Civilian control over military forces is a prerequisite within democracies in the study of civil-military relations. This requirement extends to military intelligence, as they are a part of the military. However, this relationship needs to balance secrecy with transparency concerns, a relationship which can prove difficult. In Sweden during the 1970’s, this discussion came to a fore when the intelligence organisation IB was revealed to the public. This sparked an ongoing debate within the academic community regarding the limits of intelligence organisations authority, their need for secrecy and the government’s ability to control them. This thesis aims to investigate IB and the government’s control over it during 1965-1973, the years it operated as the sole military intelligence organisation in Sweden. With perspectives derived from Peter Gills thoughts on intelligence control and oversight, this thesis examines the mechanism of intelligence control and inquiry that were present in Sweden during the relevant timeframe. The findings are then judged with Gill’s concepts as a framework, in order to evaluate IB´s role as an intelligence organisation within a liberal democracy. These findings will thereafter be compared with the image of IB as presented by leading contemporary politicians and intelligence commanders, in order to give nuance to the findings. The thesis will show, with support of the theory and methodology, that IB can’t be described as a national intelligence agency, but as a political police. Its lack of transparency, secret existence and politicly motivated goals are the main reasons for this result. The absence of key mechanism of control as described by Gill, made it impossible for the organisation to be controlled, with some reservations for the ruling party’s ability to do so. It also contextualises these findings with the presented opinions of the contemporary actors. These results shed new light on intelligence accountability during the cold war in Sweden. It also reaffirms previous findings on IB with the use of new perspectives. The Thesis provides another lens to view Swedish intelligence history through and contributes to that field of history.

Bakgrund och mål – Tidigare studier har visat att Value-Added Model (VAM) har metodologiska brister och tillsammans med high stake tesing kan både skolor och personal påverkas på oönskade sätt. Denna studies avsikt har varit att undersöka vetenskapliga studier, som omfattat lärares upplevelser av beslut som medförde stora konsekvenser vid införande och tillämpning testresultat och utvärderingar på skolor baserad VAM Metod – Systematisk databassökning genomfördes i Eric 2023-03-10 för studier på engelska. Kvalitéten på studierna bedömdes från ett protokoll som utgick från SBU:s manual och protokoll Bedömning av studier med kvalitativ metodik. Extraherade data syntetiserades tematiskt och trovärdigheten bedömdes utifrån JBI Manual för Evidence Synthesis. Resultat – Sju studier från fyra länder publicerade mellan 2010 och 2023 inkluderades. Tillförlitligheten för upptäckterna var otvetydiga eller trovärdiga och presenteras som tre teman. Första temat beskriver hur och på vilka sätt lärares yrkesidentitet påverkas av verksamheten och de faktorer som denna identitet utgörs av. Andra temat visar att lärarna upplever att de nuvarande utvärderingssystemen är en formalitet och inte bidrar till lärarnas professionella utveckling. Utvärderingar i sitt nuvarande format är av summativ karaktär. I sista temat framkommer det att ämnesspecifika tester medför att fokus i och kring undervisningen främst syftar till att eleverna ska klara testerna vilket medför att undervisningen begränsas och lärarnas kreativitet och kunskaper inte får utrymme. Slutsatser - Det behövs en ökad förståelse för läraridentiteten och de faktorer som påverkar den. Det avser förväntningar och inflytande att kunna påverka sin vardag samt tillgången till professionell utveckling. Utvärderingar behöver utformas så att de är formativa och kan förstås av läraren. Testers utformning och inverkan på undervisningen behöver ses över för så att det resulterar i bättre stöd för elever med behov och upplevs som motiverande.

Studien belyser mellankommunal samverkan och dess planerings- och beslutsprocesser. Avtalssamverkan är ingen ny företeelse i Sverige, men är intressant att studera då kommuners utmaningar sträcker sig över större geografiska områden och befintliga gränser överskrids i allt fler frågor. Det finns därför ett uttalat behov av mellankommunal samverkan och nya innovativa samverkansformer. De nya tillvägagångsätten för planering, som på olika sätt frångår den traditionella beslutskedjan, ställer samtidigt höga krav på kommunerna och den representativa demokratin då exempelvis möjligheten till ansvarsutkrävande försvåras. Syftet med studien är därför att kritisk granska demokratiska strukturer i mellankommunal samverkan avseende representativitet, ansvarsutkrävande och legitimitet – för att svara på övergripande frågor gällande hur och av vem mellankommunala frågor konstrueras. Intressanta frågeställningar är hur demokratin påverkas av förändringen, hur planeringsprocessen är konstruerad ur ett demokratiperspektiv samt hur avvägningen av intressen hanteras. Uppsatsen är utformad som en fallstudie och det studerade fallet är det mellankommunala samarbetet Familjen Helsingborg med tillhörande kommuner. Metoder för datainsamling har varit dokumentstudier, semistrukturerade intervjuer med politiker, tjänstepersoner och kommundirektörer samt en kvalitativ innehållsanalys av det empiriska materialet. De teoretiska utgångspunkterna för studien har varit teorier om makt, governance och governance network. Studiens analys visar på att det finns olika perspektiv på mellankommunal samverkan. I relation till det fall som studeras framstår en representativitet som baseras på frivillighet vara väsentligt – en frivillighet som medför att delaktiga aktörer istället styrs av engagemang, intresse och resurser när olika nätverkskonstellationer bildas. Vidare visar studien på ett formaliserat samarbete, där ett tydligt uttalat ansvarsutkrävande finns i de dokument som studerats – något som talar för Familjen Helsingborgs legitimitet. Studien visar också på Helsingborgs stad som, framförallt med bakgrund i dess organisatoriska resurser, har en större roll i samarbetet – vilket medför en ofrånkomlig asymmetri. Aktörens resurser innebär att de kan ta ansvar för fler frågor än de mindre kommunerna, något som kan skapa maktstrukturer. De mindre aktörerna uttalar också en uppskattning över att den större aktören axlar ansvaret som ledande i samarbetet. Det som talar för demokrati och jämlik påverkan är att Helsingborg, trots sin storlek, har lika många röster som de övriga. Förekomsten av denna ledande aktör har visat sig kräva en ödmjukhet, hos såväl mindre som större aktörer för att skapa sammanhållningskraft och tillit – något som är väsentligt för en demokratisk process. Vidare har analysen visat att planeringsprocessen bygger på att helheten går före enskilda kommuners intressen samt en beslutsprocess som är konstruerad av konsensusskapande där ett givande och tagande sker i förhandlingar. För att mellankommunal samverkan ska uppnå en demokratisk process krävs ett tydligt ansvarsutkrävande, en representativitet som bygger på frivillighet och ett konsensusskapande där det agonistiska samtalet synliggörs.

The aim of this study is to investigate how länsstyrelsen as a supervisory authority to private compulsory care-institutions works, to guarantee adequate institutional care of unprivileged children and youth with special problems. In order to reach this aim the following questions are to be answered: • Describe länsstyrelsen´s supervision of private compulsory care-institutions (HVB-hem) • How does the officials at the three chosen county administrative boards find about the responsibility To answer the questions of this bachelor thesis I have chosen to apply qualitative methods, by interviewing five supervisory authorities from länsstyrelsen, in three different county administrative boards in Sweden. The findings of the study show that officials sometimes find it hard to know the exact meaning and differences between accountability and to be accountable. It also shows that they tend to think that the relationship between länsstyrelsen and the private compulsory care institutions is complicated. Because the officials have two part relationships, they have on the one hand a consultative role and on the other hand the supervising role. Keywords: Länsstyrelsen, Hem för vård eller boende (HVB-hem), Ansvar, Ansvarsutkrävande, Socialtjänstlagen

Möjligheten till politiskt ansvarsutkrävande är något som är centralt för legitimiteten för den representativa demokratin. Inom den svenska statsvetenskapliga forskningen har på senare tid allt mer uppmärksamhet riktats mot en grupp aktörer med politisk makt som är anställda snarare än valda för att bedriva politik, de politiska tjänstemännen. Väljares bristande möjligheter till ansvarsutkrävande mot dessa har i tidigare forskning ansetts utgöra ett hot mot legitimiteten för den representativa demokratin. Genom att undersöka politiska tjänstemäns inflytande inom politiken i Sveriges kommuner, samt hur ansvarsutkrävandet mot dessa förhåller sig till ansvarsutkrävandet mot politiker strävar denna uppsats efter att besvara frågan om huruvida politiska tjänstemäns politiska inflytande på kommunal nivå verkligen utgör ett demokratiskt problem. Detta har undersökts genom en kvantitativ analys av Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2012. Studien visar att politiska tjänstemän i relation till politiker har litet inflytande inom den kommunala politiken. Vidare visar studien att den enda faktor som är unik för ansvarsutkrävandet mot politiker i förhållande till politiska tjänstemän, direkt ansvarsutkrävande genom personröster, även är en av de faktorer som är av minst avgörande för vilken politiker som blir vald. Ansvarsutkrävandet sker därmed i realiteten indirekt genom partiet för både politiker och politiska tjänstemän. Då problemet snarare ligger i bristande möjligheter till direkt ansvarsutkrävande mot politiker anses politiska tjänstemäns inflytande i den kommunala politiken i sig inte utgöra något demokratiskt problem.

De senaste decennierna har Sverige gått från en stat med starka inslag av korporativism till ett styrelseskick med pluralistisk prägel. Utvecklingen har inneburit en arena för nya påverkansformer och med den en ny yrkeskategori. Samtidigt som arbetet med att påverka statsmakten utifrån har ökat, finns det fortfarande begränsad kunskap om hur det arbetet bedrivs.  I denna studie används Hugh Heclos begrepp ‘policyprofessionella’ för förstå denna nya arena och dess aktörer. 2015 uppskattades antalet verksamma policyprofessionella till mellan 2000 och 2500 personer. Denna studie undersöker och analyserar en avgränsad del av denna grupp genom deras egen syn på sin roll i det nutida demokratiska systemet. Utgångspunkter i frågeställningen är makt, demokrati och legitimitet. Studien genomförs genom sex semistrukturerade intervjuer baserade på ett målinriktat urval av policyprofessionella konsulter.  Med hjälp av Steven Lukes tre maktdimensioner som teoretiskt ramverk framkommer tre primära slutsatser. Den första är den rörande oklarheterna kring de policyprofessionella konsulternas arbete och identitet. Varken den statsvetenskapliga forskningen eller konsulterna själva verkar veta vad de ska kalla sig. Den andra är den om konsulternas uppdragsgivare och vad deras arbete utgörs av. Studien visar på en viktig distinktion mellan att arbeta mot politiker och för dem. Detta aktualiserar vidare frågor om partipolitikens representativitet. Den tredje slutsatsen rör svårigheten av ansvarsutkrävande från gruppen.

Förutsättningarna mellan Sveriges kommuner skiljer sig, till följd av urbaniseringen, alltmer och skapar olika utmaningar och varierande möjligheter att tillhandahålla välfärden, däribland äldreomsorgen som sedan ädelreformen 1992 åligger primärkommunerna. 2019 beräknades cirka en fjärdedel av Sveriges kommuner att gå med underskott vilket resulterar i neddragningar och sparåtgärder inom välfärden eftersom välfärdens nivå används för att balansera budgeten. Trots att andelen äldre i Sverige ökar så visar forskningen att platserna på särskilt boende har minskat sedan 1980-talet och att allt färre äldre får stöd och hjälp i hemmet. Enligt en granskning utförd av Inspektionen för vård och omsorg kan kommunala riktlinjer, för handläggning av bistånd till äldreomsorg, användas som ett sätt att kontrollera kostnader genom att anpassa kriterier och ambitionsnivåer för äldreomsorgen samt genom att minska skillnader i beslut. Justitieombudsmannen har riktat kritik mot kommunala riktlinjer som är oförenliga med gällande rätt och trots att tidigare forskning visar att kommunala riktlinjer används vid handläggning och bedömning av beslut till bistånd av äldreomsorg så är kommunala riktlinjer ett förhållandevis outforskat fält. Syftet med studien har därför varit att förstå vilken funktion kommunala riktlinjer har med avseende på lagstiftningen och tillämpningen samt vilken funktion riktlinjer har för politiker. För att besvara detta har följande undersökts: 1) riktlinjernas utbredning och innehåll, 2) hur politiker motiverar deras tillkomst och hur de skapas och 3) vilken inverkan biståndshandläggare anser att riktlinjerna har på deras beslutsfattande. Tre metoder använts i studien; dokumentgranskning, semi-strukturerade intervjuer och en enkätundersökning. Resultatet visar en omfattande utbredning av kommunala riktlinjer som finns i 274 av Sveriges 290 kommuner och att riktlinjerna är politiskt antagna i majoriteten av kommunerna. Granskningen visar att riktlinjerna innehåller vägledande information, om exempelvis lagstiftning och rättspraxis, men det är också vanligt att kriterier för att bevilja insatser eller nivåer för insatsernas omfattning i den aktuella kommunen anges. Resultatet indikerar vidare att riktlinjernas funktion är att överbrygga otydligheten i SoL genom en återgång till byråkratisering. Genom att minska handlingsfriheten syftar riktlinjerna också till att skapa trygghet och möjlighet till politiskt ansvarstagande för nyttjande av kommunala resurser, ansvarsutkrävande i relationen mellan politiker, medborgare och biståndshandläggare samt att kompensera för bristande kompetens. Standardiseringen som görs i syfte att uppnå likabehandling och rättssäkerhet riskerar dock att gå emot intentionen med SoL och den individuella prövningen. Studien synliggör vikten av att nödvändiga resurser investeras i de riktlinjer som skapas så att de utformas för att vara lagenliga, rättssäkra och tillgängliga men att förutsättningarna för detta skiljer sig kraftigt mellan kommuner. En möjlig väg framåt är att Socialstyrelsen eller en annan statlig myndighet ansvarar för att ta fram en mall till riktlinjer som kontinuerligt uppdateras med aktuell lagstiftning och rättspraxis. Sammanfattningsvis visar studien att riktlinjer har en utbredd inverkan på biståndshandläggarnas beslutsfattande. Riktlinjerna får därigenom en central roll i tillämpningen av välfärden med en inverkan på enskilda äldre och det bistånd som beviljas. / Cutbacks and austerity measures were in 2019 estimated in a quarter of the Swedish municipalities because of financial deficit. Due to the urbanization the conditions of the municipalities vary creating different challenges and possibilities to provide for the necessary welfare service such as elderly care. Despite a growing population of elderly previous research shows a decline in residential homes since 1980 as well as a decrease in caretakers receiving home help service. According to an inspection of the Health and Social Care Inspectorate (Inspektionen för vård och omsorg) local policy guidelines, for elderly care assessment, are being used to reduce the dissimilarities in decision-making within the municipalities’ and to control the financial costs by adapting criteria’s and care limits for the needs assessment. Critic has by the Swedish Ombudsman been directed towards municipal guidelines for not being in accordance with the law and case-law. Despite previous research indicating usage of municipal guidelines in the need’s assessment and decision-making process, municipal guidelines are still a quite unexplored field. The aim of this thesis is therefore to understand the role of municipal guidelines, for elderly care assessment, with regard to the law and the application of the law as well as the role municipal guidelines play according to politicians. In order to achieve this the following has been examined: 1) the spread and content of the municipal guidelines, 2) the creation and political motives for establishing the guidelines and 3) how the care managers view their impact on the decision-making process. The methods used are semi-structured interviews, a survey, and a documentation review. The result shows that municipal guidelines are politically established, that they are widely spread and can be found in 274 out of 290 Swedish municipalities. According to the survey the guidelines contains guidance of law, case-law and the like, as well as criteria’s and limits for the needs assessment and decision-making of elderly care service. The result indicates that the role of the local guidelines is to compensate for the ambiguity of the social Services Act (socialtjänstlagen 2001:453) by reinstating bureaucracy. By limiting the discretion, the guidelines aim to compensate for the lack of competence as well as creating certainty and enable political responsibility for the usage of municipal resources as well as accountability between politicians, care managers and citizens. By standardizing, the aim is to achieve equality and legal certainty despite risking the fundamental intentions of the social Service Act as a framework law designed for individual needs assessment. This study makes the need for investing necessary resources into creating guidelines more visible for them to be lawful and ensure legal certainty as well as accessible. The conditions, however, vary noteworthy between the municipalities. As a solution, the National Board of Health and Welfare, or some other authority, could be held responsible for developing a national guideline, regularly up to date and based on current law and case-law. In summary the study shows that municipal guidelines have a widespread impact on the decision-making of the care managers. The municipal guidelines thereby have a central role in the application of the law with the consequence of a noteworthy impact on the individual elderly and the help warranted as a consequence.

Responsibility for emergency preparedness is in the Swedish case mainly governed by one principle citing that responsibility is the same no matter what circumstances. Recent work has made it clear that the responsibility principle is vague and even dangerous when the crisis appears. Most previous work is focused on national-level analysis, even though Sweden has 290 municipalities with constitutional self-government. So, how does a municipality in Sweden interpret and implement this vague principle? Through an inductive interview study of three categories of municipalities: small, middle sized and large, this paper aims to find patterns and interpretations on how the municipalities view the principle and if they differ from each other. These categories also include the relationship between municipalities which will show if larger municipalities give surrounding municipalities an advantage in implementing the principle. The different views offered by the informants are analyzed through structures, concepts and limits for responsibility. No standardized way of interpreting or implementing the responsibility principle is found, and when responsibility is unclear, which it often is, it falls upon the municipalities. The findings also indicate that size or closeness to a larger municipality does not by itself result in a more advantageous cooperation, although it could be part of the explanation. The different actors' organizations have to be similar to work together. These findings are explored in relation to accountability and legitimacy. The analysis indicates that the principle has difficulty establishing accountability, and can be questioned from a perspective of legitimacy.

Purpose - This study aims to provide an understanding of co-opetition as a strategy when medical technology companies collectively develop interoperability solutions for hospitals.     Method - The study is an explorative multiple-case study involving medical technology companies, hospitals, and industry experts. A total of 20 interviews were conducted with respondents located in Sweden, the United States, and Italy in three waves. The analysis was conducted through a thematic analysis. Findings - The study resulted in an overview of two important phases to consider when engaging in co-opetition to achieve faultless interoperability. Namely the development and operational phase. Moreover, critical activities in the respective phases were illustrated in a process framework that also showcased interdependencies between activities.    Theoretical contribution – This study extends the notion that co-opetition primarily revolves around developing new products and services and emphasizes that the operational phase of developed solutions is important to consider. Furthermore, it contributes to the literature by displaying the need to contextualize co-opetition with industry-specific considerations.  Managerial implications – This study provides an overview for vendors on how to approach co-opetition to achieve faultless interoperability. Moreover, it shows that co-opetition is a deliberate strategy that needs to be evaluated if it should be pursued or not. Finally, managers need to have an awareness that co-opetition is a strategy to gain strategic benefits over other participants.   Limitations and future research - The primary focus of this study has been on co-opetition among large companies in medical technology. This limits generalizability and future research should consider smaller companies in medical technology. Additionally, future research should consider hospitals’ perspective on interoperability and its implications on co-opetition in this context. / Syfte – Denna studie avser att bidra med en förståelse kring ”co-opetition” som en strategi när medicintekniska företag tillsammans utvecklar interoperabilitetslösningar mot sjukhus. Metod – Denna studie är en explorativ multipel fallstudie som involverar företag inom medicinteknik, sjukhus och industriexperter. Totalt 20 intervjuer utfördes med respondenter som befann sig i Sverige, USA och Italien i tre omgångar. Den efterföljande analysen utfördes genom en tematisk analys.  Resultat – Studien resulterade i en överblick över två viktiga faser att beakta för att uppnå felfri interoperabilitet. Nämligen utvecklingsfasen och den operativa fasen. Vidare illustrerades kritiska aktiviteter i respektive fas samt deras relation till varandra.  Teoretiska bidrag – Denna studie utvidgar tron om att co-opetition huvudsakligen kretsar kring att utveckla nya produkter och tjänster, och betonar att den operativa fasen av utvecklade lösningar är viktig att beakta. Vidare bidrar studien till litteraturen genom att påvisa behovet av att sätta co-opetition i kontext med industrispecifika överväganden.  Praktiska bidrag – Denna studie bidrar med en överblick för medicintekniska företag kring hur de ska bedriva co-opetition för att uppnå felfri interoperabilitet. Vidare gör studien anspråk på att co-opetition är en medveten strategi som måste utvärderas om den ska bedrivas eller inte. Slutligen måste företag vara medvetna om att co-opetition även fungerar som en strategi för att få strategiska fördelar över andra medverkande parter. Begränsningar och framtida forskning – Studien har huvudsakligen fokuserat på co-opetition bland stora medicintekniska företag. Detta begränsar generaliserbarheten och framtida forskning borde överväga mindre medicintekniska företag. Framtida forskning borde dessutom överväga sjukhusens perspektiv på interoperabilitet och dess implikationer på co-opetition i detta sammanhang.

<p>Obemannade flygplan med attackförmåga (UCAV) används i allt större utsträckning i konflikter idag. En av de främsta fördelarna med dessa är att det inte finns någon risk att mista en pilot, då dessa är fjärstyrda. I attacker utförda av amerikanska UCAV:er i framför allt Afghanistan och Pakistan, har collateral damage inträffat vid ett flertal tillfällen. Det innebär att civila oavsiktligt fallit offer för attacker. Enligt krigets lagar kan sådana händelser rättfärdigas av att militär nödvändighet föreligger, men det är tveksamt om det går att hävda det när man inte riskerar egna förluster. Detta innebär i så fall att collateral damage alltid är krigsbrott när det orsakats av UCAV. Då är det viktigt att det går att utkräva ansvar ur obemannade system och det finns farhågor att ansvarsförhållandena blir otydligare när det inte sitter en pilot i flygplanet som ”trycker på knappen”. Men så länge den obemannade farkosten fjärrstyrs och besluten tas av en människa går det inte att se några skillnader i möjligheten till ansvarsutkrävande från bemannade system.</p> / <p>The use of Unmanned combat aerial vehicles (UCAV) has seen an increasing use in modern conflicts. One of the main advantages of these is the fact that there is no risk of losing a pilot, as the aircraft are remote-controlled. The attacks carried out by U.S. UCAVs in Afghanistan and Pakistan have resultet in a number of incients with collateral damage. According to the laws of war, only military necessity can justify such incidents and it is highly doubtful if you can claim such necessity when you do not risk any loss of life yourself. This would mean that collateral damage caused by UCAVs automatically becomes a war crime. This raises the issue of accountability and wether it is possible to extract such from unmanned systems. There are fears that this would be difficult when no pilot is present in the aircraft to ”pull the trigger”. However, as long as operators remotely control the unmanned aircraft and the decision to release weapons in anger are made by humans, there are no differences to be found in terms of accountability between manned and unmanned systems.</p>