning av artiklarna gjordes med SBUs granskningsmall som modell.Resultat: Resultatet presenteras i fyra kategorier: stöd, information samt påverkan på dagligt liv, negativa konsekvenser när behoven inte uppfylls togs upp som en övergripande kategori gemensamt för alla studier.Konklusion: Ur litteraturstudien framkom det att de anhöriga hade olika former av behov, bl.a. omvårdnadsbehov. Det finns brister gällande att de anhöriga upplever att de inte får tillräckligt mycket hjälp, stöd samt information och det i sin tur har sina konsekvenser. Det är av betydelse att sjuksköterskan ser den anhörige i situationen också, eftersom många anhöriga väljer att själva vårda den sjuke. / Background: Dementia is growing worldwide as the life-expectancy in the population continuously increases. Since relatives often have to deal with their own life and care for their spouse or relative, the strain can be overwhelming. Therefore it is important to explore and channel how we as nurses can help them to cope with everyday life and what support needs they have.Aim: To examine the different needs of relatives to patients with dementia.Method: This study was a literature review based on ten scientific studies with qualitative method. The data was collected from two different databases, PubMed and Cinahl. The analysis was inspired by the five steps of Forsberg & Wengström (2016). SBUs review template was used to examine the quality of the studies.Results: The result can be put into four categories: support, information and impact on daily life. The hazards of not meeting the care-needs of the relatives was highlighted as a joint category.Conclusion: This study shows that there are different unmet care-needs that relatives address. There are insufficient support and they feel that they don't get the information they want or are entitled to. The importance of registered nurses ability to see and empower the family caregiver, since most relatives chose to care for their relative at home is confirmed.