Bakgrund: Demenssjukdomar är en av de vanligaste sjukdomarna idag. Beräknat finns det ca 47,5 miljoner människor världen över som har någon typ av demenssjukdom, varav 150 000 personer finns i Sverige. Syfte: Syftet är att beskriva hur anhöriga som vårdar personer med demenssjukdom upplever sitt dagliga liv. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt har använts där data har samlats in från kvalitativa studier som sedan analyserats induktivt. Resultat: Anhöriga upplever att det är många negativa känslor involverade i att vara anhörigvårdare, så som stress, depression och att uppleva börda. Dock anser anhöriga att inte allt är negativt. Trots att framtiden kan se mörk ut finns det ändå det som är positivt. Dessa känslor är oftast glädje, kärlek och att de växer som personer. Anhöriga använder sig även av en rad strategier för att underlätta vardagen såsom att göra olika aktiviteter. Slutsats: Det är väldigt påfrestande att vara anhörigvårdare till en person med demenssjukdom. Flera negativa känslor kan uppstå men även positiva känslor kan upplevas. Det krävs kunskap om sig själv som anhörig men även om sjukdomen som personen har som vårdas. / Background: Dementia counts as one of the most common diseases today. Estimated, there are around 47.5 million people worldwide that has some kind of dementia, of which 150 000 persons are in Sweden. Purpose: The aim of the study is to describe relatives caring for persons with dementia are experiencing daily life. Method: A literature review has been used where data has been collected from qualitative studies and later been analyzed inductively. Results: Relatives experience that there are many negative emotions involved when they’re caring for someone with dementia. Emotions such as stress, depression and the feeling of carrying a burden. However, not everything is seen as negative. Although the future may not look so bright, there is still a lot of positive feelings involved. Some of the most common are joy, love, and the feeling of personal growth. Conclusion: It's highly stressful to be a family carer to a person with dementia. Several negative feelings may arise, but also positive emotions will be experienced. It requires knowledge of oneself as a relative but also about the disease that the person is being cared for.

Bakgrund: 35,6 miljoner människor lever med en demenssjukdom i världen. Denna siffra beräknas vara fördubblad år 2030 och vara tredubblad år 2050. Majoriteten av personerna med demenssjukdom (PMD) har anhöriga i form av exempelvis makar eller vuxna barn. Att leva med demenssjukdom medför intellektuella svårigheter som till exempel oro, frustration, minnesproblematik och depression något som påverkar kommunikationen med vårdpersonalen. Syfte: Att beskriva upplevelser av att vara anhörig till en PMD som bor på ett äldreboende samt att beskriva de ingående artiklarna utifrån den metodologiska aspekten undersökningsgrupp. Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design baserat på 10 kvalitativa vetenskapliga artiklar från sökmotorerna PubMed och Cinahl. Artiklarna bearbetades individuellt av författarna till den föreliggande litteraturstudien och i analysen av dessa framkom fyra huvudsakliga teman som kom att utgöra grunden för resultatet. Huvudresultat: Resultatet visade att anhöriga till en PMD ofta upplevde känslor av förlust och skuld. De hade även svårt att lita på omvårdnadspersonalen samt att de upplevde svårigheter med att ta beslut åt sin PMD. I majoriteten av artiklarna i den föreliggande litteraturstudiens resultat var deltagarna kvinnor. I vissa av artiklarna så fanns en jämnare könsfördelning. Större delen av deltagarna i artiklarna var makar eller vuxna barn till PMD men även syskon samt barnbarn fanns bland deltagarna. Medelåldern på samtliga deltagare varierade mellan 54-73 år. Slutsatser: Anhöriga till en PMD upplever svåra känslor som ensamhet, förlorad kärlek, sorg och skuld. De har även svårt att lita på omvårdnadspersonalen och kämpar med att rättfärdiga de beslut de tar åt sin PMD. Därför är det viktigt att som sjuksköterska ha en insikt i vad de anhöriga upplever för att på så sätt kunna bemöta och stötta dem. Detta främjar även vården av PMD eftersom att de anhöriga kan bidra med information om vad PMD behöver för vård. / Background: 35,6 million people lives with a dementia disease in the world. This number is set to be doubled by 2030 and tripled by 2050. The majority of the people with dementia (PWD) have relatives in the form of, for example, spouses and adult children. To live with a dementia disease involves intellectual difficulties such as anxiety, frustration, loss of memory and depression which effects the communication with the nursing staff. Aim: To describe the experiences of being a relative of a PWD who lives in a nursing home for PWD and to describe the included articles from the methodological point of view study group. Method: Literature review with a descriptive design based on 10 qualitative scientific articles from the search engines PubMed and Cinahl. The articles were individually processed by the authors of this literature review and during the analysis, four main themes where identified. These themes later became the basis of the result. Main findings: The result showed that relatives to a PWD often experiences feelings of loss and guilt. They also had difficulties in trusting the nursing staff and in making decisions for their PWD. In the majority of the articles in this literature review the participants were women. In some of the articles the was a more even gender variety. Most of the participants in the articles were spouses of adult children to PWD although there were also siblings and grandchildren amongst the participants. The middle age of the participants varied between 54-73 years. Conclusion: Relatives of a PWD often experience tough feelings such as loneliness, lost love, sorrow and guilt. They also have a hard time trusting the nursing staff and struggle to justify the decisions they make for their PWD. It is important for the nurse to have some insight in regards to what the relatives experience in order to meet and support them. This enhances the care of the PWD since the relatives can contribute with information regarding what care the PWD needs.

Bakgrund: Barn till föräldrar med svår psykisk eller somatisk sjukdom, med missbruk eller som avlidit, har ökad risk för framtida psykisk ohälsa. Hälso- och sjukvårdslagen samt Patientsäkerhetslagen fick ett tillägg 2010/2011 med syfte att uppmärksamma och stärka gruppen barn som anhöriga. Tilläget i lagen har tagit lång tid att implementera i sjukvården. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva i vilken omfattning distriktssköterskor inom primärvården i Västerbotten identifierar barn till förälder/annan närstående med missbruk, psykisk ohälsa, allvarlig fysisk sjukdom eller när förälder/annan närstående avlider och om dessa barn följs upp med information, råd och stöd. Metod: En omarbetad version av en enkät som använts i en uppsats på Masterprogrammet i hälsovetenskap vid Karlstad universitet användes. Enkäten skickades först ut som webbenkät men på grund av låg svarsfrekvens distribuerades en pappersenkät under distrikssköterskedagarna i Umeå. Studien vände sig till 190 distriktssköterskor på hälsocentraler i Västerbotten, varav 79 deltog. SPSS 23 användes för analysering av materialet. Resultat: Resultatet visar att vetskap om riktlinjer samt utbildning inom området bidrar till att barn som anhöriga identifieras i högre grad. Kunskap om journalföring samt vetskap om riktlinjer är låg och det är få distriktssköterskor som har fått utbildning inom ämnet barn som anhörig.  Slutsats: Utbildning, kunskap om riktlinjer och journalföring är de viktigaste faktorerna för att öka medvetenheten om barn som anhöriga.     Nyckelord: Barn som anhöriga; psykiskt sjuk förälder; somatiskt sjuk förälder; förälder med missbruk; familjefokuserad omvårdnad.

Bakgrund: Stroke är en av de vanligaste orsakerna till funktionsnedsättningar och död i Sverige. De flesta som fått en stroke blir beroende av stöd från sina anhöriga. Anhöriga bör delta i vården av den som fått stroke för att underlätta i deras tillvaro. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att vara anhörig till en människa som har fått stroke. Metod: En litteraturstudie med tio kvalitativa vetenskapliga artiklar med beskrivande syntes. Resultat: Först kände de anhöriga en osäkerhet över situationen, en känsla av kaos uppstod och de var oroliga inför framtiden. Sedan kände de anhöriga sig ensamma i tillvaron, de upplevde brist i stödet från hälso- och sjukvården samt obehag över det stora ansvaret som nu följde. De anhöriga började sedan acceptera framtiden, de kände tacksamhet över sin livssituation och de började omprioritera sitt liv. Slutsats: Genom att låta sjuksköterskor ta del av de anhörigas upplevelser kan de ge bättre och mer anpassad information och stöd individuellt till de anhöriga. Detta skulle ge patienten ett bättre stöd och minska onödigt lidande. / Background: In Sweden, Stroke is one of the most common causes to disability and death. Stroke can provide serious consequences and most of patients need to be helped by their close family members. It is important for close family members to be involved in the care of patients who have had a stroke to facilitate the life. Aim: To describe the experience of being a close family member of a person who has had a stroke. Method: A literature review based on ten qualitative scientific articles with descriptive synthesis. Result: At first, close family members felt the uncertainty of the situation because of a sense of chaos and worries about future. At second, they felt loneliness in life because they experienced a lack of support from health care and overwhelming responsibility that followed. Lastly, the family members accepted the future because they felt gratitude for their lives and they began to re-prioritize their life. Conclusion: By allowing nurses to take more knowledge of the family members' experience, they can understand why it is important to provide better and more detailed and individual support to the family members. This would give the patient a better support and reduce unnecessary suffering.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är en livshotande sjukdom som karaktäriseras av hypomani, mani och depression som påverkar både personen själv och dennes anhöriga. Då sjukdomen inte kan botas riktas behandlingen mot att lindra symtomen. Problem: Bipolär sjukdom ger en komplexitet som kan vara svår för vårdpersonalen att hantera då förändringar i stämningslägena kan vara såväl subtilt som påfallande. Därav behöver vårdpersonalen kunskap för att kunna ge ett adekvat stöd. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med bipolär sjukdom. Metod: Fem självbiografier analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier och tretton underkategorier. Kvinnorna uttryckte att livet med bipolär sjukdom var som en känslomässig berg- och dalbana där stämningslägena var uppe eller nere, vilket gjorde livet svårt att hantera och svårt att skapa en identitet. Vidare beskrevs relationernas inverkan på kvinnorna. Slutligen beskrevs vardagen med bipolär sjukdom som kantades av kontrollförlust, bristande konsekvenstänk samt strategier för att hantera sjukdomen. Slutsats: Att leva med bipolär sjukdom är som att leva i en känslomässig berg- och dalbana. Sjukdomen kan leda till problem med identitetsskapande. Personens interaktion med omgivningen påverkas och det kan uppkomma problem med att hantera vardagen. / Background: Bipolar disorder is a life-threatening disease characterized by hypomania, mania and depression, which influences both the affected as well as the relatives. The disease cannot be cured and the treatment therefore aims to ease the suffering. Problem: Bipolar disorder gives a complexity that can be difficult for health professionals to handle as the changes in mood can be both subtle as striking. The health professionals need knowledge to be able to provide adequate support. Purpose: The purpose is to describe women’s experiences to live with bipolar disorder. Method: Five autobiogrophies were analyzed with a qualitative content analysis. Result: The result gave four categories and thirteen subcategories. The examined women expressed that living with a bipolar disorder were like an emotional rollercoaster. Their mood were either up or down, which made their life hard to handle and to form an identity. At last, aspects of relationships and the everyday life was described. Conclusion: To live with bipolar disorder is like living in an emotional rollercoaster. The disease can lead to problems in creating an identity. People’s interaction with the surrounding environment is affected and problems with handling the every day life. Keywords

Abstrakt Titel: Vårdpersonalens upplevelser av anhörigas närvaro vid hjärt- och lungräddning – en kvalitativ litteraturstudie. Bakgrund: Varje år drabbas över 10 000 personer av ett plötsligt hjärtstopp. Vid hjärtstopp drabbas hjärnan av syrebrist med risk för obotliga hjärnskador som följd. Startas hjärt- och lungräddning (HLR) tidigt kan överlevandsfrekvensen öka. Det kan vara en sjuksköterska som bekräftar hjärtstoppet samt påbörjar HLR. En uppgift sjuksköterskan kan ställas inför är kontakten med de anhöriga, det kan innebära att förmedla information, inhämta kunskap och stötta dem. Syfte: Belysa vårdpersonalens upplevelser av anhörigas närvaro vid hjärt- och lungräddningssituation av patienter med akut hjärtstopp. Metod: En litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Möjligheter vid anhörigbevittnad hjärt- och lungräddning är att ta farväl och få ett avslut, skapa en relation, förståelse genom delaktighet och anhöriga som resurs. Hinder för god omvårdnad yttrade sig genom: emotionella uttryck och rädslor hos vårdpersonalen, ansvar för anhörigas upplevelse och försvårande omständigheter i arbetssituationen Konklusion: Det finns både för- och nackdelar med anhörigbevittnad hjärt- och lungräddning. Sjuksköterskorna upplevde det positivt för anhöriga men ansåg att det kunde påverka deras förutsättningar att ge omvårdnad negativt. Nyckelord: Hjärt- och lungräddning, återupplivning, anhöriga, sjuksköterskor, erfarenhet / Abstract Title: Health professionals’ experience with relatives presence during cardiopulmonary resuscitation – a qualitative literature study. Background: Every year, over 10 000 persons suffer from sudden cardiac arrest. During cardiac arrest, the brain suffers from lack of oxygen with the risk of irreversible brain damage as a result. Early cardiopulmonary resuscitation (CPR) can increase the rate of survival. Sometimes a nurse confirms the cardiac arrest and start CPR. A task nurses may face is contact with related persons, it may include to convey information, obtain knowledge and support them. Aim: To illuminate health professionals’ experience of relatives presence during cardiopulmonary resuscitation of patients with acute cardiac arrest. Methods: A literature study based from nine scientific articles with qualitative design. Results: Opportunities with relative witnessed resuscitation is to say goodbye and get closure, build a relation, understanding through participation and relatives as a resource. Barriers to good care was expressed by emotional expression and fears of health professionals, responsibility for relatives experiences and aggravating circumstances in the work situation Conclusion: There are both advantages and disadvantages with presence of relatives during cardiopulmonary resuscitation. Nurses experienced it as positive for relatives, but felt that it could affect their ability to provide care as negative. Keywords: Cardiopulmonary resuscitation, resuscitation, relatives, nurses, experience

Varje år drabbas ett stort antal människor av demenssjukdom och det förväntas öka i framtiden, vilket kommer leda till ett ökat behov av vårdinsatser. På grund av att personer med demenssjukdom kräver mycket omvårdnad leder det till att anhöriga får ta ett stort ansvar, vilket vid försämring i sjukdomen ofta leder till att personen med demenssjukdom behöver flytta in på boende. Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att vara anhörig till en person med demenssjukdom som bor på vård-och omsorgsboende. En systematisk litteratursökning utfördes där 14 artiklar som svarade på syftet analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats vilket resulterade i fem kategorier: Skuldkänslor och sorg efter närståendes flytt; en bra relation med personalen; god kommunikation och information; en stimulerande omgivning på boendet samt förändrad relation efter närståendes flytt. Resultatet diskuteradesutifrån hur anhöriga kan få stöd med och att sjuksköterskan behöver upprätta en god relation med anhöriga där stöd och information är av vikt. Slutsatsen visar vikten av att sjuksköterskor prioriterar och planerar sitt arbete på ett sätt som ger förutsättningar för en god kommunikation med anhöriga och att det är viktigt att involvera både patienten och anhöriga, samt att kunskap om anhörigas upplevelser ger möjlighet för sjuksköterskan att se deras främsta behov

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och drabbar ca 7000 svenska kvinnor varje år. Tack vare regelbundna mammografiundersökningar som kvinnor över 40 år kallas till, upptäcks ofta cancern tidigt och kan behandlas. Hos författarna växte en vilja att veta hur kvinnorna upplever perioden mellan diagnos och operation. Det skapades en önskan att förstå hur kvinnorna upplever det att stå inför en mastektomi där hela bröstet ska tas bort och hur det inverkar på deras känslor och vardag. Syftet med studien är därför att belysa patienters upplevelser i väntan på en bröstcanceroperation. Detta kan skapa en ökad förståelse för kvinnorna med nydiagnostiserad bröstcancer samt förutsättningar för sjuksköterskan att på ett djupare plan hjälpa och stödja kvinnan under denna period. Metoden är en litteraturstudie. Tio kvalitativa och kvantitativa artiklar har inkluderats och analyserats. Resultatet presenteras i tre huvudteman: Livsförändringar, Att vara i behov av andra och Att söka mening. Under dessa presenteras sju subteman: Att tappa fotfästet, Varför just jag?, Två bröst ska bli ett, Att blunda för sanningen, Att vårda relationen, Ljuset i tunneln och Upp till kamp. Tre av dessa subteman tas upp till diskussion då författarna anser dem vara intressanta och tankeväckande. I slutsatsen presenteras förslag på sjuksköterskans möjligheter att förbättra vården för kvinnan. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Miljön på en intensivvårdsavdelning är utformad för att vårda kritiskt sjuka patienter med livshotande skador. Rummet är fyllt med högteknologisk apparatur, höga ljud, ofta flera patienter på samma sal och personal som ständigt närvarar i rummet. Närstående har en stor betydelse för patienten och de har behov av att få vara nära, få information och känna delaktighet när deras anhörige är svårt kritiskt sjuk. Intensivvårdsmiljöns påverkan på den närståendes besök är viktigt att lyfta fram för att kunna möta närståendes önskan att vara nära samt skapa en vårdande miljö där både patientens och närståendes behov beaktas. Syftet med studien var att undersöka närståendes upplevelser av att besöka en anhörig i intensivvårdsmiljön. En kvalitativ metod tillämpades med intervjuer av sju närstående till patienter på en intensivvårdsavdelning. Som analysmetod användes en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade bland annat att närstående upplevde det var vårdpersonalens förhållningssätt som till stor del skapade miljön på IVA. Även den fysiska miljön påverkade upplevelsen där önskan om enkelrum för patienten var stark. Miljön på flerbäddsrum uppfattades i regel som stökigare, högre ljudvolym orsakat av mer människor på salen och fler larm. Närstående har ett stort behov av att vara nära sin anhörige då denne är svårt sjuk. De närstående hänvisas antingen till väntrum, speciella anhörigrum eller till att sitta bredvid patienten på rummet när de kommer till IVA. Utformningen av dessa utrymmen skulle kunna utvecklas för att på ett bättre sätt möta de närståendes behov och underlätta deras besök i intensivvårdsmiljön. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

Med stigande ålder sker biologiska förändringar som innebär förlust av förmågor. Detta brukar kallas det normala åldrandet. Demens däremot innebär inte ett normalt åldrande. Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demens och orsakar förändringar i hjärnan som medför minnesproblematik och i sin tur påverkar de intellektuella funktionerna. Sjukdomsförloppet är av nedbrytande art. Detta gör att anhöriga till personer med Alzheimers sjukdom tvingas stå bredvid och se på när deras familjemedlem sakta bryts ned. Då de anhörigas liv påverkas och de utsätts för ett lidande är det viktigt att som sjuksköterska ha kunskap om deras reaktioner och därmed hjälpa dem att bemästra situationen. De anhöriga vårdar ofta den sjuke i hemmet och de utsätts för en enorm stress genom att ständigt ha det övergripande ansvaret för den som är sjuk. Syftet med denna studie är att belysa anhörigas upplevelser av att leva med en person som har Alzheimers sjukdom. Detta är en litteraturstudie som baserades på fyra biografier. Resultatet visade att då de anhöriga ställdes inför en stor förändring som var mycket krävande upplevde de sorg, stress, skuld och maktlöshet. I diskussionen ställdes resultatet mot vetenskapliga artiklar. Gemensamt var att sorgen och stressen var det som påverkade de anhöriga mest. Den stress de upplevde ledde till att de glömde sig själva och ägnade all sin tid åt den sjuke. De uttryckte en sorg över att trots att personen fortfarande levde var det ändå inte samma person som de kunde dela minnen och upplevelser tillsammans med. / Program: Sjuksköterskeutbildning