The purpose of this study is to investigate preschool teachers' communication and treatment with children in preschool. With questions about how pre-school teachers experience the communication and what meaning they consider communication in the day-to-day activities. Sociocultural theory is used to study the communicative activities and from a phenomenological perspective, the phenomenon is described. The hermeneutic perspective conveys the experiences of the phenomenon. The methods used for the study were through qualitative interviews with preschool teachers, which consisted of structured questions and with open follow-up questions. Qualitative interview ideas were chosen when questions were made for more open answers and where the experiences form the basis of the phenomenon of communication. The result showed several different themes that formed the basis for sustainable communication in preschool. The conclusion or the very essence of the phenomenon of communication was based on the interpretative phenomenological analysis; Possibility of sustainable communication, where prototypes like time, child vision and, among other things, cooperation showed the necessity for making sustainable communication with the children in preschool and especially for children in need of special support. / Syftet med denna studie handlar om att undersöka förskollärares kommunikation och bemötande med barn i förskolan. Med frågeställningar om hur förskollärare upplever kommunikationen och vilken betydelse de anser kommunikationen har i den dagliga verksamheten. Genom sociokulturell teori studeras de kommunikativa aktiviteterna och utifrån ett fenomenologiskt perspektiv beskrivs fenomenet. Det hermeneutiska perspektivet förmedlar upplevelserna i fenomenet. Metoden för studien skedde genom kvalitativa intervjuer med förskollärare som bestod av strukturerade frågor och med öppna följdfrågor. Kvalitativ intervjuguide valdes då frågorna är gjorda för mer öppna svar och där upplevelserna utgör grunden för fenomenet kommunikation. Resultatet visade på flera olika teman som utgjorde grunden för en hållbar kommunikation i förskolan. Slutsatsen eller själva essensen av fenomenet kommunikation blev utifrån analysen interpretativ fenomenologisk analys; Möjliggörande av hållbar kommunikation, där prototeman som tid, barnsyn och bland annat samarbete visade på det nödvändiga för att möjliggöra en hållbar kommunikation med barnen i förskolan och speciellt utifrån barn i behov av särskilt stöd.

My essay begins with a story of one day in pre-school class. It is about how I, as a preschool teacher, find it challenging to work with inclusion of children in need of special support. It is also about the feeling of inadequacy experienced by a teacher, single handedly covering a proportionally large group of children. I discuss the hard work of building relationships in a school intended for everyone, when operating in the periphery of a cost-effective budget policy, where efforts of achieving inclusion is no longer allowed to come at a cost.   The method used herein, is essay writing, and my objective is to deliver a qualitative, experienced-based essay that begins with a true story from my professional life. When working with the text, I am obliged to put an end to what is happening in particular, and problematic situations. This provides me with perspective, allows me to reflect around the situations, and I am given a chance to take a step back and discover and reflect on matters from a new angle, not previously considered or reflected upon.   My main questions are: How is the preschool teacher expected to work with inclusion of children in need of extra support, in preschool class? In what way is the possibility to create relationships with all pupils in preschool class affected by the school budget, or lack thereof? What does it mean for a child to succeed in pre-school? / Min essä inleds med en berättelse om en dag i förskoleklass. Den handlar om hur jag som förskollärare upplever det svårt att arbeta inkluderande med barn i behov av särskilt stöd, och om känslan av otillräcklighet som ensam lärare i en stor barngrupp. Jag skriver om det svåra i att bygga relationer i en skola ämnad för alla, i skuggan av en kostnadseffektiv skolbudget där inkludering inte längre får kosta.   Metoden för mitt examensarbete är essäskrivande och jag skriver en erfarenhetsbaserad essä som inleds med en berättelse från min yrkeserfarenhet. När jag skriver i essäform får jag sätta ord på vad som händer i en eller flera situationer som jag upplever som problematiska. Jag får syn på ett dilemma jag vill reflektera kring och med skrivandet får jag en chans att ta ett steg tillbaka och se det jag inte hunnit se, och tänka tankar jag inte hunnit tänka.   Mina huvudsakliga frågeställningar är:Hur förväntas förskolläraren arbeta med inkludering av barn i behov av särskilt stöd i förskoleklass? Hur påverkar skolans ekonomi chansen för mig som lärare att skapa relation till alla elever i förskoleklass? Vad innebär det för ett barn att lyckas i förskoleklass?

This study aims to find out how children in need of special support are being treated during their time in preschool. The focus is on how the educators approach these children, attempt to create an inclusive environment for all children, and how the preschool's management supports the staff in their work with children who need some extra support, for example with external actors or other types of resources. The study focuses mainly on those children who have no established diagnosis, but who for some reasons or another are in need of special support that may be for a shorter or longer periods of time as needed. We will also find out how educators and management collaborate with external actors as well as guardians of children with diagnoses. We have used Urie Bronfenbrenner's developmental ecological theory as well as the relational and the compensatory perspective for understanding and analyzing our empirical material. The study was conducted by questionnaires sent to all educators at the preschool and as well as on site observations was done at the specific preschool.   We attempt to ascertain if it is a requirement for the child to have an established diagnosis to get the proper support needed to manage preschool activities. The study found that the educators are knowledgeable and have good ambitions about how the activities should be designed to make every child feel included. However, it seems to be difficult to apply in practice because of various reasons such as lack of staff and large groups of children.                   Keywords: Preschool, children in need of special support, preschool environment, pedagogy's approach, resources.

AbstractThe purpose of our study is to contribute with knowledge about how preschoolteachers perceive and describe the inclusion of children in need of special support.Based on the purpose of the study, three research questions are formulated. The studyhighlights legal text and documents, important concepts, the change in inclusion overtime, the preschool teachers' approach and the impact of the environment and groupsize on the inclusion of children in need of special support.The study is based on an inclusion perspective based on a phenomenographicapproach. The data collection method was qualitative semi-structured interview andbased on an interview guide. The interviews were conducted digitally with tenlicensed preschool teachers with varied professional experience. Interviews wererecorded, transcribed and analyzed. From the inclusion perspective, we analyzed thematerial and were thus able to find variations in the preschool teachers' perceptionsand conceptions regarding the inclusion of children in need of special support.The result of the study showed that children in need of special support can beperceived from two different perspectives, organizational perspective and childperspective. Furthermore, it emerged that lack of time, the size of the group ofchildren and adaptations to the environment affected the inclusion work. Anotherthing that was perceived to affect inclusion of children in need of special support wasdescribed as the approach and attitude that the preschool teachers adopted towardsboth children and each other. Many preschool teachers described that they lackedsome knowledge about inclusion and therefore wanted more education in the form ofexchange of experience. / Syftet med vår studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare uppfattar ochbeskriver arbetet kring inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Utifrån syftetformulerades tre frågeställningar. Studien lyfter fram lagtexter och dokument, viktigabegrepp, inkluderingens förändring över tid, förskollärarnas förhållningssätt samtmiljöns och gruppstorlekens påverkan på inkludering av barn i behov av särskilt stöd.Studien baserades på ett inkluderingsperspektiv utifrån en fenomenografiskmetodansats. Datainsamlingsmetoden var kvalitativa intervjuer som varsemistrukturerade och utgick från en intervjuguide. Intervjuerna genomfördes digitaltmed tio legitimerade förskollärare med varierad yrkeserfarenhet. Samtliga intervjuerspelades in för att sedan transkriberas och analyseras. Utifrån inkluderingsperspektivetanalyserade vi materialet och kunde därmed finna variationer i förskollärarnasuppfattningar och beskrivningar gällande inkludering av barn i behov av särskilt stöd.I studiens resultat framkom det att barn i behov av särskilt stöd kan uppfattas utifråntvå olika perspektiv, vilka var det organisatoriska perspektivet och barnperspektivet.Vidare framkom det att tidsbrist, barngruppens storlek samt anpassningar i miljönpåverkade inkluderingsarbetet. Något annat som uppfattades inverka på arbetet medinkludering av barn i behov av särskilt stöd beskrevs vara vilket synsätt ochförhållningssätt som förskollärarna antog mot såväl barn som mot varandra. Mångaförskollärare beskrev också att de saknade vissa kunskaper kring arbetet gällandeinkludering och önskade därför mer utbildning i form av erfarenhetsutbyte.

I den här essän har jag utgått från ett dilemma från verkligheten. Som jag uppfattar som svårt. Det handlar om barn i gråzonen med extra behov av stöd. De här barnen ser jag som en pedagogisk utmaning och de utmanar min kompetens dagligen. Jag kommer även se på de pedagogiska svårigheterna det är att på ett bra sätt inkludera dem i verksamheten. Hur bemöter vi barn som är introverta eller de som har ett utåtagerande beteende i förskolan? Jag har vänt blicken mot mig själv och analyserar mitt förhållningssätt och hur jag bemöter barn med utmanande beteende. Jag har reflekterat över mina känslor av att inte räcka till och tillkortakommanden när det kommer till barn som utmanar. Jag har i den här essän försökt belysa det komplexa i situationen där olika faktorer som, kompetens, tid, reflektion, gruppstorlek och synsätt på barnen kan påverka dem negativt i framtiden. Jag har även försökt att analysera hur jag kan arbeta i framtiden för att inkludera de här barnen på ett bra sätt. / In this essay, I have assumed a dilemma that I find difficult based on my own reality. Its about children in the grey zone with the need for additional support. I see these children as an educational challenge and they challenge my skills on a daily basis. I will also look at the educational difficulties of including them in the preschool in a good way. How do we respond to children who are introverted or those who have an outward hyperactive behavior in preschool? I have taken an introspective approach and analyzed how I treat children with challenging behavior. I have reflected on my feelings of not being sufficient and my shortcomings when it comes to children who challenge. In this essay I have tried to highlight the complexity of the situation where various factors such as, competence, time, reflection, group size and approach to children for which may affect them negatively in the future. But I have also tried to analyze how I can think and act in the future to include these children in the best way.

I den svenska förskolan har alla barn rätt till en likvärdig utbildning och att få sina behov tillgodosedda. Syftet med studien är att undersöka vilka erfarenheter förskollärare har av barn i behov av särkilt stöd och för hur de arbetar för att inte exkludera dessa barn. Frågeställningarna är: Vilka erfarenheter har förskollärare av barn i behov av särkilt stöd? Vilka erfarenheter har förskollärare om exkludering och inkludering av barn i behov av särkilt stöd? Metodiska ansatsen i denna studie har varit kvalitativ och empirin som samlats in var genom kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att förskollärare är överens om att förskolans läroplan inte ger något stöd för hur de ska arbeta med barn i behov av särkilt stöd. Det framkommer i resultatet att förskollärare har en del erfarenheter, men att de inte har tillräcklig kompetens för hur de ska arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Det framkommer även att förskollärarna får stöd av olika instanser, men på olika vis och att inkludering innebär en mer likvärdig och rättvis utbildning. Sammanfattningsvis är detta område övergripande stort och för att kunna möta barn i behov av särkilt stöd bör förskollärares kompetensutveckling öka.

Aim: Preschool teachers are expected to identify special needs children in preschool, but the policy documents and directives for Swedish preschool are vague. The aim of this study is to examine the preschool teachers' perception of what the concept of children in need of special support means, and to make visible which methods they feel that they have access to. The data collection method for this study is interviews. Four preschool teachers and one childcare taker from preschools in two municipalities in Northern Sweden were chosen by two criteria's: long experience from working with special needs children and with the preference to be preschool teachers. To analyze the data we use policy enactment theory (Ball, 2015) and dilemma perspective of Nilholm (2005). Result: The results show that preschool teachers define special needs children in different ways from recontextualizing policy documents. According to the preschool teachers in the study, special needs children differ from the rest of the child group in some way and have behaviors that affect the child group. The participants see other professions as an important help in their work but also that there are many types of support that preschool teachers do not see diagnosis as a criteria for a child to get special support. The analysis shows that a lot of the support is not inclusive and that special needs children often get a deviant identity. Conclusion: The conclusion is that it is hard to define what a special needs child is, and that there are plenty of methods and support that the preschool teachers can apply themselves. Suggestion of further research is also presented.

An interest to establish a study about educators' relational competence aims to identify which descriptions educators gives on their professional approach to children in early childhood education. The importance of identifying how professions define the need for special support has a significance for how educators' relational approach appears in an education characterized by relational meetings, regardless of special needs or not. The method of data collection is covered by both focus group interviews and four structured observations of educators' approaches. The study has been constructed around a relational perspective as a theoretical model to formulate themes in the interview. The perspective has also been applied to design categories in purpose to analyze the educators' approach during the observations. The categories during the observation are covered, among other things by the central concepts where relationship, meeting, dialogue, and approach has been used to interpreting the educators' approach during the analysis process. The result of how relational competence and approach can be distinguished, the educators' discussions indicates that relationships and the importance of responsiveness and flexibility is necessary in the meeting with children and special needs. During the observations, the approach of the educators' could be distinguished and indicates of a relational approach and competence when they showed presence, relational flexibility, and a prominent knowledge of how they create equal conditions for development and learning. For professional development, the educators' consider competence development for creating continuous progress of relational meetings in children's education. / Ett intresse att utföra en studie kring pedagogers relationella kompetens, har syftat till att identifiera vilka beskrivningar pedagoger ger av ett professionellt förhållningssätt i mötet med barn inom förskolan. Vikten av att synliggöra och identifiera hur olika yrkesprofessioner definierar behov av särskilt stöd har även betydelse för hur pedagogers relationella förhållningssätt kan synliggöras i en verksamhet som präglas av relationella möten, oavsett om där finns särskilda behov eller inte. Metoden för datainsamling omfattas av både fokusgruppsintervju och fyra strukturerade observationer av pedagogers förhållningssätt. Med en utgångspunkt i ett relationellt perspektiv har studien konstruerats runt en teoretisk modell för att formulera vilka teman som intervjun behandlat, samt hur den teoretiska modellen har utformat kategorier för att synliggöra pedagogernas förhållningsätt under observationerna. Kategorierna under observationen omfattas bland annat av teorins centrala begrepp där relation, möte, dialog och förhållningssätt ligger till grund för hur pedagogernas förhållningssätt har tolkats under analysprocessen. I resultatet över hur relationell kompetens och inkluderande förhållningssätt kan urskiljas, tyder pedagogernas gemensamma diskussioner på att relationer och vikten av lyhördhet och flexibilitet är viktiga förutsättningar i mötet med barn och särskilda behov. Under observationerna synliggjordes även pedagogernas aktiva handlande. Deras aktörskap tyder på ett relationellt förhållningssätt när pedagogerna visade en närvaro, relationell flexibilitet och en framträdande kunskap över hur de skapar likvärdiga förutsättningar till utveckling och lärande. För en fortsatt professionsutveckling anser pedagogerna att kompetensutveckling är avgörande för att skapa förutsättningar att ständigt utvecklas inom de relationella mötena i förskolan.

No description available.

This study is about how preschool teachers perceive special educational collaboration processes in relation to governing documents. The purpose of the study is to make visible and gain an increased knowledge of how preschool teachers perceive collaboration with special educators around children in need of special support, and how they perceive guidelines about this in the preschool's governing document. According to the Education Act (2010: 800) and the curriculum (2018), children who temporarily or permanently need more stimulation or support should receive this based on their conditions and needs to develop as far as possible in preschool education. Based on the fact that the concepts of special education and special educator are nevertheless not described or mentioned in the curriculum, it is considered that different ideas and interpretations about the special educational collaboration process around children in need of special support may arise in professional preschool teachers. Based on a qualitative method approach combined with a quantitative method approach, interviews and questionnaires have been the methods for collecting the study's empirical material. Phenomenography has been the study's theoretical starting point where a visualization of preschool teachers' perceptions of special educational collaboration has been in focus. Based on a phenomenographic and a univariate analysis of the empirical material, a result is presented that shows that preschool teachers 'perceptions and conditions for collaboration with special educators vary and guidelines in governing documents are often perceived as unclear, which affects preschool teachers' ability to perform their professional mission towards creating an equal preschool where all children have their needs met. / Den här studien handlar om hur förskollärare uppfattar specialpedagogiska samverkansprocesser i relation till styrdokument. Syftet med studien är att synliggöra och få en ökad kunskap om hur förskollärare uppfattar samverkan med specialpedagoger kring barn i behov av särskilt stöd, samt hur de uppfattar riktlinjer kring detta i förskolans styrdokument. Enligt Skollagen (2010:800) och läroplanen (2018) ska barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stimulans eller stöd få detta utifrån sina förutsättningar och behov för att utvecklas så långt som möjligt i förskolans utbildning. Utifrån att begreppen specialpedagogik och specialpedagog trots detta inte beskrivs eller nämns i läroplanen anses olika föreställningar och tolkningar av den specialpedagogiska samverkansprocessen kring barn i behov av särskilt stöd kunna uppstå hos yrkesverksamma förskollärare. Utifrån en kvalitativ metodansats kombinerat med en kvantitativ metodansats har intervjuer samt enkäter varit metoderna för insamling av studiens empiriska material. Fenomenografi har varit studiens teoretiska utgångspunkt där ett synliggörande av förskollärares uppfattningar kring specialpedagogisk samverkan har varit i fokus. Utifrån en fenomenografisk samt en univariat analys av det empiriska materialet presenteras ett resultat som visar på att förskollärares uppfattningar och förutsättningar till samverkan med specialpedagog varierar och riktlinjer i styrdokument uppfattas ofta otydliga, något som påverkar förskollärares förutsättningar att utföra sitt yrkesuppdrag mot att skapa en likvärdig förskola där alla barn får sina behov tillgodosedda.