Barn vars föräldrar nyligen genomgått en separation upplever ökade känslor av oro, sorg och ilska, vilka kan vara dolda för omgivande personer (Størksen et al. 2011). Vid stöd och vägledning från vuxna har skilsmässobarn dock en stor kapacitet att återhämta sig (Dyregrov & Yule, 2008). Med detta som bakgrund var syftet för min studie att belysa pedagogers syn på förskolans roll i förhållande till barn i skilsmässosorg.Undersökningen är en kvalitativ intervjustudie i vilken sju förskolepedagoger medverkat. Semistrukturerade intervjuer användes som metod i materialinsamlingen. I analysen har antagits en anknytningsteoretisk ansats.Den aktuella studien indikerar en splittring i pedagogers syn på barn i skilsmässosorg och de sätt på vilka man arbetar med dessa. Barnomsorgens kvalitet avseende stöd för skilsmässobarn riskerar därför att variera märkbart förskolor emellan. Vidare visar undersökningen att förskolan genom rutiner och nära relationer kan fungera som en trygg punkt i tillvaron för barn vars föräldrar genomgår en skilsmässa.

Relevansen att genomföra denna studie är för att inskolningen bygger grunden för barnets kommande förskolevistelse. Det behövs en trygg och stadig grund för att barns utveckling ska gynnas. Vi vill synliggöra hur arbetet med inskolning ser ut på tre olika förskolor. Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger aktivt arbetar med anknytning under inskolning. Hur barngruppen agerar/ reagerar när ett nytt barn skolas in kommer även att undersökas. Anknytningspedagogen är en väsentlig del inom inskolningen, hur denna pedagog utses kommer även synliggöras.  För att få svar på vårt syfte och frågeställningar har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med pedagoger som dagligen arbetar inom förskoleverksamheten. Med hjälp av tidigare forskning kopplat till vårt syfte och frågeställningar har vi kunnat dra slutsatser och formulera vårt resultat. Med hjälp av våra teoretiska perspektiv i arbetet, anknytningsteorin och ett sociokulturellt perspektiv, har vi kunnat analysera samt dra slutsatser utifrån vårt resultat.  Resultatet av studien visar att pedagogerna arbetar aktivt med anknytning under inskolningen. Hur arbetet ser ut varierar från pedagog till pedagog. En gemensam faktor som alla respondenter tog upp under våra intervjuer var att inskolningen riktar sig inte bara mot barnet utan även mot vårdnadshavaren. Pedagogerna strävar till att barnen, liksom vårdnadshavarna, ska känna sig trygga på och med förskolan. Det varierar från barngrupp till barngrupp hur barngruppen agerar/ reagerar när ett nytt barn skolas in. Pedagoger, som jobbar med äldre barn, berättar att barnen ofta bjuder in det nya barnet, som är under inskolning, till lek och introducerar förskolan för barnet.

Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare arbetar med att skapa en trygg anknytning vid inskolningen. Att skapa trygga relationer med barnen under inskolningen är en mycket viktig process, för att barnen ska våga utforska och undersöka förskolans miljö. Studien baseras på tio intervjuer med utbildade förskollärare, såväl personliga intervjuer som gruppintervjuer, där respondenterna utifrån öppna intervjufrågor fick delge sina synpunkter samt erfarenheter om barns anknytning vid inskolning. Insamlat empiriskt material har transkriberats och därefter formulerades teman utifrån en tematisk induktiv metod. Teoretiskt utgår studien från Ainsworths trygghetscirkel och tillämpning av barnperspektiv som begrepp. Resultatet visar hur vårdnadshavares aktiva roll har stor betydelse när det kommer till barnets anknytning till förskolläraren. En annan viktig faktor är förskollärarens förmåga att synliggöra barnets behov. Studiens resultat visar även på de utmaningar som förskollärarna har att hantera för att skapa en trygg anknytning, som exempelvis stora barngrupper eller vårdnadshavares oro. Studiens didaktiska implikationer lyfter trygghetsscirkeln som stöd vid inskolningen då begreppet bidrar med olika perspektiv på hur barn och förskollärare kan skapa relationer.

No description available.

Sammanfattning Vi kommer att undersöka om en fysisk person kan anses obegränsat skatteskyldig i Sverige efter att ha flyttat utomlands. I denna uppsats ska begreppet” väsentlig anknytning”undersöks med avseende anknytnings faktorn familj. Begreppet ”väsentlig anknytning”med anknytnings faktorn familj är inte definierat i lagtexten, och därför kommer vi attfokusera på rättspraxis för att förhoppningsvis kunna klargöra innebörden av anknytningsfaktorn familj i denna uppsats. Det som anses familj är make/maka och minderåriga barn. Omständigheterna som påverkar väsentlig anknytning kan variera beroendepå om maken eller makan och eventuella kvarvarande barn befinner sig i Sverige ellerflyttar tillbaka dit. Domstolen bör göra en helhetsbedömning av väsentlig anknytning,vilket betyder att andra faktorer påverkar när familjeanknytningen är relevant. Väsentliganknytning kan variera från fall till fall, beroende på olika omständigheter, och det ärdärför viktigt att ta hänsyn till alla faktorer som rör varje fall. Domstolarna bör ta hänsyn till individuella omständigheter i varje fall för att avgöra om väsentlig anknytningföreligger eller inte.

No description available.

Syftet med vår studie var att ta reda på hur förskollärare resonerar om betydelsen av anknytning mellan pedagog och barn och vilken problematik som kan uppstå om ett barn inte knyter an till någon pedagog. Den teoretiska utgångspunkten som vägledde oss i studien var John Bowlbys (1907–1990) anknytningsteori. Anknytningsteorin använder begreppen trygg bas, säker hamn, trygg anknytning, otrygg anknytning, ambivalent anknytning och desorganiserad anknytning för att analysera barns anknytning. Metoden som användes i datainsamlingen var kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare. Förskollärarna anser att anknytningen är av stor vikt i förskolans verksamhet. Några menar att anknytningen lägger grunden för hur undervisningen utvecklas och andra anser att anknytningen är en inledning till att bygga relationer. Förskollärarna menar att barnets grundtrygghet avgör om ett barn knyter an till någon pedagog eller inte. Samtliga säger att ett engagemang i arbetslaget är en grundläggande faktor för att barnen känner sig trygga. Förskollärarna berättar även om den problematik som kan uppstå när ett barn inte knyter an till någon pedagog. Det här examensarbetet ger alla pedagoger, utbildad som outbildad, medvetenhet kring hur viktigt det är att vara påläst om anknytning och dess olika innebörder.

I vår studie har vi haft som syfte att undersöka hur pedagogernas kunskaper om anknytning påverkar deras närvaro och förhållningssätt i den fria leken. Tidigare forskning har visat att pedagogernas närvaro i den fria leken påverkar barnets anknytning till sekundära omsorgspersoner, som till exempel i förskolan. Det har framkommit från studier att den kunskap som erbjuds pedagogerna används i bemötandet av barnen i den fria leken. Vår studie utgick från en kvalitativ metod där vi intervjuade tre förskollärare och en barnskötare. Den insamlade empirin har synliggjort pedagogernas tankar kring närvaro med syfte att fungera stöttande och utforskande inom vissa ramar. Resultatet av vår studie har visat att goda kunskaper om anknytning är en förutsättning för att skapa trygga relationer till barnen i den fria leken. I läroplan för förskolan (2018) står det beskrivet hur förskolan ska präglas av omsorg om barnets välbefinnande och trygghet. Det står vidare hur förskolan ska stimulera barnens samspel och ta hänsyn till barnens behov, erfarenheter och det de visar intresse för. Pedagogernas förhållningssätt ska präglas av ett synsätt som uppmuntrar till lek och ge barnen tid, rum och ro att leka de lekar som de själva tar initiativ till (Lpfö, 2018). Lpfö (2018) skriver vidare hur alla barn ska ges möjlighet att delta i gemensamma lekar utifrån sina förutsättningar och att när pedagogerna deltar i leken på ett lämpligt sätt kan det uppmärksamma faktorer som begränsar eller främjar lekens utveckling. För att undersöka hur dessa faktorer påverkar pedagogernas förhållningssätt i den fria leken utefter deras kunskaper om anknytning har vi valt att centrera vår studie inom detta spänningsfält.

Syftet med studien är att synliggöra förskollärares uppfattningar av anknytning och trygghet vid introduktion av barn mellan 1–2 år samt att skapa en förståelse för om olika introduktionsmodeller kan påverka deras uppfattningar. Det finns huvudsakligen två introduktionsmodeller som är de mest vanliga i Sverige, föräldraaktiv- och traditionell introduktion. De två modellernas utformning skiljer sig åt vilket visar på vikten av att bidra med kunskap om vilken betydelse anknytning och trygghet har för de yngsta barnen vid introduktion. Studien utgår från anknytningsteorin (Bowlby, 1982) som teoretisk bakgrund samt med dess centrala begrepp som anknytning, inre arbetsmodeller, trygghet, trygg bas och säker hamn samt anknytningsmönster. Studien har genomförts med en kvalitativ forskningsmetod utifrån en fenomenografisk ansats, där semistrukturerade intervjuer har tillämpats som forskningsredskap. Sex förskollärare har intervjuats där alla har erfarenhet av de båda introduktionsmodellerna men besitter olika långa arbetslivserfarenheter inom förskola. Analysen av den insamlade empirin grundar i anknytningsteorins centrala begrepp för att kunna urskilja en variation i förskollärarnas uppfattningar kring anknytning och trygghet. I studiens resultat framställs förskollärarnas uppfattningar av hur anknytning och trygghet visas i barns beteenden, vilka hinder som kan påverka introduktionen samt vilka strategier som används för att skapa anknytning och trygghet vid introduktion. Förskollärarna lyfter även fram deras olika uppfattningar av de två introduktionsmodellerna som visar på att en utveckling har skett gällande deras utformning. Resultatet visar hur olika faktorer kan påverka barns möjlighet till att kunna skapa en anknytningsrelation till en pedagog, där det bli värdefullt att barn får möta lyhörda pedagoger som kan tillgodose barnets individuella behov av närhet och trygghet.

Detta examensarbete handlar om förskollärares erfarenheter av arbetet med barn som har en otrygg anknytning. Syftet med arbetet är att undersöka förskollärares beskrivningar av arbetet med barn med otrygg anknytning i kontext till ett utsatt område. För att kunna besvara våra frågeställningar har vi valt att använda följande frågor: Vilka metoder med avsikt att främja en trygg förskolemiljö beskrivs? Vilka utmaningar uppmärksammas? I vårt examensarbete har vi använt oss av en kvalitativ metod där vi använt semistrukturerade intervjuer för att samla in den data vi behöver. Studiens respondenter är förskollärare som arbetar på olika förskolor i utsatta områden. I vårt resultat kan vi se att förskollärarna använder olika strategier och metoder för att identifiera barn som har en otrygg anknytning, men även för att stödja dessa barn på bästa sätt. Vi kan även se i vårt resultat att förskollärarna stöter på utmaningar i arbetet med dessa barn. De utmaningar som lyfts fram är språk och kommunikation, stora barngrupper och brist på förskollärare med rätt utbildning.