Studien har en kvantitativ ansats där syftet är att ta reda på om samverkan mellan förskola och hem skiljer sig åt beroende på om barn är i behov av särskilt stöd eller inte, samt vilken profession som ansvarar för det. De två frågeställningar som definierar studiens syfte är: Vilken skillnad vid samverkan med vårdnadshavare finns beroende på om barnet är i behov av särskilt stöd eller inte ur personal i förskolans perspektiv? Har utbildningsgraden av personalen i förskolan någon betydelse för hur väl samverkan fungerar? Som metod användes en enkätundersökning som skickades ut till rektorer i förskolan som i sin tur skickade vidare enkäten till sina anställda. Resultatet visar att personalen i förskolan anser att samverkan fungerar mindre bra när barnet är i behov av särskilt stöd, trots att resultatet också visar att personalen lägger ner mer tid på samverkan i de fallen. Resultatet visade också att rektorerna är den profession inom ramen för förskolan som anser att samverkan med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd fungerar mindre bra.

Syftet med studien var att utveckla kunskap om arbetssätt och uppfattningar bland olika yrkesgrupper om arbetet med barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Yrkesgrupperna var förskollärare, specialpedagoger och rektorer. Den valda teorin vilade på de relationella och kategoriska perspektiven. Studien hade en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att det råder en gemensam syn på arbetet med barn i behov av särskilt stöd men att det finns olika arbetssätt. Det framkom att verkligheten är sårbar samt att det finnsmycket risker och utmaningar med arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Några informanter poängterade att förutsättningarna har försämrats. Dessutom var det viktigt att skapa en gemensam syn på benämningen barn i behov av särskilt stöd, för att alla barn ska få likvärdiga förutsättningar. Inkluderingsarbetet sågs som det allra bästa för alla barn men var svårt att tillämpa i praktiken. Det är lätt att säga saker men utan resurser, tid och rätt kompetens blir arbetet problematiskt. Sammanfattningsvis var arbetet viktigt för att alla barn ska få samma förutsättningar att utvecklas och lära i enlighet med förskolans styrdokument. De olika yrkesgruppernas uppfattningar och deras kunskap om arbetssätt visade ett stort engagemang kring området men att det medför utmaningar.

Förskollärare upplever ett alltmer pressat läge i förskolan. Barn i behov av särskilt stöd kategoriseras som avvikande utifrån, barn som kräver (mer) resurser och barn som behöver punktmarkeras (Palla 2021a). Intresse väcktes att studera hur specialpedagoger som utöver förskollärarutbildning har en vidareutbildning i specialpedagogik uppfattar konstruktionen av dessa barn. Forskningsområdet om hur specialpedagoger uppfattar konstruktionen av barn i behov av särskilt stöd är ett relativt outforskat område och en lucka som vi ville utveckla kunskap om. Den specialpedagogiska yrkesrollen i förskolan nämns inte i Skollagen (SFS 2010:800) eller i övriga styrdokument för förskolan, (Skolverket 2018) vilket väckte ytterligare ett intresse över specialpedagogens förutsättningar att arbeta i konstruktionen av barn i behov av särskilt stöd. Studiens syfte blev att undersöka specialpedagogers uppfattning om hur barn i behov av särskilt stöd konstrueras i förskolan och vilka förutsättningar specialpedagoger hade i detta arbete. Studien använde Foucaults (2002, 2003, 2017) teori om normalitet och avvikelse, den disciplinära makten samt kunskap och makt för att analysera specialpedagogers uppfattning om vilka faktorer som påverkar konstruktionen av barn i behov av särskilt stöd samt vilka faktorer som påverkar deras roll i konstruktionen av dessa barn. Analysen kompletterades med Broadys (2007) begrepp den dolda läroplanen. Studien utgick från en kvalitativ studie med halvstrukturerade intervjuer. För att få svar på studiens forskningsfrågor intervjuades åtta verksamma specialpedagoger. Studiens resultat visade att följande faktorer påverkade konstruktionen av barn i behov av särskilt stöd; barns svårigheter, miljö och barngruppens storlek, pedagogernas kompetens samt processer i konstruktionen av barn i behov av särskilt stöd. Studien visade även att följande faktorer påverkade rollen i konstruktionen; specialpedagogers arbetssituation och arbetsbeskrivning, rektors och förskolan betydelse i konstruktionen samt specialpedagogers handledning och dokumentation i konstruktionen.

Vårt syfte med denna uppsats är att studera hur förskollärare upplever arbetet med barn med särskilda behov och avvikande beteenden samt vilka metoder de tillämpar i sin verksamhet i arbetet med dessa barn. Vi har använt oss av kvalitativa samtalsintervjuer med sex stycken förskollärare i tre olika kommuner. Den teoretiska ram som vi har utgått ifrån är det sociokulturella perspektivet och det specialpedagogiska perspektivet. Vår resultatdel är baserad på våra intervjufrågor samt de svar vi fick, som vi också återkopplar till de två rubrikerna teoretiska perspektiv och tidigare forskning. I detta arbete önskar vi få en mer tydlig bild av hur de som är verksamma i förskolan tolkar begreppet särskilt stöd, om det finns beteenden hos barn som kan upplevas problematiska, om hur den specialpedagogiska kompetensen ser ut samt tankar om olika strategier man kan tillämpa i arbete med barn i behov av särskilt stöd. Fokus hamnade på de barn som är introverta respektive de som är utåtagerande, att dessa beteenden kan ringas in som problematiska samt att majoriteten av våra informanter ansåg att de besitter den kompetens som krävs, samtidigt som det finns en önskan om mer utbildning.

Sammanfattning/abstraktDunér, Pia (2014) ”Design for all” – ett perspektiv på inkluderingsbegreppet (“Design for all” - A perspective on the concept of inclusion) Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskolaProblemområdeBegreppet ”Design for all” kommer från forskningsfältet ”disability studies” och bygger på en förändring i synsättet hos de som arbetar med personer i behov av särskilt stöd, för att dessa personer ska ses som subjekt med rättigheter och möjlighet till delaktighet, och inte som objekt. Teorin fokuserar inte bara på individer med funktionshinder utan involverar alla individer som är i svårigheter utifrån exempelvis etnicitet, social klass och kön. Jag inspirerades till att använda begreppet i min studie vid en föreläsning av Claes Nilholm där han nämnde det som en vidareutveckling av inkluderingsbegreppet. Jag anser att begreppet ”Design for all” är intressant utifrån att det delvis bryter mot de gamla termerna integrering och inkludering. Begreppet handlar, enligt mig, om att ”tänka nytt” inte bara ”tänka vidare”. Jag menar att när det började talas om inkludering istället för integrering handlade det om att ”tänka vidare”, vilket i många fall inte ledde till någon förändring alls utan att det snarare handlar om ordklyveri. Detta framgår också av Persson och Persson (2012) som hävdar att ordet inkludering inte förekommer vare sig i den utbildningspolitiska retoriken eller i styrdokumenten.SyfteSyftet med studien var att belysa framför allt tolkningar, men även attityder och värderingar rörande ”inkluderingsbegreppet” och begreppet ”barn i behov av särskilt stöd” bland aktörer inom förskolan. Jag ville även belysa hur tolkningarna kan påverka möjligheten att utveckla ett mer proaktivt arbetssätt ur ett ”Design for all” – perspektiv.FrågeställningarMina frågeställningar var: Hur tolkar olika aktörer inom förskolan begreppen ”barn i behov av särskilt stöd” och ”inkludering” utifrån förskolans läroplan? Hur visar sig dessa tolkningar i praktiken? Vilka förutsättningar respektive hinder finns för ett utvecklingsarbete mot ett ”Design for all-perspektiv”.Teoretisk ramJag utgick från systemteori då jag avsåg att belysa tolkningar ur organisations-, grupp- och individperspektiv, hur detta syns i praktiken, samt hur de olika delarna i systemet påverkar varandra utifrån dessa tolkningar.MetodJag utgick i studien ifrån en kvalitativ ansats utifrån ett tolkande arbetssätt, närheten till datamaterialet och ett intresse av att gå på djupet. Eftersom jag avsåg att tolka människors handlingar och deras upplevelse av olika situationer så antog jag ett hermeneutiskt perspektiv. Mina metoder var intervjuer, fokusgrupper samt deltagande observationer och jag vände mig till olika aktörer inom förskolan. Intervjuerna spelades in via diktafon och transkriberades sedan.Resultat med analysDet visade sig att tolkningarna av olika begrepp och av läroplansmålen skiljer sig mellan informanterna. Det som skiljer sig mest är förhållningssätt och barnsyn. Tolkningar av begreppen inkludering och barn i behov av särskilt stöd skiljer sig också i olika grad mellan informanterna. Det framgår av resultatet att specialpedagogen har en framträdande roll som handledare och stöd för pedagogerna i deras arbete med barn i behov av särskilt stöd och i utvecklandet av en inkluderande verksamhet.KonklusionStudien visar i likhet med både tidigare nationell och internationell forskning att det är långt kvar till ett fullt utbyggt inkluderande arbetssätt inom förskolan och ännu längre till det uppnås ett ”design for all-perspektiv”. Ganska överraskande visar dock min studie på att en av förskolorna kan sägas i hög grad arbeta ur ett ”design for all- perspektiv”. För att uppnå en förändring måste det ske en förändring i förskolans kultur, en förändring i, som Persson och Persson (2012) benämner som, tankekollektiv och tankestil. Inom systemteorin handlar det om en förändring av andra ordningen, enligt Öquist (2008).Specialpedagogisk implementeringÖquist (2008) menar att det behövs det kopplingar mellan olika system och även mellan delar i ett system. Här anser jag att specialpedagogen kan ha en roll i att genom handledning och proaktivt arbete utgöra denna koppling. På så sätt kan successivt arbetet med en inkluderande verksamhet implementeras på förskolorna och förhoppningsvis också så småningom ett ”Design for all-perspektiv”. Dessutom kan denne förankra ett mer professionellt förhållningssätt ur ett barns perspektiv ute i verksamheterna.

Andersson, Natalie & Andersson, Peter (2011). Barn i behov av särskilt stöd vid lek – peda-gogers syn på lekutveckling i förskolan. Malmö högskolaStudien inriktas kring barn som är i behov av särskilt stöd vid lek och den ses ur ett pedagog-perspektiv. Studiens intention är att ta reda på hur pedagoger upptäcker barn som har svårig-heter med lek och hur pedagoger stärker dessa barn. Som utgångspunkt har följande fråge-ställningar använts: Hur resonerar pedagoger om problematiken kring barn som inte visar förmåga att kunna leka, individuellt och/eller i grupp? Hur arbetar pedagoger med att stärka dessa barns lekförmåga? Det aktuella forskningsläget inom problemområdet presenteras och delas upp i tre ämnesområden; utvecklingspsykologi, social kompetens och lekens betydelse för barns lärande. Vid insamlingen av empiri har kvalitativa och ostrukturerade intervjuer gjorts med sex informanter, alla väl insatta i problemområdet. Resultatet visar att det krävs tre påtagliga förutsättningar, trygghet, social kompetens och lekregler, för att barn ska kunna delta i en fungerande lek. Pedagogernas arbetssätt skiljer sig åt, beroende på vilken kompetens barnet behöver extra stöd med. Arbetet med att stärka barns lekförmåga pågår dagligen i verk-samheten. Dock krävs ännu mer fokus och resurser för att tillgodose alla barns olika behov.Nyckelord: barn i behov av särskilt stöd, förskola, lekens betydelse för barns lärande, lekpas-sivitet, leksvårigheter, social kompetens, utvecklingspsykologi.

Nilsson, Charlotte (2017). Problemskapande beteende hos barn i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Högskola, 90hp. Förväntat kunskapsbidragStudien bidrar med kunskap om hur en grupp förskollärare ser på barn i ett problemskapande beteende i förskolan och hur de bemöter det. Den lyfter bristen på förebyggande arbetssätt och visar indikationer på hur ett sådant arbete behövs i förskolan. Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att undersöka en grupp förskollärares syn kring barn i ett problemskapande beteende i förskolan och hur de beskriver sitt arbete för att bemöta barn i ett problemskapande beteende. -Vad innebär problemskapande beteende för förskollärarna och i vilket sammanhang uppstår beteendet? -På vilket sätt framträder olika specialpedagogiska perspektiv i förskollärarnas berättelser kring barn i ett problemskapande beteende?-Vilka erfarenheter har förskollärarna av strategier eller metoder för att möta barn i ett problemskapande och vilket stöd har de för sina antaganden? TeoriFör studiens ändamål valdes Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsteori för att kunna relatera barn i ett problemskapande beteende i relation till förskolans kontext. För att ge ytterligare teoretiskt stöd tas även sociokulturellt perspektiv upp som avser att synliggöra förutsättningar i ett barns uppväxt utifrån ett kommunikativt perspektiv. Även några specialpedagogiska perspektiv har legat till grund för analysen av studiens material. MetodStudien inspireras av en fenomenografisk metodansats och halvstrukturerade intervjuer har använts för insamlandet av empirin. Informanterna utgörs av sex förskollärare som samtliga arbetar inom förskola. ResultatResultatet visar på såväl likheter som skillnader i förskollärarnas uppfattning av vad problemskapande beteende hos barn innebär samt dess orsaker. Vidare indikerar resultatet på en kunskapsbrist om barn i ett problemskapande beteende och hur detta bemöts på ett relevant sätt. Det råder en brist på forskningsbaserade strategier och förskollärarna bygger stora delar av sitt bemötande på sina erfarenheter. Det efterfrågas en ökad närvaro av specialpedagogisk kompetens i verksamheten för att utveckla ett förebyggande arbete med barn i behov av särskilt stöd. ImplikationerEn djupare förståelse för barn i ett problemskapande beteende behöver förankras för att nå effektiva strategier för att bemöta barn i förskolan. Det behövs kunskap i betydelsen av kartläggning av barnet i olika sociala sammanhang och vilken betydelse det kan få för ett långsiktigt arbete. Utifrån resultatet visar undersökningen ett behov av förebyggande arbetssätt i förskolan för barn i ett problemskapande beteende. Specialkompetens inom handledning och förmedling av stödjande arbetssätt efterfrågas.

Syftet med den här studien är att utifrån pedagogernas perspektiv undersöka den fysiska miljöns betydelse i skolan för barn i behov av särskilt stöd. Genom observationer och intervjuer med pedagoger som har utgått ifrån studiens huvudfråga ”Hur upplever pedagogerna den fysiska miljön i skolan för barn i behov av särskilt stöd?”, har det insamlade empiriska materialet analyserats med hjälp av studiens två teoretiska perspektiv: salutogent synsätt/KASAM och Vygotskijs utvecklingspsykologi samt tidigare forskning och bakgrund.Resultatet av studien visar att pedagogerna upplever att den fysiska miljön har stor betydelse för barn i behov av särskilt stöd. För en elev kan endast en liten förändring i miljön vara skillnaden mellan att uppleva KASAM och känna sig inkluderad eller att uppleva kaos. / The purpose of this study is to take the teachers' perspective, examining the physical environment in schools for children in need of special support. Through observations and interviews with educators who have assumed the study's main question "How do the teachers of the physical environment in schools for children with special needs?" Has the collected empirical material was analyzed by means of the study, two theoretical perspectives: salutogenic approach / SOC and Vygotsky's developmental psychology and previous research and background.The results of the study show that teachers find that the physical environment is very important for children in need of special support. For a student, only a small change in the environment can be the difference between experiencing SOC and feel included or to experience chaos.

Sammanfattning/abstraktLeth; Angelica (2015). Barn i behov av särskilt stöd i förskolan (Children with special needs in preschool). Specialpedagogprogrammet, Lärande och samhälle, Skolutveckling och ledarskap, Malmö högskolaBakgrund Förskolan har som uppdrag att anpassa verksamheten till alla barn i förskolan och lägga grunden för ett livslångt lärande. Enligt LpFö98 ska ”Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt” (s.5). Min erfarenhet från förskolan är att pedagoger anser att barnet ska anpassa sig samt att beteende ska förändras efter förskolans krav/norm. Det upplevs som svårigheter för pedagogerna att samtala kring vem som anses vara i behov av särskilt stöd, samt vad det särskilda stödet innebär.Syfte och preciserade frågeställningar Syftet med studien är att undersöka vilka barn som pedagoger bedömer vara ”ett barn i behov av särskilt stöd” i förskolans verksamhet utifrån pedagogernas synsätt. Samt vidare beskriva vilket stöd förskolan erbjuder, var är gränsen mellan allmänpedagogiska insatser och särskilt stöd som barnen möter i förskolan.Preciserade frågeställningar•Hur påverkar pedagogernas synsätt identifikationen av barn i behov av särskilt stöd?•Hur beskriver pedagogerna det särskilda stödets utformning?•Var sätter pedagogerna gränsen mellan allmänpedagogiska insatser och särskilt stöd?Teori Studien utgår från systemteorin där helheten påverkas olika beroende på var i systemet det sker en förändring. Genom att använda sig av förändringen innebär det att man måste gå från den rådande ordningen och utmana sitt tänkande till oordning för att utveckla nya konstanter som vi senare använder oss av. Systemets unika delar påverkar i sin tur de andra delarna i systemet som har en gemensam nämnare. Studien lyfter även olika specialpedagogiska perspektiv. MetodStudien utgår från en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer, både individuella och genom fokusgrupper. Intervjuerna har transkriberats utifrån ljudupptagning via diktafon. De tre teman har analyserats ur ett hermeneutiskt perspektivResultat Pedagogerna i studien har i intervjuerna reflekterat utifrån deras egna olika erfarenheter kring att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Barn i behov av särskilt stöd benämndes av pedagogerna utifrån att barnet har en diagnos, andra beteende än pedagogerna själva förstår sig på och okoncentrerade barn. Att ange miljön, gruppstorleken och vad som anses normalt är återkommande när pedagogerna diskuterade och reflekterade över barnets beteende och utveckling. Pedagogernas insatser riktades mest till de barn som utmanade pedagogerna och barngruppen. De reflekterade över att många pedagoger i förskolan ”släcker bränder” och att det blir tillfälliga lösningar med att klara av situationen. Pedagogerna ansåg att det var viktigt att tidigt identifiera barnens individuella behov och de var överens om att det var viktigt med tidiga insatser. Samtidigt förmedlade pedagogerna okunskap kring vem som anses behöva särskilt stöd. Det fanns för alla pedagogerna en inarbetad rutin kring när och hur de fick specialpedagogisk handledning, men den användes enligt pedagogerna i sista hand. En anledning till okunskap kan tänkas vara den handledning som pedagogerna efterfrågade. Det upplevdes som tidskrävande för pedagogerna att ha handledning av olika professioner och återkopplingen till arbetslaget sågs som en extra arbetsuppgift. Specialpedagogiska implikationer Det har inte funnits specialpedagoger som profession i förskolan så länge. Med det behov som aktörerna i studien och tidigare forskningen har visat är att det finns vinster med att implementera specialpedagogisk kompetens i förskolan. Genom specialpedagogen som handledare och ett metakognitivt förhållningssätt kan alla nivåerna i systemet överblickas inom organisationen för att kartlägga var problemen uppstår. Nyckelord: barn i behov av särskilt stöd, förskola, barngruppens storlek, dilemmaperspektiv, kategoriskt perspektiv, relationellt perspektiv

Vi valde att belysa hur förmedlingen av specialpedagogisk kunskap fungerar praktiskt vid Malmö högskola (MAH) utifrån lärarutbildningens ideologiska samt teoretiska perspektiv. För att kunna genomföra detta valde vi att arbeta utifrån skollag samt styrdokument. Studiens syfte var att genom en enkätundersökning samt intervjuer få en överblick av kunskapsfältet allmänpedagogik och specialpedagogik vid Malmö Högskola. Studiens första datainsamling bestod av en enkätundersökning med sammanlagt 152 stycken lärarstudenter vid MAH. Utifrån svaren från enkätundersökningen valde vi att utföra fyra stycken intervjuer med utbildningschef, ställföreträdande områdeschef, enhetschef samt huvudämnesansvarig vid MAH. Enkätundersökningen påvisade att studenterna fått varierande kunskaper genom sina huvudämnen i relation till det specialpedagogiska kunskapsfältet.Intervjuerna med personal på MAH hjälpte oss att första denna problematik och gav nya infallsvinklar till hur denna problematik har kunnat uppstå.Vi valde att undersöka bredden på det specialpedagogiska kunskapsfältet på MAH. En allmän kurs i specialpedagogik är under betänkande. Detta innebär att den kompetens vi efterfrågar i så fall kommer att förmedlas. En integrering av en specialpedagogisk kurs i den allmänna lärarutbildningen kan bidra till att samarbetet mellan pedagog och specialpedagog inom utbildningen stärks.