Bakgrund: Palliativ vård i hemmet blir allt vanligare, de flesta vill spendera sin sista tid i hemmet och inte på sjukhus. Eftersom medellivslängden i Sverige har ökat och behovet av palliativ vård blir allt större ställer det högre krav på både regioner och kommuner. Globalt beräknas cirka 40 miljoner människor vara av i behov av palliativ vård varje år, 78% av dem vill vårdas i hemmet. Som anhörigvårdare finns det brist på stöd av sjuksköterska gällande information, omvårdnadsstöd och medicinhantering. Detta gör att anhöriga upplever känslor som maktlöshet, oro, rädsla samt stress. Anhöriga behöver stöttning både under och efter sjukdomsförloppet. Syfte: Syftet var att belysa anhörigas upplevelse av stöd från sjuksköterskan vid palliativ vård i hemmet. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats baserat på tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Under studien framkom sammanlagt sex kategorier som innefattar det stöd som anhöriga upplevde de hade samt kunde sakna. Erhållet stöd, praktiskt stöd, tillgänglighet, behov av stöd, specifik omvårdnad och informativ kommunikation.  Slutsats: Eftersom allt fler personer med palliativ diagnos önskar om att få spendera den sista tiden i hemmet ställer det också högre krav på hemsjukvården. Anhöriga som vårdar i hemmet har en stor betydelse både för sjuksköterskan och den närstående som vårdas. Anhöriga behöver en trygg relation med sjuksköterskan och vägledning igenom hela processen.

Background: The relatives are often the closest to the patient. Patients describe how important the relatives are and the support that they represent, therefore it is important that the relatives are included in the care given. The relatives have expressed the need ofinvolvement despite this they are describing exclusion from the care. Therefore, nurses play an important part in designing the care and involving the relatives. Aim: To describe nurses’ experiences of encountering relatives of during end-of-life care.Method: A general literature study with a qualitative approach had been conducted. A total of eleven articles with a nursing science view were analyzed. Results: Nurses described that being present and supportive can ease the meetings with the relatives. They meant that having a good relationship with the relatives bettered the care for all parts involved. This was achieved through a continuous and honest communication. A central part was to communicate information to the relatives. Nurses also described an insecurity in handling emotions that was based in achieving a good encounter with the relatives. Conclusion: Nurses describe that caring for the relatives and the patients at the end of life can be challenging. The challenges are found in the communication with the relatives. The central parts of involving the relatives are based on informing and teaching them about the patient's condition and care.Keywords: Encountering, experiences, literature study, nurse, palliative care, relatives.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demenssjukdom som innebär gradvis förlust av hjärnceller och obotliga försämringar av kognitiva funktioner samt minnesförmåga. Sjukdomen förändrar personens personlighet, beteende och humör vilket drabbar hela familjen. Rollerna i familjen förändras och det är vanligt att anhöriga vårdar familjemedlemmen med Alzheimers sjukdom i hemmet. Sjuksköterskan har ansvar i mötet med personen med Alzheimers sjukdom och anhöriga. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av att leva nära personer med Alzheimers sjukdom. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. Tolv vetenskapliga artiklar användes och granskades. Artiklarna analyserades utifrån fem steg. Resultat: I resultatet identifierades två kategorier; Familjens vardag förändras (Den sjukes annorlunda beteende, Anhörigas känslor, Behov av egentid) och Förlust av en partner (Förändrad och förlorad kärlek, Att skiljas åt, Rädsla inför framtiden).  Slutsats: När familjemedlemmen drabbats av Alzheimers sjukdom ställdes anhöriga inför utmaningar och nyuppkomna situationer som krävde anpassning. Anhöriga upplevde negativt bemötande av sjukvården när personen som börjat uppvisa symtom sökte vård. Anhörigas liv förändrades psykiskt, fysiskt och socialt. Familjedynamiken påverkades när roller inom familjen fick omfördelas. Sjuksköterskan bör använda familjefokuserad omvårdnad i mötet med dessa personer.

Bakgrund: Demenssjukdomar är samlingsnamnet utifrån olika symptom som orsakar skador i hjärnan. Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen (70 %). Flera närstående med Alzheimers sjukdom bor i ordinärt boende och vårdas av anhöriga, vilket kan innebära både psykisk och fysisk belastning.   Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelser av att leva med närstående med Alzheimers sjukdom i dagligt liv.   Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Artiklarna har analyserats enligt Fribergs femstegsanalys.   Resultat: I resultatet framkom tre kategorier och nio subkategorier: Livssituationen förändras: Förändrade nära relationer, Oviss framtid och Förändrade känslor. Socialt liv förändras: Egentidsbrist och Social isolering. Förändrade behov: Sömn, Stöd samt Information och kunskap.   Slutsats: Anhöriga till närstående med Alzheimers sjukdom som lever tillsammans tar ansvar för vård och omsorg i ordinärt boende. Anhörigas behov av stöd och kunskap om sjukdomen ställer höga krav på hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor har betydande roll i att stödja anhöriga i vårdarrollen.

Idag transplanteras med framgång bl.a. hjärta, lungor, njurar och lever. Behovet av organ ökar men tillgången minskar. Det finns många olika sätt att göra sin vilja känd om sin inställning till organdonation. Om den avlidnes vilja inte är känd är det anhöriga som måste ta beslutet om organdonation. Att mista en närstående plötsligt och oväntat är i många fall förenat med ett chocktillstånd. Att i det tillståndet bli tillfrågad av en läkare om tillåtelse att ta den avlidnes organ, kan medföra både skuldkänslor och ångest, speciellt eftersom beslutet tas under tidspress och psykisk stress. Syftet med denna kvalitativa studie var att genom intervjuer beskriva vårdpersonals erfarenheter av hur de stödjer och hjälper anhöriga vid beslut om organdonation. I studien används Watson som teoretisk referensram, Watson har en syn på människor som passar bra att använda sig av när en människa står inför en stor förändring. Intervjuerna analyserades med hjälp av Burnards analysmetod. I resultatet förekommer det att information till anhöriga är mycket viktigt. Informationen skall vara lättförståelig, upprepad och tydlig. Det är till en början viktigt att de anhöriga förstår vad hjärndöd innebär, det är en förutsättning för att kunna gå vidare. Det är också viktigt att anhöriga får ta farväl av den avlidne, det underlättar förståelsen att den närstående är död. I många fall är det kaotiskt för de anhöriga och då spelar vårdpersonalen en viktig roll att ge de anhöriga stöd och hjälp. Den vårdpersonal som intervjuats menar att det är deras erfarenhet som gör att de på ett bra och effektivt sätt kan ge de anhöriga stöd och hjälp.

Bakgrund: Varje år dör tusentals personer i suicid i Sverige. Efterlevande anhöriga som drabbats av en sådan förlust utgör i förlängning själva en riskgrupp för psykisk ohälsa. Stöd till efterlevande anhöriga från hälso- och sjukvården är idag inte en självklarhet. Syfte: Syftet var att beskriva efterlevande anhörigas erfarenheter av stöd från hälso- och sjukvårdspersonal efter suicid.  Metod: Allmän litteraturöversikt baserad på åtta kvalitativa, vetenskapliga studier från databaserna Cinahl Complete, Pubmed och PsycINFO. Studierna är granskade med hjälp av en granskningsmall för kvalitativa studier. Tematisk analysmetod tillämpades vilket resulterade i tre teman och två subteman.  Resultat: Deltagarna i studierna beskrev erfarenheter av stöd från hälso- och sjukvårdspersonal efter suicid som Stöd och professionellt bemötande med tillhörande subteman; positiva erfarenheter och negativa erfarenheter. Hinder i att söka stöd samt Proaktivt stöd.  Diskussion: Metoden diskuterades utifrån trovärdighetsbegreppen tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet. Resultatet diskuterades med förankring i personcentrerad vård samt Kris- och utvecklings-teori.

Sjuksköterskor inom den palliativa vården möter ständigt anhöriga och barn som anhöriga. Barn som har en svårt sjuk förälder i det palliativa skedet är i stort behov av stöd och information. Det ligger på sjuksköterskans ansvarsområde att vara en samtalspartner och att arbeta utifrån ett etiskt perspektiv. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta barn som anhöriga inom palliativ vård. Studien bygger på en litteratur med en kvalitativ ansats där sex stycken artiklar har utgjort grunden för litteraturöversikt. Resultatet visar på vikten av att skapa relationer med patienten och de anhöriga, olika utmaningar som sjuksköterskan möter samt organisatoriska förutsättningar för sjuksköterskan att jobba utefter. När barn är med i bilden kan situationen kännas komplicerad för sjuksköterskan och sjuksköterskan undviker mötet med barn på grund av okunskap och strukturella begränsningar. Sjuksköterskan saknar kunskap i hur barn ska bemötas och om barns behov av information och stöd. Sjuksköterskan saknar även kunskap i att barnet är sjuksköterskans ansvarsområde. På grund av olika strukturella förhållanden bland annat på grund av tidsbrist så tas inte barnets perspektiv i beaktning. I vissa fall är det föräldrarna som hindrar sjuksköterskan från att involvera barnet och ge barnet information.

Bakgrund: År 2019 uppskattades antalet potentiella donatorer vara 191 stycken. Samtidigt dör varje år 30–50 personer i väntan på organtransplantation. Nuvarande forskning tyder på att intensivvårdssjuksköterskors bemötande av närstående till potentiella donatorer kan påverka deras beslut om donation. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter i bemötande med närstående till potentiella donatorer. Metod: Kvalitativ manifest innehållsanalys med induktivt förhållningssätt. Datainsamling har skett genom tio semistrukturerade intervjuer med intensivvårdssjuksköterskor från två avdelningar i Mellansverige. Resultat: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter i bemötande av närstående till potentiella donatorer visar att det är viktigt att vara närvarande, att vara tydlig samt att ha bra samarbete med kollegor. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskors bemötande med närstående till potentiella donatorer har stor betydelse i främjandet av donationsprocessen. Utbildning och andra forum för reflektion kring att bemöta närstående till potentiella donatorer kan bidra till förbättring i bemötandet av närstående till potentiella donatorer.

När en människa drabbas av kronisk sjukdom, i det här fallet demens, påverkas hela livssituationen både för den närstående med demens och de runt omkring. De anhöriga får begränsat livsutrymme och en bundenhet uppstår till den närstående. Att arbeta som specialistsjuksköterska inom hemsjukvård innebär utmaningar i möten med demenssjuka och dess anhöriga i deras hemmiljö. Anhörig till närstående med demenssjukdom i hemmet lider ofta i det tysta och demenssjukdom kallas ibland för de ”anhörigas sjukdom”. Syftet med studien är att identifiera anhörigas upplevelser av att vårda en närstående med demens i hemmet samt gensvaret från hemsjukvården. Studien är en integrativ systematisk litteraturöversikt. Data inhämtas genom databaserna Cinahl och Medline. Totalt identifierades tio artiklar som bedömdes svara mot studiens syfte. Resultatet resulterade i tre övergripande teman: Att hantera rollen som anhörig och relationen till närstående med demens, Åsidosättande av egna behov och Bristen av stöd och stödet från hemsjukvården. Anhöriga tar en central roll i den drabbades liv vilket får konsekvenser genom förändrade relationer. Flera anhöriga blir bundna till hemmet för rädsla att lämna sin närstående. På grund av hög belastning åsidosätter anhöriga egna behov och utvecklar ohälsa. Anhöriga upplever bristande stöd från hemsjukvården med otrygghet och osäkerhet som följd. Positiva effekter utvecklas också där vårdkontakt med hemsjukvård fungerar. Slutligen ses ett behov av kompetensutveckling hos distriktssköterskor inom hemsjukvård om demenssjukdom. Anledningen är anhörigas upplevelser av bristande stöd och kompetens i samband med vårdandet av en närstående med demens.

Bakgrund: Palliativ vård innebär lindrande vård, det ges när det inte är möjligt att bota sjukdom. Vården har som mål att lindra symptom och främja livskvalité i livets slutskede. Idag är möjligheten att få palliativ vård relativt liten i jämförelse med behovet. Anhöriga utgör en väsentlig del av den palliativa vården. De befinner sig i en psykiskt och fysiskt påfrestande situation vilket gör att de har behov av stöd och omsorg. Familjecentrerad omvårdnad riktar åtgärder till såväl anhöriga som patienten och är därför ett lämpligt arbetssätt inom den palliativa vården. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att vara anhörig i den palliativa vården. Metod: En litteraturöversikt enligt Friberg (2012) innehållandes 12 artiklar med kvalitativ design. Sökningen har utförts i databaserna Cinahl och Pubmed. Det gjordes även en manuell sökning på webbsidan Palliativt forskningscentrum. Analys genomfördes med färgkodning vilket resulterade i huvudkategorier och subkategorier. Resultat: Ur resultatet framkom fem kategorier med tillhörande subkategorier (visas inom parantes). Den förändrade livssituationen under sjukdomstiden (Att leva nära inpå döden och Att balansera den nya tillvaron), Betydelsen av anhörigstöd (Stöd under sjukdomstiden och Efterlevandestöd), Betydelsen av information, Betydelsen av delaktighet och Sjuksköterskans inverkan på de anhörigas upplevelser (Symtomlindring och Bemötande). Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån Antonovskys teori, Känsla av sammanhang, tillsammans med konsensusbegreppet hälsa. Anhörigas upplevelser diskuterades utifrån olika vårdinterventioner. Dessa ställdes sedan i relation till varandra och skildrade upplevelsen av att vara anhörig i den palliativa vården.