Syfte: Undersöka sjuksköterskors och undersköterskors erfarenheter, upplevelser och syn påanhörigas närvaro i akutrummet i samband med omhändertagandet av en kritiskt sjuk ellerskadad patient. Metod: Empirisk studie med kvalitativ ansats. 16 semi-struktureradeintervjuer genomfördes. Resultat: Vårdpersonalen har delade meningar om anhörigas närvaropå akutrummet. Generellt tycks anhörigas närvaro upplevas som positivt så länge det handlarom en kritiskt sjuk eller skadad patient. När patientens tillstånd inte är lika kritiskt kananhörigas närvaro leda till en försämrad sekretess, till viss del också beroende på det aktuellaakutrummets planlösning. Patientsäkerhet och arbetsmiljö kan också påverkas av anhörigasnärvaro. Slutsats: Bland vårdpersonal finns en önskan om tydligare riktlinjer i gällandepolicy om anhörigas närvaro på akutrummet för att förbättra sekretess, arbetsmiljö ochpatientsäkerhet. / Objective: To examine the experiences and views of nurses and assistant nurses regardingrelatives being present in the emergency room during the care of a critically ill or woundedpatient. Method: Empirical study with a qualitative approach. Sixteen semi-structuredinterviews were performed. Results: The nursing staff had different views on relatives beingpresent in the emergency room. Generally, the presence of relatives was regarded assomething positive, if the patient was critically ill or badly wounded. If the patient’s conditionisn’t critical, the presence of relatives can impair the patient’s confidentiality, partly based onhow the emergency room is built. Patient’s safety and the working environment can also beaffected by the presence of relatives. Conclusion: There is a wish among nursing staff formore distinct guidelines in the current policy about the presence of relatives in the emergencyroom, in order to improve the patient confidentiality, working environment and the patients’safety.

Demenssjukdom är en sjukdom som drabbar flera funktioner i hjärnan. Den medför också betydande påfrestningar hos anhöriga. Varje år insjuknar 25 000 personer i Sverige och antalet dementa kommer att öka efter hand som befolkningen blir allt äldre. Sjukdomen tar stor plats i de anhörigas liv och oftast är det en make eller maka som blir vårdare. Syftet var att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda och leva med en demenssjuk make eller maka i hemmet. Metoden som användes var en kvalitativ litteraturstudie. En innehållsanalys utfördes på sex vetenskapliga artiklar och tre kategorier framkom; Livet är inte som det en gång var, Den tunga bördan och Tro, hopp och kärlek. I resultatet framkom det att makarna upplevde att livet hade förändrats då deras anhörige hade drabbats av demenssjukdom. De hade inte längre någon självständighet och hemmet var inte som det en gång var. Makarna kände stor sorg och saknad över den som deras anhörige en gång var. Att vara vårdare var påfrestande och de upplevde att andra inte såg det arbete de utförde, men trots det tyckte de inte synd om sig själva.

No description available.

Bakgrund: Då en person drabbas av stroke blir han/hon beroende av hjälp och då känner anhöriga att de ofrivilligt får ansvaret att vårda sin familjemedlem. För de anhöriga är det oftast en ny okänd värld som öppnar sig och deras informationsbehov är stort. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva det behov av information och stöd som anhöriga till de som drabbats av stroke har. Metod: En litteraturstudie där 17 vetenskapliga artiklar granskades och en innehållsanalys gjordes enl. Forsberg och Wengström. Resultat: Studiens resultat presenteras med tre huvudkategorier: Upplevelsen av att vara anhörigvårdare; Anhörigas behov av information och stöd; Faktorer hos anhöriga som påverkar flödet av information. De flesta anhöriga ansåg att de inte fick tillräcklig och adekvat information under tiden deras familjemedlem vårdades på sjukhus. Detta kunde medföra osäkerhet och rädsla hos många anhöriga. Slutsats: Det är av stor betydelse att vårdpersonalen ger de strokedrabbades anhöriga individuellt anpassad information och stöd eftersom de förväntas bli deras informella vårdare efter utskrivning. / Background: When a person suffers a stroke, he/she become dependent on help and the relatives feel that they are involuntarily given responsibility to care for their family member. It is usually a new unknown world that is opening up for the relatives and their need for information is great. Purpose: The purpose of the literature study was to describe the need for information and support that the relatives of those affected by stroke have. Method: A literature review in which 17 scientific articles were reviewed and a content analysis was done according to Forsberg and Wengström. Results: The findings in this study are presented with three main categories: The experience of being carers; Relatives' need for information and support; Factors that affect the flow of information. Most families believe that they had not received adequate and appropriate information during the time their family member was admitted to hospital. This could result in uncertainty and fear within many relatives. Conclusion: It is very important that health professionals give the relatives of stroke victims individualized information and support because they're expected to become their informal carers after discharge.

<p>Hospiceverksamheten startade i slutet av 1960-talet. Denna vårdform går ut på att försöka skapa en så god livskvalitet som möjligt i livets slutskede. En av grundpelarna i denna vårdform är att låta familjen vara med i omvårdnaden runt den sjuke. Studiens syfte är att belysa de anhörigas behov när en närstående vårdas på hospice. Studien som gjorts är en litteraturöversikt som grundar sig på texter från forskningsartiklar. Analysen resulterade i fyra teman, vilka är information och kommunikation, de anhörigas delaktighet i omvårdnaden, anhörigas upplevelser i omvårdnaden och sjuksköterskans stöd till anhöriga. I resultatet så kom det fram att information och kommunikation är av stor vikt. Både patienterna och deras anhöriga önskade lite kortare information och många informationstillfällen. De anhörigas delaktighet i omvårdnaden kan ge de anhöriga en chans att påbörja det sorgearbetet. Anhöriga kan känna trygghet med att ha sjuksköterskan som ett stöd i den uppkomna situationen. Det är allmänt vedertaget att patienter som vårdas på hospice blir väl omhändertagna, men hur är upplevelsen för de anhöriga som deltar i omvårdnaden av sina nära och kära? Är det bara positivt att vara nära den sjukes hela tiden, eller finns det även negativa sidor?</p> / <p>Hospice started in the late 1960s. This cares aim is to create a good quality at the end-oflife. One of the pillars of this care is to allow the relatives to take part in the care around the patient. This study aim is to highlight the relative's needs in care for at hospice. The study is a literature review, based on scientific articles. The analysis resulted in four themes, which are information and communication, relative's involvement in care, the relative's experiences and nurse's support to the relatives. It came up that information and communication are of great importance. Both patients and their relatives wanted a little less information and many briefings. The involvement in care can give the relatives a chance to begin to grief. Relatives can need the support from the nurse in their situation. It is generally accepted that patients are well taken care of at the hospice, but what about the experience for the relative's involved in the care of their loved ones? Is it only positive to be close to the patient all the time, or are there also negative sides?</p>

<p>Anhörigas närvaro vid avancerad hjärtlungräddning (A-HLR) har på senare år varit ett internationellt diskuterat ämne. Flera undersökningar har gjorts som undersökt anhörigas syn på sin egen närvaro vid denna akuta vårdsituation. Dessa studier har visat att anhöriga i stor utsträckning önskar få möjlighet att närvara vid en A-HLR situation. Av denna anledning var det av intresse att studera akutsjuksköterskors syn på detta. Syftet med studien var att undersöka och jämföra attityder och erfarenheter av anhörigas närvaro vid A-HLR hos sjuksköterskor inom ambulanssjukvården, akutmottagningen och hjärtintensivvårdsavdelning. Studien bygger på en enkätundersökning som lämnats till samtliga sjuksköterskor på dessa enheter (n=101). Data har analyserats statistiskt med chitvåtest samt Fishers exakta test. I resultatet framkommer tydligt att ambulanssjuksköterskorna är de sjuksköterskor som har mest erfarenhet av anhörigas närvaro under A-HLR. De är också den grupp sjuksköterskor i denna jämförelse som ser mest positivt på att anhöriga finns närvarande. För övrigt är de den grupp som i minst utsträckning aktivt kan välja att utesluta anhörigas närvaro i jämförelse med slutenvårdsarbetande sjuksköterskor. Då tidigare forskning visar att anhöriga önskar och bör ges möjligheten att närvara vid A-HLR situationen kan resultatet av denna studie leda till mer strukturerade utbildningsinsatser för akutsjuksköterskan.</p>

<p>Demenssjukdom är en sjukdom som drabbar flera funktioner i hjärnan. Den medför också betydande påfrestningar hos anhöriga. Varje år insjuknar 25 000 personer i Sverige och antalet dementa kommer att öka efter hand som befolkningen blir allt äldre. Sjukdomen tar stor plats i de anhörigas liv och oftast är det en make eller maka som blir vårdare. Syftet var att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda och leva med en demenssjuk make eller maka i hemmet. Metoden som användes var en kvalitativ litteraturstudie. En innehållsanalys utfördes på sex vetenskapliga artiklar och tre kategorier framkom; Livet är inte som det en gång var, Den tunga bördan och Tro, hopp och kärlek. I resultatet framkom det att makarna upplevde att livet hade förändrats då deras anhörige hade drabbats av demenssjukdom. De hade inte längre någon självständighet och hemmet var inte som det en gång var. Makarna kände stor sorg och saknad över den som deras anhörige en gång var. Att vara vårdare var påfrestande och de upplevde att andra inte såg det arbete de utförde, men trots det tyckte de inte synd om sig själva.</p>

Bakgrund: Det blir allt vanligare att människor i livets slutskede väljer att vårdas och dö i sitt hem. Anhöriga har en betydande roll i vårdprocessen, då de har ansvar för den sjukes vård och livskvalitet. Den palliativa vården arbetar utifrån de fyra hörnstenarna; kommunikation, symptomlindring, teamarbete och anhörigstöd. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda den sjuke i hemmet i livets slutskede. Metod: Litteraturöversikten utfördes med andvändning av nio svenska vårdvetenskapliga studier med kvalitativ ansats och två med mixad metod. Studierna härrör från databaserna CINAHL Complete och PubMed, mellan åren 2000 och 2015. Resultat: I resultatet framkom det att anhöriga hade ett stort ansvar och en tung belastning som informella vårdgivare, samtidigt upplevde anhöriga en tillfredsställande känsla av att vårda patienten. Anhöriga upplevde brist på stöd från hälso- och sjukvården, då de inte fick tillräckligt med information, utbildning eller avlastning i tillvaron. Ensamhet och isolering lyftes också upp som en påföljd av bristande på stöd. Diskussion: Resultaten diskuterades med stöd från de fyra hörnstenarna och andra vetenskapliga studier. Vidare diskuteras anhörigas upplevelser av bristande stöd från sjuksköterskan och behov av avlastning för att klara av vårdandet. / Background: It is becoming increasingly common for people in the final stages of life to be cared for and die at home. Next of kin´s have a significant role in the care process, they are responsible for the patient's health and quality of life. Palliative care works based on four focus areas; communication, symptom relief, team work and support of next of kin. Aim: The aimwas to describe next of kin´sexperiences of caring for the patient at home at the end of life. Method: The literature review was carried out using nine Swedish nursing science studies with a qualitative approach. Thestudies derived from CINAHL COMPLETE and PubMed, between the years 2000 and 2015. Results: The result showed that next of kin`s experiences had a large responsibility and a heavy burden as informal caregivers, at the same time next of kin´s experience satisfying feeling of caring for the patient. Next of kin´s experienced lack of support from health care system, when they were not given enough information, education or discharge in existence. Loneliness and isolation also lifted up as a consequence of lack of support. Discussions: The results were discussed with the support of the theoretical frame work four cornerstones and other scientific studies. Furthermore discusses next of kin´s experiences of lack of support from the nurse and the need of discharge to cope whit caring.

Studiens syfte har varit att se vad sjuksköterskan i sin omvårdnad kan göra för att stödja barn i åldrarna tre till tolv år som är anhöriga till svårt sjuka föräldrar samt i samband med förälderns bortgång. Studien har genomförts som en litteraturstudie. Det har inte direkt forskats så mycket om sjuksköterskans roll vid bemötande av barn som är anhöriga till en svårt sjuk förälder. Den forskning som finns om barn fokuseras till stor del på situationer då det är barnet som är sjukt och föräldrarna är anhöriga. Vissa forskare har dock intresserat sig för stöd av anhöriga i stort. Resultatet av vår studie visar att behovet av stöd finns hos barn och att sjukvårdspersonalen förefaller lämna över ansvaret till föräldrarna. Särskilt påtalas i litteraturen vikten av att uppmuntra föräldrarna till att informera barnet framförallt av förberedande karaktär. Även barns deltagande i förälderns omvårdnad ses som ett viktig stöd för barnet. Det stöd som riktas till barn under den svårt sjukes vårdtid kan även antas ha bety delse för barnet att förbereda sig inför döden och att gå vidare efter dödsfallet utan några fantasier och känsla av skuld, skyldighet. The purpose of this study has been to explore what the nurse can do in her nursing care to support children of the ages 3?12 years who are next of kin to critically ill parents and in the event of the parents death. The study was carried out as a litterature review. There have not been done a lot of direct research on the nurse?s role in treating children who are next of kin to a critically ill parent. The research that has been carried out on children are mainly focused on situations where the child is ill and the parents are next of kin. However some researchers have shown interest in the support of next of kin in general. The result of our study shows that there is a need of support among children and it appears that nursing staff hands the responsibility over to the parents. In the litterature the emphasis is on encouraging parents to inform the child, especially in an preparatory manner. Also a childs participation in the parents nursing care is seen to be an important support of the child. The support d irected toward a child during the critically ills hospitalization could be seen as having a great influence on the child in its preparation for death and on the child moving along after the death without any fantasies and feelings of guilt.

Bakgrund:I sjuksköterskeutbildningen betonas betydelsen av samarbete med patienters anhöriga. I takt med att synen på psykisk ohälsa förändrades avvecklades den institutionsbaserade vårdformen. 1995 års psykiatrireform syftade till att stärka dessa patienters rättigheter och ställning i samhället Syfte:Beskriva anhörigas upplevelser av att ha en närstående med psykisk ohälsa. Metod:En litteraturöversikt gjord enligt Fribergs (2010) metod för litteraturöversikter. Efter sökningar i databaserna Academic search premiere, Cinahl Plus with Full Text, Medline och PsychInfo valdes tolv kvalitativa artiklar för att analyseras. Den teoretiska referensramen för arbetet är Katie Erikssons lidandebegrepp. Utifrån det har författarna svarat på två frågeställningar: 1)På vilket sätt påverkas anhörigas livvsituation och vad får det för konsekvenser? 2)Vad kan sjuksköterskan göra för att lindra anhörigas lidande? Resultat:Anhöriga bär i det tysta ett tungt ansvar i vården av sina närstående. Ansvaret genererar känslor av förlust, sorg, ensamhet, oro, frustration, skuld och självuppoffring. Många upplever att samarbetet med vården inte fungerar. Information, möjlighet till involvering, samt god vårdtillgänglighet efterfrågas. Anhöriga söker sig bortom vården för att hitta sätt att hantera situationen. Diskussion:Trots att vården skall arbeta för att inkludera anhöriga i vården av sina närstående upplever anhöriga dåligt bemötande. Brister i information, tillänglighet och involvering leder hos de anhöriga till ökat lidande. Orsak till denna upplevda ovilja till samarbete skulle kunna vara att det psykodynamiska synsättet med familjen som sjukdomsorsak lever kvar. / Background:In the nursing education the importance of cooperation with the patients nextof kin is emphasized. Following the changed view on mental illness the institutionalized mental care was phased out. The psychiatric reform of 1995 aimed to reinforce the psychiatric patients rights and positions in the society. Aim:To describe the experiences of the next of kin of mentally ill persons. Method:A literature review was performed according to Fribergs (2010) method for literature review. After searches performed in the databases Cinahl Plus withFull Text, Academic search premiere, Medline and PsychInfo twelvequalitative articles were choosed for analyzis. The theoretical framework of the review is Katie Eriksson’s concept of suffering.Based on her theory the authors have answered following questions: 1) In what way is the next of kins life and situation affected and what are the consequences? 2) How can a nurse ease the suffering of the next of kin? Results:The next of kin carry a big responsibility in the care. The responsibility creates feelings of loss, sorrow, loneliness, worry, frustration, guilt and self affacement. The next of kin experience the cooperation with health care malfunctioning. Information, involvement and availability are desirable features of the health care. The next of kin tend to look beyond the health care to find support. Discussion:Despite guidelines for involving the next of kin in care, they experience bad encounter in contact with formal care. Lack of information, availability and involvement leads to increased suffering for the next of kin. A possible reasonfor the experienced unwillingness of cooperation could be that thepsychodynamic point of view regarding the family as a cause of disease is maintained in the psychiatric care.