Denna studie undersöker hur pedagoger och rektorer från montessori- och Reggio Emilia-förskolor ser på sitt arbete med att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Det är också en jämförelse för att hitta likheter och skillnader i metoder och förhållningssätt utifrån de två teoretiska utgångspunkterna ramfaktorteorin och kritiskt perspektiv på specialpedagogik. Genom intervjuer har vi tagit reda på hur inkludering och förutsättningar i arbetet synliggörs ur fyra kategorier: Den pedagogiska inriktningen, Inkludering i barngruppen, Planering i arbetslaget och Externa resurser. Resultatet visar att montessori respektive Reggio Emilia har sina tydliga metoder och förhållningssätt som gör att inriktningarna skiljer sig från varandra på många sätt, men att de till viss del också delar samma mål. Montessori fokuserar på individen genom barns enskilda arbete, medan i Reggio Emilia utforskar både barn och pedagoger tillsammans. Studiens slutsats är att val av pedagogisk inriktning påverkar vilken utbildning och uppväxt barn får, vilket gör det till ett svårt men ett viktigt val.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare arbetar med barn i behov av särskilt stöd och hur de blir inkluderade i förskolan. För att besvara studiens syfte har vi formulerat två frågeställningar: Vilken syn har förskollärare på barn i behov av särskilt stöd? Hur inkluderas barn i behov av särskilt stöd i den dagliga verksamheten i förskolan i samband med lek, undervisning och aktiviteter?   Den föreliggande studien använder sig av en kvalitativ forskningsmetod och baseras på semistrukturerade intervjuer med sex stycken förskollärare, geografiskt utspridda inom Sverige. Det teoretiska ramverket som används för att analysera resultatet är följande: Relationella perspektivet och det kategoriska perspektivet. Resultatet visar att barn i behov av särskilt stöd är ett komplext begrepp och kan innefatta ett barn som just nu behöver extra stöttning men också ett barn med större svårigheter. Samtliga förskollärare belyste vikten av att arbeta för en inkluderande verksamhet där aspekter såsom att arbeta trygghetsfrämjande, arbeta i mindre grupper och skapa en uppmuntrande miljö ansågs betydelsefullt för barnets fortsatta lärande. Studien visar dock att de stora barngrupperna i dagens förskolor är en utmaning som gör att pedagogerna har svårt att fullfölja sitt uppdrag i förskolan.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur förskollärare samtalar om och tillämpar sitt arbetssätt för inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Studien har utförts genom semistrukturerade intervjuer av verksamma förskollärare på fem olika förskolor i Stockholm. Vårt resultat visar grundläggande översikt av förskollärarnas uppfattningar om inkludering. Resultaten och analysen av intervjuerna visade även på att inkludering uppfattas som en positiv ställning mellan förskollärarna, dock kan detta föra med sig en del problematik i praktiken. Resultaten framför tydligt att alla barn oavsett förutsättningar och behov ska ha rätt till inkludering i förskolan oberoende av vilka funktionsvariationer eller svårigheter barnet har. Ytterligare förekommer det även att i inkluderingsarbetet är anpassning en av de viktigaste ståndpunkterna och ska tillämpas för alla barn och dess behov. Resurser bör inte tilldelas lika mycket utan fördelas utifrån varje enskilda barnets behov. Det är viktigt att ha närvarande, kompetenta och engagerade förskollärare som kan skapa meningsfulla sammanhang där barnen kan känna tillhörighet i gruppen. Resultaten visar på att mindre grupper gynnar alla barn. Förskollärarnas svar sammanfaller med den tidigare forskningen där deras svar visar tydligt även på att större barngrupper och brist av resurser är ett hinder i inkluderingsarbetet. Kunskapen samt det pedagogiska förhållningssättet är väsentliga delar i arbetet för att kunna möta alla barns behov och svårigheter.

Syftet med studien var att undersöka samspelet mellan förskollärare och specialpedagog. Hur specialpedagogen ger stöd i undervisningsarbetet för att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Forskningsfrågorna var:   Hur skapar förskollärarna och specialpedagogen tillsammans en inkluderande undervisning för barn i behov av särskilt stöd?  Vad kan specialpedagoger bidra med till förskollärarnas undervisningsarbete med barn i behov av särskilt stöd? Studien har utgått ifrån semistrukturerad kvalitativ ansats i form av fokusgruppsintervjuer. I resultatet framkom det att samspelet mellan förskollärare och specialpedagoger var en viktig del för att kunna inkludera barn i behov av särskilt stöd i undervisningen. Även samspelet med andra aktörer såsom BHT och vårdnadshavare var en viktig del i arbetet då förskollärarna menade att undervisningsarbetet gynnades genom att de fick in andras tankar och idéer. I analysen kopplas det sociokulturella perspektivet in för att sätta resultatet till en teori.

Syftet med denna uppsats är att skapa kunskap om pedagogers förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd. Forskningsfrågan som stått till grund för vår undersökning är: vad anser pedagoger vara viktiga förutsättningar i bemötande av barn i behov av särskilt stöd? För att få svar på denna frågeställning har vi genomfört en kvalitativ intervjustudie. Det skapade empiriska materialet som består av intervjuer med åtta pedagoger som har analyserats utifrån en fenomenologisk metodansats, i syfte att närma sig pedagogernas gemensamma upplevelser inom det valda ämnet. Resultatet framhåller vikten av att pedagogen bör se barnet och se behovet. För att detta skall vara möjligt krävs det att pedagogen har kompetens, är samarbetsvillig, ser till sitt förhållningssätt samt är lyhörd för barnets behov. Uppsatsen visar på att pedagoger i dagens förskola har resurser för att bemöta de barn som är i behov av särskilt stöd. Exempelvis genom handledning från specialpedagoger eller kompetensutveckling som förskolan erbjuder.

Det övergripande syftet med vår studie är att undersöka hur några förskollärare arbetar för att möta alla barn, även de i behov av särskilt stöd. Syftet är vidare att undersöka om kompetensen och verktygen finns för att inkludera barn i behov av särskilt stöd, och hur dessa verktyg i så fall används i dessa verksamheter. I vår studie använder vi oss av kvalitativ metod, i form av kvalitativa intervjuer för att besvara studiens forskningsfrågor. Resultatet visar att de intervjuade förskollärarna anser att alla barn inkluderas i deras verksamheter, även de i behov av särskilt stöd. De intervjuade förskollärarna betonar att det som är avgörande i denna strävan är förskollärares kompetens och förhållningssätt, specialpedagogens stöd samt resursfördelningen i verksamheterna. Komplexiteten med att skapa en förskola för alla barn framkommer genom att förskollärarna som deltagit i studien uttrycker att det är en fin linje mellan inkludering och exkludering. De anser att många faktorer spelar in för att nå målsättningen om en förskola för alla barn.

The purpose of the present study is to investigate preschool teachers' perceptions about how they work with responding to children in need of special support as part of the preschool's inclusion work. The study further includes what resources are available in the preschool to make the best possible for children in need of special support. The study is based on which working methods preschools use when including all children in preschool activities. The design of the environment is important for inclusion in the business. This study is based on a qualitative method with interviews as a way of gathering data material about the inclusion of children, even those in need of special support from legitimate-preschool teachers. It is based on interviews in five different communes to see differences and similarities between what resources and working methods the preschools have available to work with including all the children. The results indicate that it differs between the preschools for their resources and how they work with children in need of special support to include all children in the activities. There are differences in what the informants think about what children in need of special support are and some point out that it can be whole families that need support. All informants also explain about the design of the environment and how important it is in their work of including all the children. What all five preschools have in common is that they have special pedagogue available for their preschool teachers. The views that the data material is analyzed from are theories intersectional perspective and socio-cultural perspective. / Syftet med föreliggande studie är att undersöka förskollärares uppfattningar om hur de arbetar med att bemöta barn i behov av särskilt stöd som en del av förskolans inkluderingsarbete. Studien innefattar vilka resurser som finns att tillgå i förskolan, för att göra bästa möjliga för barn i behov av särskilt stöd. Studien utgår från vilka arbetssätt som förskolor har gällande att inkludera alla barn i förskolans verksamhet. Miljöns utformning är betydelsefull för inkluderingen i verksamheten. Denna studie utgår från en kvalitativ metod, med intervjuer som samlar in datamaterial om inkludering och barn i behov av särskilt stöd från legitimerade förskollärare. Studien utgår ifrån intervjuer i fem olika kommuner för att se skillnader och likheter mellan vilka resurser och arbetssätt som förskolorna har till förfogande i arbetet. I resultatet framkommer det skillnader mellan olika förskolor med vilka resurser som finns att tillgå, hur pedagogerna arbetar med barn i behov av särskilt stöd och att inkludera alla barn i verksamheten. Det är skillnader på informanternas beskrivningar om barn som är i behov av särskilt stöd och några påvisar att hela familjer som är i behov av stöd. Det alla fem förskolorna har gemensamt är att de har tillgång på specialpedagog. Alla informanter förklarade även kring miljöns utformning som är en viktig del i arbetet för en inkluderande verksamhet. Synsätten som datamaterialet analyseras ifrån är teorierna intersektionellt perspektiv och sociokulturellt perspektiv.

The aim of this study is to investigate how pedagogues through their language construct the concept of children in need of special support who often end up in conflicts. In this context the influence of two discourses from the scientific field of special pedagogy are analyzed: the psycho-developmental- and the relational discourse. The analysis also seeks to find whether pedagogues in this frame of discussion maintain or challenge traditional power relations between them and these children. The following questions are used to receive answers to the aim mentioned above: “How do the pedagogues describe the difficulties that the children exhibit in conflict situations?”, “What kind of support do the pedagogues consider the children to be in need of in their work with conflict management?” and “What are the consequences of the subject positions assigned to the children by the pedagogues?” The study is based on qualitative interviews with seven pedagogues from two different sections at the same preschool. In the analysis theoretical framework from social constructionism and, mainly, critical discourse analysis has been used. The choice to use critical discourse analysis also provided the study with a method, including linguistic features, in how to analyze the data. The key findings of this study showed that the pedagogues’ way of constructing the concept of children in need of special support, who often end up in conflict, differed depending on which discourse had the most influence in the pedagogues’ way of using their language. The psychodevelopmental discourse assigned the children with a subject position which did not provide them with power and impact in conflict situations. On the other hand, this proved to be the case when the words of the pedagogues were affected by the relational discourse. With impact of the relational discourse, in their way of using language, the pedagogues were also able to change traditional power relations between them and these children.

Bakgrund: Barn i behov av särskilt stöd kan ses som ett komplext begrepp. En rapport från Skolinspektionen (2017) ligger till grund för uppsatsens motiv, rapporten visar att förskolepersonal ofta saknar en samsyn över vad särskilt stöd innebär och hur det särskilda stödet utformas. Den teoretiska ansats vår studie utgår från är socialkonstruktivistisk, där människors uppfattningar ses som socialt konstruerade. De analytiska begrepp som används i studien är det kompensatoriska perspektivet, det kritiska/relationella perspektivet och dilemmaperspektivet. Dessa används för att kunna problematisera och analysera förskollärares uppfattningar och erfarenheter om arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Syfte: Den här studien syftar till att problematisera arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Metod: I föreliggande studie används semistrukturerade intervjuer för att besvara våra frågeställningar. Nio förskollärare har intervjuats i en mellanstor kommun i Sverige. Resultat: Vi finner att förskollärarna anser att barn som avviker från normen, barn med språksvårigheter, barn med diagnoser och barn i gråzonen är de som är i behov av särskilt stöd. Inom temat barn i gråzonen beskrivs bland annat barn med utåtagerande, alternativt inåtvända beteenden och koncentrationssvårigheter. Det särskilda stödet utformas främst i helgrupp, genom bilder och tecken som stöd men även i mindre grupper och individuellt. Så gott som alla förskollärare betonar att deras bemötande är en central del i hur det särskilda stödet utformas. Slutligen anser nästintill alla förskollärare att även faktorer såsom ekonomi, tid och personaltäthet avgör hur särskilda stödet utformas.

Studiens syfte är att belysa begreppet barn i behov av särskilt stöd. Detta har vi granskat genom att undersöka förskolepersonalens uppfattningar om vilka barn som kan tänkas vara i behov av särskilt stöd och hur arbetet med dessa barn i förskolan ser ut, samt vilket stöd dessa barn kan få. Vi har använt oss av en kvalitativ metod och använt oss utav semi-strukturerade intervjuer och de respondenterna som deltog representerades av verksamma pedagoger i förskolan. Vi har sedan analyserat intervjustudien och studiens resultat tyder på att begreppet barn i behov av särskilt stöd är svårdefinierat och otydlig. Resultatet visade även att en diagnos i många fall kan underlätta arbetet för pedagogerna och de barn som är i behov av särskilt stöd, eftersom de lättare kan få tillgång till det stöd som behövs, exempelvis en resurs. Vår studie visade även på att pedagogernas bemötande, kunskap och kompetens om de barn som är i behov av särskilt stöd är viktigt för att kunna stötta barnen. Slutsatsen av vår intervjustudie blir att barn i behov av särskilt stöd är ett komplext område att förhålla sig till samt att, det krävs fördjupade kunskaper inom de olika områden som finns gällande barn i behov av särskilt stöd. Exempelvis fördjupade kunskaper om diagnoser, funktionsnedsättningar, språksvårigheter samt verktygens användningsområden. Slutsatsen blir även att tillgången till resurser är begränsad hos de förskolor som vi har besökt och det krävs oftast en diagnos eller uttalad funktionsnedsättning, för att pedagogerna i förskolans verksamhet ska få in resurser till ett barn som är i behov av särskilt stöd.