Syftet med studien har varit att bidra med kunskap om hur speciallärare inom anpassad grundskola arbetar för att göra eleverna delaktiga i den egna lärprocessen. De forskningsfrågor som ligger till grund för denna studie är: Vad innebär begreppet delaktighet för speciallärarna och hur arbetar speciallärarna i undervisningen för att eleverna ska bli delaktiga? Studien består av sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer med speciallärare/specialpedagoger som är verksamma inom anpassad grundskola. Ett relationellt perspektiv har använts vid tolkning av insamlat empiriskt material. Resultatet redovisas under tre teman: Möjligheter och hinder, undervisning för delaktighet och synliggöra kunskap. I studien framkommer att begreppet delaktighet överlag är stort och komplext, betraktas olika från elev till elev beroende på elevens förutsättningar. Trots svårigheter utifrån elevernas olika förutsättningar menar lärarna att delaktighet är ett viktigt område att arbeta med. Begreppet lärprocess är komplext och både delaktighet och lärande är svåra frågor. Faktorer som framkom är viktiga för elevernas möjligheter till delaktighet är en tillgänglig lärmiljö och att visualisera undervisningen med hjälp av bildstöd och tydlighet.

Förväntat kunskapsbidrag Studiens förväntade kunskapsbidrag är att synliggöra hur specialpedagoger och förskollärare arbetar med tydliggörande pedagogik, på några förskolor. Studien förväntas även bidra med kunskap kring hur tydliggörande pedagogik kan stödja barns utveckling och lärande, med förhoppningen att i förlängningen öka användandet av verktyget.   Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att synliggöra hur förskollärare och specialpedagoger beskriver att de arbetar med tydliggörande pedagogik i förskolan.    - Hur använder förskollärarna och specialpedagogerna sig av tydliggörande pedagogik? - Vilket syfte har förskollärarna och specialpedagogerna med den tydliggörande pedagogik som finns? - Vilka faktorer möjliggör arbetet med tydliggörande pedagogik i förskolan? - Vilka faktorer försvårar arbetet med tydliggörande pedagogik i förskolan?   Teori Då studien behandlar språk, kommunikation och stödstrukturer i förskolan är den sociokulturella teorin aktuell. Den kompletteras med det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (KoRP), eftersom studien även fokuserar på delaktighet, relationer och lärande.   Metod Studien har en kvalitativ ansats och halvstrukturerade intervjuer har använts som metod för att behandla syfte och frågeställningar. Nio intervjuer genomfördes, två med specialpedagoger och sju med förskollärare. Därefter användes en tematisk analys för att tydliggöra resultatet. Resultatet analyserades och diskuterades därefter med hjälp av teori och tidigare forskning.    Resultat Resultatet visar att det övergripande syftet med tydliggörande pedagogik är tydlighet och trygghet för barnen. Denna tydlighet skapas med hjälp av olika verktyg, där bildstöd och TAKK benämns som centrala. Vid beskrivningen av faktorer som möjliggör eller försvårar arbetet med tydliggörande pedagogik lyfts främst organisationen och olika resurser, utbildning inom ämnet, förhållningssätt samt vilken roll specialpedagogen har i de olika förskoleområdena.   Specialpedagogiska implikationer Studiens resultat visar att specialpedagogens roll i arbetet med tydliggörande pedagogik kan utvecklas, genom att tillsammans med pedagoger skapa en tydlighet kring vad det är. Att skapa definitioner av vad tydliggörande pedagogik kan användas till ökar möjligheten att användandet blir anpassat till barngruppens olika behov. Det har även framkommit att specialpedagogen genom handledning, kan hjälpa till att ta reda på vad det är som hindrar pedagogerna att arbeta med tydliggörande pedagogik.

No description available.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om vilka arbetsprocesser och kommunikationsprocesser som framträder i speciallärares och rektorers beskrivningar av överlämningsprocessen till första årskursen i anpassad grundskola. Studien har tre frågeställningar: Hur beskriver speciallärare och rektorer överlämningen till första årskursen i anpassad grundskola? Framträder det några arbetsprocesser i beskrivningarna och vilka är i så fall dessa? Vilka kommunikationsprocesser synliggörs i de arbetssätt som beskrivs? Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Genom ett slumpmässigt urval kontaktades 20 kommuner av vilka åtta skolor valde att delta i studien. I varje kommun intervjuades en rektor och en speciallärare i anpassad grundskola, sammanlagt genomfördes 16 intervjuer. Studiens teoretiska ramverk är kommunikationsteori vilket användes i analys av det resultatet. Intervjuerna visar att överlämningsprocessen består av olika komponerade processer i de olika kommunerna. Återkommande beskrivs överlämningsprocessen innehålla möten, besök och inskolning. I arbetsprocessen ingick det anpassning individuellt beroende på elev. Enligt respondenter finns rutiner på skolorna för överlämning men det sker inget systematiskt arbetssätt med utvärdering, uppföljning och utveckling av processen. De kommunikationsprocesser som beskrivs visar möjliga transaktionsmodeller på olika nivåer. Hos de respondenter som uttrycker vikten av samverkan kan en transaktionsförståelse framträda. De specialpedagogiska implikationerna med detta arbete är att genom att få en mer likvärdig och genomtänkt överlämning så gynnas de elever som ska börja första årskursen i anpassad grundskola. Studiens slutsats är att överlämningens betydelse, för elevens kontinuitet i lärandet, måste lyftas och bli mer strukturerad i form av riktlinjer för överlämning.

Skolans uppdrag är inte enbart kunskapsrelaterat utan bygger till stor del på att varje individ ska få med sig sociala egenskaper för att kunna passa in i samhället och fungera som goda samhällsmedborgare. I den här studien har det varit av intresse att undersöka om användningen av en utbildade hund i skolans verksamhet kan riktas mot att utveckla sociala förmågor och inte bara inriktat mot det teoretiska. Utifrån studiens syfte som var att undersöka speciallärares, specialpedagogers och pedagogers erfarenheter av att stödja utvecklandet av de sociala förmågorna hos elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF) genom en utbildad hund som en artefakt. Studien har utgått ifrån semistrukturerade intervjuer med hundförare som antingen är speciallärare, specialpedagoger eller pedagoger i anpassad grundskola, anpassad gymnasieskola, gymnasiesärskolan samt grundskolan. I studien kommer det fortsättningsvis stå skrivet anpassad skola och grundskola i de fall det inte ska framgå att det avser specifikt anpassad grundskola/gymnasieskola. Teorin som studien utgått ifrån för att analysera resultatet var det sociokulturella perspektivet. Med den här studien vill vi belysa den utbildade hunden som en artefakt i skolan för att på så sätt hjälpa och stödja elever med IF i deras utvecklande av sociala förmågor. Vi har haft med en medvetenhet om problem såsom hundrädsla, allergi och motstånd, som kan finnas inom djurrelaterad pedagogik, men också om vad som kan göras för att förebygga sådana problem. Studiens resultat visade på många fördelar såsom att elever med hög frånvaro blir motiverade att komma tillbaka till skolan, läsångesten dämpas, interaktion med andra elever stimuleras, kontakter med andra professioner underlättas och elever som tidigare varit hundrädda har fått tillit till hundar tack vare hundförarens arbetsmetod. Genom resultatet har nya insikter synliggjorts till forskningsområden där involverandet av till exempel en utbildad hund skulle kunna hjälpa till att nå fram till eleverna där den mänskliga insatsen inte gör det. Vi har också sett möjligheter till att skapa gemenskaper mellan olika skolformer där hunden skulle kunna fungera som ett medierande redskap, en fysisk länk mellan eleverna.

Den här uppsatsen behandlar relationell pedagogik i den anpassade skolan. Som yrkesverksamma lärare möter vi dagligen situationer av relationell karaktär. Detta gjorde oss nyfikna på hur andra lärare uppfattar relationell pedagogik. Syftet med den här uppsatsen är att beskriva lärare och speciallärares uppfattningar om relationell pedagogik.  Den metod vi fann bäst lämpad för att undersöka detta var den fenomenografiska metoden. Vi genomförde kvalitativa intervjuer vars data vi analyserade och kategoriserade enligt metoden. Genomgående har vi följt Vetenskapsrådets etiska riktlinjer. Trovärdighet och pålitlighet har säkerställts genom att alla faser i arbetsprocessen noga redogjorts för. I vår studie fann vi att informanterna beskrev sin uppfattning om relationell pedagogik i huvudsakligen fyra väsentligt skilda kategorier. Den första beskrivningskategorin handlar om hur relationer bygger trygghet för eleverna i skolan. Den andra beskriver att elevens lärande stärks av att läraren intresserar sig för elevens intressen. Den tredje beskrivningskategorin förvånade oss då den är den relationella pedagogikens motsats. Den handlar om vad som alienerar elever från skola, lärande och relationer. Den fjärde och sista kategorin är den som visade sig ligga närmast det teoretiska begreppet relationell pedagogik. Här beskrevs relationell pedagogik som en relation mellan människa och människa. I slutet av vår uppsats diskuterar vi metod och resultat. Den fenomenografiska metoden innebär risk för att uppsatsskrivarna tolkar empirin utifrån egen förförståelse vilket vi resonerar kring. Vi diskuterar också våra resultat ur verksamhetens perspektiv att förstå relationell pedagogik i den anpassade skolans sammanhang. Lärarna i vår studie uppfattade relationell pedagogik som att se eleven. Vad att se eleven innebar skiljde sig åt och vi fann fyra huvudsakliga beskrivningskategorier: att se elevens behov av trygghet, att se elevens lärande, att se eleven som människa samt en som beskrev vad relationell pedagogik inte är.

Syftet med studien är att undersöka hur icke-verbala elever med autism och intellektuell funktionsnedsättning kan lära sig läsa och skriva, vad det finns för olika metoder och hur det går att skapa möjligheter för dem att lära sig läsa och skriva. Teoretisk utgångspunkt för studien är det salutogena perspektivet med fokus på elevernas möjligheter, förmågor och att hitta lösningar och det sociokulturella perspektivet där lärandet sker i relation till omgivningen inom elevens proximala utvecklingszon. Kvalitativ metod användes i form av semistrukturerad intervju som genomfördes genom enskilda intervjuer med åtta speciallärare på anpassade grundskolor som har erfarenhet av läs- och skrivinlärning med icke verbala elever med autism. Intervjuerna analyserades med tematisk analys. Resultatet visar på vikten av att icke-verbala elever med autism har tillgång till en språkstimulerande miljö och att de får dagliga läs- och skrivaktiviteter, samt att det går att använda sig av forskningsbeprövade läs- och skrivundervisningsmetoder, både ljudnings- och helordsmetoder men att de behöver anpassas med AKK, tydliggörande bilder och konkret material. Undervisningen kan med fördel anpassas efter varje elev och metoder kombineras med varandra. En tydlig struktur med tydliga instruktioner med exempelvis bilder är att föredra. Undervisningen bör anpassas efter elevens styrkor, intressen och erfarenheter. Det är av vikt att skapa en motivation hos eleverna, visa eleverna att det är roligt att lära sig och att tro på eleven. Eleven behöver möjliggöras att visa sina kunskaper så att läraren kan lägga undervisningen på rätt nivå. Resultatet tyder på att läs- och skrivutveckling kan bidra till en ökad kommunikation och självkänsla och till att eleverna blir mer självständiga och delaktiga i samhället.

Syfte: Studien syftar till att undersöka speciallärares upplevelser och erfarenheter i användningen av digitala lärverktyg för elever i läs- och skrivsvårigheter samt undersöka om skillnader och likheter finns mellan de två skolformerna grundskola och anpassad grundskola.  Metod: Studien är kvalitativ och har genomförts via tio semistrukturerade intervjuer varav fem speciallärare i grundskolan och fem i anpassad grundskola, samtliga verksamma på låg- och mellanstadiet. Resultat: Speciallärare som fått fortbildning och har ett eget intresse av digitala lärverktyg upplever sig trygga i att göra medvetna val som när, var och hur verktygen bäst används och integreras i lärprocessen. Samma speciallärare uttrycker i högre grad positiva inlärningseffekter av digitala lärverktyg. Gällande likheter mellan skolformerna visar studiens resultat att speciallärare i båda skolformerna önskar mer fortbildning avseende digital kompetens. Skillnader som framgick var att växelverkan mellan analog och digital undervisning var mer förekommande i grundskolan medan anpassad grundskola arbetade i högre grad digitalt då det var mer gynnsamt för eleverna.  Slutsats: Det krävs nya krafttag kring digital kompetens för att skolan ska kunna erbjuda likvärdig utbildning till alla elever, vilket innebär att politiska beslut, kommunernas strategiarbete och skolledningens plan behöver samspela.

Särskolans namnbyte till anpassad skola i juli 2023 väckte funderingar kring vilka konsekvenser detta namnbyte skulle kunna leda till. Initiala diskussioner med andra blivande speciallärare och specialpedagoger kring ämnet gav idén om att undersöka just dessa lärares reflektioner kring frågan. Genom en kvalitativ enkätstudie, där respondenterna fått svara på ett antal öppna frågor har dessa lärares perspektiv undersökts. De reflektioner som blivande speciallärare och specialpedagoger lyft kring särskolans namnbyte har i studiens första huvudfråga använts för att definiera möjliga positiva respektive negativa konsekvenser av särskolans namnbyte. Då den anpassade skolans roll i vårt svenska skolsystem kan ifrågasättas med tanke på arbetet mot en skola för alla har studien även undersökt hur dessa lärare framställer den anpassade skolans roll i skolsystemet i relation till arbetet mot en skola för alla. Den inkludering som eftersträvas i enlighet med skolans styrdokument utgör en kontrast mot Sveriges dualistiska skolsystem, som i sin utformning med flera olika läroplaner exkluderar vissa elever, vilket kan ses som ett dilemma. Dilemmaperspektivet framhåller att problem behöver ses ur flera perspektiv för att vi sedan, utifrån diskussionen som uppstår, ska kunna anta ett demokratiskt välgrundat beslut. Studiens resultat har därför analyserats främst utifrån det specialpedagogiska dilemmaperspektivet, där den ena sidan av dilemmat belysts utifrån ett kategoriskt perspektiv kombinerat med ramfaktorperspektiv, medan den andra sidan belysts utifrån ett relationellt perspektiv kombinerat med teorin om symbolisk interaktionism. Bland resultaten finner vi att lärarnas reflektioner kring särskolans namnbyte överlag är positiva, samtidigt som många av dem ser den anpassade skolans roll i det svenska skolsystemet som problematisk med tanke på arbetet mot en skola för alla. Såväl positiva som negativa konsekvenser av namnbytet lyfts och lärarna visar upp en idérikedom kring olika sätt att bemöta alla elever. Elever som ingår i den anpassade skolans upptagningsområde får efter namnbytet förhoppningsvis en mindre segregerad plats i skolsystemet, men det är inget som kommer automatiskt i och med enbart ett byte av namn på verksamheten, utan något vi måste arbeta för. Genom att uppmärksamma eventuella hinder och svårigheter som kan dyka upp för att därefter reflektera, diskutera och bearbeta dessa kan negativa konsekvenser undvikas. Intentionen att skapa en grund för reflektion och diskussion kring den anpassade skolan har uppfyllts genom denna studie, vilken förhoppningsvis får dig som läsare att reflektera över vilka ord vi använder, varför vi använder dem, vilka värden vi lägger in i orden och vilka konsekvenser det kan ge, samtidigt som studien kan inspirera till fortsatt arbete för ökad inkludering i såväl skola som samhälle.

Syftet med denna studie har varit att nå en ökad kunskap om skolkuratorers arbete på anpassad grundskola och vilka möjligheter de upplever att de har när det kommer till att ge eleverna som går där stöd. Vi har utifrån syftet genomfört en kvalitativ intervjustudie. Intresset för ämnet och inspiration till studien uppkom under socionomprogrammets verksamhetsförlagda utbildning där vi fick upp ögonen för elever på den anpassade grundskolan utifrån rollen som skolkurator. För att besvara våra frågeställningar valde vi att intervjua skolkuratorer verksamma på anpassade grundskolor i Sverige. Det empiriska material som ligger till grund för vår studie består av åtta semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer som i olika utsträckning arbetar med elever på anpassad grundskola. Intervjuerna har transkriberats och bearbetats med stöd av tematisk analys. Vi har använt oss av systemteori och den salutogena teorin om KASAM för att analysera vårt insamlade material. Av våra fynd framkommer det att skolkuratorernas egen vilja, personlighet och engagemang har betydelse för deras arbetssätt och uppgifter. Skolkuratorerna beskriver att de bland annat stödjer sina elever genom att handleda och utbilda skolpersonal samt samordna olika insatser kring eleverna. Resultatet visar även på att skolkuratorernas arbete på anpassad grundskola kännetecknas av mindre arbete på individnivå och färre enskilda samtal jämfört med arbetet på grundskola. Skolkuratorernas upplevda förutsättningar när det kommer till att stödja sina elever tycks avgöras av hur väl de kan samverka med andra aktörer kring eleverna. Det beskrivs också vara av stor betydelse att skolkuratorer på anpassad grundskola har ett helhetsperspektiv i sitt arbete för att kunna ge eleverna som går där det stöd som de behöver. Studiens slutsatser är att skolkuratorer på anpassad grundskola arbetar på många olika sätt för att ge sina elever stöd och att de har olika förutsättningar för att göra just detta. Slutligen vill vi då det under studiens gång uppkommit en fråga om eventuell underrepresentation av orosanmälningar kring eleverna inom den anpassade grundskolan skicka med det som förslag till vidare forskning.